Ett levande centrum handlar om öppna butiker, lär vi oss i nyheterna idag, men Elin Willows hoppas att det är en undersökning vi inte behöver lyssna på.
Vad är ett levande centrum? Spontant skulle jag svara ett ställe där det händer saker och alla känner sig välkomna, ett levande centrum måste förstås innehålla människor. Hur får man då ett levande centrum? I nyheterna imorse handlade det om vilken stad som hade den mest levande stadskärnan, och vinnaren i undersökningen, där tio finska städer deltagit, var Jakobstad. När jag enbart hört rubriken kunde jag varken säga bu eller bä för min erfarenhet av staden är för liten, men när de olika kriterierna sedan radades upp blev jag nedslagen. Det handlade om hur många lördagsöppna butiker som fanns inom ett visst område, dit människor orkade gå från sina bilar.
Jag pratade med en kollega i Åbo som sa att centrum där ofta var tomt på söndagar, då är det begränsat med antalet öppna affärer, men på ett stort varuhus utanför stan var det fullt med folk samma tid. Är det alltså det här som är det levande centrum vi åt, det vi strävar efter? Att hitta butiker som är öppna och som man kan ställa bilen nära?
Här i Vasa har vi en park vid Metviken, inte exakt i det som kallas stadskärnan, men nog på gångavstånd, och för mig är den levande på alla sätt. Här finns något för alla. Klätterställningar och gungor för barnen, studsmatta och roliga instrument att spela på. Här finns bouleplan och gymredskap, beachvolleyboll och solstolar.
Hit kan man också komma på lördagar och söndagar, oavsett om butikerna i centrum är öppna eller inte. Och det gör folk också. Parken är aldrig tom, och hit kommer människor av alla åldrar. Det spelas på instrumenten, både av barn och vuxna, det hoppas och tränas, gungas och vilas, och det här är för mig mycket mer levande än ett visst antal lördagsöppna butiker någonsin kan bli. Dessutom är det gratis.