The Hunger Games: Mockingjay - Part 1 har premiär den här veckan. Vi testade spänningen genom att låta vår recensent Anka kolla på filmen med en pulsmätare fastspänd under tröjan.
The Hunger Games: Mockingjay - Part 1 baserar sig på den tredje boken (som på svenska heter Revolt) i Hunger Games-serien. Jag läste boken för länge sedan och minns inte så mycket av den, men det jag minns är att jag blev besviken. Och att den var tråkig. Hur kan man recensera en film på ett bra sätt när man redan läst boken, kanske ni tänker nu? Då ska jag berätta att jag har ett dåligt minne. Jag minns faktiskt inte mycket av handlingen i Revolt.
Jag var ändå väldigt nyfiken på filmen, och ville veta ifall filmmakarna gjort den mer spännande, lagt in lite extra handling eller något sådant. Något måste de ju ha gjort, eftersom de delat in den sista boken i två filmer. Med det här i bakhuvudet gick jag in i biosalongen. Här under ser du resultatet: spänningsdiagrammet.
Som referensfilm använder jag Inside Llewyn Davis, som är en helt vanlig dramafilm utan action. Under den höll sig min puls på 69 - 74 slag i minuten. För att ytterligare ha något att jämföra med kan ni se hur det såg ut när jag såg den jämnspännande filmen Gone Girl. Då höll sig pulsen kring 80, och åkte till och med upp till 97 vid ett tillfälle.Storyn i Revolt
Lika tråkig som boken
Som ni ser är The Hunger Games: Mockingjay - Part 1 inte alls särskilt spännande. Det finns några toppar, men överlag så händer det inte så mycket i filmen. Det är mer en lång uppbyggnad inför något stort, något SPÄNNANDE. Något vi får se i nästa film (suck). När jag går ut ur biosalongen har jag inte särskilt många tankar i huvudet. Filmen tar inte tag i mig, och redan följande dag (när jag skriver det här) så har jag svårt att komma ihåg scener ur den. Det är nästan så att jag blev mer tagen av trailern till Insurgent som visades före filmen satte igång.
Nu ska ni inte tro att jag är en typ som dissar Hunger Games per automatik. Jag älskar Katniss Everdeen (spelad av Jennifer Lawrence) och har hittills läst alla tre böcker och sett de två tidigare filmerna. När Katniss håller ett brandtal i filmen får jag nästan tårar i ögonen, så visst berör den ibland, men det fattas ändå något. Det känns nästan som att den tredje boken skrevs för snabbt. Som att författaren Suzanne Collins fick skrivkramp, men ändå sket ut något bara för att hon måste. Likadant känner jag inför att dela upp den tredje boken i två filmer. Varför? Det händer inte så mycket i boken, så varför har de delat upp den i två delar? Är det bara för att tjäna mer pengar? Det känns lite så.
The Hunger Games: Mockingjay - Part 2
Eftersom jag fortfarande är ett fan av The Hunger Games, kommer jag nog att se den fjärde och sista filmen. Den MÅSTE ju vara bättre. Hela den här filmen är en brygga till den. En lugn, känslig och svajande brygga fram till ett stort klimax. Om den inte är det, så blir jag jättearg (men jag kommer fortfarande att älska Katniss).