Quantcast
Channel: Kultur | svenska.yle.fi
Viewing all 20041 articles
Browse latest View live

Kaj Arnö: Tänk om världens bästa bastu ligger i Tyskland!

$
0
0

I den här kolumnen hädar it-entrepenören och Nagutysken Kaj Arnö och berättar om att han i Tyskland varit med om bastu som slår de finska varianterna.

Tysk badkultur är inte fy skam. Gammal är den också. Den medeltida tyska staden Reval hade en gata vid namn Badstube, som numera i estnisk tappning givits namnet Sauna. Och det finsk-ugriska ordet för bastu kör också post-medeltida tyskar med.

Annorlunda är inte samma som sämre, sa min mamma. Visst är tysk bastukultur något annorlunda. I många hänseenden är den rentav bättre, fast det kanske vore hädiskt att hävda. Trettio år av tyskt bastubadande har satt sina spår i mig.

Jag minns mina första stapplande försök på Kellinghusenstraße i Hamburg under 1980-talet. Stora bastun. Flera av dem, endel var ångbastun. Konstgjorda vågor i bassängen. Många snäpp bättre än Hagalunds simhall, eller SVUL:en på Topeliusgatan.

25-meters bassängen i Vasa. Bild: Yle/Anna Ruda simhall,Vasa,vasa simhall

Män och kvinnor i samma ångor

Märkvärdigast var dock tyskarnas sätt att spara pengar genom att inte ha skilda bastun för damer och herrar. Det var gewöhnungsbedürftig, krävde tillvänjning. Nu roar jag mig då gäster från Finland får ögon som tallrikar då denna lilla skillnad går upp för dem. Enklare är det att vänja sig vid att man inte får kasta bad själv (det gör Bademeister, på angivet klockslag), och att man alltid bör sitta på en handduk (Kein Schweiß aufs Holz, Inget svett på träet)

I München finns det ett antal kommunala simhallar, i Stadtwerke Münchens regi – stadens lokala energi- och vattenbolag. I centrum finns Müller'sches Volksbad i jugendstil, från tidigt 1900-tal.

Lite längre ut finns Michaelibad, Dantebad, Westbad och Olympiahalle från 1972. Den ena är mer påkostad än den andra. Dantebad (inte långt från Olympiazentrum) är att rekommendera, så även Westbad.

Att märka gäller framför allt att en vanlig inträdesbiljett inte gäller för bastun, som man alltså måste betala extra för. Gör det.

Efter ett antal år i Münchens kommunala bastubad upptäckte jag något ännu större. Tänk om världens bästa bastu inte alls ligger i Finland?

Det blir min hädiska slutsats efter många års intensiva och angenäma bastuupplevelser i Therme Erding, drygt tio minuter från Münchens flygfält.

Att antyda något sådant är förstås ett helgerån för varje patriotisk finländare, men jag låter inte det politiskt korrekta överskugga det uppriktiga.

Inte bäst såhär? Sompasauna i Helsingfors Bild: YLE/Peter Lüttge Bastu,sompasauna

Att komma till Tyskland och upptäcka vad bastu kan vara

Jag går inte in på någon renlärig definition av Bastuns Sanna Väsen. Jag talar inte ens om en enskild bastu, dess utsikt, dess design eller läge invid lämplig havsstrand.

Vad jag utgår ifrån är helhetsupplevelsen, värmen, ångan, dofterna, njutningen. Att få umgås, kasta bad, simma, dricka öl, äta något gott. Rengöra sig, slappna av.

Jag talar om en upplevelse som kan räcka i timtal.

Låt mig börja med chockbehandling: Therme Erding är Europas största vattenpark (tänk Serena gånger tio) och världens största bastuområde. Det finns över fyrtio olika bastun, och mellan jul och nyår kan de på en gång släppa in över tvåtusen personer.

Låt mig fortsätta med facit: Jag har under de senaste tio åren haft ett antal släktingar och vänner på besök från Finland. Att gå i bastun i Tyskland har för dem känts som att gå över ån efter vatten. På förhand, märkväl.

I efterskott har jag hört klagomål om varför jag inte berättat tidigare om denna plats, och varför jag inte sagt att vi skulle reservera mer tid än några få timmar före flygets avgång.

Inom parentes sagt: Ja, jag brukar säga det, men ingen tror utan att se med egna ögon.

Bastu, konst och en druid

Och sedan till pudelns kärna: Förra lördagen i Keltenthronsauna, 75°C. Drygt hundra bastubadare, av vilka en sitter högst uppe på en keltisk tron.

Druiden (Bademeistern) kommer in för att ge offergåva åt den påhittade keltiska guden Ötzelmötz (om jag nu uppfattade namnet rätt). Druiden har en stor fana, om 3 m x 3 m, som han viftar med, efter att först kastat bad genom att hälla ett stort ämbar med iskross doftande av Sibirische Tanne på den enorma bastuugnen.

Han talar bred bayersk dialekt med oss, skämtar och utmanar oss. Och dagens Keltenkönig är påfallande slagfärdig i sina svarsrepliker.

Själva föreställningen understöds med ljud och ljus på ett sätt som får tanken att gå till son-et-lumière-förevisningarna vid pyramiderna i Gizeh.

Föreställningen har tre akter (tre Saunaaufgüsse i form av ämbar som det kastas bad med): Först Carmina Burana av Carl Orff, sedan modern techno av någon adept till Hans Zimmer, och sist Rammstein. I den tredje och sista akten viftar druiden frenetiskt till publikens hängivna applåder i takt med Rammstein.

Till sist släpps vi ut på bar backe och småpratar med både druiden och andra badgäster. Den sociala isen har definitivt smultit.

Någon säger att samma druid nyss bjudit på en annan minnesvärd upplevelse, då med tema Venedig.

Gondoler påträffas trots allt inte i denna bastu Venedig Bild: Seppo Sarkkinen venedig

Digga musik i bastun?

"Nämen snälla Kaj, det där är ju inte bastu!", kanske läsaren tycker. Jaha. Jag fann det respektfullt, värdigt och Carmina Burana ger kalla kårar på ryggen.

Men förvisso, faller det inte på läppen med klassisk musik i bastun, tag då någon annan av de drygt fyrtio bastuna. Är läsaren konservativ finntållo, välj då bastun Kelosauna (uttal: Keeloosaunaa, med surrande talfel på s:et).

Direktimporterad torkad lappländsk stock. Drygt 110° och absolut tystnad. Inte så många gäster, och ingen show. Bastukammaren har träinredning som påminner om en lyxig lappländsk skidstuga. Definitivt i enlighet med finsk bastutradition.

Den mer flexible läsaren går till Sole-bastun, där Bademeistern bjuder varje gäst på en halv liter salt. Saltet gnuggar man in i huden i bästa peeling-stil.

Undvik ansiktet och eventuella nyrakade hudpartier, förmanas vi. Osmosen suger ut slagg ur övre hudpartiet. Här är det bara 60°C, så man ska orka sitta kvar i de rekommenderade nio minuterna för att osmosen ska ha sin verkan innan man sköljer bort saltet. Efteråt känns huden oljig och mjuk; känslan håller i sig i flera dagar.

Lokala läckerheter istället för bastukorven

Törsten besvärar förstås snart. Att helnaken avnjuta sitt lokalbrygda öl i blandat sällskap i någon av barpoolerna är till en början utmanande för en halvpryd nordbo van vid treans öl och grillkorv med handduken runt höfterna.

Men våra gäster av varierande ålder och kön har vanligen återfått den tappade hakan och samlat anletsdragen efter den första halvtimmen, för att sedan kommentera senaste mode rörande tatueringar och frisyrer i regioner som annars inte får så mycket dagsljus.

Grillkorv på grillen. Bild: Yle/Jonas Blomqvist grilla,grillkorv,grillning,korv

Therme Erding är i första hand en ort man besöker i sällskap, oftast som par, ibland i större grupp, sällan ensam. I direkt förbindelse med poolbaren, så att man kan ta ölglasen med sig, finns en utebassäng med bubbelbad och strömmande vatten, flitigt frekventerad av ömt omslingrade par.

"Sedlighetsroteln" i form av anställda håller ett litet öga på att inte ömhetsbetygelserna eskalerar. Den bubblande vattenytan skyler det mesta och jag har inte märkt att någon tagit illa vid sig av att folk blivit för närgångna.

Illustrationerna till artikeln är tyvärr inte direkt från mina egna upplevelser. Eller snarare: tursamt nog.

Kameror och telefoner är givetvis bannlysta i tyska bastur, vilket är en grundförutsättning för att man ska kunna slappna av och njuta i anslutning till allt bastubadande. Och det är tyskarna bra på.

Kanske bättre än vi finländare, hävdar jag, men ta mig inte på orden utan pröva själv, om du har extra tid före ett hemflyg från München.

Text: Kaj Arnö


Karis eget Guggenheim planeras i lokstallet

$
0
0

Planerna på att skapa ett kulturcentrum i lokstallet vid järnvägsstationen i Karis är i full gång. Nu är det bråttom att få till stånd ett realistiskt köpanbud.

- Det här är helig mark för oss Karisbor. Järnvägen är vår livsnerv och alla har något band till den, säger Karin Svahnström som är lokalpolitiker (SFP) och aktiv Karisbo.

Hon är en av många som har drömt om att skapa ett kulturcentrum i det gamla lokstallet från slutet av 1800-talet. Efter att det blev klart att byggnaden ska säljas har hennes telefon gått het och gruppen som nu försöker få till stånd ett anbud växer hela tiden.

Lokstallet är från slutet av 1800-talet. Lokstallet i Karis. Bild: Yle/Minna Almark Karis,lokstallen i karis,lokstallen vid karis järnvägsstation,Västnyland

Tidtabellen är stram; anbudet ska vara inlämnat till statens fastighetsbolag Senaattikiinteistöt den 16 december.

- Den krassa ekonomiska verkligheten kommer emot. Men jag tror inte att projektet är omöjligt, bara vi samlar ihop alla som är intresserade, säger Svahnström.

Kulturvardagsrum för alla åldrar

En av dem som genast började producera idéer då det blev klart att lokstallet är till salu är Pamela Andersson. Hon jobbar inom kultursektorn och återvände för ett par år sedan till Västnyland från Österbotten.

- Det här är en jättevacker byggnad mitt i Karis och det är ett ypperligt ställe om man tänker på verksamhet inom kultur och turism.

Fönstren i Lokstallet är höga. Lokstallet i Karis. Bild: Yle/Minna Almark Karis,Karis järnvägsstation,lokstallen i karis,lokstallen vid karis järnvägsstation,Västnyland

Hon har visioner om att olika slags kulturaktörer kunde fungera tillsammans i byggnaden. Där kunde till exempel finnas café- eller restaurangverksamhet, musikklubbar med dj- och vj-gigs, en arena för barnkultur och en läsesal för att nämna några idéer.

- Det skulle vara ett slags vardagsrum för stadsborna och här kunde finnas något för alla åldersgrupper. Innergården är också jättemysig och skulle kunna vara ett slags kulturkvarter.

Pamela Andersson gillar industrikänslan i lokstallet. Pamela Andersson tittar in genom ett fönster inne i Karis lokstall. Bild: Yle/Minna Almark pamela andersson,Västnyland

Pamela Andersson tar modell bland annat från Kabelfabriken i Helsingfors och projektet Kulturkasernen i Vasa.

- Att göra lokstallet till ett kulturcentrum i Raseborg är ett stort projekt. Men om det blir en riktig satsning skulle jag gärna ägna mycket tid åt projektet. Det här är en riktig dröm för mig.

Billigt att köpa - dyrt att renovera

Enligt Karin Svahnström finns det många som är redo att bidra med både visioner och pengar för att förverkliga ett kulturcentrum invid järnvägsstationen. Nu gäller det att organisera sig och skapa en projektplan som håller.

- Det är knappast någon dyr historia att köpa lokstallet. Det som kostar är att renovera det. Vi kommer troligtvis att söka pengar både från fonder och från EU.

Renoveringen får ske efter hand tror Karin Svahnström. Lokstallet i Karis. Bild: Yle/Minna Almark Karis,lokstallen i karis,lokstallen vid karis järnvägsstation,Västnyland

Om projektet blir av på riktigt tror hon renoveringen måste ske i etapper.

- Byggnaden är i gott skick och det är mycket som redan är gjort i den. Det kommer nog att bli så att man lappar på och bygger till och renoverar efter hand. Och som sagt är det en fråga om pengar, inget är billigt.

Billig hyra kan locka nya aktörer

Holger Wickström är en central person i många kulturprojekt i Raseborg. Han säger att området är en utmaning eftersom det måste bevaras till sin karaktär. Det betyder att stora tillbyggnader knappast är möjliga, säger han.

- Här finns möjligheter till småskalig verksamhet för hantverkare, konstnärer och mindre företagare och för det behöver man inte göra några större ingrepp.

Enligt Wickström finns det totalt 13 bås inne i lokstallet.

Några bostadshus och lider finns intill lokstallet och hör till helheten. Trähus invid Karis järnvägsstation. Bild: Yle/Minna Almark Karis,karis järnvägsområde,Karis järnvägsstation,Västnyland

Lokstallet ligger bra till på en timmes avstånd från både Helsingfors och Åbo. Och det är en stor fördel då man vill locka nya hantverkare och konstnärer till Karis, säger han.

- De har aldrig mycket pengar. Men det måste ordnas på ett billigt sätt.

På måndag träffas alla de som är intresserade av att bygga upp ett kulturcentrum i lokstallet.

- Man får nog sömnlösa nätter. Det här är vårt Karisguggenheim som vi ska fixa med privata medel, säger Karin Svahnström.

Här är herrarna som trotsat klädkoden på slottet

$
0
0

På presidentens självständighetsmottagning är det vanligtvis damernas klädsel som står i fokus. Men varje år vågar också manliga gäster sticka ut ur mängden.

Klädkoden är frack eller högtidsdräkt, vilket för damer innebär en hellång klänning i festligare material. Gällande färg och form på klänningen är möjligheterna oändliga.

För herrar är alternativen inte lika många. De allra flesta manliga gästerna väljer frack, även ett antal folkdräkter, mörka kostymer och uniformer brukar synas i vimlet. Alla dessa alternativ är korrekta enligt etikettsreglerna.

Men under åren har vi också fått se herrar som tänjt på gränserna en aning då det gäller klädkoden. En del med större framgång än andra.

Här har vi en lista på herrar som tolkat självständighetsmottagningens klädkod på sitt eget vis, och därmed också väckt en del uppmärksamhet.

Vad tycker du? Vem lyckades i sitt tilltag, vem borde ha fogat sig och lomat iväg till närmaste frackuthyrning?

Elastinen 2014

En av de vanligaste etikettsmissarna är att välja smoking istället för frack eller mörk kostym. Smoking är helt enkelt inte ett tillräckligt högtidligt alternativ då klädkoden lyder frack. Ändå brukar herrar i smoking synas på röda mattan så gott som varje år. Kanske för att smoking känns snäppet mera James Bond än frack? Och visst är ju exempelvis rapparen Elastinen stilig i sin smoking?

Man i smoking på röd matta Bild: All Over Press/ Ari Lahti Elastinen,Finlands självständighetsdag,Presidentens slott,Slottsbalen

Marco Bjurström 2011

Varför inte låta dojorna matcha mattan? Så resonerade måhända programledaren Marco Bjurström då han 2011 traskade in på slottet i klarröda skor. Året därpå bar Bjurström skor med blommönster i silver. Kanske inte helt korrekt enligt regelboken, men å andra sidan var de röda skorna festliga och fina, och därmed ansåg många modekännare att den lilla klädkuppen var vitsig.

Man i kostym och röda skor på röda mattan Bild: All Over Press Finlands självständighetsdag,Marco Bjurström,Slottsbalen

Paleface 2010

En annan skokupp stod musikern Paleface för 2010, men här var experternas omdöme inte lika nådigt. Paleface var mycket stilig i sin frack, men hade kompletterat looken med svartvita tennisskor. Bekvämt och kul måhända. Men ett solklart etikettsbrott.

Kvinna i olivgrön klänning och man i frack och tennisskor Bild: All Over Press/ Matti Matikainen Finlands självständighetsdag,Paleface,Slottsbalen

The Dudesons 2013

Sällan har väl folkdräkter väckt så mycket förtjusning som då stuntmännen och tv-galenskaparna The Dudesons gjorde entré i sina välsittande Härmä-dräkter på mottagningen 2013. Det året ordnades festligheterna som en konsert i Tammerforshuset eftersom slottet renoverades, och klädkoden var mörk kostym. De österbottniska tv-profilerna hade anlitat designern Anu Pirilä med önskemålet att få bära uppdaterade versioner av Härmä-dräkten, gärna med sjörövarstuk. Modeexperterna var ense om att tilltaget var lyckat.

Man i folkdräkt av läder Bild: Petteri Paalasmaa/All Over Press Finlands självständighetsdag,Slottsbalen,The Dudesons

Två män i folkdräkt av läder på röda mattan Bild: Petteri Paalasmaa/All Over Press Finlands självständighetsdag,Slottsbalen,The Dudesons

Klaus Bremer 1997

Sfp-politikern Klaus Bremer ville också sätta en twist på folkdräkten, då han 1997 gästade slottet iförd en "stadin kundi"-folkdräkt, designad av Mimmi Eirtovaara. Själva idén uppskattades av många, dock ansågs helheten vara på tok för alldaglig för festligheterna.

Klaus Bremer på väg in i presidentens slott Bild: Touko Yrttimaa Klaus Bremer,Slottsbalen

Renny Harlin 1992

Under början av 1990-talet var regissören Renny Harlin en av landets mest spännande kändisar. Han gjorde karriär i Hollywood och dejtade den den ena skönheten efter den andra, däribland filmstjärnan Geena Davis. Till slottet anlände dock Harlin till mångas besvikelse ensam år 1992, men bjöd i gengäld på en klädkupp som hette duga. Han bar förvisso frack, men i läder!

Ville Valo 2006

Ytterligare en musiker som valde att sätta personlig prägel på festutstyrseln var HIM-sångaren Ville Valo. Hans kostym var ett mellanting av smoking och bonjour med personliga detaljer och svartvita gangsterskor.

Man i kostym och svartvita skor Bild: All Over Press/ Mari Lahti Finlands självständighetsdag,Slottsbalen,Ville Valo

Jari Sillanpää och Walteri Torikka 2015

På förra årets slottsbal var det två manliga gäster som väckte speciellt mycket uppmärksamhet. Operasångaren Waltteri Torikka motiverade sitt klädval med att frack är hans vanliga arbetsklädsel, och att han på självständighetsmottagningen därför ville bära någonting roligare. Det blev en blazer i leopardmönster!

Sångaren Jari Sillanpää bar i sin tur en välsittande och klädsam frack. Men ovanpå fracken satt någon sorts läderremmar. Förvirringen var stor, men senare avslöjade stylisten Teri Niitti att helheten var genomtänkt in i minsta detalj. Remmarna var tillverkade av renläder, för att hylla Sillanpääs nordfinländska ursprung, samtidigt som den smått provocerande bondage-liknande utformningen skulle symbolisera ett mera liberalt samhälle. Sillanpää är både svensk och finsk medborgare, så den ena manchettknappen pryddes av tre kronor och den andra av Finlands lejon. Och fracken var fodrad med blodrött tyg för att illustrera artistens passion och inre glöd. Med andra ord hade inget lämnats åt slumpen i denna utstyrsel.

Två festklädda män Bild: All Over Press Finland Jari Sillanpää,Presidentens slott,Waltteri Torikka

Vems klädkupp lyckades bäst?

Teaterrecension: Näktergalen – en stämningsfull teatersaga med polemisk udd

$
0
0

I teatergruppen Ursa Minors samarbetsprojekt med Svenska Teatern förvandlas H.C. Andersens sagoklassiker Näktergalen också till en allegori om ett utsatt språk. Det finlandssvenska teckenspråket är centralt i föreställningen, inte bara som scenspråk utan också som en symbolisk parallell till sagans unika fågel.

Minns du Näktergalen - sagan om den sällsynta fågeln som sjöng så vackert att kejsaren av Kina ville ha den i sitt palats?

Kejsaren ratade snart den riktiga fågeln och föll i stället för ett stycke kattguld, en glittrande mekanisk fågel som snabbt gick sönder.

I Ursa Minors uppsättning har kejsaren förvandlats till en stenrik kvinna, en sann partydrottning som har allt och vill ha mera.

Människorna kommer från när och fjärran för att beundra hennes villa, trädgård och skog. Och när de upptäcker den största attraktionen är de förstås inte sena att berätta om den för alla andra.

Snart svämmar de sociala medierna över av budskap märkta med #näktergalen.

Och det flödet når naturligtvis också kejsaren där hon sitter och pillrar på sin guldglänsande smarttelefon för att lägga ut sina senaste selfies ...

Vinstmaximering och språk i kläm

Resten är så att säga historia. Men en historia som förser den klassiska sagan med ett modernt stuk.

Uppsättningen driver inte bara med vår fixering vid de sociala medierna och den fejkvärld som frodas i dem. Begrepp som konsumism, exploatering, vinstmaximering och slit-och-släng-mentalitet får också sin beskärda del av slängarna.

Och i det resonemanget ryms alltså också en parallell till det finlandssvenska teckenspråkets utsatta situation.

I Ursa Minors uppsättning är kejsaren mest av allt intresserad av näktergalens ekonomiska potential och upptäcker sitt misstag när det nästan redan är för sent.

Lika sent som för det finlandssvenska teckenspråket. Kontinuiteten i undervisningen bröts när den enda dövskolan på finlandssvenskt håll stängdes. Det skedde i början av 1990-talet och i dag står man inför den svåra utmaningen att rädda både ett utdöende språk och hela den kultur som är knuten till det.

Ursa Minor drar sitt strå till stacken med en uppsättning som varken gör den döva eller den hörande till en bisittare i den andras värld. Finlandssvenskt teckenspråk och svenska används parallellt i Näktergalen, ibland simultant men också i dialogform utan översättning.

Fysiskt och visuellt genomarbetat

Hur är det möjligt, undrar kanske någon. Jo, för att teatern har så många sätt att förmedla ett innehåll. Som åskådare tänker vi kanske inte alltid på det men faktum är ju att vår uppfattning om det som sker och sägs på scenen är summan av en rad olika impulser som vi tar in mer eller mindre omedvetet.

I Noora Karjalainens underfundiga regi är framför allt det fysiska uttrycket viktigt. De tre skådespelarna Silva Belghiti, Minna Kettunen-Enberg och Robin Hänninen förser sina roller med ett kroppsspråk som bums ringar in deras inbördes olika karaktärer.

Silva Belghiti axlar bl.a. berättarrrollen i Näktergalen. Silva Belghiti i Näktergalen på Svenska Teaterns Nicken-scen. Bild: Anne Sjöroos H.C. Andersen,Näktergalen (saga),silva belghiti,Svenska Teatern

Silva Belghiti agerar inledningsvis berättare och det är också hennes bekymrade blick vi delar när den skygga näktergalen gör entré i Robin Hänninens tolkning. Innan Minna Kettunen-Enbergs festligt vräkiga diva har hunnit tänka ut sin profitplan ens fattar ju vi att den rara fågeln kommer att fara illa.

Med mimik och gester gör skådespelarna också varje vändning i handlingen tydligt avläsbar.Till och med föreställningens musik omsätts till rörelse på scenen samtidigt som våra kroppar förnimmer rytmen och vibrationerna från de djupa baseffekterna.

Olika åldrar, olika tyngdpunkter

Det här är Ursa Minors första produktion och ett av teatergruppens mål är uttryckligen att riva barriärer mellan olika publikgrupper och utmana de gamla sätten att göra konst.

Näktergalen är en lovande början.

En utsatt fågel. Robin Hänninen som Näktergalen. Till vänster Silva Belghiti. Silva Belghiti och Robin Hänninen i Näktergalen på Svenska Teaterns Nicken-scen. Bild: Anne Sjöroos H.C. Andersen,Näktergalen (saga),robin hänninen,silva belghiti,Svenska Teatern

Det är ingen stor föreställning men i det lilla formatet ryms många fyndiga lösningar och berättarnivåer. En sjuåring, en sjuttonåring och en sjuttioåring fäster sig sannolikt vid helt olika saker i uppsättningen.

Men oavsett hur vi reagerar på driften med de märkliga samtidsfenomenen tror jag att vi alla blir berörda av den skygga fågeln och den lågmält gestaltade utsattheten.

Tre myter om svensk film på finsk bio

$
0
0

Det händer att folk beklagar sig över att det så sällan går upp svensk film på våra biografer. Jag hör själv till dem som gått omkring och känt mig förfördelad. Plågad av misstanken om att långa rader av Änglagårdar går mig förbi. Men hur är det med den saken?

Med jämna mellanrum poängteras vikten av nordisk film i kulturella sammanhang. Inte minst när det drar ihop sig till Nordiska rådets årliga prisutdelning. Film är identitetsskapande, en fanbärare för de nordiska språken och en länk att hänga upp sin nordiska samhörighet på.

I det sammanhanget är man snabb med att påpeka att det borde finnas plats för mera nordiskt på repertoaren – och varför inte då mera svenskt? För den finlandssvenska åskådaren är avståndet till den svenska filmkulturen sällan långt - speciellt inte om man hör till den grupp som ser på svensk tv,

Många finlandssvenskar har ett lika passionerat förhållande till svensk kultur som Arvid och Lydia har till varandra i Den allvarsamma leken arvid och lydia kysser varandra passionerat. Bild: Atlantic Film den allvarsamma leken, sverrir gudnason, karin franz körlof

Myt nummer 1 – ”det är så få svenska filmer som går upp på bio i Finland”.

För några år sedan gjorde Dag Andersson på Finlandssvenskt filmcentrum en utredning som påvisade att det primära problemet när det gäller svensk film i Finland inte är att det är så få filmer som når oss utan att det är svårt för de som gör det att nå sin publik.

Och även om uppgiften om ett hyfsat utbud rimmar illa med bilden av den svenska biotorkan så talar siffrorna sitt tydliga språk - även om dessa kan variera stort från år till år. Men här ett exempel:

År 2013 hade 11 nya svenska filmer premiär hos oss - och som en liten jämförelse kan man konstatera att det är lika många som antalet engelska premiärfilmer var i Finland det året. Att jämföra med amerikansk film är dessvärre ingen idé - dess dominans är total med över 90 nya titlar per år.

Slutet på biosäsongen 2016 visar att det faktiskt erbjuds något svenskt för envar. Eller vad sägs om ungdomsfilmen Pojkarna, dramakomedin Aerobics - A Love Story, komedin Morran och Tobias -som en skänk från ovan, kärleksdramat Den allvarsamma leken och komedin 101-åringen som smet från notan och försvann?

Med lite god vilja kan man räkna in barnfilmen Pettson & Findus. Juligheter i den svenska gruppen - även om själva produktionen är tysk.

Här går jag inte närmare in på andra typer av instanser som med jämna mellanrum lyfter fram svensk film. Arbis, Hanaholmens kulturcentrum för Finland och Sverige, Nordhuset med flera. För att inte nämna filmfestivalerna och Yle som visar en hel del nordiskt.

Så sent som i november ordnades för övrigt ett svenskt filmveckoslut på nyöppnade Kino Sheryl i Helsingfors. Det händer något hela tiden.

Flickorna i filmen Pojkarna blev lika förvånade över sitt nya utseende som undertecknad blev över att så många svenska filmer faktiskt når Finland Tre pojkar med bar överkropp står framför en stor spegel i ett halvmörkt rum och tittar på sig själva. Bild: OY KINOSCREEN ILLUSION LTD Girls Lost,pojkarna

Myt nummer 2 - "det är ändå ingen som går och ser svenska filmer i Finland".

Detta är sannerligen en sanning med modifikation! Även om det förvisso finns regionala skillnader och en stor polarisering mellan de filmer som drar en stor publik och de som bara når ett fåtal.

Men ta en film som En man som heter Ove - den gick inledningsvis bara upp på några orter i Österbotten och marknadsfördes knappt alls och nådde trots detta slutligen över 50.000 åskådare. Ett bra resultat för vilken film som helst i Finland.

Och så har vi ett annat talande exempel. Filmen Monica Z togs 2013 in för några otextade visningar på arthousebiografen Kino Engel i Helsingfors - men kom att hänga kvar på repertoaren i 22 veckor! En lång spelperiod för vilken film som helst - var som helst.

Det mest intressanta i detta sammanhang är att märka att distributörerna insett att det räcker om den finlandssvenska publiken aktiveras för att en film skall bära sig ekonomiskt. Vilket förklarar att en film som Morran och Tobias hängt kvar flera veckor trots att den bara visats på ett fåtal svenskspråkiga orter.

Det faktum att filmen blivit utskälld av en enad svensk kritikerkår spelar ingen roll - Robert Gustafsson och Johan "Fredde i Solsidan" Rheborg drar publik trots det.

Inte utan min son. Enligt Paavo Katajamäki på Kino City i Jakobstad kommer de finlandssvenska åskådarna ofta på bio med hela familjen. Johan Rheborg och Robert Gustafsson poserar som Monica och Tobias. Bild: Atlantic Film morran & tobias - en skänk från ovan, johan rheborg, robert gustafsson

Myt nummer 3 - "det finns ingenting att göra - biografjättarna gör ändå som de vill"

Ingen kan bestrida att det finns vissa problem. Bristen på biografsalonger i Helsingfors är ett, bristande marknadsföring ett annat. Och filmernas snabba kretslopp ett tredje.

Det gäller för vilken film som helst att göra ett gott resultat under de tre första dygnen - annars flyttar den snabbt till en sämre visningstid. Med den påföljd att den snabbt trillar bort helt och hållet.

Med smalare filmer gäller det således att vara alert och genast ta sig till biografen - annars kan det vara för sent. Det har visat sig att publiken i Österbotten är aktiv medan finlandssvenskarna i Helsingfors är betydligt sämre på att göra slag i saken.

En teori är att detta beror på att de svenska filmerna drunknar i det övriga utbudet. De får för lite uppmärksamhet och det saknas en regelbundenhet i när de dyker upp på repertoaren.

Men det lönar sig alltså att inse att det i slutändan är du och jag som avgör hur länge en film hänger kvar på repertoaren. Det är vi som väljer nordiskt - eller låter bli att göra det.

Om vi kan påverka importörerna? Javisst. En man som heter Ove hade aldrig nått Finland överhuvudtaget om inte en aktiv publik legat på med telefonsamtal, mejl och direktkontakt med teateransvariga som Paavo Katajamäki i Jakobstad och Pete Nieminen i Vasa.

Biobranschen styrs av utbud och efterfrågan i minst lika hög grad som andra branscher. Och det där med efterfrågan kan vi de facto åtgärda - utbudet måste däremot den svenska filmindustrin sköta om.

Och hur det ser ut på den fronten är sedan en helt annat fråga.
,

Tre män på en moped. "100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann" lockade över 100 000 åskådare - nu återstår att se om "101-åringen som smet från notan och försvann" blir lika populär tre gubbar åker moped med sidovagn genom ett myller av människor. Bild: © Nice FLX Pictures 101-åringen som smet från notan och försvann, robert gustafsson, iwar wiklander

Hör mera om svensk film på finsk bio i veckans Dokumenterat - När Ove knockade James Bond.

Eldsjälar bakom S:t Petersburgs privata museer

$
0
0

Allt fler privata museer grundas nu i S:t Petersburg. Svenska Yle har besökt några av de mest intressanta.

S:t Petersburg har alltid varit museernas huvudstad i Ryssland. Utbudet av statliga museer är imponerande och staden kan stoltsera med hela 199 museer.

Men på senare år har privata museer tagit över initiativet. Hittills finns det omkring 50 privata museer i staden.

Museerna grundas av entusiaster som investerar egna pengar och egen tid för att visa upp unika samlingar. Många handlar om historia och konst, men här finns också museer om dockor, vykort, schackspel, vodka och bröd.

Den senaste trenden är museer som erbjuder upplevelser och interaktivitet.

Kärlek till grammofonen

– Ett museum måste ha en regissör, annars dör det, säger 67-årige Vladimir Derjabkin när han visar upp sin samling med 300 grammofoner i en lägenhet på Petrogradskajasidan.

Vladimir Derjabkin Vladimir Derjabkin har en samling med 300 grammofoner i en lägenhet i S:t Petersburg. Bild: Yle / Marina Makarova Grammofon,museer,Ryssland,St Petersburg,vladimir derjabkin

Derjabkin jobbade tidigare på cirkus som clown och djurtämjare. Han kallar sig också kosack då han är född vid floden Don i södra Ryssland.

En gång på 1970-talet behövde han en grammofon för ett nytt nummer på cirkusen. Hans kollega erbjöd sig att tillverka en fejkad grammofon, men Derjabkin hade redan sett en äkta och förälskat sig i dess skönhet. Han nobbade kollegans anbud och gav sig ut på jakt efter en äkta grammofon. En resa som fortfarande pågår. Mycket snart fyllde grammofoner familjens trerummare. Och flera år senare öppnade han ett eget museum.

Museum för grammofoner i St Petersburg Bild: Yle / Marina Makarova Grammofon,grammofonskivor,museer,Ryssland,St Petersburg

– Det viktiga är att man inte visar besökaren allt genast, anser han. Det måste finnas en intrig, musik och känslor. Det är också därför som jag använder ridåer i rummet.

Derjabkins föreställning slutar med en teceremoni med en äkta samovar där alla får känna sig som hemma.

Sovjetiska dataspel

I stadens kärncentrum erbjuds en unik chans att uppleva sovjetiska dataspel. Närmare bestämt handlar det om 40 arkadspel, det vill säga stora automater med inbyggda dataspel. De här möblerna stod i biografer och kulturpalats från slutet av 1970-talet.

Museum för datorspel i S:t Petersburg Bild: Yle / Marina Makarova datorspel,museer,Ryssland,St Petersburg

Sovjetunionen tillverkade egna arkadspel baserade på japanska och amerikanska föregångare. De sovjetiska försökte dock vara mer pedagogiska och vissa spel kunde till och med ge råd i yrkesval. Spelen tillverkades på militära fabriker och varje automat kostade lika mycket som en ny Lada. Spelaren kunde aldrig vinna pengar. Istället belönades man med extra spel eller gratis musik.

Automaterna fungerar fortfarande och besökaren får spela på dem. Museet arrangerar också en exkursion varje timme som berättar om traditionen.

Rum med rädsla och hat

Konstnären Aleksej Sergienko placerade sju känslor i samma museum; kärlek, hat, avsky, häpnad, rädsla, inspiration och glädje.

Aleksej Sergienko placerade sju känslor i samma museum Konstnären Aleksej Sergienko placerade känslor i ett museum. Bild: Yle / Marina Makarova aleksej sergienko,museer,Ryssland,St Petersburg

– Konkurrensen är stor i staden, men jag är övertygad om att mitt museum överlever då mänskliga känslor aldrig dör ut, säger Sergienko.

Museet lockar fram känslor hos besökaren tack vare bilder, ljud, lukter, installationer och upplevelser.

Kärlekskänsla på museum. Museum för känslor i S:t Petersburg Bild: Yle / Marina Makarova museer,Ryssland,St Petersburg

Utställningen inleds med en zon för ilska där man går igenom en mörk labyrint och uppmanas ropa så högt man kan. Styrkan i vrålet mäts och jämförs med andra källor. De flesta resultaten landar mellan en apas skri och en helikopters oljud.

I rummet för rädsla får man ligga i en likkista eller sitta på en elektrisk stol.

Utställningen slutar med en kopp kaffe eller kakao. I samma rum kan man printa ut bilder på sig själv där man sitter på kärleksbänken, tsartronen eller förirrar sig i spegelsalen.

Tsarens tron. "Känslorna" på museum i St Petersburg Bild: Yle / Marina Makarova museer,Ryssland,St Petersburg,tron,Tsar,tsarens tron

I Svenska Yles serie om julmusik: Tantis serenad

$
0
0

”Månstrålar klara glimma
Vinden sakta dör
Och i den sena timma
Jag mandolinen rör…..”

Det vill säga Tantis serenad, som var ett av Jussi Björlings stora nummer.

Men varför kallas den för Tantis serenad? Tanti, egentligen Constantino Bedini var en italiensk clown som föddes 1861 och dog endast 39 år gammal. Han var ryttare hos Cirkus Ciniselli i Ryssland innan han blev clown.

I slutet av 1890-talet flyttade han till Stockholm och utvecklade där ett specialnummer med dresserade grisar. Numret blev populärt och Tanti beslöt sig för att grunda en egen cirkus.

Målade om sin häst

Men det var knappt om pengar så Tanti måste hålla kostnaderna nere. Därför målade han om sin enda häst mellan entreerna för att imponera på publiken.

Han stod också själv för musiken under föreställningarna, det vill säga han spelade melodier på en concertina (ett litet dragspel). Serenaden blev snart så populär att den började kallas Tantis serenad.

Operasångaren Arvid Ödman skrev texten och sjöng in sången 1904. Den nyaste versionen gjordes av Benny Anderssons orkester med Tommy Körberg som solist.

”Tindrande stjärna
Himmelska tärna
Skydda och värna
Kärlekens hopp…..”

Vilken är din favorit bland julsångerna?

Tantis serenad är den fjärde sången i en serie som Svenska Yles musikredaktion presenterar varje dag ända fram till och med julafton.

Men vad tycker du om julmusiken? Börjar man i allmänhet spela den för tidigt eller för sent? Borde den vara helt förbjuden på vissa platser? Hur mycket julmusik vill ni höra i radion? Och har du någon speciell favorit som sällan spelas?

Skriv ner dina tankar här nedan och skicka till oss. Och har du en bild med någon form av julmotiv så publicerar vi gärna en sådan i anknytning till artiklarna. Kom ihåg att kontrollera att det är en bild som vi har rätt att publicera! Skicka era historier och eventuella bilder per e-post till adressen vega.musik@yle.fi, eller använd formuläret nedan.

Kontakta musikredaktionen

Bland Christer Åbergs återanvända skyddsänglar

$
0
0

Hela december vakar Christer Åbergs vackert sköra skyddsänglar i galleri Colmio i Borgå. Vi kan alla vara skyddsänglar för varandra, säger konstnären.

I det lilla, stilla och vilsamma utställningsrummet står en belåten utställare. Med glada ögon ser Christer Åberg på sina små tavlor med skyddsänglar.

Han har i olika repriser jobbat med samma motiv och änglaschablon. Den nyaste versionen består av ett litet grafikblad, som är limmat på en plåtbit. Den är sedan placerad på en gammal grå trästump, täckt med ett skyddsglas.

- Slutresultatet tilltalar mitt estetiska öga, men jag vill inte heller glömma budskapet, säger Christer Åberg.

Konstverk hänger på en vägg Bild: Yle/Mikael Kokkola bildkonst,christer åberg,konst

Det är på många sätt fråga om återvinnig, både beträffande motivet och materialet. Grafikplattan skapas för 42 år sedan. Träbitarna har många hundar år på nacken.

- Alla änglar är ändå unika. Jag färgsätter dem på olika sätt och leker väldigt mycket med bladguld. Det slitna är vackert.

Den här gången kom änglarna till pågrund av en förlängd paus i målandet.

- Jag har hållit sommarpaus från målandet och den tycks fortsätta ända fram till årsskiftet. I fjol blev det en hel del verk och utställningar.

Snart kommer Christer Åberg att ta itu med ett nytt beställningsverk för Korso kyrka i Vanda.

Konstnär framför sina verk Bild: Yle/Mikael Kokkola bildkonst,christer åberg

De små skyddsänglarna tror han att tilltalar de flesta av oss.

- Också mindre religiösa mänskor säger ofta att änglarna räddade mig ur knepiga, farliga situationer. Ofta i form av andra mänskor.

- Jag hoppas förstås att mina änglar väcker den här tanken, att vi kan vara skyddsänglar för varandra.

Utställningen visas i galleri Colmio fram till den sjätte januari.

Tända ljus framför några små tavlor. Bild: Yle/Mikael Kokkola christer åberg


Samma emoji kan vara både stridslysten och salig – en kortkurs i emojier

$
0
0

Emojier – du vet de där små gula varelserna som bor i din telefon, som skrattar och gråter, grälar och pussas – precis som vi. Största delen av oss använder dem, till och med dagligen. Men blir vi alltid förstådda?

Emojier är ett minfält när det handlar om kommunikation. En och samma emoji kan ha diametralt olika betydelser för dig och mig. Det blir inte lättare av att emojierna ser annorlunda ut i olika apparater.

En grinande emoji i t.ex. en iPhone kan för många se negativ ut medan samma emoji i t.ex. en Nexus kan se mycket positiv ut. Det här beror på att mobiltillverkarna ofta gör sin egen version av varje emoji.

Samma grinande emoji med glada ögon på olika plattformer. Emojin ett grinande ansikte med glada ögon i 10 olika versioner. Bild: Skärmdump Emoji,smarttelefoner,Smiley

Varje officiellt godkänd emoji har sin unika kod och beskrivning i Unicodestandarden som gör det möjligt för en dator att läsa symbolen. Till exempel har en av de nyaste emojierna, ”ett dräglande ansikte”, koden U+1F924. Utgående från Unicodekoden och beskrivningen kan sedan de olika mobiltillverkarna och sociala medierna göra sin egen tolkning av ett dräglande ansikte.

Enligt sajten emojipedia, som fungerar som en encyklopedi över emojier, har 17 olika plattformer gjort sin egen ritning av de existerande emojierna. Kom ihåg det här när du skickar meddelanden åt din kompis om hens smarttelefon är av ett annat märke än din.

Allt du behöver veta om emojier

  • Emoji kommer från de japanska orden e (bild) och moji (tecken)
  • I dag finns det över 1850 emojier
  • Den mest använda emojin är den som gapskrattar med tårar i ögonen
  • I USA, Storbritannien och Kanada används mest emojier
  • I hela världen skickas det 6 miljarder emojier varje dag
  • Finländare använder den svarta månen mer än någon annan
  • Kvinnor använder oftare emojier än män
  • Emotikoner : - ) och kaomojin (^^) är emojins förfäder, dagens emoji utvecklades i Japan på 1990-talet
  • Den internationella emojidagen firas 17 juli

Då emojin blir en miss

Det är lätt att gå vilse i emojidjungeln. Hur många gånger har du fått ett meddelande med en emoji som känns totalt malplacerad? Kanske någon förväxlat den storgråtande emojin med den gapskrattande? Dessa två emojier lär förväxlas rätt ofta.

Vilken av dessa emojier är ledsen? Gråtande emoijer. Bild: Yle, Rose-Marie Dahlström Emoji

Ibland skapar vi nya emojimissar då vi försöker göra det motsatta, dvs att undvika missförstånd. Det här hände till exempel med pistolemojin.

På grund av flera dödsskjutningar i USA valde Apple att ta avstånd från vapenvåldet genom att göra om sin pistolemoji till en vattenpistol. Men samtidigt liknar samma pistolemoji fortfarande ett riktigt vapen på andra plattformer.

Jeremy Burge, som upprätthåller sajten Emojipedia, skrev i ett blogginlägg att Apple trots allt borde tänka om eftersom det här kan ge upphov till grava kommunikationsmissar.

Skärmdump från sajten Emojipedia. Samma meddelande sett på fyra olika telefoner. De innehåller alla en pistolemoji. På en iPhone är pistolen en vattenpistol medan den i de övriga meddelandena är en riktig revolver. Bild: Skärmdump Emoji,meddelanden,pistoler,smarttelefoner,Vattenpistol

Salig eller stridslysten?

I april i år publicerades en undersökning vid University of Minnesota där människor fick svara på hur de tolkar olika emojiers sinnestillstånd. Deltagarna fick poängsätta smilisarna på en skala från -5 (mycket negativ) till +5 (mycket positiv).

Den emoji som i Unicode har beteckningen U+1F601 och beskrivs som ”grinande ansikte med glada ögon” var den som gav upphov till de mest avvikande tolkningarna.

Apples version av den grinande emojin tolkades av 70 procent av deltagarna som negativ. De flesta rankade smileyn på -3 och skrev att den såg ut som om den ser stridslysten ut. Googles version fick ändå ett genomsnitt på +4 och tolkades som salig.

Den saliga och den stridslystna grinande emojin med glada ögon. Illustration som påvisar skillnaden mellan olika emoijer. Bild: Yle, Rose-Marie Dahlström emoji

Vad är Unicode?

  • Unicode är en industristandard som gör det möjligt för en dator att hantera text skriven i alla världens skriftsystem
  • I standarden ingår också olika symboler bland dem även emojier
  • Unicodekonsortiet är en ideell organisation som styr utvecklingen av Unicodestandarden
  • Konsortiet grundandes 1991
  • Konsortiet består av representanter för mobil- och datortillverkare, mjukvaruföretag, ministerier och forskningsinstitut. Bland dem finns t.ex. Apple, Microsoft, Facebook, Adobe, Google och Huawei
  • Varje år uppdateras Unicodestandarden med nya språk, symboler och tecken
  • I den nyaste versionen av Unicode finns det 7500 nya tecken och 72 nya emojier, bland dem en bacomemoji

Tre gyllene regler för hur du använder emojier

Vissa emojier är alltså farligare kommunikationsminor än andra. Men emojierna är inte enbart förvirrande små filurer – det finns en logik bakom hur vi använder dem. Det här har Tyler Schnoebelen, som är expert på datalingvistik, kommit fram till efter att ha analyserat cirka 500 000 tweets.

Schnoeblen har kunnat urskilja vissa mönster som upprepar sig då vi använder emojier.

Regel nr. 1: Emojin kommer oftast sist i meningen, inte mitt i den.

Vanligtvis kommer emojin sist i meningen, inte mitt i den. Telefon med meddelande med emoijer. Bild: Sebastian Dahlström, Yle emoji

Också om vi skriver längre meddelanden tenderar vi att placera en emoji efter en tanke. Då fungerar emojierna på samma sätt som kommatering.

Vi brukar sätta en emoji efter en tanke. Telefon med meddelande med emoijer. Bild: Sebastian Dahlström, Yle emoij

Regel nr. 2: Emojier respekterar ett lineärt händelseförlopp.

Då vi vill uttrycka i emojier att vi riktar en pistol mot något, placerar vi föremålet framför pistolens pipa.

Då vi använder emojier brukar vi också respektera lineär handling. Telefon med meddelande med emoijer. Bild: Sebastian Dahlström, Yle emoji

Då vi vill berätta att vi åker på en semesterresa till södern följer emojierna händelseförloppet från att vi först flyger till att vi, när vi väl är framme på den varma semesterorten, dricker en drink.

Emojier placeras oftast i ett lineärt händelseförlopp. Grafik av telefon och meddelande med emoijer. Bild: Sebastian Dahlström, Yle Emoji

Regel nr. 3: Då vi använder flera emojier i följd kommer inställning före handling.

Schnoebelen märkte att vi oftast först sätter en smiley som berättar hur vi förhåller oss till en händelse eller handling. Är vi arga, glada eller ledsna över att något hänt?

Vi brukar oftast sätta den gråtande emojin först och sedan det brustna hjärtat. Grafik av telefon och meddelande med emoijer. Bild: Sebastian Dahlström, Yle emoji

Den första emojin färjar vår upplevelse av den följande. I exemplet ovan gråter vi över att ha ett brustet hjärta genom att placera det brustna hjärta efter den gråtande emojin.

Är emojier ett språk?

Emojier fungerar som kroppsspråkets ställföreträdare i skrivet språk. Den ger det skrivna språket ett tonfall och speglar vår personlighet i ett sms. I skriven text motsvarar emojier tonfall och ansiktsuttryck. Människan kan känna igen 250 000 ansiktsuttryck vilket gör emojier väldigt relevanta för vår kommunikation online.

I regel upplever folk att emojier hjälper dem att uttrycka sina tankar mer tydligt i text, speciellt unga. Av en brittisk forskning framgår det att unga i åldern 18-25 tycker emojier gör budskapet i ett meddelande tydligare medan över hälften av dem som är äldre än 40 år tycker att emojier bara är förbryllande.

Emojier ersätter ansiktsuttryck i skriven text. Tänder och målade läppar Bild: Yle leende,läppar,mun,pravda,tänder,visa rösten

Lingvister världen över har debatterat ifall emojier är ett språk. Det går att kommunicera med enbart emojier, hävdar en del. Och visst går det att förstå meningar som inte innehåller ett enda ord.

Förstår du vad personen vill ha sagt här? Grafik av telefon och meddelande med emoijer. Bild: Sebastian Dahlström, Yle emoji

En del emojifantaster har till och med översatt hela litterära verk till emojier. Till exempel har författaren Joe Hale översatt Alice i underlandet till emojier. Moby Dick går också att hitta på emoji.

"(När Alice) föll ner i kaninhålet..." Ett utdrag ur Alice i underlandet på emoji. Tre emojier representerar meningen att Alice föll ner i kaninhålet. Bild: Skärmdump Alice i Underlandet,Emoji,smarttelefoner

I maj publicerades Bibeln på emoji. På sajten bibleemoji kan du översätta din favorit bibelvers från engelska till emoji.

På många sätt liknar emojier det forna skriftsystemet hieroglyferna eftersom båda är visuella representationer av idéer. Men (ännu) kan emojierna inte kallas för ett skriftsystem.

Skillnaden ligger i att hieroglyfer har ett grammatikaliskt system. Ordet ”hår” skrivet med hieroglyfer förstås på samma sätt av alla läsare. Så finns det inte heller emojier som skulle motsvara enskilda bokstäver.

Är hieroglyfer emojiernas förfäder? Olika hieroglyfer mot en svart bakgrund. Bild: Yle Forntida Egypten,hieroglyfer,skriftsystem

Vyvyan Evans, som är professor i lingvistik vid Bangor university, säger i en intervju till den brittiska tidningen Daily Mail att emojier aldrig kommer att ersätta traditionella språk men kommer att användas, i en ännu större utsträckning än i dag, till att utveckla dem.

- Det är möjligt att emojier allt mer kommer att användas för att komplettera digitala versioner av skriftliga verk. Till exempel kunde man med hjälp av emojier kunna göra Shakespeares verk mer begripliga för en helt ny generation, säger Evans.

Ju fler smarttelefoner desto fler emojier

I dag har över 2 miljarder människor har en smarttelefon. Enligt Statistikcentralens uppgifter från i fjol använder 75 procent av alla finländare i åldern 16-74 smarttelefoner. I Sydkorea har till och med 88 procent av befolkningen en smarttelefon medan bara 17 procent av indierna äger en smarttelefon (Se tweet av Conrad Hackett som forskar i demografi vid Pew Research om var i världen det finns mest smarttelefoner).

Ju fler av oss har en smarttelefon desto fler emojier skickas det. I dag skickas det 41 miljarder meddelanden runtom i världen dagligen. I dem ingår 6 miljarder emojier.

Emojianvändningen globalt har påverkats av språk och kultur. En undersökning som företaget Swift Key har gjort visar att fransmän använder till och med fyra gånger mer hjärtan än andra språkgrupper. I Sverige används brödemojin mera än i något annat språk medan vi finländare har fattat tycke för den svarta månen; den använder vi åtta gånger mer än någon annan språkgrupp! Däremot använder vi mindre hjärtan och romantiska symboler än genomsnittet.

Finland är det första landet som utvecklat sina egna unika emojier. En bild av emojin. Bild: This is Finland/Jenita Cresswell bastu,emoji,mobil

Förutom geografiska skillnader finns det också en skillnad i hur mycket män och kvinnor använder emojier. Överraskande nog finns det en större skillnad på emojianvändningen mellan könen än mellan olika åldersgrupper. En forskning som gjorts av plattformen Emogi visar att omkring 78 procent av kvinnor använder emojier flera gånger i veckan medan motsvarande siffra bland män är 60 procent.

Emojins evolution från :-) till (^^) till vad den är i dag

Smileys eller emotikoner har förekommit redan på 1800-talet. I den amerikanska satiriska tidningen Puck publicerades år 1881 en rad smilisar.

Tidningen Puck publicerade fyra olika smileys redan på 1800-talet. Den satiriska tidningen Puck publicerade år 1881 fyra olika smileys. En glad, en ledsen, en likgiltig och en överraskad. Bild: Wikimedia commons smileys,tidningar,Tidningsartikel

På 1980-talet föreslog Scott Fahlman, expert inom datavetenskap vid Cernegie Mellon University, på universitetets diskussionsforum att man skulle använda :-) eller :-( för att urskilja mellan seriösa och mindre seriösa inlägg.

I Japan utvecklas i slutet av 1980-talet så kallade kaomojin. Dessa teckengubbar liknar Fahlmans men går att läsa utan att lägga huvudet på sned. Exempel på några vanliga kaomojis: (^^) som betyder glada ögon och (T_T) som ska likna ett gråtande ansikte.

I slutet av 1990-talet utvecklade japanska mobiltillverkare en prototyp till dagens emojier. Efter att Apple tog i bruk de tidiga emojierna har de spritt sig till världens alla hörn och smarttelefoner.

Den skrattande emojin med tårar i ögonen valdes till årets ord 2015 av Oxford dictionaries. En skrattande smiley med tårar i ögonen. Bild: Skärmdump Emoji,skratt,smarttelefoner

År 2009 godkände Unicodekonsortiet (som upprätthåller Unicodestandarden) 722 emojier. Nästa år kunde man redan skicka emojier med sin smarttelefon. I dag, beroende på vilken plattform du använder, kan du välja mellan 800 och 1600 olika emojier.

Det finns fortfarande vissa plattformer som inte stöder emojier. Om du är osäker på om din smarttelefon kan visa smilisar kan du kolla det via sajten caniemoji.com.

Lär dig filosofi: Kön som social konstruktion och ångesten som kommer med frihet

$
0
0

1900-talets filosofi är en spännande blandning av frihetstänkande, kunskapsteori och språkfilosofi. Sartre som skrev om hur tungt det är att vara fri och de Beauvoir om att man inte föds till kvinna utan blir det.

Hur hänger feminism och kvinnans frigörelse samman med filosofins historia? Hur kommer det sig att Karl Marx inte dog med kommunismens sammanbrott?

På vilket sätt har filosofin att höra med hur viktig frihet är för oss idag?

Man kan säga mycket om filosofin på 1900-talet, men på många sätt var den en uppgörelse med den metafysik, de enorma tankesystem som förklarade ungefär allting, som dominerade tänkandet ännu på 1800-talet. Tysken Hegels metafysik ledde till att brittiska logiker som G. E Moore försökte formulera en filosofi som gjorde sig av med idealism, tog ställning för det sunda förnuftet och realism.

Under 1900-talet dominerade några viktiga tankeriktningar. I den engelskspråkiga världen stod den analytiska filosofin, som koncentrerade sig på frågor om språk, begrepps betydelse och logik, högt i kurs och i Tyskland växte fenomenologin fram.

Den första hälften av 1900-talet var en tid som präglades av politisk laddning med två världskrig som resultat. Den andra hälften innebar en fortsättning på den ideologiska splittringen av världen, men i ett mera kallt krig i Europa. Våldet ägde rum i Vietnam, Korea med mera.

Inte heller filosofin gick oberörd genom händelserna i sin samtid. Trots det gjordes stora teoretiska insatser inom filosofin som snarare kan förstås i förhållande till filosofins stora frågor än som reaktioner på sin samtids rubriker och händelser.

Språkfilosofi och analys av askoppar

Ludwig Wittgenstein är vid sidan av Martin Heidegger de filosofer som förmodligen satt det starkaste intrycket under 1900-talet. Österrikaren Wittgenstein var uppvuxen i en tysk tradition, hade läst Schopenhauer, men kom att förändra den analytiska filosofin. Existentiella tankar hos Wittgenstein hittar man i hans dagböcker som han skrev vid fronten då han deltog i det första världskriget.

Ludwig Wittgenstein bild på ludwig wittgenstein Bild: Ben Richards ludwig wittgenstein

Hans språkfilosofi började med frågor om språk och logik och slutade i ett helt nytt slag av språkfilosofi, där han i sina ”Filosofiska undersökningar”, genom vardagsspråket undersökte ords betydelse i de situationer där människor lever sina liv. Den här filosofin lever kvar starkt och spänner över det hela filosofiska fältet från etik till kunskapsteori.

Hur vet jag att denna färg är rött? Ett svar vore "Jag har lärt mig svenska".― Wittgenstein, Filosofiska undersökningar

Heidegger i sin tur är en kontroversiell filosof, eftersom han under tidigt 1930-tal skrev in sig i det tyska nationalsocialistiska partiet. Partimedlemskap gav honom en professur och han åsidosteppade sin lärofader, Edmund Husserl. Att Husserl var jude gjorde hans position omöjlig och Heideggers opportunism, karriärlystenhet, har kastat en mörk skugga över hans tänkande och person efter det andra världskrigets slut.

Husserl kallas för fenomenologins fader och det nya med fenomenologin var att den försökte lösgöra sig från medvetandefilosofin, till frågan om förnuftet och yttervärlden, genom att rikta uppmärksamheten på medvetandeströmmen som sådan.

Husserl ville återvända till ”sakerna själva” och fenomenologerna analyserade föremål som askkoppar, betraktade som medvetandefenomen.

Bild: YLE/Erica Vasama aska,askkopp,fimpa,tobak,tobaksrökning

Hur skall man leva egentligt?

Heideggers filosofi bygger på Husserl men går till grunden med vad det är att vara människa i världen. Heidegger var framstegsskeptisk, hyste en beundran för den tidiga grekiska filosofin och intresserad av frågan om vad varat, grunden för allting, är.

Heideggers storverk heter i nyöversättning ”Vara och tid” och i det undersöker han ”egentliga och oegentliga” sätt att vara i världen.

Det oegentliga sättet stavas ”das Man” – det vill säga då man beter sig efter normer som följer hur ”man” brukar göra. Till exempel ”man brukar ta av sig mössan då man äter”. Om ens handlings utgångspunkt finns i ett kollektiv, i ”mannet” lever man inte egentligt.

Ett viktigt begrepp är ansvar. Om man lever i mannet så vill man kanske också lägga ansvaret på det. Om man inte hjälper en människa i nöd, till exempel inte ger henne husrum, så vill man kanske säga att "inte kan man nu behöva göra det". Då flyr man sitt ansvar och döljer det i kollektiva seder eller normer istället för att lyssna på sitt samvete.

Filosofen Martin Heidegger Filosfoen Marin Heidegger från bröstet uppåt Bild: Public domain Martin Heidegger

Ångest

Heidegger plockar upp ett begrepp som ångest från den danska religiösa filosofen Kierkegaard och infogar det i sin existentiella beskrivning av människan, hur hon i sin frukan för ”intet” känner ångest.

Ångesten och medvetenheten om intet får oss att se våra liv. Vi är utkastade i världen, som präglas av en kuslighet.

Med den här medvetenheten kan vi befria oss från det oegentliga livet och leva fritt. Heidegger och Nietzsche ser båda ett samhälleligt förfall i förhållande till det ideala antiken.

Samvetet ropar tillvarons själv upp ur förloradheten i mannet.― Heidegger, Varat och tiden - del 2

Heideggers insats ledde senare till ett Nobelpris i litteratur, men det var inte han själv som fick det utan Jean Paul Sartre, den franska existentialisten som efter det andra världskriget formulerade en filosofisk riktning som fick ett stort inflytande på kulturen. Litteraturpriset tackade han nej till.

Ångest En bild på en suddig man Bild: YLE mentalvård,oro,psykiatri,ångest

Vi är dömda till frihet

Sartre ägnade sig också åt frågor om ett egentligt liv, om hur vi lever våra liv och just tiden, det att vi är dödliga varelser spelade en stor roll för att förstå människan och hennes val i livet.

Vi är dömda till frihet menade Sartre, vi är själva ansvariga för de val vi gör och med det här kommer också en ångest in i bilden.

Vi väljer våra liv, vi är inte bundna av yttre sanningar om gott och ont. Sartre är en ultimat individualist kan man säga.

Sartre tänkte på frihet Foto sv en sittande Jean-Paul Sartre Bild: Public domain Jean-Paul Sartre

Att bara låta livet hända utan att fatta de fria existentiella valen är för Sartre att leva i ”ond tro”, de andra (fria) människorna innebär för honom hot – varje möte kan ses som en kamp där man försöker objektifiera Den Andre (någon väsentligen annorlunda än man själv).

För Sartre är det individen som ger mening åt historien, inte tvärtom. Det jag som spelade så stor roll för tänkandet i 1800-talets Tyskland ser annorlunda ut, men har hos Sartre givits en absolut frihet.

Sarte kom sen att bli en viktig Marxistisk tänkare.

Kriget tog slut i likgiltighet och vånda― Sartre i Tystnadens republik

Feminism på framfart

Simone de Beauvoir och Sartre var varandras ständiga följeslagare. De höll hov vid Café de Flore i Paris och har bägge satt enorma spår i filosofin.

1949 skrev hon den feministiska klassikern, Det andra könet, som fortfarande läses och inspirerar. Kritiseras gör den också för den delen, av nyare feministiska perspektiv. Den episka formuleringen ”man föds inte till kvinna, man blir det” är både ofta citerat och har varit en viktig grund för många identitetspolitiska rörelser och feminismen.

Verket har beskrivits som existentiellt etiskt.

Hon skriver om många ämnen som var nya inom filosofin, hushållsarbete till exempel. Aborträtt för kvinnor ett annat, som hon engagerade sig politiskt i.

feminism 2016 Demonstration mot regeringens nedskärningar. Helsingfors 12.3.2016: Bild: Yle/Mårten Holm demonstrationer (samhälleliga händelser),feminism,helsingfors

Liksom hos Sartre finns frågan om vad det innebär att vara en god människa, frågor om människan och hennes handlingar där som grund – inte frågor om kunskapens natur till exempel.

Hon betonar hur viktigt det är att bry sig om andra människor och respektera deras frihet i betydligt högre grad än Sartre.

Att kön är en social konstruktion, att kvinnlighet är något som formas i kulturen är ett tänkande som spridit sig brett i vårt samhälle och den kulturella diskussionen. Hon skrev om den kvinnliga kroppen som ett fängelse och hur en kvinna måste förhålla sig till sin kropp på ett annat sätt än mannen.

Äktenskapet är den lott som samhället av tradition erbjuder kvinnan― de Beauvoir, Det andra könet

De Beauvoir framhöll också frihet men ansåg inte andra människor hota den och hon har varit en förebild för många kvinnor världen över.

Både hon och Sartre var ett slags popstjärnor på 60-talet, få filosofer har uppnått en sådan kulturell status som de två.

Simone de Beauvoirs filosofi och betonande av den kvinnliga erfarenheten är omvälvande för filosofin dittills, de erfarenheter hon diskuterar ifrågasätter det allmänmänskliga antagande som manliga filosofer tänkt enligt fram till mitten av 1950-talet.

Kvinna i klänning Bild: Creative Commons / Unsplash ensam,flicka,klänning,mitt första sommarjobb,tjej,ångest

Efter henne har filosofin förändrats för gott.

1900-talets filosofi handlade om
- frihet och vad det är att vara människa.
- framväxten av många olika riktningar, bland annat feministisk filosofi
- klassiska frågeställningar om ett egentligt liv, vetandets och språkets gränser

Lilla O får ta del av Mollys feministiska perspektiv:

Hur gick nationalsången nu igen?

$
0
0

Nationalsången? Ja men visst kan man ju den utantill. Eller?

Det visade sig vara lite knepigt när vi bad några tappra Vasabor klämma i med Vårt land helt utan förvarning.

Skulle du fixa det?

För säkerhets skull, här har vi den rätta texten (första och sista versen):

Vårt land, vårt land, vårt fosterland,
Ljud högt, o dyra ord!
Ej lyfts en höjd mot himlens rand,
ej sänks en dal, ej sköljs en strand,
mer älskad än vår bygd i nord,
än våra fäders jord.

Din blomning, sluten än i knopp
skall mogna ur sitt tvång;
Se, ur vår kärlek skall gå opp
ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp,
och högre klinga skall en gång
vår fosterländska sång.

Text: Johan Ludvig Runeberg
Musik: Fredrik Pacius

Missa inte Självständighetsdagens förfest med Magnus Hansén och Nicke Aldén i Yle Vega och på svenska.yle.fi den 6 december mellan klockan 15 och 19.

Saara Aalto tog sig till final i X Factor!

$
0
0

Saara Aalto är i final i sångtävlingen X Factor - det här blev klart i söndagskvällens resultatsändning.

De övriga finalisterna är pojkbandet 5 After Midnight och 23-åriga Matt Terry.

Det blev 18-åriga Emily Middlemas som fick lämna tävlingen på söndagen.

Saara Aalto och mentorn Sharon Osbourne när det blev klart att hon tagit sig till final. Saara Aalto och hennes mentor Sharon Osbourne i resultatsändningen av X Factor den 4 december 2016. Bild: / All Over Press Saara Aalto,Sharon Osbourne,sångtävlingar,X-factor

Saara Aaltos version av Sias jättehit Chandelier tog andan ur domarna i lördagens semifinal av X Factor.

Finalen äger rum lördagen den 10 december Wembley SSE Arena i London, som har en publikkapacitet på 12 000 personer.

En pampig show med stora gästartister är att vänta - ifjol uppträdde megastjärnor som Coldplay, Adele och One Direction i finalen av X Factor. Vilka artister som ska uppträda i årets final har ännu inte offentliggjorts.

Finalsändningen kommer att visas direkt i Finland på Sub tv och Katsomo.

Läs mera:

Saara Aalto uppträder i Helsingfors på måndag

Saara Aalto kommer på blixtvisit till Finland och uppträder på Domkyrkans trappa i Helsingfors på måndagskvällen.

Saara Aalto uppträder i Helsingfors på måndag

$
0
0

Saara Aalto kommer på blixtvisit till Finland på måndag eftermiddag.

Aalto säkrade på söndagskvälllen sin plats i finalen av X Factor och avslöjade i slutet av söndagens resultatsändning att hon kommer att åka till Finland på måndag.

Saara Aalto anländer till Helsingfors-Vanda flygplats ungefär klockan 13.30.

Hon kommer att uppträda på Domkyrkans trappa i Helsingfors kl. 19-19.30.

- Jag flyger till Finland för att göra X Factors officiella "home coming" -resa, skriver Aalto på sin Facebook-sida.

X Factors programledare Dermot O'Leary kommer möjligtvis att komma med till Finland.

Också de andra X Factor -finalisterna kommer att resa till sina hemorter för att uppträda.

Finalen av X Factor äger rum lördagen den 10 december i London och visas direkt i Finland på Sub tv och Katsomo.

Läs mera:

Saara Aalto tog sig till final i X Factor!

Nu står det klart - Saara Aalto är i final i brittiska sångtävlingen X Factor.
Saara Aalto uppträder i Helsingfors på måndag

Far och son sjunger för Kimitoöns seniorer – hela ön med och jobbar för de äldre

$
0
0

På Kimitoön väcker de tre välgörenhetskonserter som musikern Johan ”Jussi” Lindberg och sonen Jonas Lindberg ger i december stort intresse.

Cirka hundra lokala företag är med och tillsammans bidrar företagen med hela tiotusen euro för att äldre som bor på något av kommunens äldreboenden eller ligger på någon av öns bäddavdelningar ska få något litet extra i vardagen.

- En guldkant helt enkelt, förklarar Jussi Lindberg, också känd som trummis och sångare i dansbandet Showdown.

Alla ska kunna gå på julkonsert

Idén med julkonserterna är att dels erbjuda alla som vill möjlighet att gratis njuta av julmusik och dels att samla in pengar åt öns seniorer.

- Om biljetterna kostar säg 25 euro styck har en familj på fyra personer kanske inte råd att gå på julkonsert utan sätter hellre pengarna på julskinka, säger Johan Lindberg.

De tre konserter som ges är alltså gratis men den som vill kan betala ett frivilligt inträde som oavkortat går till kommunens äldreboenden och bäddavdelningar.

Den första konserten går av stapeln i Villa Lande den 7 december och över 200 personer har redan bokat plats på den konserten. Följande konsert ges i Dalsbruk den 15 december i Bio Pony och den tredje i Hitis kyrka fredagen den 16 december.

Spännande att uppträda tillsammans

Musiken har alltid haft en framträdande plats hemma hos Lindbergs men det här är första gången far och son uppträder tillsammans för en så stor publik.

- Det känns nog spännande, medger Jonas och pappa Jussi klappar sig på hjärtat och håller med.
- Det börjar nog kännas pirrigt.

På repertoaren finns i huvudsak traditionella julsånger.

- Sådana sånger som jag själv vill höra då jag går på julkonsert, förklarar Jussi.

Men även några modernare låtar, som faktiskt är orsaken till att duon nu uppträder tillsammans.

- Jonas råkade komma in i mitt arbetsrum då jag stod och dammade av lite sångtexter och så spelade jag i misstag en lite modernare låt och Jonas undrade om jag faktiskt ska spela den. Han blev kvar och lyssnade, fick en mikrofon och på den vägen är det, berättar Lindberg.

- Det känns bra att få vara del av något sådant här, säger 24-åriga Jonas. Det värmer och konserterna känns viktiga.

Mera information om konserterna hittar du här.

Bokrecension: Lyrik med glimt och splint i ögat

$
0
0

Gunnar Högnäs diktsamling Milstolpar i gärdsgårdsserien är en givande läsupplevelse – inte minst tack vare författarens uppenbara kärlek till språket och en smittande fascination för ordens valörer och konnotationer.

Till vardags är Gunnar Högnäs informatiker vid stadsbiblioteket i Åbo, men han är också en flitig kolumnist och bloggare.

Som poet debuterade Gunnar Högnäs i den österbottniska antologin Landhöjningår 1977, och året därpå utkom Högnäs första egna diktsamling, Ansiktet mot muren.

Tidigare i år gav Gunnar Högnäs ut diktsamlingen Milstolpar i gärdsgårdsserien – och i ett efterord konstaterar Högnäs att eftersom hälften av en livslängd skiljer dessa verk åt och eftersom motiven tilldrar sig under olika årtusenden och perspektiven är andra ser han den nu aktuella boken som sin egentliga debut.

Gunnar Högnäs karakteriserar sig själv som en fri och glad amatör i dessa sammanhang – men han understryker samtidigt att olika former av litteratur och uttrycksbehov är ”alltför viktiga för att överlåtas åt enbart författare och Nobelpristagare. Språk är fria, gränslösa allmänningar och nöjesfält. Och dikter smekningar på hudens insida; med- eller mothårs, medsols och -mot.”

Att Gunnar Högnäs ställer sig utanför den innersta kretsen av poeter/författare understryks också av titeln på diktsamlingen där gärdsgårdsserien (även kallad lingonserien) är en lätt nedsättande sportterm för de lägre divisionerna i ett seriesystem och syftar på att lag i dessa serier inte förväntas ha tillgång till riktiga idrottsanläggningar utan spelar på gärden eller ängar.

Men det oaktat är Milstolpar i gärdsgårdsserien på många sätt en givande läsupplevelse – inte minst tack vare författarens uppenbara kärlek till språket och en smittande fascination för ordens valörer och konnotationer.

Konsten att fånga en bild som tiger mer än tusen ord

Gunnar Högnäs har en säker blick för det överraskande och det absurda i vardagen liksom i språket – det sneda och snäva i tillvaron inte att förglömma.

Pärmbild till Gunnar Högnäs diktsamling "Milstolpar i gärdsgårdsserien". Bild: Ett Projekt Ryggverk gunnar högnäs

På pärmen ser man en boj fästad med ett blått rep – bojen ser ut som ett öga med pupillen genomborrad av en pil. På baksidan av pärmen har linan kapats av och ögat/bojen har sjunkit under vattenytan.

I inledningsdikten skriver författaren:

”Jag är den förlorade / länken mellan bild / och ord. // Svävar omkring i / en kapsel, som foster / i sin rymdfarkost. / Med navelsträngen / lika trygg som / tyngdkraft och / hopp.”

Repet som är fäst vid bojen kan vara just denna livlina, denna navelsträng, denna länk mellan bild och ord som förankrar författaren vid ett språk, en text, i vardande.

Påfallande många dikter handlar om just språkets olika beståndsdelar, de språkliga tecknens och ordens relation till varandra, om en strävan att hitta rätt metafor, rätt bild – en bild som snarare döljer än avslöjar alltför mycket:

”Famlar / efter bilder som / tiger mer än tusen ord.”

Stillsam humor och välsvarvad ironi

Bilderna och språklekarna i dikterna utgår ofta från ett talesätt eller en bild som författaren vrider till på olika sätt – ofta genom att korsklippa och para ihop ord med liknande fonologi där fonemen, dvs. ordets minsta betydelseskiljande enhet kan göra skillnad, eller där ett bortfall av en bokstav kan ge dikten en oväntad riktning.

Eller där ett inskjutet eller borttaget ord i en strof kan förse dikten med en mångskiftande innebörd: ”Fingrar trevar över hud, / övar sig i melodier, / pauser, / kaskader. // Du är över mig nu, / du är över nu.”

I Gunnar Högnäs dikter ryms såväl vemod och sorg, som glädje och tillförsikt.

Texterna är kryddade med stillsam humor och välsvarvad ironi – här finns både glimten och splinten i samma blick.

Jag är mycket förtjust i Gunnar Högnäs sätt att konkretisera vedertagna bilder och uttryck, som till exempel i dikten ”Dagspress” som lyder såhär i sin helhet:

Man kan göra mycket
med en röd tråd.
Dra en skröna från första
ordet till det sista.
Signalera en mållinje,
mäta en avgrund.
Sy ett sår, stoppa en socka.
Vira runt en navelsträng,
snoppa en sädesledare.
Snara en fågel, spänna
en båge, locka en katt,
lura en fisk,
släpa en släde.
Binda en människa, stränga
en lyra, kröna ett paket.
Strypa en hals, skiva ett ägg.
Tvinna en livlina,
spinna ett skyddsnät.


Sagogymnastik ansågs inte lämplig för femåring - för att han är pojke

$
0
0

En femårig Kyrkslättspojke hann bara gå några timmar på sagogymnastiken innan läraren påpekade att kursen är för flickor. Mamman är besviken på att pojkar och flickor ska gå skilda gymnastikkurser.

Det var mamma Heidi Norrmann som ville att hennes son skulle gå på gymnastik den dagen i veckan som han är på besök hos sina morföräldrar.

- Tapiolan voimistelijats lokaler ligger nära mormor och morfar och sagogymnastiken var på en lämplig tid, säger Heidi Norrman och berättar att varken hon eller mormor som anmälde sonen visste att kursen inte var riktad till pojkar.

Men efter några timmar påpekade läraren att kursen är för flickor. Läraren hade erbjudit andra gymnastikkurser som skulle passa Norrmans son bättre.

- Men de tiderna passade inte oss, säger Norrman.

Sade läraren att din son inte får fortsätta?

- Nej, men vi uppfattade att det var budskapet.

Har han slutat gå på gymnastik nu?

- Ja. Jag tänkte att han knappast vill gå dit om man på Tapiolan voimistelijat inte tycker att sagogymnastik passar honom.

"Märkligt att flickor och pojkar måste gå på skilda gymnastiktimmar"

Enligt Norrman har hennes son själv inte sagt någonting om episoden, men han visade heller aldrig att han skulle ha tyckt illa om gymnastiken.

- Jag tror inte att han reagerade på att det bara var för flickor, säger Norrman.

Hon anser att man inte behöver skilja på pojk- och flickgrupper när barn är fem år gamla.

- Jag kan förstå att det är skillnad i fall man börjar tävla i gymnastik, men jag tycker definitivt inte att småbarn måste gå på skilda gymnastiktimmar, säger Norrman.

"Det var ett missförstånd"

På Tapiolan voimistelijat säger man att händelsen är ett missförstånd.

- Pojkar är välkomna, men i den här gruppen har vi mest flickor som håller på med gruppgymnastik och gymnastiklekar. I beskrivningen står det att det är för flickor, eftersom pojkar ofta blir besvikna när de märker att gymnastiken går ut på prinsesslekar, säger Maija Gonzales som ansvarar för barn och ungdomars gymnastik.

Varför tyckte ni att gymnastiken inte passade för den femårige pojken?

- I det här fallet såg det ut som att pojken inte trivdes så bra, men klart han skulle ha fått fortsätta.

I beskrivningen står det att det är för flickor, eftersom pojkar ofta blir besvikna när de märker att gymnastiken går ut på prinsesslekar― Maija Gonzales, Tapiolan Voimistelijat

Hur ofta är pojkar intresserade av att gå de här kurserna som är riktade till flickor?

- Ganska sällan. De andra gymnastikkurserna intresserar mera.

Varför vill ni göra skillnad på pojkar och flickor i gymnastik redan när de är 3-6 år?

- Det handlar om att erbjuda olika sorters gymnastikkurser. Så att alla hittar något de gillar.

"Pojkgrupper är rätt väg"

Yle Huvudstadsregionen ringde runt till dansskolor för att se hur vanligt det är med separata danskurser för flickor och pojkar.

- I balett är det traditionellt så att pojkar och flickor är i separata grupper. Men vi har också syskongrupper. Allting enligt behov, säger Petra Cahoolessur som är lärare på Tapiolan tanssistudio.

På Espoon tanssiopisto finns pojkgrupper i vissa åldrar, men i regel är det blandade grupper.

På Helsingin tanssiopisto finns danskurser för enbart pojkar.

- Det var föräldrarna som önskade separata pojkgrupper. Jag vet att det är i tiden att vara könsneutral, men i det här fallet struntar jag i det. Vi har tidigare haft problem med att så få pojkar dansar och separata grupper för dem kan vara rätt väg. I varje fall har vi fått fler killar till oss sedan vi införde pojkgrupper, säger rektor Leila Sillantaka.

Det finns inga separata flickgrupper i dansskolan.

Jag vet att det är i tiden att vara könsneutral, men i det här fallet struntar jag i det.― Leila Sillantaka, rektor, Helsingin tanssiopisto

- Under de femtio år som jag har undervisat dans har jag aldrig upplevt att det skulle vara problem i fall det finns en eller två pojkar i en klass med bara flickor.

Paola Suhonen om porr, rättstvister med Trump och traditioner

$
0
0

Trots konstprojekt, en porrdokumentär och rättstvister med Ivana Trump kommer designern Paola Suhonen aldrig att lämna modebranschen.

Men krasst sett har designern Paola Suhonen under de senaste åtta åren mer eller mindre ägnat sig åt projektet Love on the Road som fokuserar på porrstjärnan Nina Hartley.

Det här samarbetet finns också under december och början av januari utställt i Konsthallen i Helsingfors.

- Det här projekt började när jag bodde i USA år 2008, berättar Paola Suhonen. Jag fungerade som chefredaktör för tidningen Love Contemporary, och vi letade just då efter en ny vinkling för tidningen.

Redaktionen ville ta upp kärlek ur ett ekonomiskt perspektiv, det vill säga akten utan den egentliga kärleken och då blev pornografin en infallsvinkel.

- Inom ramen för temat stötte jag på Nina Hartleys namn i nästan alla sammanhang jag gick närmare in på, berättar hon. Nina är den äldsta fortfarande aktiva kvinnliga porrstjärnan i branschen i USA för tillfället. Så jag åkte till Los Angeles för att intervjua henne och tog min sexton millimeters filmkamera under armen.

Fascinerades av Nina

Paola och Nina skulle egentligen bara ses den där enda gången för en intervju.

- Men det fanns något i henne som fascinerade och intresserade mig fruktansvärt mycket. Så redan då, första gången vi träffades, började en tanke utvecklas om att göra ett längre reportage eller en dokumentär om henne.

Sedan tog det ytterligare två år från den träffen för att idén på allvar skulle ta form, men där började det. Med i dokumentären om Nina och nu i utställningen Love on the Road finns också klipp som Suhonen filmade med henne under den allra första intervjun.

Feminist och businesskvinna

Nina Hartley visade sig vara väldigt intressant som person, inte alls så som Suhonen hade förväntat sig. Bland annat visade Hartley sig vara en ärkefeminist, sitt yrkesval till trots.

- Jag har själv genom åren träffat ganska många som valt sin egen väg men Nina Hartley är helt i en kategori för sig, menar Suhonen. Hon har helt avsiktligt börjat bygga upp sitt liv och sin image, vilket inte har varit helt lätt för en kvinna i hennes bransch. Hon är exhibitionist och hon älskar rampljuset. Det här har varit hennes grej hela tiden och hon njuter av det själv.

Nina Hartley är inte alls traditionell, på det sättet man kanske kunde förvänta sig.

- Jag själv hade en massa fördomar mot kvinnor i hennes bransch. När jag åkte iväg för att intervjua henne för första gången tänkte jag att hon antagligen är enfaldig, marginaliserad och utnyttjad och jag trodde att jag skulle tycka synd om henne, och att hon skulle vara ett offer av något slag. Men hon var allt annat.

Hon visade sig vara en stenhård business-kvinna och varumärkesskapare, som helt avsiktligt byggt upp sitt eget varumärke och helt hittat sin egen grej.

Suhonens fascination för Nina Hartley resulterade i projektet Love on the Road, som under december också finns utställt på Konsthallen i Helsingfors.

Har fortsatt med design

Åren som filmskaparen har ändå inte helt uppslukat Paola Suhonens tillvaro.

- Fortfarande sysslar jag nog med mode också, jag har under inga omständigheter bytt ut det. Men med tanke på det här med att hitta sin grej, så har jag gjort det just när det kommer till estetiken och själslandskapet. Mina material kan variera väldigt mycket, från att jag i film kan använda mig av ett dokumentaristiskt grepp till att jag kan göra små konstfilmer. Själslandskapet avgör mer än själva materialet och greppet.

Traditionell av sig

När det kommer till traditioner har Paola Suhonen en lite tvetydig inställning eftersom hon dels uppskattar dem men också gillar att bryta traditioner.

- Jag är ganska traditionell egentligen, säger hon. Jag kommer från en företagarfamilj och har avsiktligt valt att fortsätta den traditionen. Sedan betyder också de typiska högtiderna som jul och midsommar mycket för mej. Jag gillar grejer som har en kontinuitet och som står för stabilitet. Den konstnärliga världen och modet som jag jobbar med är så pass hektiskt att man hela tiden tvingas ifrågasätta, så därför bildar vardagens traditioner en härlig balans i tillvaron.

Men Paola Suhonen ser också ett tydligt mönster i hur inställningen till det traditionella förändrats med åren för hennes egen del.

- Som tonåring hade jag ett stort motstånd mot traditioner av alla slag och ett stort behov av att ändra och försöka hitta på nya sätt att göra saker, skrattar Suhonen. Då tyckte jag att mammas och pappas grejer var världens töntigaste, men ju äldre man blir, desto mer lär man sig att uppskatta det.

Hon menar att man med åren vill återgå till sina rötter och hon värdesätter på äldre dagar också mer sådant som varit viktigt i den egna familjen, till och med sådant som hängt med från barndomen.

Det analoga är själfullt

Också i filmskapandet är Paola ganska traditionell. Hon har valt att inte gå in för det digitala utan hålla fast vid att filma på sexton millimeters film.

- Det är en annan slags tradition att filma så och jag gillar helt enkelt det analoga, både när det gäller ljud och bild, även rörlig bild, menar hon. Det finns något fundamentalt i det som den analoga filmen står för och jag gillar looken, det vill säga när utseendet är lite vintage. Då är det mjukt, lite kornigt och ganska själfullt. Det sitter helt enkelt bättre i min uppfattning om skönhet.

Stämdes av Ivana Trump

För Paola Suhonen hade det amerikanska presidentvalet i november lite andra förtecken än det har för de flesta.

För några år sedan blev Paola Suhonens modevarumärke Ivana Helsinki väldigt uppmärksammat internationellt, inte minst av medier i Finland och USA på grund av en rättstvist mot Donald Trumps före detta fru Ivana Trump. Nu i och med att Donald Trump vann valet har det här flutit upp till ytan igen flera gånger, trots att det gick rätt länge som ingen mindes uppståndelsen.

- Det är inget som jag längre aktivt tänker på, men då när det hände var det ju i allra högsta grad aktuellt för mej, och ett stort orosmoment eftersom vi inte visste om vi på allvar skulle bli tvungna att betala skadestånd eller inte. Ivana Trump krävde ju oss på astronomiska summor, minns Suhonen.

I korthet var det alltså fråga om Paola Suhonens märke Ivana Helsinkis första stora modevisning under den stora modeveckan i New York.

- Kvällen innan visningen skulle äga rum fick vi via nyhetsbyrån Reuters en förfrågan om hur vi ställde oss till stämningen av Ivana Trump, berättar Paola Suhonen. Det här var första gången vi ens hörde om det, att vi blivit stämda.

Likheter i namnen

Ivana Trump hade då bestämt sig för att hon ville stämma Ivana Helsinki på grund av likheterna i namnen.

- Rättsliga processer lär vara något av en sport för sådana som hon och namnet Ivana Helsinki var tydligen för lika i hennes tycke, konstaterar Suhonen. Ivana är ju mitt eget andra namn och skulle ju nog knappast kunna förväxlas med hennes, och i vårt varumärke ingår ju också Helsinki.

Gömde sig för fogden

Det blev många lovar i processen berättar Paola och det hela tog till och med rent komiska vändningar.

- Jag måste fysiskt springa undan fogden som kom med stämningen, för om han hade kunnat överräcka den i handen på mej hade vi blivit tvungna att annullera vår modevisning samma kväll, berättar hon.

- Jag gömdes på olika sätt, i munkjacka, med olika scarfer och jag fick slinka in via backstage för att inte bli upptäckt. Och samma sak var det på efterfesten på hotellet, jag måste ta mej in förklädd via en bakdörr och gå via källaren eftersom fogden stod vid huvudingången med ett fotografi på mig i handen och jämförde med alla som kom in genom dörren den kvällen. Det blev riktigt spännande.

Förlikning med Ivana Trump

Men processen kom till slut aldrig så långt som till rätten.

- Vi blev ju också tvungna att anställa toppadvokater för det här, för Ivana Trump hade tillgång till hela den rättsliga arsenal av jurister som Donald Trump har. På det viset tar han också hand om sina före detta fruar, visade det sig.

I ett år fortsatte korrespondensen advokaterna emellan, och det funderades på om Paola och Ivana Helsinki skulle tvingas ersätta något eller helt enkelt ändra företagets namn.

- Det blev en förlikning till slut och vi lade till mitt eget namn efter vårt varumärke Ivana Helsinki. Och det här dög till slut för Ivana Trump.

Men visst kändes det galet medger Suhonen.

- Och det verkade till och med hennes advokater tycka, på basen av våra Skype-samtal under det där året. Men det var naturligtvis inget de någonsin kunde uttrycka skriftligt, säger hon småleende.

Modedesign på nytt sätt

Trots att filmandet upptagit mycket av Paola Suhonens tid under de senaste åren har hon ändå fortsatt med att designa. Däremot har modeskapandet fått ett nytt koncept. Från och med början av året kommer Suhonens varumärke att lansera tre produkter i veckan.

- Det här är en helt ny grej som vi gör från och med januari. Vi tar lite avstånd från traditionerna och det att klädbranschen alltid har fokuserat på kollektioner enligt säsongerna, med till exempel vår, höst och sommar. Det här har fortgått ända från 40- och 50-talet. Men nu har nätbutiker kommit och ändrat på det här och världen har förändrats.

Suhonen menar att konsumenter inte längre vill få en snabb förhandstitt ett halvt år innan något kommer till försäljning. Det här med mode behöver inte vara så märkvärdigt. Man behöver inte förhandsinformation om vad som är på gång, vilka färger och trender som är mode eftersom alla modevisningar strömmas live när de ordnas.

- Och det här ligger i tiden, att också konsumenten direkt kommer åt att se vad som är på gång.

- Istället för att lansera säsongerna skilt går vi in för att varje vecka lansera tre olika produkter. Istället kan man ha mer långtgående teman per år, och sedan mycket variationer inom ramen för det. Men till exempel klänningarna kommer vi att fortsätta med, eftersom de hör till grundpelarna i vårt varumärke. Men det finns också produkter för hemmet och en del konstföremål.

Att frångå de traditionella säsongerna är ett tankesätt som bland annat flera unga japanska modeskapare redan anammat och sakta håller hela modevärlden på att förändras.

- Det känns helt enkelt gammaldags att göra förhandsvisningar på något som skall dyka upp i butikerna ett och ett halvt år senare för att sedan bara låta konsumenten vänta. Världen fungerar inte längre så.

Paola Suhonen är gäst i Efter Nio om traditioner på måndag 5.12.2016 kl. 21.00 på Yle Fem och Yle Arenan.

Saara Aalto på blixtvisit i Finland - se direktsändningen från Helsingfors-Vanda kl. 13.15

$
0
0

Saara Aalto har tagit sig ända till final i brittiska X Factor. Hon kommer på måndagen på blixtvisit till Finland för att träffa sina fans. Yle sänder evenemanget direkt med start kl. 13.15.

De artister som tagit sig till finalen gör alla varsitt uppträdande i sina hemtrakter. Saara Aalto uppträder på måndagen också på Senatstorget i Helsingfors på en gratiskonsert. Konserten börjar klockan 19 och bandas också för X Factor.

Tomasmarknadens informatör uppger att 30 000 personer får plats på Senatstorget trots att marknaden pågår.

"Nu ska jag bara njuta"

- Placeringen spelar nu inte längre så stor roll. Nu är det viktigaste bara att njuta av varje uppträdande, jag får ju uppträda på Wembley-arenan. Jag har väntat hela livet på att få uppträda på en stor arena så nu ska jag bara njuta och så får vi se hur det går, sade Aalto i Yles morgon-tv på måndagen.

Finalen går av stapeln nästa veckoslut på Wembley-arenan i London. Förutom Saara Aalto medverkar också pojkbandet 5 After Midnight och Matt Terry.

Läs mera:

Jubel mötte Saara Aalto på Helsingfors-Vanda

Sångaren Saara Aalto fick ett bejublat mottagande på Helsingfors-Vanda flygplats då hon kom på blixtbesök till Finland.

Jubel mötte Saara Aalto på Helsingfors-Vanda

$
0
0

Sångaren Saara Aalto fick ett bejublat mottagande på Helsingfors-Vanda flygplats då hon kom på blixtbesök till Finland.

Så här såg det ut på Helsingfors-Vanda (klippet är textat till finska):

Ett brittiskt tv-produktionsteam var på plats i god tid för att intervjua fans och få dem att heja på sin idol.

Aalto sade att hennes uppträdande i X Factor-finalen blir mångsidigt och att hon har nerverna under kontroll.

Hon kunde inte säga vem som blir hennes värsta konkurrent i finalen, men att hon tror att den stora arenan kommer att passa henne.

Saara Aalto på Helsingfors-Vanda flygplats. Bild: Timo Korhonen/All Over Press Saara Aalto,X-factor
Saara Aalto på Helsingfors-Vanda flygplats. Bild: Yle Saara Aalto,X-factor
Saara Aalto på Helsingfors-Vanda flygplats Bild: Yle Saara Aalto,X-factor

Det blev på söndagen klart att Aalto kommit till final i den brittiska sångtävlingen X Factor. Finalisterna besöker sina hemorter där det spelas in material för finalen på Wembley-arenan i London nästa veckoslut.

Aalto sade att produktionsteamet valde Helsingfors, eftersom det hade blivit allt för långt att flyga till hennes hemstad Uleåborg med den knappa tidtabell som stod till förfogande.

Saara Aalto uppträder på Senatstorget i Helsingfors på måndag kväll.

I väntan på Saara Aalto. Bild: Timo Korhonen/All Over Press Saara Aalto,X-factor

Svenska Yles serie om julmusik: Blue Christmas med Elvis

$
0
0

Det är säkert många som har missat det mest intressanta i Blue Christmas. Då Elvis Presley spelade in den så gjorde körsångerskan Millie Kirkham något extra som det alltid skall finnas med i en hitlåt.

År 1957 så var Elvis Presley redan ett stort namn. Under året spelade han in filmerna Lovin' You och Jailhouse Rock. I den senare så fanns något som man kan kalla den första rockvideon då det i filmen ingick en sekvens som blev en förebild för andra artister senare.

Han fortsatte också att skapa tumult var han än uppträdde och under året blev det också konserter i Kanada och Hawaii. Elvis var 22 år och han var redan miljonär och i mars samma år köpte han Graceland dit han flyttade tillsammans med föräldrarna Gladys och Vernon.

Gillade inte låten

Låten Blue Christmas hade ursprungligen utkommit redan 1948 med Doye O´Dell men det var en av de stora pioneererna inom countrymusiken, Ernest Tubb, som två år senare gjorde den till en hit.

Elvis spelade in låten i september 1957 tillsammans med bakgrundskören The Jordanaires och den utkom på albumet Elvis´Christmas Album i december. Det var också då som rockkungen fick en inkallelseorder till armén. Många trodde att hans karriär var över men så blev det ju inte.

Enlig en av medlemmarna i kören The Jordanaires, Gordon Stoker, så gillade Elvis countrystjärnan Tubb, men han ville egentligen inte spela in låten. Antagligen var det skivbolaget som bestämde att han skulle göra det för han hade till och med uppmanat bandet och kören att under repetitionerna göra en så dålig inspelning som möjligt så att den aldrig skulle komma ut på marknaden.

Dråplig session

I en intervju för CNN så berättade Millie Kirkham, som i den här sessionen gjorde debut i kören, att de hade blivit uppmanade att ha skoj och göra något galet i inspelningen.
Och vi skrattade och sjöng whooopin, woo-woo-woo-woo, medan Elvis kapade orden i bitar och sjöng I-I-II ha-ve a ba-lue Chrrrr-istmas, berättade Kirkham.

Finurlig stämma

Men det gick inte alls som Elvis hade tänkt sig. Tvärtom. Det visade sig att det i stället blev en väldigt lyckad och bra version av Blue Christmas. Och Kirkhams höga och fina stämma blev något av en etikett på låten. Om det var ett sammanträffande eller planerat är aningen oklart men en del av de toner som Kirkham sjunger i versen är så kallde blå toner, som ju passade bra in på låten i övrigt också.

Och för Kirkham blev det starten på ett långt och givande samarbete med stjärnan. Hon medverkade på många av Elvis Presleys låtar och var med i dokumentären That´s the way it is. Hennes röst finns också med på många rockklassiker med bland andra Roy Orbison och Jerry Lee Lewis.

En enda gång på scenen

Det blev bara en enda gång som Elvis Presley framförde låten live och det var i samband med TV-specialen som allmänt blev kallad ’68 Comeback Special. Den visade en ny fräsch Elvis som i tight läderdress framförde låtarna akustiskt på en liten scen tillsammans med de ursprungliga musikerna Scotty Moore, D.J. Fontana samt några andra.

Mer om låten kan du höra i Vega kväll måndag med start kl 17.30

Men vad tycker du om julmusiken? Börjar man i allmänhet spela den för tidigt eller för sent? Borde den vara helt förbjuden på vissa platser? Hur mycket julmusik vill ni höra i radion? Och har du någon speciell favorit som sällan spelas?

Skriv ner dina tankar här nedan och skicka till oss. Och har du en bild med någon form av julmotiv så publicerar vi gärna en sådan i anknytning till artiklarna. Kom ihåg att kolla att vi har rätt att publicera bilden. Skicka per mail till vega.musik@yle.fi

Kontakta musikredaktionen

Viewing all 20041 articles
Browse latest View live