En studie gjord vid universiteten i Cambridge och Stanford visar att en dator kan pricka in din psykologiska profil bättre än många av människorna i din omgivning. De saker och personer du gillar på Facebook kan säga mera om dig än du kanske tror. Eller vill.
Forskarna bakom studien använde Facebookdata från tusentals frivilliga, mera specifikt vad och vem de ”gillade” på sajten, som även genomförde ett psykologiskt personlighetstest. Informationen matades sedan in i ett program som tog fram resultat för deltagarna. Dessa samlade i sin tur ihop vänner och närstående som fick utvärdera deras psykologiska profil genom en kortare variant av det psykologiska testet.
Det visade sig att programmet med rätt mängd data kunde avläsa en användares personlighet bättre än både vänner och släktingar. Med ”personlighet” i det här fallet avses en kombination av fem faktorer: extrversion, öppenhet, samvetsgrannhet, vänlighet och neuroticism enligt en psykologisk modell som kallas femfaktormodellen.
Att döma människor utifrån deras agerande eller vad de tycker om har vi gjort i alla tider.
Ingen känner mitt sanna jag!
Okej, fast det är ju fortfarande ett socialt medium vi talar om. Det kan ju inte riktigt räcka med att titta på vad vi gillar eller delar för att veta vad vi har för personlighet… eller?
Henrik Sköld, socionom och kommunikationsexpert med inriktning på sociala medier, har inga problem med att se sambandet:
- Att döma människor utifrån deras agerande eller vad de tycker om har vi gjort i alla tider. Det som är nytt nu är att vi har det samlat på samma ställe och att vi dagligen berättar för Facebook vad vi tycker om, som den sedan kan komma ihåg och analysera.
Kan jag lura det här på något sätt?
Fine. Så vi människor bedömer också andra på basis av vad de gillar och inte, vi är bara sämre på att komma ihåg detaljerna än Facebook. Men hur äkta blir det egentligen, är det inte lätt att resultaten blir konstiga om vi en hel veckas tid är deppiga och bara gillar gulliga bilder på katter i partyhattar?
- Trycker vi bara på ”gilla” på allt vi ser, då blir ju datan oanvändbar, säger Henrik. Och sedan handlar det om självbild. Utåt sett vill jag kanske vara en människa som gillar en viss sak, medan andra vet att det inte alls är min grej. Så det handlar om vilken bild jag vill ge av mig själv också.
Det kan alltså bli förvrängt, antingen baserat på om vi bara klickar hejvilt eller om vi tvärtom mycket noggrant strukturerar en bild av oss så som vi vill att vi ska vara. Å andra sidan, om vi bara är oss själva så borde det då vara ganska rimligt att tro att vi kan bli rätt analyserade.
Vi hälsar våra nya överherrar välkomna!
Betyder det här att våra sociala medier nu blir ännu bättre på att pracka målinriktad reklam på oss, eller kan man tänka sig att det skulle kunna användas till något annat också? Svaret är ja, och ja.
Utöver fördelarna inom marknadsföring ser även forskarna en framtid där sådana här program överträffar människors förmåga att beräkna hur livet kommer att se ut. De tänker sig att människor så småningom kommer till ett stadium där de litar på att datorer fattar personliga beslut åt oss om allt från arbete till partner till vilken färg på strumporna som är lämpligast på en tisdag.
Och, tja, redan nu känner ju tydligen datorerna oss bättre, bara baserat på några klick.