Vi träffar hårdrocksbandet Mustasch och pratar om trekanter, kvinnor och fyllehistorier. Här är fyra Göteborgare som verkligen kan bjuda på sig själva.
Förra veckan gjorde Mustasch en liten turné i Finland. I samband med en spelning i Åbo fick frontfiguren Ralf Gyllenhammar en lapp av två damer som erbjöd honom en trekant. Det här är tydligen vardagsmat för bandet, och Ralf vet hur man svarar på sådana förfrågningar.
- Jag säger att jag är gift, och så smiter jag undan lite. Jag har också fått trosor uppkastade på scen med telefonnummer i sig.
Det kommer alltså ofta sådana här erbjudanden?
- Det är mest Ralf som får dem. Vi andra kan slappna av och dricka i fred, säger resten av bandet.
Är det skönt eller skulle ni också vilja få lite erbjudanden?
- Om de är snygga kunde vi också gärna få lite uppmärksamhet, annars så spelar det ingen större roll.
Vad säger du om saken, Ralf?
- Hade jag inte varit gift så... Det är intressant när folk kommer fram, men de är ganska stora de här damerna. Jag gillar mer petite. Jag är ju ganska petit själv, så kaka söker maka liksom. Men visst skulle det vara intressant att testa. Rulla runt bland enorma lår.
Diskussionen om kvinnor fortsätter, och i slutändan kommer Ralf ändå fram till den här fina slutsatsen.
- Men hellre en oattraktiv tjej som är glad och rolig med ett gött humor, än en sval sill.
Bandet man snackar sprit med
Finland älskar Mustasch, och finska medier älskar att skriva om hur mycket de dricker.
Är det bara finska medier som snackar om sprit med er?
- Nej, det är vi som pratar om sprit. Det är faktiskt så att här i norden blir det mycket spritsnack, för folk dricker mycket här. I Tyskland till exempel dricker man inte på samma sätt. De är inte intresserade av alkohol på samma sätt som vi här i Norden.
En gång gick det rykten om att bandet skulle injicera heroin också, men det stämmer definitivt inte menar Ralf.
- Vi är hederliga arbetarklassfyllon, vi dricker bara sprit.
Jag tror det här är en del av charmen varför finnarna tycker så mycket om er. Jag tror att finnarna har en bild av er att ni är sådana som man kan sätta sig ner och ta en öl med. Och snacka skit.
- Vi är ju sådana också. Till våra managers stora fasa. Jag dricker inte så mycket nu, jag försöker undvika att bli bakfull, men förr i tiden så kunde turnéledare och tekniker rusa runt och leta efter mig på festivaler. Då hittade de mig helt asfull i människors tält. ”Ralf vad gör du? du ska ju spela. Tänk om nån blir arg och slår ihjäl dig”, sa de. Nämen det är ju bara roligt, tyckte jag. De letade efter mig i en timme på Sweden Rock, och hittade mig i ett tält med en massa Stockholmare och finnar som drack minttu. De fick släpa mig därifrån, säger Ralf.
Hur rädda är era managers när ni ska åka iväg och spela?
- Det finns en viss oro i luften, för att uttrycka det milt, när vi ska iväg och göra något. Det inte helt avslappnat när vi ska gå ut på efterfest och sånt, säger resten av bandet.
Vad tycker de där hemma om den saken?
- Familjen är glad bara vi kommer hem. Så kanske man har utslagna tänder och tre dagars bakfylla, men vi har i alla fall överlevt, säger Ralf.
Skulle Mustasch bli en bra bok?
- Nej. Det skulle vara tolv kapitel, likadana allihopa. De vaknade, Jejo var bakis, Stam var arg, David hittade inte sina öronproppar och Ralf letade efter sin telefon. Varje kapitel. Jättekul.
Mustasch kommer tillbaka till Finland i sommar, men bandet vågar inte säga exakt var och när de ska spela. Vi får väl hålla ögonen öppna, helt enkelt. Och kanske vänta på den där boken? Vi tror den skulle vara en succé.