Vi hittar robotar, prickskyttar och en Guldlejonvinnare bland helgens premiärfilmer.

Helgen börjar och vi har tagit en titt på vilka nya filmer vi får njuta av på biograferna i vårt land. Här får du en snabbkurs i nykomlingarna, varsågod.

American sniper

Ni som gillar krigsfilm kan jubla. American sniper är regisserad av Clint Eastwood och handlar om den dödligaste prickskytten i USA:s historia. Huvudrollen spelas av Bradly Cooper och debatten kring filmen har gått het i USA. American sniper har kritiserats för att många tycker att den glorifierar Irak-kriget och hyllar en person som som gillar att döda.

Trailern är väldigt spännande och gripande, till och med jag som inte gillar krigsfilmer får lust att se den.

En duva satt på en gren och funderade på tillvaron

Filmen av mästerregissören Roy Andersson är den sista delen i trilogin om att vara människa. Han har tidigare gjort filmerna Sånger från andra våningen och Du levande. Filmen premiärvisades på en filmfestival i Venedig och vann som första svenska film Guldlejonet. Läs mer om filmen här.

Chappie

Filmen som har ett namn som fick mig att tro att det är en barnfilm handlar om den sympatiska roboten Chappie. Men det är nog inte precis en barnvänlig film eftersom myndigheterna vill ta livet av Chappie på grund av att han har förmågan att tänka och känna, det är alldeles för farligt.

Som första finländare någonsin vann Mirel Wagner igår det prestigefyllda Nordic music prize.

Olyckligt nog råkade piloterna strejka samtidigt som prisgalan hölls i Oslo så Mirel kom sig inte iväg till utdelningen. Som tur fick hon ändå priset hemskickat och det står redan och stoltserar på hennes köksbord.

- Jag hade inga tvivel om att jag inte skulle vinna priset, jag har ju gjort en så bra skiva jag kunnat, säger Mirel.

Det känns ändå lite tråkigt att vinstsumman sjunkit från 20 000 euro till 3500, tycker Mirel som ska sätta in pengarna på sparkontot.

- Ingen inbjudan till presidentslottet har ännu synts men Esbo stad gav mig en fin bekräftelse.

Hur tänker Mirel fira det fina priset då? Genom att ligga i sängen och se på tv-serier, enligt henne själv.

Nordens första gitarrmuseum vill tillbaka till rötterna - till Lappträsk. Gitarrgodset i Kapellby i Lappträsk stängde dörrarna senaste höst.

Eldsjälen och museichefen Staffan Malmström hade planer på att öppna museet på nytt i Lovisa i samarbete med Almska gården. De planerna rann ut i sanden.

Efter det uppenbarade sig ett utrymme i gamla pastorskansliet i Lappträsk. Malmström använder det nu som förråd men samtidigt utvecklar han tanken på att hyra en större lokal där.

Om allt går enligt planerna kunde gitarrmuseet igen öppna till sommaren. Det gamla pastorskansliet har flyttat till Lappträsk kommuns gamla kommunkansli.

Staffan tycker att gitarrmuseet hör hemma i Lappträsk.

Den här rariteten finns i gitarrmuseets samlingar gitarrmuseum Bild: Yle/Lone Widestam

Musikhus i pastorskansliet

- Det är riksväg 6 som är ett relativt bra ställe. Hela idén med gitarrmuseet är såpass ihopkopplad med mig att jag måste vara på plats själv. Eftersom jag i fortsättningen kommer att bo i Lappträsk så känns det bra att ha det nära.

Staffan är optimistisk vad gäller publiktillströmningen. Oberoende var museet har varit de sista åren har det ju funnits publik.

Idén är ändå att det i samma utrymmen finns möjlighet för orkestrar att öva. Staffan har använt arbetsnamnet Lappträsk musikhus. Tanken är att det blir ett levande hus där man också kan samlas, spela och hålla små konserter. Gitarrmuseet skulle vara en del av den här helheten.

Läs också:

Gitarrmuseet i Lappträsk stänger

För några år sedan såg jag Ronskibiitti för första gången. Snabbt rappande, energi, en euforisk men liten publik och finurliga musikaliska och elektroniska krokar fick mig att undra hur det kom sig att jag inte fångat in bandet tidigare.

Å ena sidan har jag endast sporadisk pejl på den urbana musiken i Åbo, å andra sidan så stannar det som görs i de små men livskraftiga Åbo-scenerna ofta i dessa Åbo-scener. Nåja, förklaringar gör bara saken värre heter det ju.

Efter en längre tids tystnad så ger Ronskibiitti ifrån sig sig en hel del livstecken. Bandet har arbetat på nya albumet Las Italo i några år och det ges ut under våren och spelningar är också bokade. Jag och fotografen Jussi besökta bandet i deras studio samma dag som de skulle lyssna igenom den nya skivan.

Bandet är känt för sin samhällbottnande musik och ser tillbaka på de unga åren.

– För dryga tio år fanns det inte många av oss, säger k!RBy, som för sin del står för rap och text i bandet.

Det var bandet Ritarikunta, ett av få band som uppmärksammats bredare utanför Åbo, som inspirerade rappare till att våga och försöka. Åbo har traditioner av underground musik sedan länge tillbaka och också för rappens och artisternas del så skapade de en egen levande kulturscen.

– Vi höll på att slå igenom där ett tag, minns Klaus Kustaa, och syftar på att den elektroniskt präglade hiphoppen för några år sedan plötsligt höll på att trenda men sedan drog sig tillbaka igen.

På en hiphop karta över den finländska rapmusiken som Helsingin Sanomats Nyt-bilaga publicerade för ett tag sedan, definierades Ronskibiitti som semi-underground. Bandet är nöjda med att överhuvudtaget ha uppmärksammats på kartan. De flesta etablerade artisterna bor eller flyttar till Helsingfors.

Det är viktigt att visa åt de unga hur roligt det kan vara att skriva modersmål

Av den äldre generationens rappare är det bara en handfull som fortfarande gör musik, men bland unga har rappen exploderat.

Ronskibiitti konstaterar att de kanske inte alltid förstår den trendiga trappen, som stilen kallas, men uppskattar nog att den görs. Ändå skulle bandet vilja att hiphopens historia skulle betyda mera för dagens nya artister.

Modersmålets sång

Hiphop är en väldigt språkbaserad konstform, men får inte alltid erkännande för att människor har inspirerats till att uttrycka sig genom en innovativ språkanvändning.

– Språket är viktigt för mig då jag inte gör musik själv, säger k!RBy.

Texterna är centrala för Ronskibiitti som i sina nya låtar leker friskt med ord, uttryck och ords mening. Ibland sker det här på bekostnad av innehållet, men bandet poängterar att de aldrig har predikat eller trugat sitt budskap på folk.

Men om vi talar om den gamla kulturministern, han var ändå vår kille

K!RBy har dessutom lärt ut rappande, bland annat i arbetsverkstäder som ordnats för problemunga.

– Det är viktigt att visa åt de unga hur roligt det kan vara att skriva modersmål.

Då de unga kan identifiera sig mad rap så fungerar det här bra och är givande för alla parter och både Klaus Kustaa och k!RBy är eniga om att texternas innehåll, trots allt, är viktigare än en teknik då det gäller rap.

Nordiskt samarbete

För några år sedan uppstod en musikstil ur tomheten, det började plötsligt talas om Skweee.

Då jag intervjuade några skweee-artister inför en tidig Flow-festival talade de skämtsamt om musikstilen som dansbar för idioter.

Skweee-artisterna fanns i Sverige, Helsingfors och Åbo och skweee-battles ordnades på olika festivaler och stilen var tänkt att slå igenom stort. Men också den förblev, trots nordiskt samarbete, ett globalt men marginellt fenomen.

– Det är fortfarande en fantastisk genre, den är så äkta och så konstruerad ända från då vi höll ett möte där vi slog fast vad genren skulle kallas, minns Klaus Kustaa, som också gör skweee under namnet Claws Cousteau.

Budskapen är gömda för dem som orkar leta upp dem

Visst gör folk fortfarande Skweee, men många artister försöker lösgöra sig från etiketten, kanske eftersom den aldrig egentligen slog igenom, funderar han.

Det lokala livet

Trots att skweee inte hörs så ofta på klubbarna i Åbo idag så är staden närvarande i bandets musik.

Bandet skriver mycket om vardagen, om svårigheter i den som de eller deras vänner har. Texterna uttrycker och tar ställning till de här problemen, men också de lokala frågorna är närvarande.

Eventuellt finns det till och med någon gliring åt den lokalpolitiska långköraren, diskussionen om torgparkeringen, i texterna. Nå, det blir lite oklart under intervjuns gång så en och var får lyssna själva då albumet släpps.

Bandets identitet finns fortfarande i undergrounden. Vi säger mycket, snabbt och rätt abstrakt berättar de och innehållet finns inbäddat i språket och musiken.

– Man borde orka lyssna och förstå om man vill få ut något av vår musik. Vi sade att vår nya musik mest handlar om ordlekar och finurligheter, men så är det inte. Budskapen är gömda för dem som orkar leta upp dem, säger Klaus Kustaa.

Den nya folkmusiken

Hiphoppen har under de senaste åren blivit enorm också i Finland och artisterna är alltifrån folkkära till delar av marginella småscener. Att den här musikstilen växt till sig är en kluven erfarenhet för Ronskibiitti.

– Men då rappen gick om countryn på försäljningslistorna i Amerika var det klart att det här också skulle komma att synas i den övriga världen. Rap är nog så mainstream idag, konstaterar k!RBy.

– Naturligtvis är det fint att rappen blivit domesticerad och mainstream. Snabbt kommer också en motreaktion. Det är ändå i underjorden som de intressanta sakerna blir till, fortsätter han.

Ronskibiitti berättar att de aldrig har haft något mål, någon position som de strävar efter genom att göra musik. De har gjort den för sin egen skull. Samtidigt betonar de att många hiphoppare idag vill någonstans, vill bli någon, och gör musiken för att nå dit.

Inte har det gått så illa för Cheek

Inställningen till musiken, varför man gör den, är en viktig faktor inom just musikstilar som bygger på äkthet och livserfarenheter.

– Men om vi talar om den gamla kulturministern (Paavo Arhinmäki), han var ändå vår kille, jämför Kustaa med den (Alexander) stubbska hip-hopen.

Klaus Kustaa syftar på en artikel som Alexander Stubb skrev i Finnairs tidning Blue Wings, om den positiva inhemska rapmusiken.

Det här inlägget väckte en hel del debatt där en klar gräns drogs mellan den politiska och konstnärliga hip-hop som vuxit fram ur Finlands förorter och den mera underhållningsbetonade hip-hopen som dominerar radiokanalernas spellistor.

– Inte har det gått så illa för Cheek, säger Kustaa, så det är kanske inte så farligt om skivbolaget Monsp fick ett statligt kulturpris.

Dagsform

Det har inte gått illa för Cheek och för Ronskibiitti går det ibland bättre, ibland sämre. Folk dyker fortfarande upp på spelningarna berättar de, mottagandet beror på om de är förband eller inte.

På det nya albumet Las Italo har man, förutom de övriga medlemmarna 2-tahti och Loudus Plexus, arbetat med musiker och producenter som alla tillför något nytt till bandets sound.

Trots att Ronskibiitti naturligtvis vill nå ut till folk och också att musiken får ett lyft, tror jag att de är nöjda med att identifiera sig som semi-ug, som ett band som fortfarande och för alltid i grund och botten är en del av marginalmusiken i Åbo.

Du har väl inte missat Instagramkontot This is Svenskfinland?

Varje måndag byter This is Svenskfinland instagrammare till en ny känd eller okänd finlandssvensk person eller grupp. Hittills har vi till exempel fått ta del av förlagsredaktörers, yogaentusiasters och studentföreningars vardag och fest. Kulturredaktörer har tagit oss utomlands, vi har fått dela en teaterstuderandes liv och vi har fått boktips av en bokbloggare.

Framtiden har också mycket roligt att komma med, vi ska besöka Pampas nationaldag, vara på en webbredaktion och så ska vi hänga med en komiker under en veckas tid.

This is Svenskfinland är ett roterande konto som lyfter fram olika finlandssvenskar varje vecka. Finns det någon som du tycker borde få dela sitt liv genom bilder på Instagram? Eller vill du själv berätta vad du sysslar med om dagarna? Maila catariina.salo(a)yle.fi och berätta om varför du vill ha hand om kontot under en vecka eller tipsa om din kompis!

Här hittar du Instagramkontot!

En krigsfilm behöver inte alltid innehålla så mycket våld. Vi ger dig tre krigslösa krigsfilmer.

Clint Eastwoods kritikerrosade krigsfilm American Sniper går upp på finsk bio den här veckan. Den verklighetsbaserade filmen handlar om krypskytten Chris Kyle’s fyra vändor till Irak och svårigheten att anpassa sig till det civila livet. Filmkammaren tar fasta på krig men skippar allt skjutande och ger dig tre klassiska krigsfilmer utan ett element av krig

3.Courage Under Fire (1996)

Överste Nate Serling (Denzel Washington) får i uppdrag att reda ut ifall en helikopterpiloten Karen Wilden (Meg Ryan) ska postumt tilldelas hedersbetygelsen Medal of Honor. Wilden omkom under Gulfkriget och utredningen visar sig innehålla flera överraskningar och mörkläggningar.

2. The Messenger (2009)

Filmen handlar om ett av arméns tyngsta uppdrag: att överlämna dödsbesked till soldaters familjer. I huvudrollerna finns Ben Foster och Woody Harrelson som båda gör ett riktigt bra jobb. Filmen fick två Oscarsnomineringar.

1. A Few Good Men (1992)

”You can’t handle the truth” – en av filmhistoriens mest klassiska citat skreks ut av Överste Nathan R. Jessep (Jack Nicholson) till löjtnant Daniel Kaffee (Tom Cruise) under rättegångsscenen i A Few Good Men. En marinkårsoldat har mördats på en bas och Kaffee får i uppdrag att reda ut sanningen – så vida han kan hantera den.

Att läsa flytande innebär inte automatiskt att man förstår vad man läser. Svensk forskare manar till mer eftertänksam läsning.

Den svenska forskaren och lärarutbildaren Barbro Westlund föreläste för lärare i Raseborg om hur läsförståelse bland elever kan förbättras.

En vanlig missuppfattning handlar om att den som läser snabbt och flytande också kan ta till sig innehållet i en text. Westlund förespråkar istället ett förhållningssätt som skapar aktiva, analytiska och konstruktiva läsare.

Snabbt eller knaggligt

Ett smidigt och snabbt lästempo utesluter förstås inte att man också förstår vad som skrivs. Samtidigt kan den som läser knaggligt förstå innehållet mycket väl, om de får mera tid på sig att bearbeta sina intryck.

Oavsett så kommer inte läsförståelsen av sig själv, vilket man hittills har trott, säger Westlund. Eller att det har att göra med intelligens.

Barbro Westlund Barbro Westlund har forskat i läsförståelse. Bild: Yle/Monica Slotte

– Läsförståelsen innehåller många olika komponenter och är ett komplext fenomen. Det jag vill föra fram är att man kan stöda den genom en aktiv, medveten undervisning.

Aktivt och skräddarsytt

För läraren gäller det att ta hänsyn till elevernas personlighet och läggning för att veta vilka texter som passar just dem. Förhållningssättet gäller alla ämnen, inte bara modersmålet.

– Det finns inget område i samhället där vi inte behöver förhålla oss till text. Också inom idrotten ska man kunna ta till sig instruktioner.

Det aktiva lärandet handlar också om att ansvaret successivt flyttas över från läraren till eleverna som diskuterar det de läst med varandra.

Olika slags läsande

I sin doktorsavhandling jämför Barbro Westlund bedömningen av läsförståelse i Kanada och Sverige.

I svenska skolor har man fokuserat på att lära barnen att läsa och räknat med att läsförståelsen kommer automatiskt då läsandet flyter. Det här är fel tänkt, menar Westerlund, som hellre förespråkar aktiv undervisning i läsförståelsestrategier redan i unga år.

Under sin forskning har hon suttit med också i kanadensiska klassrum. Där har Westlund noterat hur eleverna tränas i att läsa flera böcker parallellt och att diskutera sina läsupplevelser med klasskamraterna. Det bildas en inspirerande läscirkel som ger ett annat fokus än enbart läslust och individuell läsupplevelse.

Johanna Rosendal Speciallärare Johanna Rosendal i Katarinaskolan i Karis Bild: Yle/Monica Slotte

Barbro Westlund har tidigare arbetat som klasslärare men undervisar idag vid Stockholms universitet. Det är Helsingfors universitets utbildnings- och utvecklingscentrum Palmenia som arrangerar hennes föreläsningar om lässtrategier och studieteknik, tillsammans med Raseborgs skol- och bildningsväsende.

Fokus på förståelse

Speciallärare Johanna Rosendal berättar att man vid Katarinaskolan i år medvetet satsar på att lära ut strategier för läsförståelse. Det är nämligen här som kunskaperna många gånger är bristfälliga.

– Eleverna ska läsa men förstår inte hur de ska göra för att förstå vad de läser. Det är ju inte alltid kvantiteten utan kvaliteten i det man läser som räknas. Man ska kunna ta till sig det man läser istället för att bara snabbt läsa vidare.

Här har man i alla årskurser använt sig av ett nätbaserat svenskt undervisningsmaterial, Den läsande klassen. Det består av texter och utdrag ur böcker som lärare fritt kan använda i sin undervisning, förklarar Rosendal.

Gillar att läsa

Katarinaskolans sjätteklassare Ada Laaksonen och Stella von Bonsdorff gillar att läsa flickböcker och kriminalhistorier. Adian Roman och Alex Laitinen läser hellre om grekisk mytologi, medeltiden eller biografier av idrottsmän.

– Jag läser mycket och kan läsa ut en flera hundra sidors bok på en dag. Jag kommer nog också ihåg vad jag har läst, säger Adian Roman. Att läsa är att skapa en egen värld som ändå känns så äkta.

Alla har vi besvärliga människor i vår omgivning. Både på jobbet och i privatlivet är vi omringade av perfektionister, martyrer, latmaskar, bråkmakare och besserwissrar som driver oss till vansinne men hur ska man hantera dessa svåra människor?

Vesa Nevalainen är psykolog, psykoterapeut och elevvårdsansvarig på Helsingfors stad och tillsammans med psykologen Satu Kaski har han skrivit en bok om aderton knepiga människotyper som vi alla känner till – eller kanske är själva.

- Besvärliga människor finns på alla ställen, i skolor, på arbetsplatser och i privatlivet. De flesta människor är besvärliga på något sätt, vilket är helt naturligt. Det är då något eller några av karaktärsdragen tar över och börjar dominera som det blir problem.

Joo-joo-typer och besserwissers

I boken Ikävät ihmiset - kuinka selviytyä hankalien tyyppien kanssa (fritt översatt: Besvärliga människor och hur man handskas med dem) listas aderton olika människotyper som de flesta av oss känner igen. En av dem är den s.k. ”joo-joo”-typen.

"De flesta människor är besvärliga på något sätt, vilket är helt naturligt. Det är då något eller några av karaktärsdragen tar över och börjar dominera som det blir problem."

- Joo-joo-typen säger ja till allting som föreslås och det ser ganska bra ut i början, han eller hon är medgörlig och samarbetsvillig men orkar sällan med sin självuppoffrande inställning i längden. Då joo-joo-typen blir trött kan den explodera eller bli utbränd. Sådana människor vet inte var deras gränser går och de försöker göra för mycket, oftast på sin egen bekostnad.

Besserwissern, d.v.s. en person som enligt sig själv alltid vet bäst och inte är rädd för att tala om det för andra finns representerad i de flesta arbetsgrupper och sociala sammanhang. Hur ska man handskas med en besserwisser?

- Jag önskar att jag visste, haha. Det här är en av de mest utmanande människotyperna för om man påpekar att personen i fråga gör fel eller sårar genom sitt beteende har det sällan effekt eftersom en besserwisser ändå alltid vet bättre. Det enda som kan fungera är att köra med konkreta exempel och försöka diskutera och förklara hur beteendet påverkar andra…men det tar tid.

Vesa Nevalainen och Satu Kaski är psykologer och författare till boken "Ikävät ihmiset" Vesa Nevalainen och Satu Kaski är psykologer och författare Bild: Esko Jämsä

Martyrer och drama queens

Kvinnor beskrivs ofta som martyrer som behändigt kombinerar denna manipulativa metod med en lagom dos passiv aggressivitet. Vesa Nevalainen påstår dock att martyrskapet inte är ett typiskt kvinnligt drag.

"Inget fel i att visa sina känslor men man behöver kanske hitta ett annat sätt att få utlopp för dem än att ta ut det på sin omgivning."

- Jag tycker inte att något av de här aderton listade karaktärsdragen är vare sig manliga eller kvinnliga och martyrskap är heller ingen kvinnosak. Jag känner många män som är ganska skickliga martyrer. Ibland kan det dessutom vara behändigt att vara en liten martyr.

Överdramatiska s.k. drama queens hör man käbbla och lägga ut texten i korridorer över hela landet. Vilken metod ska man använda för att hantera denna dramaälskande fyrverkeripjäs?

- Det är viktigt att påpeka att även drama queen-draget, namnet till trots, finns hos både män och kvinnor. Det enda vi kan göra då vi hamnar i konflikt med en drama queen är att försöka lugna ner personen i fråga, få den att inse att den antagligen överreagerar. Dramatiska personer är dock ofta så inne i sina känslor att det kan vara svårt. Inget fel i att visa sina känslor men man behöver kanske hitta ett annat sätt att få utlopp för dem än att ta ut det på sin omgivning.

Är du själv en besvärlig typ?

Det är alltid lätt att sitta på sin egen höga häst och titta ner på alla andra och för de flesta är det lättare att skylla på andra än att granska sin egen insats i sociala sammanhang. Hur ska man veta om man själv uppfattas som en besvärlig typ? Hur vet man om man själv är den som alla går omkring och hatar på jobbet?

- Om man i arbetssammanhang får höra att ”vi har ett problem här” och det refereras till ens eget beteende är det ganska klart. I privatlivet kan man vara uppmärksam på sina vänskapsrelationer, om de har en tendens att vara kortvariga kan det vara ett tecken på att man är en besvärlig person att ha att göras med och då måste man ta en titt i spegeln och fundera över sitt eget beteende.

Hur ska man hantera en svår människa utan att ge bort sin energi?

- Det är svårt men man kan diskutera och försöka ta upp problematiken. Om man säger att personens beteende får en att bli illa till mods kan det fungera som en ögonöppnare. Finns problemsituationen på jobbet kan man ta upp det med sin chef och få hjälp och handledning på det sättet, i privatlivet kan vänner hjälpa till och är det en obalans i parförhållandet kan man vända sig t.ex. till en parterapeut. Kommunikation är A och O.

"Man måste komma ihåg att man inte kan hjälpa alla, ibland är det enda rätta att hålla avstånd och skydda sig själv."

Kan man göra slut med en besvärlig vän?

På jobbet får man betalt för att få sin beskärda del av dynga, en eländig make eller maka kan man skilja sig ifrån men hur är det i vänskapsrelationer? Kan man göra slut med en besvärlig vän?

- Då det kommer till vänskap tänker man ofta att man måste kunna ta emot allt som kommer och förstå nästan vad som helst men man har gränser i vänskapen också. Man måste komma ihåg att man inte kan hjälpa alla, ibland är det enda rätta att hålla avstånd och skydda sig själv.

Vesa Nevalainen har tillsammans med psykolog Satu Kaski skrivit boken ”Ikävät ihmiset - kuinka selviytyä hankalien tyyppien kanssa” som gavs ut i februari 2015. Han intervjuades av Hannah Norrena.

Sitter du storögt och hör på medan dina kompisar diskuterar det problematiska i könskvotering? Himlar du med ögonen när någon nämner intersektionalitet och patriarkatet? Är du osäker på vem Simone de Beauvoir egentligen var och varför hon är en ikon? Ingen fara, jag finns här för dig!

Internationella kvinnodagen till ära ska vi ta en liten tillbakablick och gå igenom de där ikoniska feministerna alla borde känna till. Snabbt och slagkraftigt får du den viktigaste faktan så du kan imponera nästa gång du går på Astras feministfrukost!

Termer

Men vi börjar från början. Några små termförklaringar:

Feminism
En form av rörelse, eller egentligen en grupp av rörelser, som jobbar för social, politisk och ekonomisk jämställdhet mellan könen.

Feminist
En person som tror på social, politisk och ekonomisk jämställdhet mellan könen.

Det anstår mig inte att göra mig mindre än jag är.― Edith Södergran

De olika vågorna
Feminismens historia brukar delas in i första, andra och tredje vågen. De tidiga feministerna, före 1960-talet, brukar kallas första vågens feminister. Det var de som banade väg för rösträtt, användadet av byxor och andra - nu självklara - lagliga rättigheter för kvinnor.

Andra vågens feminister på 1960- och -70-talen lobbade för en ekonomisk och social jämlikhet mellan könen, men framför allt jobbade man kring sexual- och preventivfrågor. P-piller och aborträtt ansågs vara viktiga för att kvinnor kunde bli ekonomisk oberoende. Andra vågens feminister finns fortfarande i dag.

Tredje vågen lever sida vid sida med andra vågen. I den tredje vågens feminism har det kommit in nya grupper och man jobbar också för HBTIQA-personers rättigheter och jobbar kring intersektionalitet (se nedan). Tredje vågens feminister ifrågasätter genus och ser könsskillnader som något socialt konstruerat.

Intersektionalitet
En feministisk, social analysmetod där man ser kvinnor som annat än “bara” kvinnor. Till exempel: var står du i maktordningen om du är mörk kvinna i arbetarklassen eller homosexuell, handikappad kvinna? Intersektionalitet tar upp frågor som etnicitet, ålder och klass - vid sidan om genusskillnader.

Judith butler sa / kön är en imitation utan original / kön är en imitation utan original / ingen växer upp blå eller rosa / ingen växer upp under- eller överordnad.― Silvana Imam

Könsmaktsordning
Den teori som utgår från att det manliga könet står högre i rang än det kvinnliga, teorin kommer från patriarkatet som begrepp. Kallas också genusordning, på engelska gender system.

Patriarkatet
Patriarkat betyder ordagrant fadersvälde. Ett patriarkat är ett samhälle där äldre män har makten över kvinnor, barn och yngre män. När man talar om patriarkala strukturer syftar man på de delar av samhället där man anser att männen fortfarande står i en högre ställning och påverkar kvinnorna.

Matriarkat
Motsats till patriarkat, ett samhälle där mödrar och kvinnor har makten. Det finns få kända matriarkala samhällen men en del ursprungsfolk i Asien och Afrika har närbesläktade, moderscentrerade kulturer.

Normkritik
En norm är något som sitter i din ryggrad, en allmängiltig regel i samhället, till exempel att du inte hostar någon i ansiktet. Det finns också normer som anses vara skadliga som kritiseras, till exempel att det bara är kvinnor som får bära kjol. Normkritiska undervisningsmetoder vill lyfta fram de här “dåliga” normerna och ifrågasätta dem.

Likhetsfeminism - särartsfeminism
I likhetsfeminismen anser man att skillnaderna mellan könen är något socialt och kulturellt, inte att vi är födda olika. Särartsfeministerna i sin tur menar att könsskillnaderna är rent biologiska.

Personer

Det finns en mängd personer som genom åren jobbat med feminism och kvinnosaksfrågor. Här får du en snabbkurs i några av de viktigaste kämparna.

Mary Wollstonecraft (1759-1797)
Den första feministiska filosofen. Skrev Till försvar för kvinnans rättigheter 1792. Mamma till Mary Shelley.

Jeremy Bentham (1748-1832)
1700-talsfilosof som yrkade på laglig jämställdhet mellan könen. Anses också vara den första som försvarat homosexualitet i modern tid. Grundare av utilitarismen.

Emmeline Pankhurst (1858-1928) & Suffragetterna
Suffragetternas ledare. Suffragetterna var den grupp i Storbritannien som gick ut på gatorna och krävde rösträtt för kvinnor i början på 1900-talet. Emmeline nämns i sången Sister suffragette i Disneyfilmen Mary Poppins.

Minna Canth på sitt flygplan. Minna Canth flyger med Norwegian Bild: norwegian.com

Quasim Amin (1863-1908)
Arabvärldens första feminist, egyptisk jurist. Levde i slutet av 1800-talet. Känt citat: “There is no doubt that the man's decision to imprison his wife contradicts the freedom which is the woman's natural right.”

Fredrika Bremer (1801-1865)
Kvinnorörelsens pionjär i Sverige, finskfödd. Skrev Hertha, den första feministiska romanen på svenska, som ledde till att ogifta kvinnor fick rätt att myndigförklaras. (Före det var kvinnor omyndigförklarade. Gifta kvinnor i Sverige fick rätt till myndighet från 1921.)

Simone de Beauvoir (1908-1986)
Fransk författare som skrev feministklassikern Det andra könet 1949. Myntade uttrycket “man föds inte till kvinna, man blir det”. Kilade stadigt med filosofen Jean-Paul Sartre, men valde att vara särbo. Fick sin lärarlicens indragen för att hon förförde sina kvinnliga studenter.

Kathleen Hanna under tidigt 90-tal. Kathleen Hanna tidigt 90-tal Bild: Kärlek och anarki.

Edith Södergran (1892-1923)
Stor finlandssvensk poet, har efter sin död 1923 satt en stor prägel på efterkommande lyrik. Upskattades postumt. Led i en stor del av sitt liv av tuberkulos, besökte många sjukhus och sanatorier. Var en ensam och mystisk kvinna. Skrev bland annat “det anstår mig inte att göra mig mindre än jag är” och “jag ingen kvinna, jag är ett neutrum”. Hade en katt som hette Totti.

Valerie Solanas (1936-1988)
Skrev SCUM-manifestet 1968, som höjer det kvinnliga könet ovanom det manliga och yrkar på att männen ska utrotas. Radikal feminist. Sköt Andy Warhol och satt därefter tre år i fängelse. Diagnostiserades med schizofreni.

Gloria Steinem (1934-)
Ledare för den feministiska rörelsen i Amerika på 1960- och 1970-talen. Var med och grundade det liberalfeministiska magasinet Ms. Jobbar för kvinnors representation i medier. Var gift med Christian Bales pappa.

Gudrun Schyman framför FI:s logo. Gudrun Schyman. Bild: TT / Lehtikuva

Virginia Woolf (1882-1941)
Engelsk författare som levde i början på 1900-talet. Skrev bland annat den långa feministiska novellen Ett eget rum där hon menar att kvinnor måste ha rätt till ekonomiskt oberoende från män. Citat: “En kvinna måste ha pengar och eget rum, om hon skall kunna skriva romaner”. Led av bipolär sjukdom och dränkte sig 1941.

Beyoncé (1981-)
Artist, affärskvinna och feminist. Använder i sin låt Flawless den nigerianska författaren Chimamanda Ngozi Adichies text We should all be feminists. En av världens mest inflytelserika kvinnor.

Judith Butler (1956-)
En av de första att prata om queerteori. Anser att könstillhörighet är konstruerat och bygger på språk. Har bland annat skrivit boken Könet brinner! Citeras i svenska rapparen Silvana Imams låt I min zon.

Det är de första åren efter 11 september. Arash är 15 och ska precis börja på gymnasiet. Livet är hiphop, tjejer och festande. Efter ett halvår på gymnasiet, och ett besök i en av Stockholms källarmoskéer, är han en fullfjädrad islamist. Målet och meningen med livet är att flytta till Medina i Saudiarabien för att studera religion.

Vi hör ofta talas om dem, de europeiska ungdomar som blir islamister. I sin mest extrema form blir de våldsbejakande, ansluter sig till terrorgrupper och deltar i strider och spektakulära avrättningar som sprids på nätet. De spenderar en stor del av sin tid i källarmoskéerna eller självradikaliseras framför datorn, oftast slutar de träffa tjejer och icke muslimska vänner, gräver sig allt djupare ner i politiska debatter och ibland också religiösa skrifter. Omgivningen ser dem som framtida terrorister – en del blir det också. Men långt ifrån alla.

I radiodokumentären Mohammed tur och retur får vi följa med en ung svensk kille till tiden då allt började. Från den dagen han för första gången klev in i en källarmoské till uppbrottet. Det är en skildring av en tonårings resa från hiphop till Mohammed, från förorten till den religiösa Medinan – och vidare…

Dokumentären är resultatet av många långa samtal mellan programmakaren och huvudpersonen Arash. I över 1 år träffades Arash och radioproducenten Sara Moein regelbundet, oftast på en söndag, i hennes lägenhet i västra Stockholm. De pratade i flera timmar, tog lunchpaus och fortsatte sen med intervjuerna. Det mesta som ni hör i programmet har berättats och återberättats mer än en gång, nya detaljer har vuxit fram och Arash har grävt djupare in i ömsom varma ömsom smärtsamma minnen. Men ibland har den första gången han sätter ord på ögonblick från den här resan, under några skälvande år av hans ungdom, helt enkelt varit det mest kärnfulla och känsloladdade berättandet.

Sara Moeins dokumentär handlar om den unga Arash som efter ett besök i en källarmoské i Stockholm blir en fullfjädrad jihadist Bild: Yle Bildtjänst 2015

Den Provinssiaktuella sydafrikanska musikduon Die Antwoord är bioaktuella med sci-fi-filmen Chappie. Mannen bakom District 9 och Elysium, Neil Blomkamp står för regin.

Det finns en hel del andra artister som övertygat med sina skådespelartalanger. Vi listar en topp trea.

3. Madonna i A League of Their Own (1992)

Finns det någonting Madonna inte kan? Svar: Nej. Hon har medverkat i en hel del filmer men hennes mest minnesvärda rollprestation var mot bland andra Tom Hanks och Geena Davis i den här filmen som handlar om den första baseball-ligan för kvinnor.

2. Courtney Love i Man on the Moon (1999)

Jim Carreys bästa roll någonsin var som den numera avlidne komikern Andy Kauffman. Courtney Love spelar hans flickvän Lynne Margulies. Det visar sig att Love är en betydligt bättre skådespelerska än sångerska.

1. Whitney Houston i The Bodyguard (1992)

Whitney lämnade oss för tre år sedan. Vi minns henne främst för hennes fantastiska sångröst men även för hennes insats som Rachel Marron, kvinnan vars liv bevakas av självaste Kevin Costner.

I John Logans prisbelönta pjäs Red profileras en av den amerikanska efterkrigstidens mest inflytelserika konstnärer vid en tidpunkt då en ny generation och nya ideal redan håller på att ta över. Seppo Pääkkönen och Olavi Uusivirta tar mått av varandra i rollerna som Mark Rothko och hans unga assistent på Nationalteatern. För regin står Juhana von Bagh.

Året är 1958 och Mark Rothko har anställt en ung assistent för att bistå honom i arbetet med den s.k. Seagram-sviten, ett uppdrag för skyskrapans lyxrestaurang The Four Seasons. Assistenten Ken, en ung man med konstnärsambitioner, knackar på och ställs omedelbart på prov inför en av dukarna.

”Vad ser du?” lyder den första repliken och snart är vi mitt inne i en diskussion om konstens väsen och vårt sätt att varsebli den samtidigt som det annalkande fadermordet tornar upp sig i bakgrunden.

Rothko, en av de främsta företrädarna för efterkrigstidens abstrakta expressionism, står vid den här tidpunkten på höjden av sitt anseende men utmanas redan av en ny generation som inte har mycket till övers vare sig för det abstrakta måleriets kompromisslösa allvar eller ideal.

Traditionell far- och sonkonflikt

I Red får den unga assistenten inte bara ge röst åt den nya generationen i största allmänhet. Motorn i Logans pjäs är uttryckligen den här adeptens förhållande till sin förebild, ett förhållande som går igenom alla obligatoriska stadier av beundran och revolt för att slutligen ebba ut i frigörelse och försoning. Och konsekvensen blir att det intressantaste i Logans pjäs, diskussionen om konst, snart bara framstår som rekvisita för en far- och sonkonflikt av det slag som omhuldas i den anglo-amerikanska traditionen av well-made plays där varje detalj har sin givna plats och riktning.

Det får smått förödande konsekvenser också för Nationalteaterns uppsättning trots att Juhana von Baghs regi diskret glider över de mest melodramatiska fällorna i texten.

Missriktad ironi

De allra första scenerna fungerar bäst. Seppo Pääkkönen gör inledningsvis en stram Rothko som med skolmästarens stränghet utsätter Olavi Uusivirtas unga assistent för en uppfordrande lektion i konsten att omslutas av de monumentala målningarna, gå in i upplevelsen samtidigt som scenerna fungerar som en inkörsport till hans egen ambition att kommunicera med det innersta i vårt mänskliga predikament, bortom alla slitna sinnebilder.

Men den allt mer accentuerade egocentrismen tar snabbt död på diskussionen. Som publik lockas vi snart att se pjäsens Rothko-gestalt med assistentens ögon. Arrogansen, uppblåstheten och motsägelserna stjäl showen och konsekvensen är att vi hör honom - men vi lyssnar inte längre.

Seppo Pääkkönen som Mark Rothko i Red. Bild: Lauri Rotko

Effektivare kan mordet på Rothko inte utföras. Och ändå tror jag inte alls att det har varit meningen, varken i Nationalteaterns uppsättning eller för John Logan själv. Tvärtom, faktiskt. Under hela texten löper frågan om konstens mening, bortom beräkning och kommersiella intressen. Men ironin över en uppburen konstnärsgestalts tillkortakommanden som människa lägger sig obönhörligt också över det uppriktiga i hans arbete. Det är synd.

En scenisk tabula rasa

Som konflikt- och generationsdrama tickar Nationalteaterns uppsättning däremot på som ett väloljat urverk i takt med att Ken växer och Rothko krymper. Intigheten och svärtan som hotar det dionysiskt röda i Rothkos liv och konst förebådar självmordet drygt tio år senare.

Juhana von Bagh har valt att vända på scenrummet så att dramat utspelar sig i publikauditoriet medan vi åskådare på scenen får fungera som projektionsyta för de arbeten som tar form under dramats gång. Vi ser dem inte, vi ingår i dem och får antagligen helt ny gestalt i takt med att stolarna mitt emot oss blir allt färre. Mellan scenerna pågår nämligen en gallring som antyder en annalkande tabula rasa med nya ideal och nya konstverk på de gamlas plats.

Men kanske också en hyllning till det eviga sökandet efter tillvarons innersta kärna, bortom alla yttre attribut.

Barnet skyddas
I och med att man i den kristna världen gick in för att döpa barn var det viktigt att göra det ganska fort så att barnet kunde skyddas mot onda andar. Vid kyrkan utfördes olika ritualer och då barnet var doppat i det renande vattnet kläddes det i en vit dräkt, som symboliserade renheten. Det som skiljer sig från dagens dop är att mammorna inte fick vara med i och med att hon ansågs oren efter förlossningen. Innan hon igen förklarades ren måste hon hålla sig till olika regler. För att sedan bli ren skulle hon gå igenom en egen kyrktagning, som samtidigt var ett slags tacksägelse till fruktbarheten och modern som livgivare.

Vattnet och den vita dräkten
Dagens dop påminner ganska mycket om dopen från förr, men idag har föräldrarna många olika möjligheter att påverka hur den här ritualen ska gå till. Gemensamt från förr är den vita dopkolten, som många gånger går i arv i släkten. De som inte vill döpa sina barn kan idag ordna namngivningsfester, som är friare till formen än det traditionella dopet. Det man i alla fall ska komma ihåg är att dopet i sig inte är en namngivningsfest även om det är vanligt att barnets namn avslöjas först vid dopet. Den hemligheten kunde också ses som någon form av skyddsåtgärd gentemot barnet.

Faddrarnas roll har förändrats
Nu liksom förr väljer föräldrarna faddrar eller gudföräldrar till barnet. Tidigare blev faddrarna förhörda om sin kristna tro och tanken var att de skulle ta hand om barnet ifall något hände föräldrarna. Därför valde man gärna faddrar med något högre social status. Idag är tanken också att faddrarna ska bry sig om barnets kristna fostran, men det enda kravet på dem idag är att de hör till kyrkan och är konfirmerade.

Fest betyder också presenter
Vid dop förekommer ofta presenter till barnet och i princip kan man ge vad man vill, men traditionellt har föremål i silver varit populära som doppresenter. Då det gäller att ställa till med ett dop lönar det sig att först ta reda på till vilken församling man själv hör och ta sig till pastorskansliet. Där finns första hjälpen att få, plus att man via nätet kan få många olika tips på hur det hela har gått till. Ina Laakso har satt sig in i detta kristenhetens urgamla sakrament.

På 1990-talet var bandet Sleater-Kinney en viktig del av den feministiska riot grrrl-undergroundrörelsen i USA. År 2001 utsåg tidskriften Time dem till årets bästa amerikanska rockband. Men när Sleater-Kinney stod på toppen av deras karriär bestämde de sig för att ta en liten paus. Nu 10 år senare har de äntligen gett ut en ny skiva – No Cities To Love. Det var väl värt väntan.

Sleater-Kinney är en rätt intressant power-trio såtillvida att de helt saknar basist. Men ändå saknar man den inte. Vid sidan av de två gitarrerna ger basistbristen istället mer utrymme för de tunga trummorna och de passligt nedstämda gitarrerna, vilket ger Sleater-Kinney ett eget sound som samtidigt både river och gungar på ett sätt som verkligen tar ett hårt grepp om en och inte släpper loss förrän musiken så själv vill.

Rent musikaliskt blandas här punkens attityd med alternativ och indierock från 10-20 år tillbaka. Det låter både här och nu, men också då. Tänk att en skiva samtidigt kan låta så 90-tal, men ändå kontemporär!

Texterna är i äkta Sleater-Kinney-anda intelligenta käftsmällar åt bl.a. vårt konsumtionssamhälle. Men här är även mer personliga texter som rör sig på individplanet. Det handlar om att stå på sig, att tro på sig själv och våga vara stark.

No Cities To Love öppnar sig måhända inte riktigt lika lätt som föregångaren The Woods (2005), men den växer för varje genomlyssning. Det är väl värt besväret att lyssna på plattan några gånger extra för No Cities To Love belönar en rikligt. Bara att tacka och ta emot.

Sleater-Kinney / A New Wave

Sleater-Kinney / No Cities to Love

Vad är så provocerande fult och tråkigt med medelålders kvinnor, undrar 48-åriga Mikaela Weurlander. Hon valde att göra en dokumentärfilm "Hej, kvinna" (2009) där åtta kvinnor får berätta om sitt åldrande, om identitet och kön.

"Jag trodde det skulle vara svårare"

Gitta (företagare) Gitta (ur Hej, kvinna) Bild: Yle

Gitta jobbar med ett eget företag. Hon tycker det varit mycket lättare att komma in i medelåldern, än vad hon trodde. Klimakteriet blev inte den skräck hon målat upp för sig. I stället tog Gitta mod till sig och sade upp sig från sitt jobb.

En kvinna bör få göra mindre som 50-åring, trots att många gör ännu mera, tycker Gitta.

"Låt de andra tycka vad de vill"

Lisbeth (kulturredaktör) Lisbeth (ur Hej, kvinna) Bild: Yle

När kulturredaktör Lisbeth var ung oroade hon sig ständigt för vad andra tänkte om henne. Nu har hon börjat säga emot.

Hennes tankar kring jämställdhet mellan könen har också förändrats: "50-åriga kvinnor ses antingen som tråkiga tanter eller klimakteriekärringar. Män i samma ålder är intressanta och har pondus."

"När man är i den här åldern vet man vad man vill"

Elisabet (informatör) Elisabet (Ur Hej, kvinna) Bild: Yle

När Elisabet fick sitt nuvarande jobb som informatör, funderade många varför hon som mogen kvinna fick jobbet. Elisabet tror att vissa inte accepterar medelålders kvinnor, som vågar säga vad de tycker.

Elisabets självsäkerhet sitter i generna, tror hon. I hennes släkt finns många fysiskt och psykiskt starka kvinnor.

"Vi kvinnor blir i något skede klimakteriegalna"

Pepita (sjukskötare) Pepita (ur Hej, kvinna) Bild: Yle

Pepita har haft tre tunga år bakom sig. Som sjukskötare har hon tagit hand om såväl sin cancersjuka mor som sin dementa far tills de dog. Parförhållandet och familjelivet led, det blev en skilsmässa och Pepita gnagdes av dåligt samvete inför sin yngre dotter.

Mitt i den tunga perioden kom Pepita in i menopausen. Det förändrade hennes personlighet skrämmande mycket. Hon har nu med läkemedel fått sina sina symptom under kontroll och anser att klimakteriet hör till en kvinnas liv. Pepita har hittat tillbaka till sin man och har köpt en häst. Hästen är för Pepita en terapeut.

"Jag har så mycket tid nu"

Ann-Helen (bondmora) Ann-Helen (ur Hej, kvinna) Bild: Yle

Ann-Helen kallar sig själv bondmora. För henne har medelåldern betytt att hon har en massa tid. Tid som gör att hon börjar fundera på vilket förhållande hon har till sina barn.

Ann-Helen genomgick dock en identitetskris när hennes röda hår blev vitt. Det röda håret var inte bara en utseendemässig detalj, utan hörde ihop med hela hennes personlighet, tillsammans med Pippi Långstrump-fräknarna. Det fanns de som inte ens kände igen den nya vithåriga Ann-Helen.

"Livet blev inte vad jag trodde som 20-åring"

Astrid (pedagog) Astrid (Ur Hej, kvinna) Bild: Yle

Pedagogen Astrid gifte sig som 21 och trodde att äktenskapet skulle hålla hela livet ut. Så gick det inte. Åldrandet känns emellanåt tungt, när Astrid inser att så mycket gått annorlunda än hon tänkt sig.

Men trots att det är tungt att bo ensam ibland, är livet ändå härligt, säger Astrid. Hon har hittat en inre balans och tror att hon kan hitta kärleken igen.

"Jag är mera kvinna nu som 50-åring"

Elisabeth (tjänsteman) Elisabeth (Ur Hej, Kvinna!) Bild: Yle

Elisabeth arbetar som tjänsteman och känner sig ung och pigg igen som 50 år. När hennes barn flyttade hemifrån var hon mycket ensam. Men nu har hon flyttat till en ny bostad och går ut och dansar med vänner. Hon får uppmärksamhet från män, och det känns bra. Den nya ungdomen är bättre för nu gör hon vad hon vill och bryr sig inte om vad andra tycker.

"Jag ville kanske bli annorlunda, men nu går det såhär också"

Britten (pensionär) Britten (ur Hej, kvinna) Bild: Yle

När Britten var 39 år fick hon angina pectoris, och många hjärtsäcksinflammationer, som följdsjukdomar på hennes diabetes. Hennes syn försämrades och till sist blev hon blind på ena ögat. Sjukdomarna har gjort att hon inte tänkt på åldrandet i sig.

Dessutom genomgick Britten en skilsmässa. I ett skede väntade Britten bara på döden, men med hjälp av sina vänner kom hon över sorgen. Nu har hon dessutom hittat en ny partner via en kontaktannons.

Text: Sonja Fogelholm/Ida Fellman

Läs också
Kvinnans åldrar – från 0 till 80 år

Att festa är det bästa jag vet. Jag ÄLSKAR att festa. Ibland kanske lite för mycket. Just därför gick jag och testade mina levervärden … på en måndag … efter en helg av vilt festande. Hur mycket tycker du min måndag sög idag? Ganska mycket kan jag säga.

Att gå till hälsovårdaren en måndag då du festat ett helt veckoslutet är ingen hit. Det är inte heller det faktum att du festat till sju på morgonen lördagen innan. OCH att du nu ska snacka om dina alkoholvanor med en hälsovårdare. Just det här gjorde jag, bara för att göra alla andras måndag lite bättre.

Förutom att jag hamnade gå igenom hur osunda vanor jag har så skickade hälsovårdaren mig på blodprov för att testa mina levervärden. Resultatet fick jag idag i livesändning.

Kolla in klippet för att få se allt från utskällningen och blodprovet till resultaten. Som sagt, trodde du din måndag suger? Det gör den inte … mer.

Bilder från Jakobstad slås upp i en italiensk modetidning. Det är päls- och fotostuderande som har lyckats få en rad bilder publicerade i den italienska modetidningen Pellicce Moda. Temat är "Alice in Furland" och anspelar på Alice i Underlandet.

Tidningen är en av de viktigaste inom pälsvärlden enligt Pia Blomström på Yrkeshögskolan Centria. Ett lösnummer kostar kring 70 euro.

- Alla inom pälsbranschen, och alla som följer med vad som händer inom mode kommer att se det här, säger Blomström.

Pellicce Moda betyder "Pälsmode" och upplagan ligger kring 10 000 exemplar.

- Det är den bästa marknadsföring man kan få. Efter det här känner alla till oss.

Nicklas Mattsson som den Vita Kaninen The white rabbit, den vita kaninen, ur Alice in Furland. Bild: Kasper Gustavsson, Johanna Överfors och Stephanie Blomqvist

Pälsar och modeller från Österbotten

Idén till Alice in Furland kom från chefredaktören Carlotta Pellizzari på Pellicce Moda. Hon tog kontakt med Yrkeshögskolan Centria och undrade om de kan göra en bildserie med sina pälskreationer.

Kasper Gustavsson på Novias fotolinje nappade på idén och tog med sig Johanna Överfors och Stephanie Blomqvist.

- Vi började fundera hur man får Alice i Underlandet med pälskläder. Vi tittade i böckerna, såg filmen och fick inspiration från det, säger Överfors.

Modellerna kommer från regionen.

- Vi funderade vem vi känner som passar till kläderna och karaktärerna. Och så frågade vi via Facebook, berättar Gustavsson.

Fotograferna Johanna Överfors, Stephanie Blomqvist och Kasper Gustavsson. Johanna Överfors, Stephanie Blomqvist och Kasper Gustavsson fotograferade Alice in Furland för italienska Pellicce Moda.

Rembrandt, tyckte italienarna

Tebjudningen med både Alice, Hattmakaren och den Vita Kaninen fotograferades i ett rum i Lindskogska huset som också hör till Campus Allegro.

Rummet är inrett i 1700-talsstil och det verkar gå hem hos den italienska publiken. Blomström har precis kommit hem efter en resa till Italien och årets pälsmässa Mifur.

- Jag har visat bilderna åt alla möjliga. Alla älskar dem, de har sagt att det är lite Rembrandt-stil.

Lilian Dada som the Caterpillar eller "Larven". Lilian Dada som the Caterpillar, Larven, i Alice in Furland. Bild: Kasper Gustavsson, Johanna Överfors och Stephanie Blomqvist

Bilderna visas på en utställning i Campus Allegro i Jakobstad från onsdag 11.3 till 1.4. Blomström har förhoppningar om att bilderna kunde visas på nästa års Mifur-modemässa i Milano.

Reklam för skolorna

Totalt 10 sidor i Pellicce Moda ägnas åt Alice in Furland. Det handlar om åtta stora bilder och en text om yrkeshögskolorna Centria och Novia.

Pia Blomström säger att det bästa med Campus Allegro är att det ger möjlighet till samarbete mellan skolorna.

- Då det kommer en sådan här beställning behöver man inte gå utanför huset. Man hittar bra människor att jobba med.

Lektor Emma Westerlund på Yrkeshögskolan Novia beskriver projektet som ett imponerande arbete.

- Alice in Furland är ett utmärkt exempel på de studerandes skicklighet och förmåga till samarbete mellan utbildningsenheter, säger Westerlund i ett pressmeddelande.

Reportaget från skolorna i Jakobstad är 10 sidor långt. Alice in Furland i italienska modetidningen Pellicce Moda (Pälsmode) Bild: Kasper Gustavsson

Både Westerlund och Blomström tror att det här är ett projekt som kommer att leva vidare. Reportaget har gett upphov till nya kontaktnät och skapat PR för utbildningarna i Jakobstad.

- Vi vet inte vad det blir av det här efter att folk läser det. Det kan bli vadsomhelst, säger Blomström.

Estenomstuderande Niina Rahko och Hanna Paajanen från Vasa (YH Novia) och hårsalong Catvon Jay - La Magnifique Hair har också varit med och gjort modereportaget till Pellicce Moda.

Den prisbeslönta fotografen Hannes Heikura har avlidit, rapporterade Helsingin Sanomat på måndagen.

Heikura (född 1958) arbetade för tidningen mellan 1997 och 2010. Fem gånger valdes han till årets pressfotograf.

Han fick också motta Suomen Kuvalehtis journalistpris och Fotofinlandia.

Bilder av Hannes Heikura på Helsingin Sanomats webbplats.

På en presenning på B-gallerigolvet ligger dörrhandtag från Tatu Gustafssons hus. Utanför ser jag bilar susa förbi och tänker att om han skulle ha skapat en trafikplats in i galleriet så skulle dessa bilar ha platsat bra i utställningen, blivit konstverk.

Gustafssons utställning I always run out of space består av fyra verk. Förutom handtagen har han ställt ut en hylla böcker som han lånat i biblioteket i Salo, en vackert bunden lång ordlista samt utskrifter av varje ord i en bok. Ett ord per pappersark.

Gustafsson jobbade i sin släkts transportföretag innan han bestämde sig för att söka in på konstskola, där han direkt kände sig hemma på föreläsningar där konstverkens betydelser analyserades. Det finns en filosofisk tråd som löper genom dessa verk.

Idéer som bränsle

Gustafssons konst springer ur idéer där han bland annat undersöker hur ett föremåls betydelse växlar, beroende på om man träffar på det i sin vardagliga roll, t.ex. som biblioteksbok, eller som ett konstverk i ett galleri. Sammanhanget är viktigt för betydelsen.

Konstnären Tatu Gustafsson Bild: Sebastian Bergholm/Yle

Galleriet är ett utrymme som han förhåller sig dubbelt till, kanske eftersom han inte är uppvuxen med att gå på gallerier eller konstutställningar. Då Gustafsson började göra konst märkte han ändå att det var ett sammanhang där han kunde möjliggöra sådant som han vanligtvis gick omkring och funderade på.

Kluvna konstverk

För Tatu Gustafsson är det viktigt att konsten inte bara förekommer i på förhand definierade rum. Utställningen äger rum på galleriet i Åbo, men också det handtagslösa huset är i sig en del av verket och utställningen. Detsamma gäller den tomma bibliotekshyllan i Salo.

Den som står framför hyllan där ishockeyböcker vanligtvis går att finna, ser nu en skylt med konstverkets namn och referens till galleriet i Åbo. Verket finns i utställningsrummet och ute i världen samtidigt.

Ett undersökande av rummet och hur konsten kan finnas i olika delar av det samtidigt är också en del av de här konstverkens idéer.

Fingrar i kläm

På väggen hänger en lång pappersremsa där ord i alfabetisk ordning finns tryckta. Varje ord innehåller samma kombination på tre bokstäver som är överstrukna med ett svart streck. Betraktaren kan försöka lista ut vilken kombination det är fråga om.

Språkkurvor Bild: Sebastian Bergholm/Yle

De associationer som betraktaren gör, de frågor som hon ställer då hon tar del av de här konstverken är det viktiga, det är så Gustafsson vill kommunicera med sin konst.

Några färdiga budskap vill han inte leverera, men upplevelsen av att bo i ett hus utan handtag, där skåpen står öppna, leder ändå till en insikt om att skåp ofta fungerar som lagringsutrymme för det vi sällan använder och behöver.

Utan handtag klämmer man dessutom ofta sina fingrar, berättar Tatu Gustafsson.

Upptäckten av penicillinet, Titanics undergång eller Berlinmurens fall. Förmodligen hade inget av dessa historiska händelser inträffat, om de inte föregåtts av ett mänskligt misstag.

Världen befinner sig i ständig förändring och inte sällan är det ett mänskligt misstag som slussat in historien på ett nytt spår. När den svenska journalisten Daniel Rydén var liten, var han väldigt historieintresserad. Särskilt berättelserna om kronprins Franz Ferdinand och hans nonchalans inför varningssignalerna, gjorde ett djupt intryck på den blivande journalisten.

Varför kunde inte en tronarvinge som var medveten om det spända politiska läget, ta en annan väg eller invänta en lugnare dag för sitt Sarajevobesök år 1914? Varför måste han utmana sitt öde genom att prompt resa på serbernas nationaldag som i Sarajevo kunde uppfattas som en provokation? Och varför struntade han blankt i kammarherre Rumerskirch’ uppmaning att stanna hemma?

Journalisten och fackboksförfattaren Daniel Rydén Journalisten och fackboksförfattaren Daniel Rydén Bild: Yle/Petter Lindberg

En bok om misstag

Frågorna fascinerade Daniel Rydén och gör det än i dag, till den grad att han skrev boken 101 historiska misstag, där också episoden med Franz Ferdinand och Rumerskirch finns omnämnd. Man kan givetvis undra om Första världskriget kunde ha undvikits om Franz Ferdinand tagit sin kammarherre på orden.

Världshistorien är full av efterkloka spekulationer, tankelekar i akt och mening att försöka utmåla en bättre utgång. Men Daniel Rydén är inte intresserad av alternativa historieförlopp. Han är intresserad av själva misstagen och vad som föregår dem, men därtill är han också fascinerad av den mänskliga skröpligheten; den som de skyldiga ofta uppvisar, när historien med obönhörlig tydlighet visar att felbeslutet ledde till miljardförluster, förspillda människoliv eller politiskt kaos.

Gigantiska misstag

Att fatta kloka beslut är svårt. Att begå misstag är betydligt lättare, och dessutom väldigt mänskligt. Daniel Rydéns bok är visar på en uppsjö felaktiga beslut som tagits i hast och lika många som tagits efter moget övervägande och som ändå lätt till oanade katastrofer.

Intuition är en bedräglig vägvisare. Ibland kan kunskap också leda en fel. Då träder historien fram som en obönhörlig sanningssägare och utpekar de en gång så hyllade männen som både kortsynta, självupptagna och dumdristiga. I Daniel Rydéns bok finns det gott om exempel, där misstagen berott på slarv, nonchalans, högmod eller en blandning av alla dessa.

Storbritanniens premiärminister Neville Chamberlain borde inte ha avfärdat Adolf Hitler så lätt. Tsar Alexander II borde definitivt inte ha sålt det karga Alaska till USA för en spottstyver och upptäcktsresanden Robert Falcon Scott borde ha förberett sig bättre inför sin arktiska expedition. Hitler inledde Andra världskriget, USA fann olja och andra naturrikedomar i Alaska och istället var det norrmannen Roald Amundsen som nådde Sydpolen.

Roald Amundsen & Helmer Hansen förbereder sig inför sin arktiska expedition Amundsen Hansen sydpolen 1911

Goda misstag

De flesta misstagen sker av försumlighet, tanklöshet och enfald, men nu och då ger misstagen faktiskt upphov till något gott. Det vanligaste exemplet på ett misstag som genererat välgång och hälsa är penicillinet, som kemisten Alexander Fleming upptäckte mer eller mindre av misstag.

En annan vetenskaplig upptäckt vi har slumpen och det mänskliga misstaget att tacka, är röntgenstrålarna som Wilhelm Röntgen upptäckte när ett ark som bestrukits med barium – platina - cyanidlösning plötsligt började glimma i hans kolmörka laboratorium.

Mögelsporer som ledde Alexander Flemming penicillinet på spåren Alexander Flemmings mögel. Bild: Yle/Linus Hoffman

Goda misstag sker, men ofta glömmer vi att det bakom dessa upptäckter ligger ett hårt och målmedvetet arbete, säger Daniel Rydén. Förmodligen hade någon annan kemist eller vetgirig uppfinnare upptäckt penicillinet eller kommit de magiska strålarna på spåren. Att det nu skedde av misstag gör det hela mer vardagligt och mänskligt - som om du och jag också kunde snubbla över en stor upptäckt nästa gång vi glömmer mat i kylskåpet. Som sagt: Errare humanum est!

Vilket är mänsklighetens största pågående misstag? Varför tackade förläggaren Kristoffer Lind nej till översättningen av Fifty shades of Grey? Och vilket är journalisten Daniel Rydéns favoritmisstag? I veckans Lasso medverkar även förläggaren Dorothea Bromberg, historieprofessorn Markku Kuisma och misstagsexperten Vesa Sisättö.
Programledare: Petter Lindberg