År 1926 började norskan Elise Ottesen-Jensen resa Sverige runt med upplysningsbroschyrer och pessar i en liten brun resväska av papp. Hon var 40 år gammal. Upplysningen måste ske på ängar och gårdar, och pessaren provade hon ut på dass eller bakom ett skynke i en stuga. 
Elise Ottesen-Jenssen måste fly från Norge till Danmark och senare till Sverige.Biografi över Elise Ottesen-Jenssen av Gunilla ThorgrenNorstedts förlag
– Är i grossess. Har försökt att få bort det med en sond, men kan inte… Jag har köpt en livmoderspruta med långt rör och sprutat in soda och såpa, men det gör ingen nytta. Där har kommit blödningar men dom har bara varat en halv dag.
Så här skrev en av många förtvivlade brevskrivare till Elise Ottesen-Jensen, kallad Ottar, som kom att bli sexualupplysningens stora apostel från 1920-talet fram till sin död 1973.
Två lagar reglerade sexualpolitiken i Sverige under den första hälften av 1900-talet. Preventivmedelslagen förbjöd upplysning om preventivmedel och fosterfördrivningslagen straffade såväl abortörer som de kvinnor som försökte göra abort.
Författaren Gunilla Thorgren citerar många brev till Ottesen-Jensen i sin biografi Ottar & kärleken. Ropen på hjälp är tusentals. Här finns män som är oroliga för sin kvinnas hälsa på grund av de många födslarna. Här finns problem med utlösningen eller att samlaget går för fort ur kvinnans synvinkel. Våldtäkt inom äktenskapet fanns ännu inte som begrepp. Vad göra när livet blivit ett inferno? Och både kvinnor och män skriver om känslorna att vara fel. Få har ännu en benämning för det, som denne man:
– På julafton blev jag kallad till polisstationen. Nu frossar hela staden i att jag varit homosexuell. De främsta vännerna är i dag värst att svärta ner mig. Nu har jag inget arbete kvar och jag har blivit av med alla mina uppdrag. Ingen vill ha med mig att göra.
En del av brevskrivarnas besvär får en att tänka att världen ändå har gått framåt, andra inte.
Elises mor fick arton barn
Elises egen mor genomgick arton förlossningar och flera missfall. Elise, som var barn nummer sjutton, såg sin mor naken en enda gång. Minnet av moderns kropp som var märkt av alla graviditeter bar hon med sig in i sina möten och sitt arbete längre fram.
Mors kropp såg ut som ett perforerat landskap. Hon hade blånader och knutor och sprickor över hela kroppen efter sina arton graviditeter. Bara en gång såg jag henne naken och efteråt grät jag.
Elises lillasyster Magnhild blev gravid som sextonåring. Deras högkyrklige prostfader Immanuel Jensen krossade sin dotter när han i rädsla för skammen sände iväg henne ensam till Danmark.
Där gick hon omkring och trodde att magen skulle explodera. Mot hennes vilja adopterades flickebabyn bort strax efter födseln. Resten av sina år satt Magnhild och sydde kläder till sitt barn, som hon aldrig skulle få återse. Av familjen var det endast Elise som hon återsåg, Elise som ensam stod upp för henne. Förgäves.
Också detta bar Elise Ottesen-Jensen senare med sig in i sitt arbete som sexualupplysningens apostel.
Dokumenterat sänds på söndag kl. 09.03, repris på onsdag kl. 11.03.
Redaktör är Mi Wegelius.