- Vi har inte på länge haft råd att göra tv-reklam i Storbritannien, så det var ju toppen!
Det säger Mervi Holmén som jobbar på det statsfinansierade Visit Finland, vars uppgift är att främja turistströmmen till Finland.
Britterna har på sistone blivit allt viktigare som turistgrupp, redan innan sångtävlingen som nu lyft Finland i rubrikerna.
5.12.16Bild: Jonas Forsbacka, Ylesaara aalto
I det videomaterial som sändes i samband med sångtävlingen X-factors lördagssändning och sågs av cirka sex miljoner britter fick Helsingfors Senatstorg med sin Tomasmarknad, granar och domkyrka rejäl synlighet. En synlighet som marknadsföringsmässigt säkert var rätt värdefull.
Mervi Holmén på Visit Finland.Mervi Holmén på Visit Finland.Bild: Ulrica Fagerström/ Ylemervi holmén
Mervi Holmén jobbar på den statsfinansierade instansen Visit Finland (tidigare centralen för turismfrämjandet) som arbetar för att skapa synlighet för Finland i andra länder.
Det här gör man bland annat genom kampanjer av olika slag och till exempel genom att flyga hit journalister, bloggare och diverse PR-människor för att inspirera dem att berätta om vårt lands lockande skatter.
Att få en videosnutt i brittisk tv på bästa sändningstid var nog en verkligt bra sak, konstaterar Holmén.
- Den var ju härlig. Och materialet innehöll just de ikoniska saker som britterna tycker om. Den var helt toppen.
Till det kommer att Finland lyftes upp i brittisk media upprepade gånger under hösten.
Renar i dimman. Bild: Pentti Kallinenfjäll (ytformer),Lappland,ren
Tvåhundratusen övernattningar
Britterna som turister har blivit allt viktigare för Finland.
- Efter ryssar, svenskar och tyskar är de den viktigaste turistgruppen, konstaterar Holmén.
Och tittar man på vissa områden och vissa tidpunkter blir britternas betydelse ännu större.
Ser man till exempel specifikt på vinterturismen i Finland kom britterna ifjol på andra plats efter ryssarna som största grupp.
Och tittar man specifikt på Lappland under vintern, ja då är britterna störst med sina 190 000 övernattningsdygn ifjol.
En brittisk turist använder i snitt 66 euro per dag så visst klirrar det i kassan på många ställen medan de är här.
Vacker vinterbild från SaariselkäBild: Yle lappland,saariselkä,skicenter,skida,slalom,snö,vinter
Vitt och tyst
En britts uppfattning om Finland handlar oftast om naturen.
Lappland finns för det mesta med, snön likaså samt i vissa fall norrsken.
- Och så söker de tystnad.
Jämfört med alperna har Finlands småskalighet vissa fördelar, man kommer till exempel snabbt vidare från flygfältet till aktuell skidort.
Saara Aalto 5.12.16Bild: Jonas Forsbacka, Ylesaara aalto
Rida på intressevågor
Saara Aalto är på intet sätt anlitad av Visit Finland. Inte än åtminstone. Men kanske i framtiden?
- Ja vi måste fundera, ler Mervi Holmén.
Holmén tror att Saara Aalto kanske väckt en ny sorts intresse för Finland. Att Aalto breddat bilden förbi den klassiska med natur och julfirande.
- En modernare. Hon är ju så glad och positiv och det kan bredda bilden av oss också.
Saara Aalto uppträder på domkyrkans trappa.Bild: KIMMO BRANDT/COMPIC/All Over PressSaara Aalto
Er uppgift på Visit Finland är ju att hålla intresset för Finland vid liv, vad kan ni då göra för att rida på vågen?
- Vi får försöka hålla hypen vid liv i våra egna sociala medier och då vi hämtar hit bloggare, journalister med flera som skriver om Finland.
Finns det något ni kan lära er av den här situationen?
- Nå kanske det att då någon blir intressant utomlands, så måste vi bli snabbare på att reagera. Man kunde till exempel snabbt göra en egen kampanj att ”kom till Finland och kolla hur Saara Aaltos hemland ser ut”. Kanske samarbeta med Finnair och snabbt erbjuda ett specialpris på flyget och också få med andra finländska bränd och företag.
Kanske ni hinner ännu i januari?
- Ja, vi måste diskutera. Men här kommer å andra sidan oberoende att hända så mycket nu då Finland 100-års-evenemangen kommer igång fr.o.m. 31.12.
Finlands lucia 2016 Ingrid Holm har krönts i Helsingfors domkyrka. Lucias uppdrag är att göra motstånd mot cynism och egenkärlek, säger journalisten Anna-Lena Laurén.
Kröningsceremonin började klockan 17 i Helsingfors domkyrka. I år kröntes lucia av journalisten och författaren Anna-Lena Laurén. Hon talade om lucias viktiga uppdrag; att vara en ljusbärerska.
- Lucia är ingen svag liten varelse. Hon är inte gullig eller näpen. Lucia är en ljusbärerska. Det kräver mod och styrka.
Finlands lucia 2016, Ingrid Holm med tärnor skrider fram längs altargången i Helsingfors domkyrkaBild: Yle/ Marcus Rosenlundfinlands lucia,finlands lucia 2016,Helsingfors domkyrka,ingrid holm,Lucia,luciakröning 2016
Laurén talade om lucia som en kvinnlig förebild som tar plats med sitt budskap, som sprider ljus för alla oavsett religion, kultur, hemvist och språk.
- Det här budskapet handlar om att varje människa är en medmänniska. Att det finns godhet, att allting inte är relativt. Det betyder att vi får misslyckas, vi får vara svaga, men vi har ett ansvar för varandra, sa Anna-Lena Laurén.
Luciainsamlingens mål är att stöda utsatta barnfamiljer
Folkhälsan lyfter i luciainsamlingen fram barnfamiljer som har det svårt i sin vardag. Tidigt stöd och förebyggande arbete är bra för familjer och också för samhället.
Årets insamling pågår till slutet av januari. Du kan också stöda luciainsamlingen via Tongåvan i Yle Vega.
Finlands Lucia 2016 Ingrid Holm iklädd ljuskrona och vit luciadräkt med tärnor i Helsingfors domkyrka.Bild: Yle/ Marcus RosenlundFinlands Lucia,finlands lucia 2016,Helsingfors domkyrka,ingrid holm,Lucia,luciakröning 2016
Traditionell och festlig kröning
Programmet i kyrkan bjöd på flera tal och på sång och musik. Kompositör Harri Viitanen, kantor vid Helsingfors domkyrkoförsamling, framförde Passacaglia för orgel.
Finlands Lucia 2016 Ingrid Holm iklädd ljuskrona och vit luciadräktBild: Yle/ Marcus RosenlundFinlands Lucia,finlands lucia 2016,ingrid holm,Lucia
Tärnor i Domkyrkan under kröningen av lucia.Bild: Yle/Marcus RosenlundFinlands Lucia,Lucia,tärnor
Det fortsatte med sång och musik med Sällskapet Muntra Musikanter, Evivakören och Geir Rönning samt naturligtvis Finlands lucia och Luciakören.
Geir Rönning sjunger passionerat under luciakröningen i Domkyrkan i Helsingfors.Bild: Yle/Marcus RosenlundGeir Rönning,Lucia,sjunga
Jannike Sandström står också i år för sånginstudering och körarrangemang för Finlands lucia och hennes kör.
I domkyrkan sjöngs bland annat Vardagssorgerna glöm dem alla, Sylvias julvisa och Himlen kom ner.
Finlands lucia Ingrid Holm var traditionsenligt klädd i en skräddarsydd luciadräkt och ett smycke designat enkom för lucia.
Finlands Lucia 2016 Ingrid Holm iklädd ljuskrona och vit luciadräkt går ner för domkyrkans trappa. Vinkar.Bild: Yle/ Marcus RosenlundFinlands Lucia,finlands lucia 2016,ingrid holm,Lucia
Lucia och tärnor går ned för Domkyrkans trappor.Bild: Yle/Marcus RosenlundFinlands Lucia,finlands lucia 2016,Lucia
Luciasmycket symboliserar en öppen famn och är gjort av ett torkat avokadoskal som fått sin gyllene färg av satintråd. Smycket har designats av smyckesformgivare Melina Lindroos.
Efter kröningen skred lucia nerför trapporna och gick till sin kortege som startade vid Senatstorget utanför domkyrkan och som åkte genom Helsingfors centrum.
Lucia Ingrid Holm vinkar.Bild: Yle/Marcus RosenlundFinlands Lucia,finlands lucia 2016,ingrid holm,Lucia
Lucia Ingrid Holm i närbild.Bild: Yle/Marcus RosenlundFinlands Lucia,finlands lucia 2016,Lucia,Santa Lucia
Finland lucia 2016 Ingrid Holm.Bild: Yle/Marcus RosenlundFinlands Lucia,finlands lucia 2016,ingrid holm,Lucia
Se kröningen också efteråt
Luciakröningen från Helsingfors domkyrka sändes direkt med start kl 17 i Yle Fem och på Yle Arenan. Kröningen sänds också den 19.12 kl 21.00 i Yle Fem.
De vackraste julsångerna sänds i Yle Fem den 23.12 kl 20.25 med repris den 26.12 kl 14.55
Finlands Lucia är ett samarbete mellan Svenska Yle, Folkhälsan och Hufvudstadsbladet.
Östnylands lucia 2016 Nea Nordström med tärnorna Julia Halttunen och Maria Strandvik lockade hundratals åskådare vid den högtidliga kröningen på gamla rådhustorget i Borgå.
Stadsdirektören i Lovisa, Olavi Kaleva, hade äran att kröna årets lucia. Han konstaterade att luciatraditionen har en stor betydelse speciellt i tider då mycket dåliga nyheter når oss dagligen.
- I vår värld där det råder brist på glädje, medmänsklighet och empati, har lucia med sina tärnor en oerhört viktig roll genom att sprida ljus och värme för var och en.
Vi älskar att irritera oss på språkfel. Finns det något bättre än att notera att inte ens journalister, ja att framförallt journalister, klantar sig och fumlar iväg med fel pronomen eller kanske till och med drar till med ett slag- eller stavfel redan i rubriken?
Det fradgar sig i munnen på vem som helst, fort som fasen har man skickat in en arg kommentar "att vart är världen på väg då den och den vid den och den ansedda tidningen inte ens tycks ha klarat av grundskolan". Den vänligt sinnade kanske kan erinra sig att den en gång på åttiotalet fått ta del av en hel artikel utan synliga språkfel, men det var på den gamla goda tiden det.
Minna Levälahti arbetar som språkstöd vid Svensk presstjänst och vet vad som verkar vara svårt för oss redaktörer.
- Tidsangivelser vållar huvudbry, ibland säger och skriver man på tisdag men menar fel. På tisdag är kommande tisdag och inte en tisdag som varit. En tisdag som varit benämns i tisdags.
Pluralisformen av vissa ord kan också vara svår, säger Levälahti.
- En hobby blir flera hobbyer på svenska och inte flera hobbyn. Video och studio är ofta också svåra i pluralis och ska böjas videor och studior: En regel är att en-ord inte kan sluta på n i pluralis. Om det heter en video kan det inte heta flera videon.
Där eller dit här eller hit, var eller vart
- I huset var jag bor är fel. Där var jag bor är också fel. Det heter kort och gott i huset där jag bor. Var är ett frågeord.
- Ett annat problem kan vara skillnaden mellan var och vart. Vart lade du boken? är förstås fel, eftersom vart anger en riktning. Vart går du är korrekt och var lade du boken likaså, säger Levälahti.
Särskrivningar blir lätt väldigt fåniga och fel, vad finns det för akut guide ifall man känner sig borttappad?
- Kolla alltid hur ditt eller dina ord låter i plural. Om du skriver sjuk sköterska förstår alla direkt att det blir fel när man ser den plurala formen flera sjuka sköterskor, var det verkligen det man ville säga? frågar Levälahti.
För
Prepositionen för faller numera ofta bort. Den lilla katten åt upp en mus för tre år sedan. Det heter inte den lilla katten åt upp en mus tre år sedan. Att utelämna för räknas fortfarande som ett fel, bekräftar Levälahti.
Nu är det din tur, vilka språkfel stör du dig på?
Veckans Lasso handlar om språk, teaterspråk, dialekter och röstanvändning. Språkfantasten Ted Forsström medverkar också.
Nu är det klart: Lurens sommarteater i Pernå i Lovisa sätter upp musikalen Sällskapsresan nästa sommar.
Sällskapsresan är ursprungligen en rikssvensk film från 1980 som har gjorts om till musikal. Filmen lockade rätt mycket publik då den gick på biograferna.
– Den handlar om en Stig-Helmer som har lite problem att få kontakt med kvinnor och så hamnar han på en resa till södern, säger ordförande Kim Svenskberg vid Östra Nylands ungdomsförbund.
Svenskberg förklarar att Lurensgänget ville hitta något lite annorlunda jämfört med de senaste åren, och att Sällskapsresan uppfyller det kriteriet.
Finlandssvenska dialekter
Musikalen kommer i vanlig ordning att göras om för att passa Lurens och den lokala miljön.
– Språket ändras från rikssvenskan så att det blir mera finlandssvenska dialekter, säger Svenskberg.
Regissören heter Oskar Silén, som också regisserade Djungelboken förra sommaren. Sällskapsresan blir den tredje pjäsen han regisserar för Lurens sommarteater.
Lurens har sin första träff den 8 januari. Då börjar rekryteringen av skådespelare.
Premiär blir det fredagen den 30 juni 2017.
Artikeln uppdaterad 14.12.2016 kl. 7:30 med mer information och citat av Kim Svenskberg.
Musikläraren Kristoffer Holmberg och Kulturhuset Karelia belönas för sitt arbete med ungdomar i Raseborg. Parterna har i flera års tid gett möjlighet för musikintresserade unga att uppträda.
Musikläraren Holmberg ordnar i samarbete med Karelia så kallade Stage Night-evenemang där lokala förmågor får chansen att sjunga och spela inför publik med proffsigt ljud och ljus.
- Det känns riktigt bra att få ett erkännande för det man har gjort under årens lopp, säger Kristoffer Holmberg.
Många vill vara med
Evenemangen har ordnats fyra gånger om året sedan 2013. Nyligen ordnades Stage Night för 16 gången och cirka 20 personer står vanligtvis på scenen under en kväll.
Holmberg säger att det finns en beställning på ett evenemang i den här stilen.
- Det är lätt att hitta unga som vill stå på scenen.
Enligt ungdomsfullmäktige, som utser pristagaren, är Holmberg och Karelia föregångare i arbetet med att göra Raseborg till en bättre plats för unga.
Priset delas ut för andra gången i år i samband med ungdomsparlamentet. Prissumman är 1 000 euro.
Tryckta dagstidningar och Yles tv-kanaler är de viktigaste medierna med tanke på allmänbildningen, visar en undersökning som IRO Research genomfört på uppdrag av Tidningarnas Förbund.
I utredningen visade det sig att 79 procent av finländarna placerar tryckta dagstidningar på första plats och Yles tv-kanaler (78 procent)på andra plats. På tredje plats följer Yles radiokanaler (60 procent) och därefter dagstidningarnas digitala tjänster (52 procent) och Google (46 procent).
I åldersgruppen 15–24-åringar var tryckta dagstidningar klart de viktigaste med tanke på den allmänbildande betydelsen (70 procent), följda av Yles tv-kanaler (63 procent) och dagstidningarnas digitala tjänster (61 procent).
Instagram, LinkedIn, Twitter och Whatsapp ansågs ha minst betydelse i fråga om allmänbildningen, oavsett åldersgrupp.
Nästan alla finländare (91 procent) anser att allmänbildningen är viktig för finländarnas välmående. Allmänbildning anses viktig i alla åldersgrupper oavsett boningsort och yrkesgrupp.
Slump, tur och talang. Med den här kombinationen har många hitlåtar sett dagens ljus. Do they know it's Christmas sålde 3 miljoner exemplar enbart i England i december 1984.
Hela projektet började med att Bob Geldof, som då var sångare i gruppen Boomtown Rats, i oktober 1984 råkade se en dokumentär om svälten i Etiopien.
Då han några dagar senare ringde sin fru Paula Yates, så stod hon samtidigt och pratade med Midge Ure från Ultravox. Han och bandet hade medverkat i ett tv program där Yates var programledare.
Geldof kände honom från tidigare och bad att Yates skulle ge luren vidare och då berättade Geldof om sin idé att försöka göra någon form av insamling för att hjälpa de svältande. De arrangerade snabbt ett möte och kom överens om att satsa på en välgörenhetsskiva.
Geldof ringde alla
Den första som Geldof ringde upp var Sting som meddelade att han absolut ville vara med likaså Simon Le Bon från Duran Duran. Enligt en intervju hade Le Bon trott att de ensamma skulle sjunga låten och han hade blivit märkbart förvånad då han fick höra att det var många andra som skulle vara med om inspelningen.
Samma dag som Geldof började ringa runt till artisterna så råkade han gå förbi en antikaffär och såg Gary Kemp från Spandau Ballet som var på väg på turné till Japan. Men de skulle vara hemma igen lämpligt för inspelningen som ägde rum i den legendariska Sarm Studion i London den 25 november. Då Kemp också ivrigt tackade ja så började Geldolf tro på att något större var på gång.
Det var bara en grupp av de stora i England som inte fick en inbjudan. Queen hade tidigare samma år spelat i Sydafrika, som var under bojkott av många artister, på grund av apartheiden där.
Men då uppföljaren till Band Aid arrangerades på Wembley följande sommar så hade Queen fått syndernas förlåtelse. De tackade genom att bokstavligen sopa scenen med de övriga artisterna.
Bono protesterade
Senare berättade Midge Ure, som producerade skivan, att det blev problem med vissa delar av texten som solisterna inte gillade.
Den som opponerade sig mest var Bono som tyckte att det är helt horribelt att sjunga Tonight, thank God it's them instead of you. Tacka Gud för att det är dom och inte du.
Varför skulle jag sjunga det här hade Bono sagt, det kan lätt uppfattas som en brutal och känslokall text. Geldof hade dock lycktas övertala honom och Bonos sånginsats blev det en av de bästa delarna i hela låten. Då man 20 år senare gjorde en ny version av låten ändrade Bono på raden så han sjöng Tonight we're reaching out and touching you.
De enda musiker som spelade på skivan, förutom Midge Ure, var Phil Collins som spelade trummor och John Taylor från Duran Duran på bas.
Pengarna bara forsade in
Som en uppföljning till skivan arrangerade man följande år Live Aid som direktsändes i tv över stora delar av världen. Och det var många som lydde Geldof då han på konserten sade, gå inte till puben ikväll utan ge oss de pengarna i stället.
Intäkterna från Band Aid (skivan) och Live Aid (konserten 1985) blev totalt ca 60 miljoner pund och huruvida pengarna verkligen nådde de nödställda har man debatterat flitigt allt sedan konserten.
Enligt ett program i BBC så nådde pengarna aldrig de nödlidande utan hamnade i händerna på rebeller som köpte vapen för dem. Geldof medgav också i en intervju för rundradiobolaget att han misstänker att 20 procent av pengarna aldrig kom fram.
Mer om låten kan du höra i Vega kväll onsdag med start kl 17.30
Men vad tycker du om julmusiken? Börjar man i allmänhet spela den för tidigt eller för sent? Borde den vara helt förbjuden på vissa platser? Hur mycket julmusik vill du höra i radion? Och har du någon speciell favorit som sällan spelas?
Skriv ner dina tankar här nedan och skicka till oss. Och har du en bild med någon form av julmotiv så publicerar vi gärna en sådan i anknytning till artiklarna. Kom ihåg att kolla att vi har rätt att publicera bilden. Skicka per mail till vega.musik@yle.fi
Vi har inte brist på svart, blänkande slaskigt decembermörker. Nej, snarare är det gott om den mörkervaran. Det vi däremot har brist på är det genuina mörker som är avsaknad av ljus.
När såg du stjärnhimlen senast? När betraktade du Karlavagnen eller polstjärnan? När sträckte du på nacken, vände dig bort från din blåa skärm och riktade blicken mot någonting större än dig själv? När upplevde du dig omsluten av det mörka men med alla myriader av stjärnor som sällskap högt uppe i rymden?
Det sägs att det finns tre saker som människan aldrig tröttnar på att betrakta: lekande barn, rinnande vatten och en levande låga. När lät du senast blicken vila på en levande låga mitt i ett kompakt mörker?
Det finns knappast något så rogivande som att sitta utomhus i mörker och betrakta en sprakande och värmande brasa.
Det är mil efter mil till lador och hus
där frosten går tjurig vid grind.
Här är lustigt i stockeldens gula ljus,
som darrar i nattens vind.
(ur "Helgdagskväll i timmerkojan" av Dan Andersson)
Ljusföroreningar
Vår så kallade civiliserade värld lider av ljusföroreningar. Överflödig belysning används ineffektivt och orsakar enorma utgifter. Djur och natur påverkas negativt. Produktionen av det viktiga hormonet melatonin hämmas hos människor som inte får tillräckligt med mörker under natten. Många av oss sover sämre på vintern än på sommaren fast det borde vara tvärtom. Prioriterar vi fel?
Europa nattetid sett från rymden.Bild: Wikimedia CommonsEuropa,jorden,ljus (strålning),Ljusförorening,natt,rymdbild
Vi närmar oss vintersolståndet och årets mörkaste dag. I december lyser vi febrilt och konstgjort upp vår omgivning. Hjälper det? Är det kanske motsatsen vi skulle vara i behov av. Kanske vi oftare borde vistas i kompakt mörker för att efteråt fullt ut kunna njuta av det ljusa.
Det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret― Konfucius
Bejakar vi mörkret känns det befriande. Det är bara i mörkret som vi kan se ljuset. Efter vintersolståndet kan det bara bli ljusare. ”Det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret” är ett citat som har tillskrivits Konfucius.
Var inte rädd för mörkret
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor
där intet mörker är.
(ur "Var inte rädd för mörkret" av Erik Blomberg)
Karin Rehnqvist har satt musik till dikten och skapat en rofylld körsång.
Snön är vit
Tänk också vilken lycka att snön är vit. Om den hade varit någon annan färg hade den inte lyst upp vår mörka nordiska vinter. Det är från mörker och köld vi härstammar, Finland är mörkt och kallt i december. Det är ett faktum som inte ens vi nutidsmänniskor kan rå på med all vår teknik. Bäst är att acceptera och inte streta emot.
En bristvara
Det blinkande, bländande, flerfärgade ljuset i våra städer och urbana miljöer tröttar ut oss och oroar oss. Det ger oss inget lugn. Det stressar och stjäl vår uppmärksamhet. Det får oss att snabbt stänga ytterdörren och tända ännu fler lampor. Det får oss att vistas ännu mindre utomhus.
Naturligtvis ska vi ha gatubelysning på vissa platser av säkerhetsskäl. Det ska vara tryggt att färdas. Men varför belysa allt och alla?
Äkta mörker är en bristvara i vår ”upplysta” tid.
Zacharias Topelius skrev:
Det mörknar ute och vindens sus
far över de dunkla dalar;
Natt faller över den armes hus
och rikemans stolta salar.
Var är det ljus, var är det ljus
som oss hugsvalar?
Jean Sibelius satte ett malande, enformigt men suggestivt pianokomp till den här dikten. Melodin gör små rörelser men surrar oftast på kring en och samma ton. Omfånget är aldrig större än en sext. Sången går i dur men känns märkligt nog som moll. Den börjar trevande men slutar hoppfullt, precis som texten i den sista versen.
Yles styrelse har fullt förtroende både för Yles vd Lauri Kivinen och för chefredaktören för Yles finskspråkiga nyhets- och aktualitetsredaktion Atte Jääskeläinen.
Styrelsen har gått igenom den utredning som ledningsgruppen har gjort angående Yles oberoende och arbetsklimat. Också en representant för personalen har hörts.
- Yles centrala uppgift är att värna om Yles oberoende ställning och att inte avvika från det på något sätt. Det är viktigt att alla - både den stora publiken och de anställda vid Yle - kan lita på Yles oberoende.
- De journalistiska besluten inom nyhets- och aktualitetsverksamheten har gjorts inom redaktionen självständigt, som sig bör, konstaterar styrelseordförande Thomas Wilhelmsson.
Styrelsen ser det som bekymmersamt att händelserna under de senaste veckorna har lett till att Yles oberoende har ifrågasatts. Enligt Wilhelmsson är det viktigt att frågan utreds grundligt.
Arbetsklimatet ska följas upp oftare
I fortsättningen kommer Yles styrelse att be ansvariga redaktörer att regelbundet meddela om eventuella påtrycknings- och påverkningsförsök mot journalistiken. De ansvariga redaktörerna ansvarar för produktionsinnehållet på Yle. Styrelsen konstaterar att den har fullt förtroende för nyhets- och aktualitetsverksamhetens ansvariga chefredaktör Atte Jääskeläinen.
Styrelsen förutsätter att Yles ledning följer upp arbetsklimatet oftare än tidigare.
Styrelsen ser det som positivt att vd Lauri Kivinen har inlett ett åtgärdsprogram för att förbättra arbetsklimatet. Kivinen samtalar enskilt med alla på redaktionen.
Också de ansvariga redaktörerna diskuterar journalistik i sina egna enheter. Vidare kommer det att föras en etisk diskussion i en skild grupp.
Yles styrelse består av kansler vid Helsingfors universitet, Thomas Wilhelmsson (ordförande), kommunikationsdirektör Carina Geber-Teir, direktör Heikki Hellman, vd Jussi Karinen, professor Laura Kolbe, vd Kirsi-Marja Laitinen och Senior Partner Ilkka Wäck. Arto Nieminen är personalens representant.
- Luulen että minä olen saanut takaisin iskun … eller? Att förklara hur man mår kan vara väldigt knepigt om man inte får använda sitt modersmål. Det fick några av X3M:s programledare erfara när vi bad dem beskriva olika sjukdomstillstånd på det andra inhemska.
När Vasa centralsjukhus med stor sannolikhet förlorar sin omfattande jour kan både en och annan finlandssvensk tvingas åka till Seinäjoki för akut vård. Där ska patienterna enligt pappret få vård på svenska, men hur det kommer att bli i praktiken vet ingen ännu.
Men hur svårt kan det egentligen vara att slå över till finska och förklara var det gör ont? Ganska svårt skulle det visa sig ... Då ska vi dessutom komma ihåg att X3M:s programledare befann sin långt ifrån en akut situation när videon spelades in.
Kulturredaktionen på Svenska Yle tipsar om hårda paket att lägga under granen. Här kommer en lista på böcker som väckt förundran, förälskelse, förtjusning eller förvirring.
På listan hittar man bland annat böcker av Linn Ullmann, Katarina Frostenson, Patti Smith och Sami Yaffa.
Julklappsböckerna kan i år vara allt från dikter, lustläsningar, barnböcker till böcker om musik.
BARNBÖCKER, BÖCKER FÖR BARNSLIGA, DIKTER
Annika Sandelin och Karoliina Pertamo - Potatisens dröm
Det här en allvarligt lekfull allåldersbok för alla som älskar rim och hejdlösheter. Som gärna ville ha ett annorlunda liv än det gamla vanliga. Det är en bok att läsa högt för sig själv eller andra. Här stöter vi på regnet som faller på skorna och på korna, vi möter tuppen som försover sig och inte gal i tid. Men han var redan tystlåten som ägg … /Gungerd Wikholm
Lena Frölander-Ulf - Jag, Fidel och skogen
Ett barn är ute på holmen med sin mamma och sin hund Fidel. Mamman älskar att vara där medan barnet upplever det mest som obekvämt och jobbigt. Man måste gå ut i den mörka skogen och kissa och det finns ingen elektricitet. Men väl ute i mörkret upplever det lilla barnet en massa spännande och fantastiska saker. Otroligt fina bilder där Frölander-Ulf använt sig av skrapkartongsteknik, om än ett litet kusligt äventyr för de minsta. / Kia Svaetichin
Jag, Fidel och skogen av Lena Frölander-Ulf har underbara illustrationer gjorda med skrapkartongsteknik.Pärmbild till Lena Frölander-Ulfs barnbok "Jag, Fidel och skogen"Bild: Schildts & Söderströms förlagLena Frölander-Ulf (Författare)
Annika Sandelin - Pinsamt och livsviktigt, Yokos nattbok
I den andra boken om Yoko får vi höra mer om hur det är att leva i gränslandet mellan barn och ungdom. Att det kan vara pinsamt att tala om kärlek, att väninnors hemligheter kan vara tunga att bära och att ens föräldrar kan verka hur pinsamma som helst. Men när man blir tvungen att tillbringa en hel sommar med familjen på en ö så önskar man ändå att sommaren aldrig skulle ta slut. /Anna Dönsberg
Ulf Stark & Linda Bondestam - Djur som ingen sett
Det slår mig ibland när jag läser barnböcker att det här är en barnbok skriven av en vuxen, för andra vuxna. Det är ju inte barnen som ger böckerna pris. Kanske det har att göra med mina inbyggda aversioner gentemot poesi, men boken var svårläst och jag vet inte hur jag skall förklara för en 4-åring vad “bipolär” betyder. Vuxenskämt. Men om vi frånser de jobbiga dikterna (dock löper ju Tove Janssons rim hur bra som helst i “Vad hände sedan?”) så är bokens största brist att den saknar en dramaturgisk kurva. Det är bara en rad påhittade djur radade efter varandra. Synd, för teckningarna är väldigt fina. / Lasse Grönroos
J.K. Rowling - Det fördömda barnet
Boken baserar sig på en ny originalberättelse av J.K. Rowling, Jack Thorne och John Tiffany, Harry Potter och Det fördömda barnet, som är en ny pjäs av Jack Thorne. Det är den åttonde berättelsen om Harry Potter och den första som sätts upp på en teaterscen. Denna repetitionsutgåva av teatermanuset berättar den fortsatta historien om Harry Potter, hans vänner och familj, för läsare över hela världen. För den som läst Potter-böckerna är det ett kärt återseende med dem som var ungdomar för 19 år sen och de lärare vid Hogwarts som fortfarande lever. Dialogen är lättläst och spännande. /Anna Dönsberg
Kiki Dimoula - I kroppens främmande land - Dikter i urval 1954-2014
Översättning Rea Ann-Margaret Mellberg och Jan-Henrik Swahn
Hon är anspråkslös, vardaglig, rolig. Hon skriver om namnen i telefonkatalogen därför att hon då känner gemenskap. I en dikt odlar en krukälskande kvinna blommor enbart för att få ta hand om krukorna! Tanken på döden blir lättare att uthärda genom att drömma sig till pingvinernas land, där diktjaget införlivas i pingvinernas lustiga gång: "...en svartvit grupp av /rultande överlevnad dansade / på isarnas hemtama kalla halka.”
Kiki Dimoula är född år 1931 och räknas som en av Greklands främsta nulevande poeter. /Gungerd Wikholm
Katarina Frostenson - Sånger och formler
Den svenska lyrikern Katarina Frostenson tilldelades Nordiska rådets litteraturpris i år för verket Sånger och formler där hon skriver om sorg och saknad, längtan och ensamhet. Många dikter handlar om den tomheten och känsla av rotlöshet som en avliden mor lämnar efter sig:
”(---) Att gå ut i världen utan en mor i den / var en händelse / att famna i luften // krypa ihop i gruset (---) Mor utan / utanför nu ingen / i hela världen (---)” /Marit Lindqvist
Sarah Riedel tolkar Kristina Lugn
När Sarah Riedels jazz- och folktoner möter Kristina Lugns ironiska och ofta djupt smärtsamma texter uppstår musik som lyfter poesin till oanade tankehöjder. Man tar helt enkelt till sig Lugns dikter på ett annat sätt när man hör dem tolkade av Riedel på cd-skivan Sarah Riedel tolkar Kristina Lugn. Ensamheten, självironin, trotsigheten, vemodet - allt blir tydligare och djupare på något sätt. /Marit Lindqvist
Hanna Lundström & Maija Hurme - RASSEL, PRASSEL, PUSS
Små dikter och rim som känns väldigt vardagsnära. En riktig pärla för alla små och de som läser för dem och som vill mötas kring språk, bild och bok. Det är modersmålsläraren Hanna Lundström som debuterar med att skriva poesi för nybörjare. Jag upplevde denna bok som väldigt sympatisk och dikterna fungerade både på mig och på den lilla och jag fick riktigt lust att läsa högt. Sedan hjälper de fantastiska illustrationerna av Maija Hurme givetvis till. /Kia Svaetichin
LUSTLÄSNINGAR I ÅR
Jukka Viikilä - Akvarelleja Engelin kaupungista
Årets Finlandiaprisvinnare är en språkligt knapp och rik roman om arkitekten Johan Carl Ludvig Engel. Romanen är uppbyggd som en nattdagbok som Engel skriver i ett mörkt och rysligt kallt Helsingfors under 1800-talets första hälft. Engel ritar de mäktiga byggnaderna men samtidigt sker långsamma svåra ras i hans privatliv. Viikilä har sagt att han har smugglat in poesi i den här prosan och det kan man bara jubla över! /Gungerd Wikholm
Linn Ullmann - De oroliga
De oroliga av Linn Ullmann kan vara årets bästa bok. Det är ett varmt och smärtsamt porträtt av författarens föräldrar, Ingmar Bergman och Liv Ullmann. Det är inspelade samtal med Bergman, precis före hans död. Det är allt som inte sägs. Det är det skoningslösa åldrandet, som drabbar även den mest legendariska regissören. Det är barndomsminnen från huset på Fårö, som växer fram som en egen karaktär i boken. Det är en dotters relation till sin filmstjärnemamma, som hon både beundrar gränslöst, samtidigt som hon ser alla moderns svagheter och rädslor med kristallklar skärpa. Det är en mästerlig självbiografi, eller så är det inte alls en självbiografi. / Ida Henrikson
Ann-Luise Bertell - Vänd om min längan
Ann-Luise Bertells roman Vänd om min längtan är en solklar julklappsfavorit i år. Bertell belönades med Svenska Yles Litteraturpris för berättelsen om en österbottnisk familj i början av förra seklet, om utvandringen till Amerika och om att vända och återvända. Hon lyckas förankra temat i samtiden och i läsaren själv, så att berättelsen blir aktuell också just precis här och nu. Dessutom är varje mening som ett smycke. / Ida Henrikson
Ann-Luise Bertells prisbelönta bok Vänd om min längtan finns med på listan för lustläsning i år.pärmen till ann-luise bertells bok vänd om min längtanBild: MarginalAnn-Luise Bertell
Jennifer Clement - Basquiats änka
Basquiat var den första svarta konstnären som blev en superstjärna. Under 80-talet frekventerade han New Yorks nattklubbar med supermodeller och andra stjärnor vid sin sida. Jennifer Clements vän Suzanne Mallouk sällskapade med Basquiat före genombrottet och i början av den knarkpudrade framgången. Det här är flickvännens historia såsom Clement uppfattade den. /Anne Hietanen
Han Kang - The Vegetarian
En natt vaknar den sydkoreanska hemmafrun Yeong-hye ur en mardröm och bestämmer sig för att bli vegetarian. Att hon gör det utan att först fråga sin man är både otänkbart och provocerande i det konservativa och patriarkala Sydkorea. The Vegetarian är en fruktansvärt välskriven roman om mat, galenskap och erotik. Den svenska översättningen kommer i februari. /Petter Sandelin
Peter Mickwitz - Känslornas mysterier
Alla vill väl få en påhittad biologibok i julklapp? I den här rosa boken finns bland annat en artbeskrivning av den den sällsynta småfågeln ”integritet” och det mycket framfusigare fågeln ”ignoranten”. En annan favorit är listan på mineraler: hypokrit, mecenit och bandit. Boken är både rolig och allvarlig. Dessutom ser den ut precis som något man vill hitta i paketet på julafton. Linda Bondestam står för illustrationerna. /Petter Sandelin
Kepler - Kaninjägaren
Äntligen återvänder Joona Linna. I den senaste av Keplers böcker om polisen Joona har han suttit två år på den slutna anstalten Kumla när han förs till ett hemligt möte. Polisen behöver hans hjälp för att stoppa den gåtfulle mördaren som går under namnet Kaninjägaren. Det är med hjärtat i halsgropen jag lägger ifrån mig boken. För att efter en liten stund ta upp den igen. Jag kan helt enkelt inte slita mig från historien. Det är bara så spännande. Det här är spänningslitteratur som heter duga och Kepler har den här gången lyckats få med ett rejält djup både i händelserna men också i huvudkaraktärerna. /Kia Svaetichin
Peter Sandström - Laudatur
När duktighet kan stå en upp i halsen är det skönt att läsa Peter Sandströms roman. Den är inte i första hand en intrigroman utan en språklig och ömsint färd in i mycket vanliga människors liv. Fadern och sonen tysta i en Taunus, de behöver inte överträffa sig själva genom att kommunicera annat än på ytan. Samtidigt äger romanen en laddning av att vad som helst ändå kan hända. Våldsamheter lurar inunder. /Gungerd Wikholm
I köket hos Maj – en hemmafrus bästa recept
I den svenska författaren Kristina Sandbergs romantrilogi om hemmafrun Maj (Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris) spelar köket och maten en mycket central roll.
Trilogin tar sin början i mitten av 1930-talet och avslutas trettio år senare, och det man framför allt minns från bokserien är all mat som Maj ska laga till, alla timmar hon tillbringar i köket med att hacka, skära, fräsa, förvälla, mala och röra, krydda och smaka av. För Maj blir köket både en tillflyktsort och ett fängelse, och maten blir en källa till skuld och skam – men också ett sätt för henne att uttrycka sig och ta plats.
I köket hos Maj är ett slags blandning av gamla recept till rätter som ingår i bokserien, textutdrag ur de tre böckerna samt nyskrivna texter där Kristina Sandberg tecknar en kulturhistorisk bakgrund till det samhälle där Maj levde sina dagar – vilka normer var det som rådde, vilka ekonomiska och politiska faktorer var det som styrde hur folk bodde och levde i Folkhemssverige under decennierna kring mitten av 1900-talet? /Marit Lindqvist
BÖCKER OM MUSIK, TEXT & MUSIK
Patti Smith - M Train
En bok som handlar om ingenting - och samtidigt om hela livet, döden och att dricka kaffe. Rockpoeten Patti Smith dricker nämligen mycket kaffe. Boken lämpar sig väl för både för drömmande tonåringar och pensionärer. /Petter Sandelin
Ville Similä, Mervi Vuorela - Valtio vihaa sua – Suomalainen punk ja hardcore 1985–2015
En lättläst historik om den finländska punkscenen för dig som var med eller önskar att du var det. Boken är kryddad med historier och roliga citat som fångar tidsandan. /Petter Sandelin
Tero Ikäheimonen - Pirunkehto
Den första historiken över finsk black metal
För den som gillar satanistisk black metal är boken ett måste i och med att det är den första i sitt slag som grundligt går igenom den finska black metal-scenen. Boken dröjer inte länge kvar vid respektive band, inte ens vid de stora namnen (Beherit, Impaled Nazarene), utan styr ganska snabbt vidare mot allt mer obskyra band tills vi slutar vid band som gett ut någon demo på c-kassett någon gång. I Finland har det varit ont om saftiga skandaler som norrmännen höll på med. Ett och annat självmord, dråp och misslyckade fylletilltag hittar man, men mest är det tomt prat kring planerade kyrkbränder och gravstensvältningar. Ett minus med boken är att Ikäheimonen mer fastnar vid årtal och utgivningar istället för att sätta bandens ideologier, image och musik i ett större perspektiv. De nynazistiska banden och misslyckade Burzum-klonerna får skryta fritt utan att deras ofta enfaldiga uttalanden ifrågasätts. Likväl ett måste om man gillar black metal. /Lasse Grönroos
Sami Yaffa - Tie taipuu (biografi)
Från Hanoi Rocks via Jerusalem Slim till Soundtracker
Efter att ha läst både Andy McCoys och Michael Monroes biografier känns Sami Yaffas bok som den mest välskrivna. De galna åren med Hanoi Rocks och Pelle Miljoona är förstås orsaken till att man plockar upp boken, men den bjuder på ett positivt sätt på otaliga roliga, intressanta och livsbejakande anekdoter från Yaffas år i diverse band efter Hanoi Rocks, inte minst i New York Dolls. Också hans äventyr med tv-serien “Sound tracker” är intressant läsning. En sympatisk rockbiografi av en av landets mest internationella stjärnor. / Lasse Grönroos
Nick Cave - The Sick bag song
Nick Cave är författaren, låtskrivaren, sångaren, som under en turné i USA skriver dagsboksanteckningar på flygens spypåsar. Det är minnen, drömmar och intryck som senare formar sig till en diktsvit, där både Caves kända kolleger (Dylan, Cohen, Ferry) och de nio muserna figurerar. Ja musernas emblem skramlar i spypåsen tillsammans med Caves olika masker, hans harpa och lyra. Cave kallar på sina muser, Calliope, Euterpe och andra, på ett sätt som i jultider kan påminna om jultomtens, när han lockar på sina renar, Rudolph, Dasher, Dancer och de andra … /Gungerd Wikholm
Leonard Cohen är en av vår tids största sjungande poeter.Leonard Cohen under firandet av sin 80-årsdag. Bild: EPA/YOAN VALATartister,Cohen,Leonard Cohen
Leonard Cohen - You Want it Darker
Leonard Cohen var obekväm inför att ständigt läggas sida vid sida med Bob Dylan, som Cohen ända sedan 60-talet uppfattade som den största sjungande poeten. ”Som att sätta en medalj på Mount Everest”, var Cohens kommentar till Nobelpriset. Men avskedsalbumet You Want it Darker bekräftar än en gång att medaljen lika väl kunnat fästas på berget Cohen. I de koncentrerade sångerna förenas erotisk besvikelse med andlig uppgivenhet och politisk vanmakt, allt i ett djupt, försonligt lugn. ”Jag kommer att leva för alltid”, sa Cohen på skivreleasen, en vecka före sin bortgång, och hade rätt. /Viktor Granö
Efter fjolårets nystart på sagan om Stjärnornas krig kommer nu en fristående del som presenterar upptakten till den historia som drabbade filmvärlden 1977. Men hur fristående är den egentligen?
Vi befinner oss i en galax långt, långt borta när vi i ett öde landskap möter mamma Lyra Erso (Valena Kane), pappa Galen Erso (Mads Mikkelsen) och deras dotter Jyn. Den lilla familjen bor i en grottliknande boning, odlar den karga marken och har av allt att döma länge förberett sig på det som sker i filmens första scen.
En våldsam sammandrabbning leder till att den lilla flickan ensam tvingas ta sin tillflykt till bergen där hon tas om hand av en ärrad krigare vid namn Saw Gerrera (Forest Whitaker).
Född till stjärnkrigare
Därefter tar handlingen ett galaktiskt skutt framåt i tiden och vi inser att Jyn (Felicity Jones) vuxit upp till en Ronja/Katniss-inspirerad rebell som tar till vapen när hon inser att pappa Galen inte var det minsta galen utan en man som tvingades handla mot sitt samvete.
Detta i och med att hans kunnande utnyttjades till utvecklandet av Dödsstjärnan – det ultimata vapnet. Men som hämnd lät han under processen bygga in en svaghet i systemet, en svaghet som kan vara av avgörande betydelse för kampen mellan gott och ont.
Självständig story?
Rogue One: A Star Wars Story har från första stund utmålats som en självständig Star Wars-spinoff. Man borde alltså inte behöva sitta och grubbla över var på tidslinjen den passar in och vilka intrigtrådar den påverkar. Eller påverkas av.
Men come on – en självständig Star Wars-historia? Är det faktiskt någon som köper den tanken? En person med noll koll på det tidigare kultmaterialet kan knappast känna sig annat än desorienterad inför mötet med Jyn Erso, talande robotar, soldater i vit plastmundering och ett evigt tjat om vikten av att vara ”ett med kraften".
Fraser och symboler som under 40 år ätit sig in vårt kollektiva medvetande utgör automatiskt den fond mot vilken vi läser detta till synes fristående verk.
Stormtroopers vadar i vatten.Bild: Copyright: 2015 Lucasfilm Ltd. & ™, All Rights Reserved.rouge one: a star wars story
Det fungerar!
När man väl insett att det inte lönar sig att låtsas att detta är en helt egen historia kan man koppla av och njuta av ett frejdigt äventyr där vänskap, lojalitet, uthållighet, humor och hänvisningar till det som komma skall utgör givna element.
I grunden finns en fin far och dotter-relation och en spännande jakt efter dödsstjärnans hemliga ritningar. Mer komplicerat än så behöver det inte vara för att fungera. Åtminstone inte när man har skådisar som Jones, Diego Luna och Donnie Yen att bolla med. Glad blir man förstås även över att se Fares Fares glimma till.
Persongalleriet är således tillräckligt färgstarkt, miljöerna tillräckligt kyliga och actionscenerna tillräckligt heta för att intensiteten skall hålla. Förutsatt att man gillar scifi-genren, står ut med en hög nördfaktor.och kan leva med tanken på att även de kommande 40 åren kommer att utgöra en evig Star Wars-loop.
Störst av allt är... tron
Frånsett actionbiten och betydelsen av att skapa världar och karaktärer som fansen kan ta till sig så är det ändå fortsättningsvis undertexten som är det intressanta med Star Wars. De religiösa dimensionerna, den tydliga symboliken.
Denna gång handlar allt om vikten av att tro. Tro på att kraften bär, skyddar och vägleder. Tron på det goda inom människan. En beredskap att ge sitt liv för det man tror på.
Mikaela Finne bjuder på countryinfluenser i nya singeln Home Sweet Home som är en hyllning till hennes hemby Sundom. Tänk om allt är som det ska, frågar sig i sin tur Thomas Lundin, som drömmer om att skriva mera, både böcker, poesi och en ny musikal.
Just nu befinner sig Thomas Lundin, som nyligen kom ut med skivan Betraktelsens tid, mitt uppe i en kreativ period.
- Nu är jag inne i en period där det bara flödar. Jag har en öppen kran när det kommer till att komponera, och det är ganska nytt. Texter har jag skrivit mycket under åren men låtarna har verkligen börjat komma, hur mycket som helst egentligen, säger Lundin, som försöker att inte vara alltför självkritisk för att inte strypa kreativiteten.
Hur hittar du själv inspiration för att skriva och komponera nytt?
- Jag brukar säga att jag inte tror på inspiration. Jag tror att man bara ska göra. Jag bestämmer mig för att göra en låt och så gör jag en låt. En idé är bra att ha förstås men varifrån den kommer vet jag egentligen inte. Kanske idén föds ur en film, en bok man läser eller ett samtal man för.
Drömmer om att skriva böcker
Mångsysslaren Thomas Lundin som arbetar inom teater, media och musik har bråda tider att se fram emot. Hösten 2017 kommer han att medverka i ett än så länge hemligt musikalprojekt och i november har oratoriet Skymning, gryning premiär. Ett verk som han skrivit tillsammans med Thomas Enroth. I framtiden drömmer Lundin om att skriva mera.
- Det skulle vara roligt att få skriva klart något av det jag påbörjat. Det finns embryon till romaner, dikter och barnböcker. Jag drömmer också om att skriva en musikal om den sista kvinnan som brändes levande på bål, om Malin Matsdotter med rötter i Finland. En otroligt fascinerande historia.
Thomas Lundin utmanar Vegatoppen med en av låtarna från nya skivan, en låt han själv skrivit texten till: Tänk om allt är som det ska.
Ja tänk om det är det? När vi hela tiden jagar efter något annat och oroar oss för vad som ska hända. Tänk om allt ändå är precis som det ska? Frågar sig Lundin.
Mikaela Finne vet hur det är att ha hemlängtan.Artisten Mikael Finne Bild: Sofia Runardottermikaela finne,vegatoppen
Mikaela Finne bjuder på en hyllning till Sundom
Sundom och trakterna kring Vasa har en alldeles speciell plats i den 26-åriga musikern och låtskrivaren Mikaela Finnes hjärta. Det är där hon spenderade sina sju första levnadsår, innan hon flyttade till Sverige med sin mamma.
- Det har alltid känts väldigt speciellt för mig att fara hem. Att få träffa familjen och fara till skären och bada bastu. Så jag tänkte att fasen om jag inte skulle kunna skriva någonting riktigt bra som kunde hedra allt det jag känner för Österbotten, säger Finne.
Till vardags arbetar Finne nattskift i larmcentralen vid en väktarfirma i Stockholm. Hon jobbar i 12 timmars pass vilket ger henne mycket ledig tid då hon kan ägna sig åt sin stora passion, musiken.
Hårdrocken blev country
De starka countryinfluenserna har allitd funnits med i Mikaela Finnes liv.
- I ungdomen var Metallica och Pantera det bästa jag visste. Jag hade svart hår och var en riktig hårdrockare. När jag sedan skrev min första egna låt och spelade upp den för min musiklärare så konstaterade han “Mikaela, det här är ju bra men inte är det hårdrock, det här är country”.
Mikaela Finne utmanar Vegatoppen med sin nya singel Home Sweet Home, en låt hon håller kär.
- De som haft en ordentlig hemlängtan som riktigt kniper i magen, kan säkert känna igen sig i låten, det hoppas jag.
Fredrik Furu ny etta på Vegatoppen
Fredrik Furu erövrade direkt Vegatoppens första plats med sin nya singel För alla änglar. Däremot räckte inte rösterna till för långkörarna Tom Håkans och Pappas Eget Band, vilket betyder att de inte längre finns med på listan.
Så här fördelade sig rösterna i Vegatoppen nr 49:
Fredrik Furu / För alla änglar : 15.04 %
Guns Rosor / Ein flickå från lande: 14.23 %
The Rime / Pictures : 11.38 %
Carolina Wendelin / George : 10.98 %
Sam Zimon / Never: 9.76 %
Susann Sonntag / Änglar som ser: 9.35 %
Sven / Where Will I Go: 8.54 %
Lee Angel / Open Road: 8.13 %
-----------------------------------------
Tom Håkans / Terese: 6.5 %
Pappas Eget Band / Vad e de för fel på mig: 6.1 %
Rösta på Vegatoppen nr 50 här!
Vegatoppen nr 50
Du kan rösta på en låt. Röstningen avslutas på onsdag 21.12 kl.12.00.
Vi vill gärna höra vad du tycker om låtarna! Kommentera i kommentarsfältet under artikeln.
Vegatoppen i Radio Vega, torsdagar kl.19:22, i repris på lördagar kl.21:03 och på Arenan i 30 dagar.
Programledare är Nina Sederlöf.
Så här fungerar Vegatoppen
Vegatoppen satsar på finlandssvensk musik, det vill säga musik som antingen framförs på finlandssvenska eller på andra språk men vars upphovsmän- och kvinnor har finlandssvenska rötter.
I varje program presenteras tio låtar, två av dessa är veckans utmanare. De två låtar som får minst röster faller ut.
Du kan rösta på en låt. Röstningen avslutas varje onsdag kl.12.00.
Vegatoppen sänds i Yle Vega torsdagar kl.19.22 och i repris lördagar kl.21.03. Redaktör för programmet är Jukka Isojoki.
Sitter du kanske själv på låtmaterial där hemma som du önskar att skulle höras av en större publik? Ta då kontakt med Johan Lindroos, johan.lindroos@yle.fi och gör honom medveten om att du och din musik existerar. Då finns det också en möjlighet att du kan bli en av utmanarna på Vegatoppen.
Ge mig inte guld och glitter, ge mig änglavakt och frid inför julen. Ungefär så uttryckte sig Zacharias Topelius 1887. Jean Sibelius blev intresserad av den här dikten hösten 1909. Det var då som han var skuldsatt upp över öronen. I avsaknad av glans, guld och prakt skapade han vår mest älskade julsång.
Topelius önskan om att julfriden skall komma till hög, till låg, till rik, till fattig känns lika aktuell och uppriktig i dag som på 1880-talet. Vi vill alla ha ett hem på fosterjord och ett bo med samvetsro. Oberoende av om man delar Topelius kristna livssyn eller inte så kan man identifiera sig med texten.
Skuldsatt år 1909
Hösten 1909 var Jean Sibelius djupt skuldsatt, 100.000 mark enligt dåtida valuta. Humöret var också annars i botten, det framgår av hans dagbok. Det fanns ljuspunkter som att han äntligen kunde resa till Koli med sin svåger Eero Järnefelt, en resa som blev inspirationen till hans fjärde symfoni. Men i sin dagbok skriver Sibelius ena dagen ”Humöret uppe - ett Himalaya åter!” och andra dagen ”Varit i Hades. En dal sådan som aldrig”. Topelius gamla text gav honom i varje fall inspiration och den 13 september hade han noterna klara till ”Julvisa”. Den publicerades i tidskriften ”December. Jultidning för det svenska Finland”. Samtidigt publicerades den med finsk text i ”Sampo. Joululehti Suomen kansalle 1909”.
Sibelius fem julsånger
Giv mig ej glans är den fjärde av Sibelius julsånger op.1, men den tredje rent kronologiskt. De övriga är Nu står jul vid snöig port, Nu så kommer julen, Det mörknar ute och On hanget korkeat/Visst drivor höga. Opustalet 1 tyder på att han värdesatte dem högt. Många av sina verk gav Sibelius inte ens något opusnummer.
Musiken
Melodiskt är julvisan lika enkel som genial, men Sibelius gör den till något utöver det vanliga. Vid texten ”... som gläder mest” lägger han in ett dimackord och fortsätter med flera förminskade kvinter, vilket ger sången spänning och spännvidd. Sibelius skrev också ett för- och mellanspel som ger flykt åt tanken mellan verserna.
Försök att förnya
Det har gjorts försök att ”förnya” sången. Bland annat försökte man stuva om i Topelius text då den finska översättningen skulle bli psalm i den finska psalmboken. Men det gick inte så bra. De flesta sjunger fortfarande den gamla finska översättningen.
I Sverige har Mikael Wiehe skrivit en ny text till Sibelius melodi. ”Kom ge mig värme, ge mig ljus” är på sitt sätt fin men den är ljusår från Topelius tankevärld i originalet.
Jean Sibelius flygel i salen på AinolaBild: Helsingfors stadsmuseum/Sakari Kiuruainola,ainolasalen,flygel,jean sibelius,piano,sibelius
Sjöngs på Ainola varje jul
Hemma på Ainola var det en tradition att familjen Sibelius sjöng de fem julsångerna varje jul. Pappa/morfar satte sig vid pianot och ackompanjerade (”med pedalen nere, lika högt som på en orgel” enligt dotterdottern Laura Enckell). Men då turen kom till Giv mig ej glans var det alltid mamma Aino som ackompanjerade.
Varken Topelius eller Sibelius kunde ana att julvisan skulle bli en av vårt lands mest älskade julsånger. Giv mig ej glans har i flera omröstningar fått en förstaplacering.
Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt
i signad juletid.
Giv mig Guds ära, änglavakt
och över jorden frid.
Giv mig en fest, som gläder mest
den Konung jag har bett till gäst.
Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt,
giv mig en änglavakt.
Giv mig ett hem på fosterjord,
en gran med barn i ring.
En kväll i ljus med Herrens ord
och mörker däromkring.
Giv mig ett bo med samvetsro,
med glad förtröstan, hopp och tro.
Giv mig ett hem på fosterjord:
och ljus av Herrens ord.
Till hög, till låg, till rik, till arm
kom, helga julefrid.
Kom barnaglad, kom hjärtevarm
i världens vintertid.
Du ende, som ej skiftar om,
min Herre och min Konung, kom.
Till hög, till låg, till rik,till arm
kom glad och hjärtevarm.
Aki Kaurismäkis nya film Toivon tuolla puolen får äran att delta i Berlinales prestigefyllda tävlingsserie, när festivalen i februari arrangeras för 67e gången. De tio första tävlingsfilmerna offentliggjordes på torsdagen.
Sammanlagt brukar drygt 20 filmer få plats i Berlinales tävlingsserie. Bland dem som nu har offentliggjorts finns filmer också av namn som brittiska Sally Potter, polska Agnieszka Holland och tyska Andres Veiel.
Aki Kaurismäki.Porträtt av regissören Aki Kaurismäki.Bild: Malla Hukkanenaki kaurismäki
För Kaurismäki handlar det om att återvända till sina rötter. Under 1980- och 90-talen fick majoriteten av hans filmer sin internationella premiär just under Berlins filmfestival, men aldrig i tävlingsserien. Kaurismäki brukade själv konstatera att hans filmer hör hemma i festivalens mer indie-inriktade serier Panorama och Forum, men nu är det alltså tävlingsserien som gäller. Kanske filmens politiska budskap är rätt just för Berlinale, som brukar karaktäriseras som Europas mest politiska av kontinentens stora filmfestivaler.
Toivon tuolla puolen handlar om en finländsk handelsresande och en syrisk flykting vars stigar möts. Det är den andra delen i Kaurismäkis hamnstadstrilogi, som inleddes med Le Havre (2011). I huvudrollerna ses Sherwan Haji och Sakari Kuosmanen.
Sherwan Haji och Sakari KuosmanenScen ur filmen Toivon tuolla puolen.Bild: Malla HukkanenSakari Kuosmanen,sherwan haji,toivon tuolla puolen
Filmen får sin internationella premiär under festivalen som invigs den 9e februari. I Finland får filmen sin biopremiär redan veckan innan, den 3e februari.
För finländska regissörer är det en mycket ovanlig ära att få plats i festivalens tävlingsserie. Nu återstår att se om Finland i år gör historia med två regissörer i tävlingsserien. Ett hett tips är nämligen att också Dome Karukoskis Tom of Finland-film med Pekka Strang i huvudrollen får sin internationella premiär i Berlin, frågan är om filmen får plats i tävlingsserien eller i något annat prestigefyllt sammanhang.
Festivalens priser delas ut under galafesten den 18e februari. Tävlingsjuryn leds av den holländska filmregissören Paul Verhoeven.
Opinionsnämnden för massmedier (ONM) har gett Svenska Yle ett friande beslut gällande en kritisk kolumn om tidningen Västra Nylands kulturbevakning i framtiden. Kolumnen anmäldes för att innehålla fel och skada KSF Medias rykte och ekonomi.
Kolumnen publicerades på Svenska.yle.fi den 28 augusti 2016.
Kritisk kolumn
I den friade kolumnen behandlar Svenska Yles kulturredaktör Marit Lindqvist tidningen Västra Nylands kulturbevakning efter att tidningens enda fastanställda kulturredaktör avskedades i samband med en rad uppsägningar på KSF Media.
Kolumnen är kritisk till beslutet att säga upp kulturredaktören. Lindqvist spekulerar i hur Västra Nylands kulturbevakning kommer att se ut i framtiden och uttrycker sin oro för att den kommer att försämras avsevärt.
Efter att anmälaren tog kontakt med Svenska Yle, beslöt Lindqvist och redaktionen att redigera kolumnen en aning och strök några spekulativa stycken. Det här skedde samma dag som kolumnen hade publicerats.
Anmälaren tyckte att kolumnen innehöll sakfel
Anmälaren ansåg trots det här att Svenska Yle i och med kolumnen har skadat KSF Medias rykte och dessutom orsakat mediebolaget ekonomisk skada.
Anmälaren ville att kolumnen skulle avpubliceras eftersom hon ansåg att den innehöll en mängd sakfel, spekulationer utan belägg samt ett tilltal som kan liknas vid förtal.
Enligt anmälaren drog kolumnen ogrundade slutsatser om tidningen Västra Nyland.
ONM: Svenska Yle höll sig till god journalistisk sed
Opinionsnämnden för massmedier betonar i sitt beslut att medier har rätt att välja sitt perspektiv.
"De påståenden som framfördes i Svenska Yles kolumn var tillspetsade, men kolumnen innehöll inga fel", skriver ONM.
ONM anser inte att Svenska Yle har brutit mot god journalistisk sed.
Skam handlar om ett gäng gymnasieelever i Oslo och har blivit en enorm framgång inte bara i Norge, utan även i Danmark och Sverige. Serien har hyllats som en modern klassiker och blivit NRKs mest strömmade serie någonsin.
Serien handlar om en grupp tonåringar som precis börjat i gymnasiet och som ger sig i kast med livet med allt vad det innebär av vänskap, kärlek, besvikelser och festande.
Den första säsongen fokuserar på Eva som vill ha nya vänner och en god relation med pojkvännen men inser att det inte är så lätt att få ihop det.
Eva och Jonas i norska dramaserien Skam.Bild: NRK6244 0001 000,avsnitt 1,lisa teige som eva,marlon langeland som jonas,SKAM,säsong 1,Yle Arenan
Äkthet och humor
Det som gör Skam så fängslande är att manuset och dialogen (av Julie Andem) känns trovärdig och äkta och att inget blir för övertydligt eller moraliserande.
Du kastas rakt in i karaktärernas liv och får efterhand en allt större inblick i vad de tänker på, hur de känner, vad de tycker är viktigast och värst och bäst. Det som skildras är tonårstiden och då är varje känsla och varje problem väsentligt.
Serien inleds med en kort, supersnabb monolog om hur olika förhållandena ser ut i världen, beroende på var du bor. På ett plan sammanfattar den här inledningen också utgångspunkten.
Ungdomar i Norge i dag har ”allt” och bor i ett av världens rikaste länder och ändå är allt inte bra. Serien svarar på all den ångest, de orimliga krav, den skam som ungdomar så ofta upplever med humor.
Du får och kan och ibland kanske ska skratta åt allt.
Eva, Isak och Jonas i norska dramaserien Skam.Bild: NRK / Yle screenshot6244 0001 000,avsnitt 1,lisa teige som eva,marlon langeland som jonas,SKAM,säsong 1,terjei sandvik moen som isak
Varje generation har "sin" serie
Att skildra tonårstiden i tv-serier eller på film är en slitstark genre som började redan på 1960-talet och blev ett verkligt fenomen i början av 1990-talet. Varje generation har haft ”sin” serie, om det sen varit finlandssvenska 16, brittiska Skins eller de amerikanska serierna Beverly Hills 90210 eller Glee.
Men det betyder inte att Skam är en serie enbart för ungdomar, alla som en gång varit unga kan känna igen sig. Eller få en inblick i vad ungdomar idag talar om och speciellt hur de talar och umgås.
Eva, Sana, Chris och Vilde i norska dramaserien Skam.Bild: NRK6244 0004 000,avsnitt 4,iman meskini som sana,ina svenningdal som chris,lisa teige som eva,SKAM,säsong 1,Ulrikke Falch,ulrikke falch som vilde,Yle Arenan
Digitala infödingar
Det här är nämligen också en skildring av de digitala infödingarna, alltså de som är födda rakt in i den digitala världen och där mobilen är ungefär som ett elfte finger. Den är alltid där.
De här ungdomarna umgås lika mycket över nätet som i verkligheten och serien har också utnyttjat sociala medier inte bara i sin dramaturgi utan speciellt i hur man i Norge publicerat serien.
Varje scen inleds med ett klockslag, till exempel tisdag 14:30, det är samtidigt klockslaget då just det klippet lades upp på webben. Och varje fredag samlades alla veckans klipp ihop till ett längre avsnitt på ungefär 20-30 min.
Och i likhet med den finska serien #Lovemilla (2013-2014) har man låtit karaktärerna i serien ha egna chattar och man kan följa dem på Instagram. Lägg sen ännu till att skådespelarna i Skam gett ytterst få intervjuer.
Det gör att karaktärerna känns äkta, man kan följa dem liksom man följer sina egna vänner och det är säkert också en av orsakerna till att serien engagerat publiken. Den här delen av handlingen går därför förlorad då man ser serien på Arenan.
Den finska filmen Hymyilevä mies (Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv) finns inte med bland de nio filmer som har utsetts till Oscarskandidater för bästa utländska film.
Juha Kuosmanens film var Finlands kandidat för Oscar-pris, men ratades när Amerikanska filmakademien på torsdagen offentliggjorde kandidaterna.
Filmen handlar om proffsboxaren Olli Mäki som år 1962 mötte den amerikanska proffsboxaren Davey Moore på Olympistadion i Helsingfors.
Från de nordiska länderna finns i stället kandidater för priset från Sverige, Norge och Danmark. Sammanlagt tävlar nio filmer om priset för bästa utländska film. Det fanns 85 förslag till kandidater.
