Hur utvecklades den enstämmiga sången till flerstämmig sång? Folkets musikskola träffade musikpedagog Marina Lindholm som gav flera svar på frågan.
Lindholm berättar att det finns många teorier om hur flerstämmigheten uppkom, eller polyfoni som det också kallas.
- Poly betyder många och fon betyder ljud.
En av teorierna säger att när man sjöng den gregorianska sången på medeltiden började man småningom sätta till långa toner under stämman och ibland över stämman, vilket skapade en tvåstämmig sång. Detta skedde kring 1100-talet och var början på den flerstämmiga sången. Den gregorianska sången hör till den romersk-katolska kyrkan och kännetecknas som enstämmig, rytmfri och oackompanjerad.
På 1200-talet utvecklades flerstämmigheten speciellt i Notre Dame och i skolan i Paris. Där uppstod de första två-, tre-, och fyrstämmiga sångerna. Flerstämmigheten skapades också i de stora katedralerna. När man sjöng en lång ton ekade det väldigt mycket, varpå man sedan kunde sjunga flera korta toner ovanpå.
- Man lekte med akustiken, vilket skapade flera stämmor.
Flerstämmighet utanför kyrkan
Utanför kyrkan uppstod flerstämmigheten bland annat i samband med att folk sjöng i kanon. Kanon går ut på att två eller flera stämmor upprepar en melodi på ett angivet tidsavstånd. Ett exempel är Broder Jakob som många säkert någon gång har sjungit i kanon. Lindholm menar att kanon helt naturligt skapar flerstämmighet.
Det kan också tänkas att flerstämmigheten kom från olika instrument som skapade en bordunton.
- Jag tänker på en säckpipa. Oberoende vad man spelar för melodi hörs det hela tiden en underliggande ton. Det blev också en form av flerstämmighet, även om den möjligtvis var oavsiktlig.
En lång process
Den kyrkliga musiken var länge den mest framstående. Kyrkan och prästerna ansåg att de hade monopol och att det var de som kunde någonting om musik. Den världsliga musiken kände man inte till lika bra eftersom den inte skrevs ner. Slaktare och bönder och andra som spelade musik kunde inte skriva noter, det var endast prästerna och de utbildade som hade lärt sig skriva ner musik. Detta är orsaken varför vi känner till mera om den kyrkliga musiken.
- Men det är klart att det fanns kringvandrande trubadurer på medeltiden som sjöng kärlekssånger och riddarvisor. Och på fester dansade man nog till musik och spelade blås-, stråk och slaginstrument. Den världsliga musiken började dock skrivas ner först på 1100-talet. Det var folkets musik, det ansågs inte vara så fint.
Den flerstämmiga sången uppstod alltså inte under en natt. Hela processen varade troligtvis omkring 400 år. Processen tog fart mellan 1000- och 1100-talet och på 1200-talet blev det populärt i de stora kyrkorna i Europa. Sakta men säkert spred det sig och på 1400-talet var flerstämmighet allmänt och vanligt.