Med en monstruös misär tar han tag i biobesökaren. Den rumänska filmregissören Cristian Mungiu har satt Rumänien på filmkartan. År 2007 vann han Guldpalmen i Cannes för den omskakande filmen 4 månader, 3 veckor och 2 dagar. Filmen handlar om två tonårstjejer som behöver hitta någon som kan utföra en illegal abort i Rumänien. Filmen utspelar sig år 1987 då landet fortfarande styrdes med järnhand av den kommunistiska diktatorn Nicolae Ceaușescu.
Till Sodankyläs Midnight Sun Film Festival kommer Cristian med sin film Beyond the Hills (2012) som fick pris för bästa manus i Cannes förra året och bästa kvinnliga skådespelare. Filmen bygger på en sann historia om ett uppmärksammat fall av djävulsutdrivning på en psykiskt sjuk 23-åring i ett kloster i Rumänien år 2005. Åter igen placerar Mungiu två krisande, unga kvinnor som vuxit upp på ett av Ceaușescus ökända barnhem i centrum.
Guldpalmen svetsade samman det rumänska folket
Hans framgångar har påverkat den rumänska filmen väldigt mycket.
- För Rumänien betydde Cannes-priset oerhört mycket. Jag trodde att priset skulle betyda mycket för rumänsk film men det slutade med att det betydde massor för hela landet. Men i och med priset så blir det ju mer press på filmfolket i vårt land. Den direkta effekten av guldpalmen blev att det började arrangeras en massa rumänska filmveckor runt omkring. Och tydligen fanns det också rumänska filmer att visa.
Hur var det då att växa upp i Rumänien som styrdes med järnhand av en besinningslös dikator?
- Det var inte svårt för oss, vi var barn. Det var svårt för våra föräldrar. Som unga brydde vi oss inte om att vi inte hade någon frihet. Det var 50- och 60-talet som var den jobbiga tiden. Då jag var ung under 70- och 80-talet fanns det fattigdom. Man måste köa för mat och ibland fick man ingen, tidvis hade vi inte elektricitet men jag hade det väl rätt bra för jag kom från en välbärgad familj.
- I min film ville jag visa på spänningen som uppstod i vårt land under dessa år. Du kunde inte lita på någon som helst rättvisa. Det fanns en enorm rädsla bland alla och alla var väldigt misstänksamma mot varandra. Folk försökte bara kämpa för att överleva. Sideffekterna av en sådan diktatur som tar sig själv allt på allt för stort allvar blev att folket började använda humor för att kunna förstå men främst för att överleva.
Rumänien på filmkartan
Den rumänska filmregissören Cristian Mungiu har onekligen satt Rumänien på filmkartan. Med ett vidunderlig elände tar han tag i biobesökaren. Hans filmspråk är hyperrealistiskt när han berättar om den rumänska misärmiljön. Han använder sig av en avskalad estetik som förstärker upplevelsen av den vardagliga brutaliteten. Hur gör han detta? Jo genom att inte överhuvudtaget klippa sina filmer. Alla tagningar är realistiskt upplevda tidsmässigt.
- Film och musik är de två enda konstformerna som kan visa hur tid passerar realistiskt så länge du inte editerar det du filmat. Ska du som filmskapare blanda dig i historien och manipulera det? Det tycker inte Cristian.
Man skall till exempel inte använda musik för att skapa känslan av sorg eller glädje utan det ska filmen och skådespelarna ge. I slutändan ställer vi själva upp på våra regler och de gränser vi satt ut. Tio minuter i min film är tio minuter på riktigt, säger Cristian.