Påsken är den största kristna högtiden och har väldigt långa anor. Men påsken är också väldigt mycket mer än en kristen fest - framför allt en högtid med inslag av många gamla, hedniska traditioner.
Tidpunkten för vårt påskfirande följer en rätt invecklad formel. Enligt en tidig princip skulle påsk firas den första söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen.
I dag gäller att påskdagen firas den första söndagen efter den första metonska fullmånen, efter den 20 mars. Den metonska fullmånen eller påskfullmånen är fullmånen beräknad efter Metons cykel, en 19-årsperiod som ordnar månaderna efter månens växlingar.
Komplicerat eller inte så betyder det här att påsken är en rörlig helg, till skillnad från till exempel jul och midsommar som firas samma tid varje år. Påsken infaller mellan den 22 mars och 25 april vart år. Den kristna påskens höjdpunkter är dagarna långfredagen och påskdagen, som handlar om Jesu lidande, död och uppståndelse.
Den kristna påsken har många likheter med motsvarande hedniska fester, som hade samma teman. Påsken är en urgammal högtid och har firats redan så tidigt som på 100-talet. Påsken är den högtid som tydligast knyter samman kristendomen och judendomen.
Rötterna i judisk påsk
Vårt ord "påsk" kommer från namnet på den judiska påsken, pesach. Judarna firar påsk till minne av uttåget ur Egypten, där de enligt sin tro hade varit i lång fångenskap.
Judarnas gud Jahve hemsökte egyptierna och skulle döda alla förstfödda gossebarn i landet. Men för att judarna inte skulle drabbas strök de lammblod på sina ytterdörrar så att mordängeln gick förbi deras hus. Den här skonande förbigången heter på hebreiska pesach och har gett högtiden sitt namn.
Pesach är också det osyrade brödets högtid. Judarna äter osyrat bröd för att för att de enligt tron rymde från Egypten innan brödet hunnit jäsa.
Judarnas påsk infaller den första fullmånen efter vårdagjämningen och varar i sju dagar i Israel och i åtta dagar hos judar utanför Israel. I evangelierna får vi veta att tidpunkten för Jesu offerdöd var vid den judiska påsken.
På den katolska tiden fastade man i sex veckor före påsk. Då var det förbjudet att äta bland annat kött och ägg. Finskans ord pääsiäinen hänvisar faktiskt bland annat till att man kommer ur fastan, paastosta pääseminen, liksom till att judarna fick lämna Egypten och att kristenheten slapp sina synder vid påsk.
Som kuriosa kan nämnas att engelskans "Easter" och tyskans "Oster" däremot inte har något att göra med pesach. I de språken syftar namnet på påsken på en germansk vårgudinna och hennes fest.
Påsken varar i flera dagar
För kristna omfattar påsken en festcykel som inleds redan vid fastlagen, det vill säga dagarna före fastan inleds. De första lutheranska prästerna försökte faktiskt få människorna att sluta med många av de katolska påsktraditionerna, som att fasta, men det lyckades mindre bra.
Förr åt man upp sig innan fastan började och vår fastlagsbulle är ett minne från det. De kristnas fasta börjar fyrtio dagar före påsk och avslutas på påskafton.
Veckan före påsk inleds av palmsöndagen och kallas också för stilla veckan. På palmsöndagen berättar man om när Jesus red in i Jerusalem på en åsna för att fira den judiska påsken med sina lärjungar och togs emot som kung av folket.
Stilla veckans fokus ligger på dagarna i Jesu liv som leder fram till långfredagen. Onsdagen i stilla veckan kallas dymmelonsdag, för då bytte man förr i världen ut kyrkklockans metallkläpp mot en kläpp av trä, en dymmel. Då lät klockklangen dovare, vilket passade veckans stillsamma natur.
Torsdagen före påskhelgen, på skärtorsdagen, äter Jesus enligt Bibeln sin sista måltid. Han bryter för sista gången upp bröd och delar vin med sina lärjungar. Det här ses av kyrkan som den allra första nattvarden och den firas med bröd och vin på skärtorsdagsmässor i kristna kyrkor.
Men en av lärjungarna har förrått Jesus, som grips och åtalas. På långfredagen döms Jesus till döden för att ha kallat sig för "judarnas kung". Han dödas genom att korsfästas och efter det begravs han. För kristna är långfredagen en stilla och allvarsam dag. För att påminna om Jesu lidanden på långfredagen piskade man förr i världen varandra med påskris på många trakter och stämningen i bygderna skulle vara dämpad.
På påskdagen berättar Bibeln att Jesus uppstår från de döda. En grupp kvinnor kommer till hans grav och upptäcker att hans kropp är borta. Jesus har dött för människorna och tack vare honom har de nu evigt liv. Den här händelsen är central i kristen tro och påskdagen firas därför med glädje och ljus. Veckan efter påskdagen kallas för påskveckan.
Annandag påsk visar sig Jesus för lärjungarna. Annandagens budskap är att den uppståndne Kristus delar de kristnas vardag.
De mörka makternas tid i folktron
Påskens teman upplevdes intensivt i det gamla bondesamhället, inte minst för att folktron samspelade med den kristna trons dramatiska budskap. Från skärtorsdagen till påskdagen trodde man att mörka makter och magi var i rörelse och man var lite extra rädd.
I bondesamhället var påsken både en tid av vidskepelse och oro och en stor, vårlig festtid. Man trodde att goda och onda krafter kämpade mot varandra vid påsk. Det djur man såg först på morgonen definierade hur man skulle känna sig det kommande året - såg man en häst blev man stark, såg man en katt blev man lat. Man blev pigg och skyddad från solen hela året om man hann tvätta ansiktet med vatten från en bäck före en kråka hunnit kraxa på påskdagens morgon.
Påskens glädjebudskap var att livet ändå till slut vann över döden vid påsk.
Påskhäxor hör utan vidare till vårt påskfirande i dag, och det har de faktiskt gjort redan i hundratals år. Men alltid har häxorna inte varit några ofarliga figurer.
Enligt folktron var Guds goda makt i världen som svagast på lördagen mellan långfredag och påsksöndag och då var onda häxor och troll i rörelse. Häxorna var ute efter att sprida olycka och skada de ovärderligt viktiga husdjuren och boskapen. De var något man ville skydda sig mot och för att skrämma bort dem tände man bland annat påskeldar, en tradition som lever kvar i dag i delar av Sverige och Österbotten.
Påskhäxorna som går från dörr till dörr blandar egentligen två olika traditioner. Att dela ut påskris var förr ett sätt att välsigna sina grannar, en tradition som härstammar från östra Finland. I västra Finland har man däremot traditionellt klätt ut sig till påskhäxor. Dagens utklädda barn kombinerar de här två sederna. Videkvistarna de delar ut symboliserar dessutom palmbladen som hälsar Jesus välkommen till Jerusalem.
Påskhäxorna har också en annan, mycket tragisk bakgrund. Under häxprocesserna på 1600-talet förföljde och dödade man människor som man trodde var häxor eller trollkarlar. Man påstod att de här människorna regelbundet men framför allt på påsken hade varit på fester med djävulen.
Festerna ska ha ägt rum på en plats som ofta kallades Blåkulla. Dit flög häxorna, ibland på en kvast men allt som oftast på en levande varelse, en get, en häst eller i värsta fall en annan människa. Kvasten, kaffepannan och den svarta katten som i dag är påskhäxans rekvisita har dykt upp först mycket senare.
I klippen berättar Meta Sahlström från Österbottens traditionsarkiv om häxhysterin och påsktraditioner i Österbotten:
Förr i världen hörde också så kallade påskkyssar till påskfirandet. Kyssarna gick ut på att två personer som möttes på påskdagen skulle kyssas och utropa "Krist är uppstånden!", varpå den andra svarade "Ja, han är sannerligen uppstånden". På gamla påskkort kan det därför stå "En puss till påsk".
En hare som lägger ägg?
Förutom häxor och videkvistar hör också ägg, kycklingar, tuppar, fjädrar och harar till påsken. Men ingen av dem har en given koppling till vare sig kristendomen eller häxor. Hur hänger det ihop?
Under fastan före påsk fick man som bekant inte äta ägg, så vid påsk tog man igen förlusten. Dessutom hade hönorna börjat värpa bättre igen och det fanns helt enkelt mycket ägg att äta upp. Ägget är en symbol för pånyttfödelsen, som är ett av påskens teman. Ägget betecknar också fruktbarhet och passar därför bra under vårens största fest.
Förr trodde man att ägget hade magiska krafter och gav hälsa och livskraft. Att måla påskägg i glada färger är en gammal kristen sed och också förr i tiden hörde det till att man gav bort färggranna ägg, inom högre stånd ägg av glas, porslin eller ädla metaller.
Kycklingarna, tupparna och fjädrarna hänger givetvis ihop med äggen, som också har gett påsken dess gula färgtema. Tuppen ansågs förr skydda mot onda makter med sitt galande och var samtidigt en symbol för vaksamhet.
I vissa familjer har man som vana att gömma påskäggen och låta barnen leta fram dem. Då säger man att det är påskharen som har kommit med äggen och gömt dem. Påskharen hör till våra senare påsktraditioner och härstammar från Tyskland.
Haren kom till oss på 1900-talet och har enligt en teori uppstått genom att man misstolkat klumpiga träsnitt avsedda att föreställa påsklammet. Men haren är också en symbol för fruktbarhet och vaksamhet, som enligt gammal tro sover med ögonen öppna. Anglosaxiska hedningar trodde att vårens gudinna, som gett påsken dess engelska namn Easter, kom till jorden vid påsk i form av en hare och lade färggranna ägg. Så att påskharen figurerar bland våra påsktraditioner kanske inte beror på ett rent missförstånd ändå.
Också påsklammet som festrätt är en nyare tradition hos oss. Förr fanns lammkött inte att tillgå på våra breddgrader vid påsk, men i Medelhavsländerna där fåren lammar tidigare på året är mattraditionen gammal. Inspirationen kommer från Bibeln, där lammet är ett offerdjur.
Memma och pasha gör den finländska påsken
På påsken äter judar osyrat bröd och i Finland motsvarar memman det osyrade brödet. Man har tillrett memma till påsk åtminstone sedan 1700-talet och traditionen har sina rötter i Egentliga Finland.
Memma är sötad råggröt gjord på rågmalt, rågmjöl och sirap. Den serveras som efterrätt med socker och mjölk eller grädde. Liksom med många traditionsrätter delar memman åsikterna - en del älskar den medan andra inte kan tåla den.
Pasha hör också till finländsk påsk, om än efterrätten är mycket nyare på påskbordet än memman. Pashan härstammar från Karelen och Ryssland och har också den fått sitt namn från pesach. Pasha har traditionellt gjorts på råvaror som blivit över från fastan: kvarg, grädde, socker, ägg och smör. Pashan kryddas med russin, torkade frukter, citron eller vanilj.
Påsklammet har blivit en del av det finländska påskfirandet först under de senaste årtiondena, men lammet har vid det här laget en viktigt plats på våra påskbord. Äggrätter hör till påskens mat liksom olika piråger och bondost i delar av Finland. Och de flesta tycker nog att det inte blir någon påsk utan festliga chokladägg.
Tycker man att butikens chokladägg känns dyra kan man göra egna chokladägg som barnen i det här arkivklippet:
I Finland kan barnen klä ut sig till påskhäxor vid två tidpunkter, antingen på palmsöndagen eller ett veckoslut senare på påskafton. Att påska på palmsöndagen är en östfinländsk tradition som ursprungligen symboliserar Jesu ankomst till Jerusalem där han hälsas med palmblad. I västra Finland ger sig häxorna traditionellt ut på påskafton, dagen då man genom tiderna har trott att häxor och troll är i rörelse.
Den finländska naturen är allt som oftast inte grönskande ännu vid påsk men för att symbolisera den kommande grönskan odlar man påskgräs. Påskgräs blev populärt på 1960-talet och det odlas i dag i många hem.
Man placerar ut gula kycklingar och äggdekorationer i gräset. Att dekorera hemmet med videkvistar med videkissar är en äldre tradition. Narcisserna har hört till påsken sedan 1800-talet.
Källor: Nationalencyklopedin.se, Yle Oppiminen: Pääsiäinen, Ebbe Schön: Svenska traditioner (1998), Jan-Öjvind Svahn: Svenska traditioner (2007), Seljavaara & Kärjä: Juhlat alkakoot! Vuotuisia tapoja ja perinteitä (2005)
