Hur är det att gå på en knivsegg? Att balansera mellan revolt och anpassning? En som visste det, var den lettiske poeten Imants Ziedonis, uppburen både av makthavarna i det sovjettida Lettland och av sina läsare. När han dog förra vintern följde horder av läsare honom till graven. Han var en folkets poet på riktigt. Han såg individen, inte massan, och skrev om det enkla: bröd, mjölk, grodor.
Poesins Mozart
Det finns få poeter som har så många associativa språng i sin dikt.Imants Ziedonis är samtidigt allvarlig och lekfull. Han kastar sig mellan de lettiska ekdungarna och himlavalvet,han ser solen och blodet pulsera, allt hör ihop. Livet bjuder på en mängd förtätade ögonblick, det är värt att leva även om man känner sig som en "ännu ej avlivad häst,utlagd som åtel åt nattens rävar"...Ziedonis dikter är kärleksdikter i många bemärkelser, men han skriver också uttryckligen om kärleken mellan två människor.
Om den älskade Annele, så här: " Du kommer emot mig som en dörr av guld." Han älskar knivslukare, som har glimrande knivar mellan revbenen.Man kan öva sig att gå en egg genom att gå på tallkottar, ironiserar han. Men cynisk är han aldrig.
Ziedonis är den lettiska poesins Mozart, har översättaren Juris Kronbergssagt. Och det kan man både rörd och fnittrande hålla med om.
Lätt att bli galen
Hur ska man kunna vara alla till lags? Det går bara om man hela tiden väger mellan å ena sidan och å andra sidan. Om man håller med dem som säger, att hönan kom först och en stund senare håller med dem, som säger att ägget var först.
Vad är vackrare: soluppgången eller solnedgången? Luktar vitlök eller doftar den? Imants Ziedonis slår fast att man måste ha en egen sanning, annars blir man galen!
Hans sanning är att inte vika för oginheter men värna om det mänskliga. Och skrivandet.
Små kanotskelett
Imants Ziedonis utvecklade en form av prosadikt som han kallde epifanier. Inte konfessionella eller ens andliga, men dikter som är fulla av livskänsla.Han vill, att dikterna ska vara som båtar: först är de små kanotskelett, småningom växer de, men vill man skriva jättelika skepp får man problem.För stora båtar kan inte flyta! Det pretentiösa bär inte. En författare är också en ordätare,äter både tal och förtal, väntar in de blinda orden, som sen upptäcker sin poet och börjar tala...
Doften av honung
Intill gränser finns laddningar för en poet att ta vara på. Som gränsen, där floden rinner ut i havet och den märkliga, magiska gräns där en människa slutar och en annan börjar."Konsten är inte att känna honungsdoften i honungsburken ,utan att i trädgården visa gränsen där honungsdoften börjar.Konsten känner doften från birikets port",skriver Imants Ziedonis. En ny bok med hans prosadiker har nyligen kommit ut på svenska. Det är dikter som står sig, en lektion i att gå vackert. Inte krypa,inte smyga.