Finland tar myrsteg jämfört med Sverige när det gäller jämställdhet inom filmbranschen. Det konstaterar jag igen en gång när jag talar med svenska regissören Maria Blom. Hon är aktuell med filmen HallåHallå på Ekenäs filmfestival.
Medan svenska Women in Film and Television har funnits i hela tio år och gjort ett flertal undersökningar om jämställdhet i filmbranschen, så har den finländska Wift snart ett blygsamt år bakom sig.
Primitiv debatt
Debatten i Finland har just börjat. Jag berättar för Maria Blom om hur diskussionen har sett ut det senaste året. Jag berättar om Iltasanomats “mammor” som åkte på Oscarsgala och Kari Pirhonens artikel i Filmihullu 1/2014 om kvinnor som gör “mensfilm”.
Jag berättar också om kommentarer jag har hört inom Wift. Som när en på Finlands Filmstiftelses produktionsavdelning sa att de inte kan prata om kvotering - för då “känner männen att kvinnorna tar deras leksaker i från dem”.
Maria Blom sitter med öppen mun och gapskrattar. Hon konstaterar att Sverige i så fall kommit längre. Men också där känns det fortfarande kontroversiellt och svårt att tala om jämställdhet. Enligt henne är många filmare upprörda över att svenska Filminstitutet alltid ifrågasätter manus som saknar kvinnliga karaktärer eller mångfald.
Tror på 80-talisterna
I Finland ifrågasätts sådana manus inte, även om det efterlyses. Däremot har jag hört många kvinnliga manusförfattare berätta att osympatiska kvinnliga huvudkaraktärer ifrågasätts. Trots alla osympatiska manliga huvudroller.
- Finansiärerna förstår helt enkelt inte en svår kvinnokaraktär, och ja, det är ju mycket gubbar som sitter där, säger Maria Blom.
Men det finns en ny generation unga män i Sverige som verkligen är insatta och tror på jämställdhet, konstaterar Blom och tillägger att hon tror på 80-talisterna.
Kvinnokvoter gör succé
Svenska Filminstitutet strävar efter en 50-50 könsfördelning i nyckelpositionerna, alltså regissör, producent och manusförfattare. Kvinnor står bakom flera succéfilmer de senaste åren. Maria Blom tror absolut att kvoteringen har inverkat här och nämner Rookie-projektet där pengar öronmärktes för kvinnor.
- Folk blev upprörda men plötsligt ploppade det upp massa kvinnor som inte varit synliga tidigare.
De tre senaste åren har kvinnor knäppt guldbagge för bästa film, två av dem var ett Rookie-projekt. Diskussionen om jämställdhet och konkreta lösningar har lett till att kvinnliga filmskapare har blivit större, starkare och bättre. Guldbaggevinnarna Apflickorna (2011), Äta sova dö (2012) och Återträffen (2013) är alla träffsäkra filmer med helt nya perspektiv som bidragit till att bredda filmutbudet.
Vi måste fortsätta tjata
I Finland är det en mycket liten andel kvinnor som regisserar fiktionsfilm, däremot finns det kvinnor som regisserar dokumentärer och barnfilmer - genrer med lägre status och lön. Branschen är fortfarande mansdominerad även om det på senaste tiden har dykt upp en del kvinnor i nyckelpositionerna.
Fortfarande möts debatten med stor misstro och det sorgligaste med den är folk som vägrar inse att det finns ett problem. Därför måste vi tjata. Eller som Annika Hällsten skriver i HBL den 15 januari: “aktiva jämställdhetsbeslut initieras nästan alltid av påstridiga kvinnor”.
Läs också: Humor görs genom allvar
Anna-Sofia Nylund
frilans på kulturen, gör filmer och är styrelsemedlem i Wift Finland.