
Den här musiken låter så träffsäkert tidstypisk att man nästan kan känna doften av gammal vinyl.
I några år redan har man kunnat höra mer eller mindre tydliga 1980-tals influenser i ett flertal poplåtar, men det är få som lyckas få det att låta så äkta som Axel Brink alias Disco I Mitt Hjärta (D.I.M.H.).
Och då menar jag inte att han enbart skulle apa efter hur det lät på den tiden och försöka komma så nära originalsoundena som möjligt.
Nej, det jag pratar om är den alltid lika svårfångade känslan av sorglöst vemod.
Man mår rätt bra, men är av någon underlig orsak litet missnöjd ändå. Livet är ganska lätt, men det känns ändå aningen komplicerat. I alla fall ibland. I alla fall som ung på 80-talet.
Ruggigt autentisk
Första gången jag hörde skivan No Hit Singles (lysande titel) slogs jag genast av hur ruggigt autentisk den låter. Instrumenteringen, soundet, melodierna, sången, känslan – allt låter som om skivan hade kommit 1986 och inte 2016. Eller nästan, i alla fall.
Fakta om skivan:
- Artist: D.I.M.H. (Disco I Mitt Hjärta / Disco In My Heart)
- Titel: No Hit Singles
- Utgiven: 26.02.2016
- Text & musik: Axel Brink
På något underligt vis lyckas D.I.M.H. med sin musik förvånansvärt träffsäkert skapa musik som påminner om 80-talsband som Flash & The Pan från Australien, Visitors från Sverige, Double från Schweiz och Fra Lippo Lippi från Norge.
Skillnaden är att No Hit Singles har litet bättre sound än dylik musik hade då.
Det är intressant hur en 25-årig finlandssvensk kille lyckas med konststycket att skapa 80-tals nostalgi utan att själv ha upplevt de tiderna.
Stiliga första singeln Dynamo för tankarna till On My Way In L.A. med Phil Carmen och det stämningsfulla instrumentala slutstycket Anthem låter ungefär som om Björn J:son Lindh och Janne Schaffer hade gjort den tillsammans med Hansson de Wolfe United. Vackert och lagom mäktigt utan att bli svulstig. En värdig avslutning på en skiva som lovar gott inför framtiden.
Då får vi se om Axel Brink och D.I.M.H. fortfarande rör sig i 80-talet eller om han tagit klivet in i 90-talet. Bägge går, men jag hoppas han håller sig kvar i 80-talet ett litet tag till.
Läs även:
Disco i mitt hjärta ute med ny låt