Ibland förstår inte människor vidden av sina egna beslut. Och hur man än förklarar eller bönar till dem vill de inte inse att de håller på att fatta ett ytterst dåligt beslut. Ett beslut som de kommer att ångra längre fram. Då är det bra att en annan fattar beslutet för dem. En annan som vet bättre helt enkelt.
Som arbets- och näringsbyrån i Esbo. De säger att du, Aleksandr, inte skall lära dig svenska. Åtminstone inte som första språk. Och de har alldeles rätt.
För lyssna nu, Aleksandr! Lyssna på en som har varit i samma situation som du. Som var ställd inför samma beslut. Och gjorde samma beslut som du vill göra. Och ångrar det djupt.
Jag kom 1990 till Finland. Som utbytesstudent. Jag förälskade mig och stannade. Jag måste alltså integreras. Och jag valde att integrera mig på svenska. Det var dumt.
Jag tyckte som du, Aleksandr. Det är lättare att lära sig svenska. Så jag började med det. Och tänkte att finska lär jag mig sen. Tji fick jag.
Jag borde absolut ha börjat med finska. Inte på det privata planet. Men på det professionella planet. Det var lätt att lära sig svenska. För lätt, kanske.
Ganska snabbt fick jag jobb. På svenska. I Finland. Jag håller med alla de som säger att man kan jobba på svenska i Finland. Men handen på hjärtat: hur många är dessa jobb? Med facit på hand hade jag kanske mera tur än skicklighet. Och hur många kommer att ha samma tur? Alla ni som tycker att det går att jobba på svenska i Finland kan säkert finska och kan jobba på finska om det skulle behövas. Skulle behövas på grund av flytt eller jobbyte.
Det kan jag inte. Byta till ett jobb på finska. Därför att jag tala så dålig finska. För att inte tala om hur jag skriver det. Därför att jag vaggades in i den tron att det räcker med svenska i det här landet.
Aleksandr, lyssna! Det räcker inte att kunna svenska i Finland. Man måste kunna finska. Flytande. I tal och skrift. Först då kan man känna sig som en fullvärdig medlem i det finska samhället. Nu är jag bara en fullvärdig medlem i det finlandssvenska samhället. Det kan hända att det räcker för dig. Men jag höjer igen ett varningens finger. Om det mitt i allt inte vill räcka? Ta mig som exempel: Om jag inte längre får ett jobb på svenska? Vad skall jag göra då? Vad har jag för möjligheter. Jag som talar så usel finska? Väldigt få, skall jag säga dig.
Det ingår i kontraktet minoritet att kunna majoritetens språk flytande.
Det är klart, Aleksandr, att finlandssvenskarna håller med dig, klappar dig på ryggen och solidariserar sig med dig. Men de har en egen agenda. Och de utnyttjar din situation för den. Du är på sätt och vis deras gisslan. En spelbricka. Och så talar de flesta en utmärkt finska. Det gör inte du.
Så akta dig, Aleksandr. Gör som arbets- och näringsbyrån i Esbo säger. Integrera dig på finska. Låt finlandssvenskarna säga och tycka vad de vill. Men ge för guds skull inte upp planen på att lära dig svenska. Också. Satsa först allt krut du har på finskundervisningen. Hör du, Aleksandr? Som du själv redan vet lär du dig svenska betydligt lättare sen. Nästan med vänsterhand. Du kommer att tacka mig för de här tipsen. Om 10 eller 15 år. När du vet bättre. Jag lovar dig.
Läs också: Alexandr får inte lära sig svenska