I september år 1808 förlorade svenskarna slaget i Oravais och Finland blev ryskt. Det är känt att svenskarna höll på att vinna, men att ryssarna just då fick sin efterlängtade förstärkning. I övrigt är mycket oklart kring hur slaget riktigt förlorades.
Det här vill Oravais historiska förening råda bot på, genom en seriös forskningsinsats där hela slagfältet skulle kartläggas arkeologiskt. Det var undersökningen förra sommaren som inspirerade föreningen.
- Vi vet väldigt mycket om slaget litterärt, det finns massor med utdrag ur böcker. Men när vi kommer till arkivet i marken, då märker vi plötsligt att vi inte vet särskilt mycket alls, säger Göran Backman som är den historiska föreningens ordförande.
Internationell undersökning
Tillsammans med Lilian Pettersson-Smeds, arkeolog och projektledare ordnade Backman en mindre vetenskaplig undersökning av delar av slagfältet förra sommaren. Till sin hjälp hade de en rikssvensk slagfältsarkeolog, Bo Knarrström, och britten Glenn Foard, en av världens sex projektilspecialister.
Med hjälp av metalldetektorer hittade de 140 blykulor från slaget. Trots att de legat i naturen i drygt 200 år har kulorna mycket att berätta.
Göran Backman visar upp ett så kallat druvhagel som hittades i somras.
- Det var ett mycket speciellt fynd. Det borde inte ha funnits på den där platsen över huvudtaget.
Nya teorier om kulorna
Druvhaglet kom från en artilleripjäs, alltså en kanon. Fyndet kan omkullkasta de rådande teorierna kring hur slaget gick till.
I sommarens sex dagar långa undersökning deltog britten Glenn Foard, en av världens sex projektilexperter. Hans inledande undersökningar visar att de grundläggande antagandena kring kulorna kan vara felaktiga. Man har trott att svenskarnas var en storlek större, ryssarnas en storlek mindre. I själva verket verkar kulorna ha fem olika storlekar.
Glenn Foard vill nu komma tillbaka för att studera blyets härkomst genom så kallad råämnesanalys, dels på sommarens fynd, dels på de som hittades vid undersökningarna 2007 och 2008.
- Det finns bland annat orenheter i det. Med hjälp av orenheterna kan man säga varifrån blyet har hämtats, från Sverige eller från Ryssland, säger Lilian Petterson-Smeds.
Helt ny byggnad på området
Föreningen har stora planer för sitt besökscentrum Furirsbostället. Just nu håller man på att spika fast lister på områdets nya byggnad, ett 250 kvadratmeter stort hus i 1700-tals stil som ska göra besöken enklare också vintertid.
- Det handlar om att skapa en historisk miljö för folk som ska kunna komma hit och uppleva hur det var för 200 år sedan. Maten som vi kan bjuda på är ett exempel. Vi använder oss av 1700-tals recept. Vi ska nu försöka att skapa en liten arkeologisk avdelning i just den här nya byggnaden där vi ska använda oss av det material vi grävt fram och de analyser som vi gör tillsammans med de forskare som vi har knutit till projektet.
Vad behövs för att man på riktigt ska förstå hur slaget gick till?
- Jag tycker, precis som vår brittiske expert, att vi borde göra en totalinventering av hela fältet. Men det är ett jättelikt projekt. Nu har vi gått över fem hektar. Det har totalt tagit tre veckor. Och nu har vi täckt ungefär en hundradel av fältet.
- Men på andra slagfält ute i Europa gör man sådana totalinventeringar och då får man faktiskt en väldigt bra bild av vad det handlar om.