Klockan är nio på morgonen den 20 april 1535 och Gustav Vasa är orolig. Faktum är att hela Stockholm jäser av oro och tusentals ängsliga människor söker sig till kyrkorna, rädda för det som de nyss har bevittnat.
Och det som de har bevittnat är ett märkligt himlafenomen kallat vädersolar. Fem stycken mindre solar framträdde i en ring runt den riktiga solen och lyste klart på himlen i två timmars tid.
För dagens vetenskap är vädersolsfenomenet ingenting konstigt eller ens ovanligt. Vädersol, eller bisol, är ett optiskt fenomen som uppträder i vissa vädersituationer då solljuset bryts i iskristaller i cirrus- eller cirrostratusmoln högt uppe i atmosfären. Parhelion är det vetenskapliga namnet för fenomenet. Ofta är de lysande prickarna eller bisolarna två till antalet och de placerar sig 22 grader till vänster och höger om solen. Vädersolarna åtföljs ibland av en halo, en lysande ring runt solen som löper genom själva vädersolarna. Samma fenomen syns också på natten, runt månen, då kallas det mångård.
Järtecken
Fenomenet kallas ”sun dogs” på engelska, och man tror att namnet härstammar från den fornnordiska tron om att vädersolarna var vargar som jagade solen. Och det här tolkade man då som ett illavarslande omen, ett järtecken som varslade om onda tider.
Och just den här morgonen i Stockholm, den 20 april 1535, är det många som tror att slutet är nära då de ser vädersolarna i skyn. Och skulden för det här bärs av ingen mindre än kungen själv, Gustav Vasa, som har dragit Guds vrede över Sverige genom att bryta med den katolska kyrkan och beslagta dess ägodelar. Och nu meddelar alltså Gud om sin vrede genom ett himmelskt järtecken.
Den katolska kyrkan är naturligtvis inte sen med att nappa på det här och låter sitt propagandamaskineri gå för fulla varv.
Reformatorn Olaus Petri låter beställa en tavla som förevigar händelsen, den så kallade Vädersolstavlan, som målas av en viss Urban målare, eller så sägs det i alla fall, och hängs upp i Storkyrkan. Gustav Vasa, han gillar ju inte alls det här, han ser tavlan som en komplott mot honom i och med att vädersolarna på målningen lyser starkare än själva solen, som alltså enligt Gustav Vasa representerar honom själv medan vädersolarna representerar den katolska kyrkans män som hotfullt omringar honom. Dessutom har Storkyrkan gjorts större än slottet Tre Kronor på målningen.
Olaus Petri faller i onåd hos kungen och döms några år senare till döden, för det här och andra brott, tillsammans med myntmästare Anders Hansson. Fast domen upphävs senare.
En utsikt värd 1000 kronor
Men Vädersolstavlan skulle hur som helst komma att gå till historien, och den återfinns numera som motiv på den svenska tusenkronorssedeln. Originalversionen av själva tavlan försvann i något skede, ingen vet vart, så den version som numera finns till påseende i Storkyrkan är en kopia från 1600-talet. Och om inte annat så är den ju hur som helst en värdefull bild av den här tidens Stockholm; den första någorlunda verklighetstrogna helhetsbilden av Stockholm och en av de första svenska landskapsvyerna.
Precis som Gustav Vasa surt konstaterade så är det Storkyrkan som dominerar stadsbilden; utsikten är från Mariabergen på Söder. Förutom Storkyrkan och slottet Tre Kronor avbildas bl.a. Gråmunkeholmen eller nuvarande Riddarholmen med dess franciskanerkyrka. Och de ståtliga vädersolarna över alltsammans naturligtvis. Som med facit på hand åtminstone inte förebådade någon omedelbar katastrof för Gustav Vasa, han fick ju mer eller mindre som han ville och satt rätt så stadigt på sin tron fram till sin död 1560. Också om han plågades av en elak tandvärk, men det är en annan femma.
Hör om detta och mycket annat i Kvanthopp, vi besöker bl.a. en nyligen öppnad utställning om vikingatiden i England. Torsdagen den 17.4 kl 11:03 i Radio Vega, repris söndagen den 20.4 kl 18:03.