Den röda villan på Valhallastigen i Kimito ligger inbäddad i ett tunt snötäcke. December månads magra solstrålar letar sig in genom de gamla fönsterrutorna och inne på nedre våningen får knoppar liv, möts kroppar, skymtar havet, får ögonblick färg.
Drömska och intima. Så vill jag beskriva Bodil Söderbloms verk. Färgerna går i mjuka pasteller och motiven är abstrakta. Ingen av tavlorna är namngivna och Söderblom är noga med att låta betraktaren ha tolkningsföreträde.
Bilderna kan nästan påstås ha viss terapeutisk inverkan.
- Det känns bra att människor stannar upp och begrundar och fördjupar sig i sin egen förmåga att fantisera, säger Söderblom som själv är beskaffad med en rejäl dos fantasi.
- Det gör att jag också själv hela tiden ser någonting nytt i bilderna.
Annorlunda spännande konst
Söderblom är numera pensionerad men hade tidigare ett eget företag i transportbranschen.
Fotograferandet upptäckte hon redan som barn då hon ibland fick hjälpa pappa Sverker Söderblom som jobbade som redaktör för Åbo Underrättelser.
Villan på Valhallavägen är Söderbloms barndomshem och här har hon både ateljé och ett litet galleri där hon ställer ut sina verk.
När hon själv beskriver dem säger hon:
- Annorlunda är de nog. De är fotografier, men folk säger att de är som akvareller.
Besökarna blir väldigt intresserade av bilderna, eftersom de inte egentligen vet vad det är. De börjar tolka bilderna och stannar ofta upp framför någon speciell bild och sätter tid på att få fram vad bilden säger, berättar Söderblom.
- Är det fem personer så får jag nog fem olika tolkningar. Inte ens de krassaste förblir helt opåverkade.
”Färg måste det finnas i tavlan och i dagen”
Tekniken som Söderblom använder sig av går ut på att fotografera genom buckligt glas.
- Motivet förvrängs och får andra former. Först när jag ser bilden på datorn ser jag vilka former motivet fått och då är det för mig att antingen förkasta eller godkänna.
Det kan vara stickor, kvistar eller till exempel en vit pappersremsa som hon ställer bakom glaset.
Att det blev just den här tekniken handlar om nyfikenhet och kanske också om att låta olika motiv få nya dimensioner.
- Jag har alltid varit intresserad av att testa och pröva och kolla: vad blir det av det här?
- Det måste vara vackert på något sätt eller intressant och det måste finnas färger. Ingen tavla får vara grå. Ingen dag får vara grå, förklarar Söderblom. Och kärlek får det gärna finnas i mina verk. De får gärna utstråla något varmt och behagligt.