100 dagar utan sprit heter en kampanj som våra kollegor på finska sidan sparkar i gång på Nyårsdagen. Du kan se startskottet i direktsändning på Yle 1 från och med kl 19.45. Alla som vill vara med får vara med och göra så som kampanjens fyra affischnamn Arto Nyberg, Samae Koskinen, Maria Jungner och, hör och häpna, Matti Nykänen: att sluta kröka i dagarna 100.
Vi på Svenska Yle tänkte haka på kampanjen och uppmana eller utmana våra tittare, lyssnare, läsare att vara med. För handen på levern, 100 dagar utan alkohol skulle göra gott åt vem som helst som har för vana att dricka. Om du vill vara med på riktigt kan du registrera dig på våra finska kollegornas webbplats. Under Sataa päivää ilman viinaa hittar du allt du behöver veta för att kunna följa med kampanjen eller delta.
På Svenska Yle är det främst Bettina Sågbom-Ek och jag som skall vara våra ansikten utåt. Jag kommer därför att rapportera regelbundet om mina fram- och motgångar. Här på bloggen och på Twitter: @peterluttge
Nu undrar du säkert varför jag vill vara med i kampanjen? Mitt svar är en mångfacetterad cocktail, men huvudingrediensen är enkel: Därför att jag tycker att jag dricker för mycket.
Jag dricker lite men ofta och sen ganska mycket
Jag dricker på ett rätt så tyskt vis: lite öl eller vin på kvällen, till maten, med en bok i handen eller framför datorn eller teven. Vissa perioder kan det bli varje kväll. Och det kan bli ett par tre öl eller en halv flaska vin. Ibland tycker jag att det är för mycket. Därför har jag vissa principer som skall avhålla mig från en ännu större alkoholkomsuntion: till exempel dricker jag inte före klockan 18 på kvällen. Och jag dricker så gott som aldrig starksprit.
Till mitt kvällssmuttande kommer sedan krog- och festkvällarna. Och de kan bli ganska många. Jag tycker om att gå på krog. Och jag tycker om att gå på fest. På krogen och på festen kan det sedan bli ganska mycket öl eller vin. Det här beror också på det att jag har svårt att gå hem i tid. Jag är nog allt som oftast den som sitter kvar tills baren stänger eller gästgivarna går och lägger sig. Tyvärr. Jag har rannsakat mig själv och frågat mig varför det är så. Jag har inget bra svar på det. Mest därför att jag tror att jag går miste om något roligt som kommer att hända efter att jag avlägsnat mig.
En fest utan alkohol är en halvmesyr
På en kväll i goda vänners lag kan jag lätt häva i mig 8 eller 9 stup öl. Eller en och en halv flaskor vin. Jag tål ganska mycket. Tyvärr.
Tyvärr har jag dessutom en känsla av att jag behöver mera alkohol för att komma i gång nuförtiden. Jag tror att det har med åldern att göra. Att alkoholen har ackumulerats i min kropp. Jag behöver i dag mera öl eller vin innan det underbara tillståndet av den där lätta berusningen infinner sig som jag tycker så mycket om. Den där härliga känslan som finlandssvenskarna älskar att hylla i sina otaliga snapssånger.
Samtidigt har jag fått mycket mindre problem med krapulan. Jag skyller det här på dagens rökförbud men i ärlighetens namn tror jag också här mera på en ackumulerande effekt. Här alltså några av mina funderingar så här inför mitt försök att klara mig 100 dagar utan alkohol. Och vet du vad? Jag har inte varit 100 dagar utan alkohol sedan jag var 15 eller 16 år gammal. Så det är så dags, eller hur?
