Gunilla Hemmings nya radiopjäs Om ett försvinnande tar i Ulrika Bengts regi upp problemet med ensamma åldringar som i sin utsatthet lätt blir offer för olika former av utnyttjade. Den här svåråtkomliga formen av, oftast ekonomiskt, utnyttjande kan ske både i ett slags gråzon där det till det yttre handlar om hjälp och vård, men i andra fall kan det också vara frågan om ren och skär brottslighet.
Googlar man ”ekonomiskt utnyttjande av äldre” kan man läsa oräkneliga tidningsnotiser, artiklar och undersökningar som alla talar samma språk. Den som är gammal lever farligt.
Man kan läsa om hänsynslösa ”försäljare” som har lurat åldringar att underteckna köpeavtal gällande allt från bostäder till flera tusen euros dammsugare, eller om hantverkare som utnyttjat äldre genom att debitera dubbelt för utförda reparationer. Man kan läsa om falska utmätningsmän som under många års tid lyckats komma åt en gammal människas hela förmögenhet, eller om vårdare som systematiskt har försnillat pengar av sina klienter.
Det finns också undersökningar om hela den gråzon av ekonomiska brott som åldringar utsätts för av sina närstående: sina barn, eller andra nära släktingar – brott som kanske aldrig anmäls eller hamnar i tidningsspalterna.
Allt tyder också på att de ekonomiska brotten mot äldre hela tiden ökar.
Det är sådana undangömda tragedier som har inspirerat Gunilla Hemming till Om ett försvinnande. I Ulrika Bengts regi nystas historien om Elsi, 88 år, steg för steg upp. Vi får följa med hur hennes gamla vänner plötsligt inte längre får tillträde till hennes hem där de nya duktiga grannarna har tagit över. Hur Elsi inte längre behöver vännernas hjälp, och snart inte heller deras vänskap.
Gunilla Hemming bygger upp sin pjäs lite som en thriller där vi får följa vännernas kamp för Elsi. Samhällets instanser kopplas in på fallet, men överallt kammar man noll. Juridiskt sett har inget fel begåtts. Men för alla dem som tidigare stått henne närmast är Elsi onåbar.
För Ulrika Bengts har Om ett försvinnande inneburit en kär återkomst till Radioteatern.
– Det är tio år sedan senast och det var väldigt roligt för mig att göra hörspel igen. Inte bara det att man håller sig torr om fötterna och huvudet, vilket inte alltid är fallet när man gör film. Men också för att radion ger en möjlighet att testa nya och annorlunda saker. Och för att det var ett så fint samarbete med skådespelarna och hela gänget bakom produktionen.
För Ulrika Bengts handlade pjäsen i främsta hand om åldrandets problematik, och först i andra hand om frågan om ekonomiskt utnyttjande. Hela tanken på vad det är som sker när man åldras, hur både man själv och omvärlden förändras.
–En annan intressant aspekt var huvudpersonen Åsas upplevelse, när hon försöker reda ut vad som har hänt. I början av pjäsen utgår hon ifrån att alla människor är lika hyggliga som hon själv. Men efter den resa hon gör genom samhällets maktapparat slutar hon som en betydligt mer desillusionerad person. Rättvisan är kanske objektiv. Men det hjälper inte när hjälp skulle behövas.
Radio Vega onsdag 28.1 kl. 21.05