Det europeiska museiforumet EMF har valt Oskuldens museum i Istanbul till Årets museum på en gala i Tallinn på lördagen. Oskuldens museum bygger på nobelpristagaren Orhan Pamuks roman med samma namn och visar föremål som omnämns i boken.
- Det här priset känns extra bra eftersom jag alltid har drömt om att vara en konstnär, sade Pamuk när han mottog priset. Jag har velat tala till människor genom ett museum, det här är en ungdomsdröm som har gått i uppfyllelse.
Den bland finländare så populära Flyghamnen i Tallinn, alltså det estniska sjöfartsmuseet, som har fått mycket uppmärksamhet inför årets tävling, fick ett hedersomnämnande.
I motiveringen betonade juryns ordförande Wim de Vos hur professionellt museet har genomförts, den mycket speciella havsstämningen och hur väl museets atmosfär fyller hela den unika byggnaden.
Likheter mellan små museer
Det är alltså det europeiska museiforumet EMF som utser vinnaren i tävlingen Årets museum i Europa. I år ordnades galan i Estlands konstmuseum Kumu, som vann priset år 2008. Priset har delats ut sedan år 1977 och har aldrig vunnits av ett finskt museum.
- Flyghamnen är ett stort, modernt och interaktivt museum, säger Nicole Fritz från Kunstmuseum Ravensburg. Det verkar vara ett populärt och vinnande koncept just nu.
Kunstmuseum Ravensburg är ett nytt och litet konstmuseum i staden Ravensburg i sydvästra Tyskland.
Men det finns likheter mellan små museer som Fritz lilla, stillsamma konstmuseum i Ravensburg, Pamuks Oskuldens museum i Istanbul och de mer spektakulära som Flyghamnen i Tallinn.
- Varje föremål eller fartyg vi har här har en egen berättelse, säger Flyghamnens sjöfartsmuseums kommunikationsspecialist Jüri Paltser före galan, när Flyghamnen fortfarande enligt viskningar i korridorerna hör till favoriterna att vinna årets titel.
- Vår uppgift som museum är att visa upp det som finns på ett sätt som ger besökaren en kulturupplevelse.
Helst ska själva byggnaden också ha en egen historia och det har Flyghamnens huvudbyggnad, den nyrenoverade flyghangaren som snart fyller hundra år.
U-båt huvudattraktion
Från caféet en trappa upp från museets, och hangarens, entré ser man ut över hela byggnadens insida. Hela miljön i sig är unik. Det handlar om världens första skalkonstruktion av monolit järnbetong. Med andra ord, kupolerna i taket är bara åtta centimeter tjocka och är byggda i ett stycke. För bara några år sedan ansågs taket vara i så dåligt skick att det fanns planer att riva hela flyghangaren.
- Flyghangarerna byggdes så stora och utan stödjande pelare så att flygplan skulle kunna rulla in för egen motor, säger Paltser, och de skulle kunna vända helt om inne i hangaren.
Förutom själva byggnaden är det u-båten Lembit som är museets huvudattraktion. Lembit tar upp nästan 60 av hallens 100 meter och den är så stor att besökare kan gå in i den utan större besvär. Han byggdes på 1930-talet och därför är alla orginalskyltar för besättningen skrivna på estniska.
- Lembit har ett ganska roligt världsrekord, enligt Paltser, den har legat i havet, men uppe på ytan, mer än någon annan ubåt, i 75 år.
Han blev alltså den aldrig så viktig för Sovjetunionen som han hade varit för de stolta esterna.
Det går bra för en man på 1.83 meter, att röra sig runt i ubåten.
- Både museet och en så här stor och välbevarad ubåt är något ni inte har i Finland, påpekar Paltser, och en sak som gör att vi kan vinna titeln årets museum är att besökaren får röra allt han eller hon ser här.
Ingången till utställningsområdet är vid sidan av caféet.
- När gästerna kommer upp för trappan och ser den öppna salen brukar man höra ett ”waaaauu”, säger Paltser. Trots att man ser utifrån att byggnaden är hög och lång brukar ingen vara förberedd på hur vid salen känns när vyn öppnar sig.
Simulatorer att pröva på
Utställningen är byggd så att besökaren rör sig längs med gångar, eller broar enligt Paltsers vokabulär, som går ett våningsplan över salens golv, så att man hela tiden kan titta ner på golvet nedanför, som representerar havets botten.
Därnere på botten ser man bland annat minor, ett havsvrak och en torped. Bredvid gångarna flyter isjakter, segelbåtar (bland annat Estlands första OS-guldbåt), en liten träbåt som användes för flykt till Sverige under andra världskriget och en vacker motorbåt som är nästan lika gammal.
- Vår minsta båt är den här, säger Paltser och pekar på en lite äldre optimistjolle. Den är den lättaste båten att lära sig att segla för barn.
All sjöfart börjar med grunderna i segling, tycks budskapet vara.
Lembit ligger också uppe på havsytan. Med hjälp av ett blått ljus får man lätt en känsla av att allt gungar lite i vågorna.
I luften svävar en replika av ett gammalt pontonflygplan. Det ser ut som en låda som jag aldrig skulle våga sätta mig i på riktigt.
Längs med ena ytterväggen finns stridsvagnar, luftvärnskanoner och annat krigsmateriel som påminner om att sjöfart i stor utsträckning har handlat om försvar också för Estland, precis som för Finland.
Vid en simulator står en morfar med sin dotterson och skjuter på fiendefartyg med kanon. Sammanlagt finns det en handfull olika simulatorer att pröva för små och stora barn.
I motiveringen till Flyghamnens hedersomnämnande står det: ”den maritima atmosfären attraherar till sig såväl unga som gamla, det här museet har en wow-effekt”.
Också Bildmuseet i Umeå fick ett hedersomnämnande.
Gustaf Antell, Tallinn