- Först ville jag stiga upp och säga till åt dem, men sedan insåg jag att det är så de hanterar sina känslor. Så beskriver regissören Milja Sarkola sin reaktion när en rad pojkar fnissade under generalrepetitionen av Kattona tähtitaivas.
Alla måste få reagera på stora känslor som till exempel sorg på sitt eget sätt, i förhållande till sin ålder och sina livserfarenheter. - Milja Sarkola
Under generalrepetitionen bestod publiken till hälften av äldre damer och till hälften av en årskurs nior. I andra akten dör huvudpersonens mamma, något som väcker känslor i salen.
- Jag tycker att det är något fint med att halva publiken satt och grät, medan en tredjedel fnissade. Alla måste få reagera på stora känslor som till exempel sorg på sitt eget sätt, i förhållande till sin ålder och sina livserfarenheter, säger regissören Milja Sarkola.
Samma gäng, annat språk
Lilla teatern sätter igen upp pjäsen I taket lyser stjärnorna. Ensemblen och regissören är den samma, men språket är ett annat.
Nu heter pjäsen Kattona tähtitaivas och går helt på finska, även om karaktärernas namn fortfarande är på svenska.
- Tematiken är så allmängiltig att det kändes onödigt att förankra den i Helsingfors genom att ändra namnen. Inte ändrar ju man på namnen i en Tjechov-pjäs heller.
Lite dystrare på finska
Under generalrepetitionen lyckas skådespelarna på ett genialiskt sätt gestalta tonåringar, med inåtvända fötter, slängiga rörelser och självmedveten hållning.
Sarkola menar ändå att det finska språket gjorde tonåringarna äldre.
- Skådisarna sade att de hittade tonårsrösten lättare på svenska, då melodin och intonationen är högre än på finska. Vi skrattade ofta på repetitionerna att det blev mycket mer tragiskt och deprimerande på finska. Men med hjälp av kroppsspråket hittade vi sedan rätt.
Kattona tähtitaivas har premiär torsdag 27.3 klockan 19 på Lilla teatern