Matti sov då den första vågen slog ner. Han hade baksmälla och var långt ifrån förberedd på en av de värsta naturkatastroferna i vår tid. Det blev hans räddning.
Det var en tidig morgon den 26 december 2004. Klockan var en minut före åtta lokal tid när jordskalvet som utlöste tsunamin i Indiska Oceanen inträffade. Antalet människor som fick sätta livet till i den naturkatastrofen uppgår till över 300 000. Av dem var 170 stycken finländare.
Matti Kallio hade firat jul natten lång med sin flickvän Ida. De hade festat loss ordentligt på ön Koh Lanta. Det var nästan gryning då de sent om sider tog sig till sin bulangow för att sova några timmar.
Programmet blir tillgänligt efter att det har sänts i Radio Vega.Lyssna! Berättelser, första säsongen
Tjugo meter hög vågvägg
Då den första vågen slog ner låg både Matti och Ida lyckligt ovetande i sina sängar och sov. Då den andra vågen slog ner hade Matti vaknat av att hans kompis bultade på dörren och ropade att de måste fly annars dör de. Matti kravlade sig ut genom dörren och ställde sig naken och yrvaken på terassen.
Då han tittade neråt mot stranden såg han en cirka tjugo meter hög mur där stranden brukar vara. Muren var en "vågvägg" och betedde sig som ett grått monster som bara väntar på att få anfalla.
– Det lät som om man skulle stå utanför ett flygplan medan motorerna är på. Ett dovt men ganska högt brummande ljud, förklarar Matti.
Tur i oturen låg deras bungalow ganska långt ifrån stranden, cirka 50 meter. Vågorna slog ner på stranden och det var en enorm vattenmängd som nådde Matti och Ida. Vattenytan steg hastigt och allt möjligt tänkbart och otänkbart strömmande i vild fart förbi deras hydda.
– Jag hade sådan himla baksmälla att det sista jag hade lust med var att hoppa i vattnet. Jag väckte Ida och vi kravlade oss upp på taket till vår bunglow. Där satt vi en stund och funderade på vad vårt nästa steg kunde vara, det kunde vara både avgörande och ödesdigert.
Räddade sig upp på taket
På taket fick paret sällskap av både djur, insekter men också skräp som flöt förbi. En bil törnade rakt in i deras hydda och Matti bestämde att de snabbt måste ta sig till berget och säkerheten.
– Jag höll Ida i handen hela vägen då vi försökte ta oss fram genom vattenmassorna för att nå till berget. I ett skede släppte jag Idas hand och när jag vände mig om var hon försvunnen.
Tsunamibarn
Familjen Kallio blev tre personer efter tsunamikatastrofen. Ines är i dag tio år gammal och ett så kallat tsunamibarn. Matti säger att det var det enda hoppingivande i hans liv efter den fruktansvärda tragedin.
– Nyheten om att vi skulle få barn gav livslusten tillbaka. Jag hade förlorat tron och hoppet på livet vid det laget men så kom Ines in i bilden och jag fick en mening med livet igen.
Tio år sedan katastrofen
I december i år har det gått tio år sedan tsunamikatastrofen i Indiska Oceanen. Familjen Kallio kommer att återvända till Koh Lanta tillsammans med andra överlevande för att uppmärksamma och visa respekt till alla som fick sätta livet till då den ödesdigra dagen den 26 december. Ines åker förstås med och får uppleva Thailand för första gången. Hon ser fram emot resan men har en fråga.
– Pappa, en sådan jättevåg kommer väl inte att komma nu på nytt då vi är där i Thailand på semester.
Pappa Matti lugnar Ines med att säga att en tsunami av den kalibern inträffar högst en gång på hundra år.
Att överleva tsunamin
Lyssna! Berättelser: Tsunamins efterdyningar av Kia Svaetichin. Yle Radio Vega onsdag 30.7 kl. 11.22 & 19.22 samt i Radiohuset.
Läs också: Ögonblicken som förändrade livet