Hur ser vardagen ut i ett kvinnofängelse? Tv-serien Orange is the new black visar en sida och är idag tillbaka med en till säsong, men hur ser det ut på riktigt? Ex-fången Annika Östberg har suttit inne i trettio år och hon berättar sin berättelse.
- Det viktigaste man behöver lära sig inne i fängelset är vem man ska gå till för vad. Det här eftersom fångarna driver hela världen inne i fängelset. Det är ett otroligt bytessystem. Det finns gott om pengar på kåken men de flesta kontanter går till droger. Så om man vill ha någonting gjort så gäller det att byta tjänster inom det området man jobbade i eller varor, till exempel cigaretter. Jag jobbade i köket och om jag ville ha mina kläder tvättade så tog jag kontakt med en tjej som jobbade i tvätteriet. Sedan betalade jag henne kanske två eller tre tomater och fick sedan min tvätt fixad, berättar Annika.
En gång fick vi fast en tjej som stulit av min granne och vi ordnade ett så kallat ”filtkalas”. Vi tog fast henne i duschen, kastade en filt över huvudet på henne och slog henne.
Annika satt inne på kvinnoanstalten i Kalifornien i 28 år innan hon överlämnades till svenska myndigheter. Hon avtjänade två livstidsstraff efter att hon dömts till medhjälp av dubbelmord. Hon var tillsammans med sin dåvarande pojkvän som sköt två personer, varav en var polis. I Sverige satt hon inne i två år till innan staten beviljade henne nåd och hon blev frigiven i maj för två år sedan.
Idag är hon en ex-fånge och författare som reser runt och föreläser om att gå vidare i livet. Hon berättar öppet och rakt om sina erfarenheter inne i fängelset. 06:00 Väckning - dörrarna öppnas elektroniskt Vidare till frukost och utdelning av lunchpåse Dagen går till arbete. Fångarna arbetar med olika uppgifter på anstalten, allt från bygg-, köks-, städ- och tvättarbete 16:30 Räkning av fångarna i sina celler 18:00 Middag 19-20:30 Fritid – tid att gå i kyrkan eller ta en promenad 20:30-21:00 Fångarna låses in i cellen och räknas. 24:00 Räkning – varje fånge måste visa upp hud via en lucka i dörren som väktarna kikar in i. 02:00 Räkning – på samma sätt 04:00 Räkning – på samma sätt 06:00 En ny dag och rutinerna upprepas. Inga helgdagar eller sjukdagar.En dag på kåken – Kvinnoanstalten i Kalifornien
I tv-serien Orange is the new black får tittaren följa med blonda Piper Chapman som döms till ett år i fängelse för drogsmuggling.
Hur passade du, Annika, in i amerikanska fängelsevärlden som svensk blondin?
- Inte så bra kan jag säga, men jag utnyttjade min storlek. Jag är 1,80meter lång och ser ovanlig ut. Jag var uppmärksammad, definitivt. Kvinnofängelser är speciella, speciellt i USA, eftersom man sitter väldigt länge inne och där skapas familjer och kärleksrelationer. Jag blev så småningom mamma till flera tjejer. Som mamma tar man hand om ens nära och ger dem råd. Jag hade till exempel en kvinna som jag kallade för min son trots att hon var äldre än mig. Men visst, jag blev uppvaktad av flera kvinnor.
Inne i fängelset gällde det att snabbt lära sig spelreglerna och framför allt språket.
- Jag brukar säga att jag pratar tre språk flytande: svenska, engelska och kåkspråk. Det är en helt egen jargong. Till exempel hörde jag tillsammans med en kompis en dag en grupp kvinnor prata om hur ”hon slog”. När jag senare frågade min kompis om vem som slagits så förklarade hon att det inte var frågan om våld, utan kvinnan hade fått tag i ett paket knark.
Mycket av tv-serien fokuserar på sociala konflikter fångarna emellan och precis som Annika beskriver så är det fångarna som styr och ställer. Annika berättar att de vanligaste konflikterna som uppstod var antingen gräl mellan cellkamrater som tröttnat på varandra, kärleksdrama eller avundsjuka.
- Det värsta tänkbara du kan göra i fängelset är att stjäla av en annan fånge. En gång fick vi fast en tjej som stulit av min granne och vi ordnade ett så kallat ”filtkalas”. Vi tog fast henne i duschen, kastade en filt över huvudet på henne och slog henne. Jag stod vakt i dörren till duschutrymmet medan det här hände.
Enligt Annika var det vanligt att väktarna valde att inte lägga sig i.
- Om man skvallrade så blev man inlåst i isoleringen men oftast så lät vakterna tjejerna sköta sitt så vida det inte fanns blod eller någon allvarlig skada. Det var det inte heller i många fall, det var bara frågan om att lära någon en läxa. Men sedan fanns det fall där tjejer råkade riktigt illa ut. En tjej var inblandad i ett kärleksdrama och hon fick blekningsmedel kastat i ögonen så att hon förlorade synen. 
Annika beskriver en hierarkisk ordning bland fångarna som skapar en egen värld bakom fängelsemurarna. Det gäller att veta sin plats men inte heller vika undan för lätt om någon ifrågasätter en.
Många tjejer är inte egentligen homosexuella, men de involverar sig i en sådan situation för det emotionella behovet.
- Det gällde att visa och kräva respekt. Till exempel så fanns det en tjej som alltid struntade i tvättiderna och tvättade sin tvätt på andras tider. En gång hade hon lagt in sin tvätt under min tvättid och då tog jag ut den blöta tvätten och slängde det på golvet, bara för att vänta på att hon skulle komma tillbaka. Jag visste att det skulle bli problem av det och ute i vanliga världen hade jag struntat i det. Men om jag nu hade låtit det vara och inte dragit den gränsen hade alla andra också börjat tvätta på min tvättid och klivit över min gräns. Det gällde att sätta ner foten ibland och välja när man drar sina gränser.
Det är lätt att koncentrera sig på våldet i fängelser när det handlar om dömda brottslingar som är samlade på en anstalt. Men Annika beskriver fängelsevärlden som mycket mer än det. Precis som i tv-serien Orange is the new black så träffade hon karaktärer som hon fått en kriminell bild av via medierapporteringen. Väl inne i fängelset var de ändå helt vanliga kvinnor varav många skapade starka band. 
- Man skapar sin egen familj bakom murväggen. Inne i fängelset formade jag också en kärleksrelation till en kvinna som varade i nio år och hon blev en viktig del av mitt liv. Sedan lärde jag också känna de så kallade Manson-kvinnorna (red.anm. kvinnor som dömts för att ha varit inblandade i Manson-sekten där ledaren Charles Manson drev en sekt och beordrade sin familj att utföra mord) och vi blev goda vänner. Där fanns också en kvinna som blev tvingad till sexuella tjänster med en löjtnant och tillsammans samlade vi bevis mot honom tills han blev avskedad.
Du pratar mycket om kärleksförhållanden inne i fängelset. Hur viktigt är kärlek inne i fängelset?
- Kärleksförhållandena fortsätter sällan väl utanför fängelset, men det är en tillfällighet och en situationsgrej. Det handlar lite om sex men det är inte största orsaken till de här relationerna utan det handlar snarare om att känna samhörighet och närhet till en annan människa som ser efter en och bryr sig om en. Många tjejer är inte egentligen homosexuella, men de involverar sig i en sådan situation för det emotionella behovet. Jag tror det är väldigt viktigt speciellt för kvinnor.
Hur mycket saknar du livet i fångenskap?
- Inte särskilt mycket, däremot saknar jag människorna. Visst fanns det ändå en viss enkelhet i att aldrig behöva bry sig om räkningar eller vad man skulle äta utan allt sköttes som ett maskineri för en.
Tv-serien Orange is the new black har hyllats och kritiserats för hur serien visar livet i ett kvinnofängelse. Andra säsongen är nu här och Annika Östberg känner igen mycket från serien från sin egen tid inne på Kaliforniens kvinnoanstalt.
- Jag känner att jag har träffat varenda en karaktär inne i fängelset i någon mån. Sedan är händelserna och situationerna ibland överstyrda och dramatiserade. Men det förstår man, det är ändå frågan om underhållning. Det görs som bäst en film om mitt liv och första gången jag fick se manuset så förstod jag ingenting. Men vissa grejer måste göras annorlunda på filmduken för att det ska fungera dramaturgiskt.
Annika Östberg har skrivit självbiografin Ögonblick som förändrar livet som också görs till film som bäst. Om du tänker sträckkolla andra säsongen av Orange is the new black under helgen kan du värma upp med att påminna dig om vem som är vem.