”The blood was all over the place and the brain substance decorated the wall and the killer shot his wife six times in one week and stabbed the dog with the fork…”
Att läsa upp omsorgsfullt kopierade repliker ur filmer, med rätt intonation och rytm, har mina bröder och jag underhållit oss med sedan vi var små. Mitt bravurnummer var Lill-Eriks engelskuppsats ur Bert – Den sista oskulden. Det här är något jag tror de flesta tonåringar sysslar med: att kommentera vardagssituationer med väl valda replikstumpar ur filmer, tv-serier eller reklamer.
Övningen i efterapning börjar tidigt. Mina treåringar bygger ofta sina lekar kring scener ur Saltkråkan, med replikskiften på nästan övertygande rikssvenska.
Som vuxen har jag blivit en stor vän av karaoke. När jag sjungit sånger av John Lennon eller Bruce Springsteen har det slagit mig att jag inte bara sjunger Lennons eller Springsteens sånger – jag sjunger min version av Lennon och Springsteen, alltså av sångarna. Om jag inte försöker undvika det, apar jag efter mina förebilder.
Den frasering och röstanvändning de använder på sina skivor är för mig en lika central del av sångerna som melodin och texten. Och när jag lyssnar på andra karaokesångare hör jag detsamma: vi har lärt oss våra sånger genom att lyssna på skivor. När vi sjunger sångerna, sjunger vi dem, så gott vi förmår, som de låter på skivan.
Och så slog det mig att ingenting som ens påminner om det här fenomenet var möjligt på tiden före det inspelade ljudet. Endast inspelat ljud kan efterapas såhär, eftersom endast inspelat ljud kan spelas upp flera gånger, inpräntas, studeras, jämföras.
Det allra mesta av den musik vi hör idag är inspelad. Det inspelade ljudet har helt andra egenskaper än det levande. Vad har det här lett till för musikens del?
Programmet Infångad musik kom till som mitt försök att besvara den frågan.
Viktor Granö
Dokumenterat: Infångad musik
På onsdag 8.1 kl. 11.03 i Radio Vega och 30 dagar på Arenan.