Om vi vill ha ett nytt stort varumärke som Mumin så måste fonderna satsa mera på författarna och illustratörerna, säger barnboksförfattaren Henrika Andersson.
Jag tror inte att dagens Mumin var vad chefredaktör Atos Wirtanen hade i åtanke när han plockade in Muminstripparna i Ny Tid. - Henrika Andersson
Ordförande för föreningen Författare och illustratörer av barn- och ungdomslitteratur Henrika Andersson är orolig över barnbokens framtid i Svenskfinland.
- Det är i barnet som läsglädjen föds, därför är det viktigt att satsa på synlighet och hög kvalitet även för barnböcker. Hur tror förlagen att människor fortsätter läsa om de inte lärt sig det som barn, funderar Andersson som skrivit böckerna om Nagu-Anton och Emma Gloria.
Andersson oroar sig även för hur samarbetsförhandlingarna på Schildts & Söderström (länk) kommer att påverka branschen.
- Jag blev riktigt arg när jag hörde nyheten. Som tur hade jag ett skolbesök samma dag, så efter en stund med de ivriga och läsglada barnen blev jag på gott humör igen.
Kortsiktighet ger ingen ny Mumin
Henrika Andersson tycker att de finlandssvenska fonderna är ett bra stöd för barnboksförfattare och -illustratörer, men varnar för att tänka alltför kortsiktigt.
- Alla vill ha ett nytt Mumin, men då måste man också vara villig att satsa på barnbokskulturen. Nu känns det lite som om fonderna håller på att släcka lamporna för oss, säger Andersson.
Under det här året har Muminhajpen varit påtaglig, men Andersson poängterar att handelsnamnet inte vuxit sig så här starkt över en natt. Tove Janssons och Mumins framgång är ett resultat av flera års hårt arbete.
- Jag tror inte att dagens Mumin var vad chefredaktör Atos Wirtanen hade i åtanke när han plockade in Muminstripparna i Ny Tid, funderar Andersson.
1979 byggde Tove Jansson ett eget litet Muminhus: