Quantcast
Channel: Kultur | svenska.yle.fi
Viewing all 20055 articles
Browse latest View live

Titta in hos Karlsson på taket

$
0
0

- Jag läste ”Karlsson på taket” när mina barn var små. Då tyckte jag inte riktigt om hans egenskaper eller karaktär. Men nu när jag inför den här utställningen återupplivade bekantskapen, tyckte jag att han var ganska trevlig i alla fall, säger forskaren och textilkonservatorn Helena Jern.

Helen Jern har varit med och skapat en interiör på Tikanojas konsthem i Vasa föreställande Karlsson på takets hem. Karlssons rum är en del av utställningen ”Sagoland, Ilon Wiklands illustrationer” som presenterar Ilon Wiklands barnboksillustrationer.

Mötte Astrid Lindgren 1953

Ilon Wikland kom till Sverige som krigsflykting från Estland 1944. Efter utbildning på Skolan för bok- och reklamkonst kom hon år 1953 i kontakt med barnboksförfattaren Astrid Lindgren.

Ilon Wikland har illustrerat bland annat ”Mio, min Mio”, ”Bröderna Lejonhjärta” och ”Ronja Rövardotter”, utöver ”Karlsson på taket”. Hon har också berättat sin egen historia i ”Den långa, långa resan” och illustrerat böcker av Mark Levengood.

Ostädat men ombonat hos Karlsson

Karlsson på takets rum är ostädat och sakerna står lite huller om buller. Mat blandas med verktyg på snickarbänken. Tvärs över rummet går en klädlina där Karlssons nattskjorta hänger och sängen är slarvigt bäddad.

Men det är samtidigt mysigt med möbler som är aningen mindre till storleken än vad som är brukligt.

Barnboksillustratören Ilon Wikland Bild: Rajoitettu k 6260 3501,ilon wikland,jag ritar alltså finns jag

- Det här är möbler som vi hittat i museets rekvisitaförråd och i våra föremålslager. Möblerna passar för personer som inte är riktigt fullvuxna. De är dessutom lite trasiga och följer stilen i Ilon Wiklands teckningar, säger Helena Jern och visar den teckning som utgjort utgångspunkten för rumsinteriören.

- Karlsson är en kul typ och jag tror att han är omtyckt av barnen. Han lever i en trygg tillvaro och är en trygg person för barnen. Barn kan identifiera sig med det han talar om och med hans sätt, fast han kan både vara amper och tvär och ha bestämda åsikter.

Sagostunder

- Jag tror att det här rummet kan fastna i minnet hos barn som besöker konsthemmet. Sedan kan de också säga åt mamma att ”inte behöver jag städa, se hur Karlsson på taket har det”.

Karlssons på takets rum på Tikanojas konsthem.
Karlsson på takets rum på Tikanojas konsthem. Karlssons på takets rum på Tikanojas konsthem. Bild: Svenska Yle/ Jessica Morney Astrid Lindgren,Ilon Wikland,Karlsson på taket,Tikanojas konsthem

I samband med utställningen kommer bland annat sagostunder för barn att ordnas. Intresset för sagostunderna är stort och omkring tusen barn är redan inbokade. Helena Jern vågar inte säga om Karlsson själv kommer att dyka upp nån annan gång än under vernissagen.

- Det skulle ha varit trevligt, men han hinner knappast komma fler gånger, skrattar Helena Jern.


Läs högt även för äldre barn

$
0
0

Visst är det mysigt att krypa upp i soffan med en varm och gosig unge bredvid sig och läsa högt ur favoritboken. Många föräldrar slutar dock med detta så fort barnet lärt sig läsa själv. Läsambassadören Katarina von Numers-Ekman uppmuntrar föräldrar att fortsätta med högläsningen upp i tonåren.

Som finlandssvensk läsambassadör har Katarina under de senaste tre åren besökt över hundra skolor i samband med ett projekt som riktat sig till lågstadieelevers föräldrar och lärare. Tanken är att inspirera de vuxna att läsa mer med sina barn.

- De flesta föräldrar läser högt för sina barn då de är små men man skulle gärna få fortsätta med högläsningen även efter att barnet lärt sig att läsa.

Forskning visar att de barn som fått mycket högläsning klarar sig bättre i skolan överlag. Högläsning ger en ryggmärgskänsla för hur språket och texter är uppbyggda. Koncentrationsförmågan tränas, fantasin och empatin utvecklas. Man lär sig leva sig in i andras liv och i andra kulturer.

Katarina von Numers-Ekman är läsambassadör.
Katarina von Numers-Ekman är läsambassadör. Katarina von Numers-Ekman är läsambassadör. Bild: Yle / Hannah Norrena katarina von numers-ekman

All läsning är viktig

Trots larmrapporter om sjunkande läskunskap hos barn och unga är Katarina glad över att skolorna verkligen har tagit tag i detta och gör många fina saker för att motivera och inspirera barn till läsning.

- Skolan, hemmet och andra aktörer behöver samarbeta så de barn som inte fått så mycket läsning hemma inte blir på efterkälken i skolan. Vi vill ju att det ska bli så jämlikt som möjligt.

Enligt olika forskningar läser barn och unga mycket men mest på skärm. Detta innebär att bokläsningen och den s.k. långsamma djupläsningen har minskat. Katarina poängterar dock att dagens läsning innebär många olika sorters läsning.

- Snabb och snuttifierad läsning på nätet är viktigt för vi kan ju inte djupläsa allt som kommer emot. Man måste dock träna sin hjärna så man längre fram, till exempel under studielivet, klarar av att koncentrera sig på långa texter som kräver koncentration och god läsförståelse.

Sluta inte läsa då barnet blir äldre

Då barnet börjar skolan och lär sig läsa lägger många föräldrar böckerna på hyllan och låter barnets läsning vara upp till hen själv. Läsning kan vara kämpigt i början och om barnet måste traggla sig igenom en bok så innebär det inte nödvändigtvis en positiv läsupplevelse.

- En vuxen kan erbjuda en starkare läsupplevelse och ju äldre barnen blir, desto mer spännande blir ju böckerna även för oss vuxna. Med äldre barn kan man också läsa och diskutera det som står i tidningar, till exempel. Det viktigaste är att vi vuxna engagerar oss i det som barnen är intresserade av.

Läs mer om Bertils Bokklubb här.

Chatta med eurovisa Eva Frantz

$
0
0

I kväll utser Sverige sin representant för Eurovision Song Contest. Svenska Yle sänder showen direkt och dessutom kan du chatta med De eurovisas Eva Frantz under Melodifestivalens final.

Tolv bidrag tävlar, men endast ett kan vinna. Kommentera, tyck till och ställ frågor - Eva Frantz svarar. Chatten öppnar klockan 20.50 på lördag kväll.

Robin Bengtsson vann Melodifestivalen 2017

$
0
0

Det blir Robin Bengtsson som representerar Sverige vid Eurovision Song Contest i Kiev i maj.

Precis som många förutspått blev årets final en riktig rysare. Då de internationella jurygrupperna gett sina poäng hade Robin Bengtsson ett litet försprång med låten I can't go on. Försprånget höll i sig också då publikrösterna räknats in i summan.

Man i kostym sjunger i mikrofon
Robin Bengtsson charmade jurygrupperna i Europa med sin låt I can't go on. Man i kostym sjunger i mikrofon Bild: (c) Pelle T Nilsson/Stella Pictures/All Over Press Melodifestivalen,Melodifestivalen 2017,Robin Bengtsson

Publikens favorit var Nano Omar med Hold on, som fick 57 publikröster mot Bengtssons 50. Nano var i sin tur juryns tvåa så det blev jämnt mellan de två herrarna, som i slutändan fick 146 respektive 133 poäng.

Man i bomberjacka sjunger
Nano Omar Man i bomberjacka sjunger Bild: Johan Valkonen/Stella Pictures/All Over Press Melodifestivalen,Melodifestivalen 2017,Nano Omar

Wiktoria som sågs som förhandsfavorit fick bara 29 poäng av jurygrupperna, så inte heller publikrösterna tog henne till mera än en sjätte plats i slutresultatet.
Sångerska med lockigt hår sjunger i mikrofon
Wiktoria Sångerska med lockigt hår sjunger i mikrofon Bild: (c) Pelle T Nilsson/Stella Pictures/All Over Press Melodifestivalen,Melodifestivalen 2017,Wiktoria Johansson

Jon Henrik Fjellgren feat. Aninia ansågs också ha goda vinstchanser, och placerades på fjärde plats av både juryn och publiken.

Jon Henrik Fjällgren och Aninia på Melodifestivalens scen
Jon Henrik Fjellgren och Aninia Jon Henrik Fjällgren och Aninia på Melodifestivalens scen Bild: Pelle T Nilsson/Stella Pictures/All Over Press aninia,Jon Henrik Fjällgren,Melodifestivalen 2017

Robin Bengtsson deltog i Melodifestivalen också i fjol och landade då på en femte plats med låten Constellation Prize. Nu stundar en resa till Ukraina för den 26-åriga sångaren.

Vann rätt låt? Kommentera gärna!

Författaren Sirpa Kähkönen ärvde sin morfars hat

$
0
0

Ideologier har spelat en högst påtaglig, avgörande roll i författaren Sirpa Kähkönens liv. In på bara huden vet hon vad det innebär och hur det kan påverka en att leva nära en person för vilken ideologin har blivit som en drog.

Fyrfaldigt Finlandianominerade författaren Sirpa Kähkönen är hemma från Kuopio. Eftersom dagvård utanför hemmet inte finns här i mitten av 1960-talet, växer hon i hög grad upp med sin mormor och morfar.

Sirpas far arbetar på fabrik medan moderns tjänst är på fackförbundets kontor. Under gymnasietiden när Sirpa sommararbetar på en korvfabrik, får också hon på djupet uppleva hur det är att ha ett fysiskt tungt och uttröttande arbete.

Sirpa Kähkönen som fyraåring tillsammans med sin mor. 1968.
Sirpa Kähkönen som fyraåring tillsammans med sin mor 1968. Sirpa Kähkönen som fyraåring tillsammans med sin mor. 1968. Bild: Privat författare,mor,Sirpa Kähkönen

Barnets ordlösa intuition

Redan som helt liten förstår Sirpa att hennes morfar har varit med om något mycket svårt. Det kommer till henne via gester, blickar, små antydningar, sättet att avbryta sig i talet …

När Sirpa är sexton år berättar hennes mor för henne något som släkten strängt tigit om. Unga släktingar har försvunnit i Stalins Sovjetunionen, dit de åkt på 1920-talet påverkade av kommunismens löften om ett förlovat land.

När Sirpa i början av 1980-talet, som släktens första student, flyttar till Tammerfors och därifrån vidare till Helsingfors för studier, har hon med sig uppförstorade fotokopior som sist varit i mormors ägo. Sirpa vet inte mer än att fotografiernas personer på något sätt är släkt med henne.

Bildernas ordlösa betydelse är så stor att också en ung studerande släpar dem med sig, säger hon. Det är först i början av 1990-talet, när de tidiga 1900-tals händelserna har blivit publika handlingar på våra arkiv, som Sirpa under sina efterforskningar inser något högst konkret:

Bilderna föreställer morfars två bröder, Aarne och Elias samt Elias hustru Klara. Alla tre försvunna under Stalins utrensningar.

När de åkte till Sovjetunionen följde Sirpas morfar Lauri Tuomainen med dem, men han återvände till Finland efter ett år. En stor del av sitt liv lever han sedan med skuldkänslor bland annat eftersom det förmodligen räknas till brödernas nackdel att deras bror inte fortsätter att vara den gode soldat de gått i godo för.

Sabine Forsblom, Carina Karlsson och Sirpa Kähkönen kandidater till Nordiska rådets litteraturpris 2016.
En detalj ur omslaget till Sirpa Kähkönens roman Graniittimies. Sabine Forsblom, Carina Karlsson och Sirpa Kähkönen kandidater till Nordiska rådets litteraturpris 2016. Bild: YLE/Marit Lindqvist Carina Karlsson (Författare),Nordiska rådets litteraturpris,Sabine Forsblom (Författare),Sirpa Kähkönen

Inbördeskrigets följande akt under 1930-talet

Sirpa Kähkönens nionde roman, Graniittimies (2014) handlar just om unga som söker sin frihet i Sovjet. Förutom den, ett antal pjäser och den ungdomsroman som hon debuterade med samt en till, finns också Sirpas stora, sjudelade Kuopiosvit.

I de här sju romanerna följer Sirpa Kuopiobor ända från 1920-talet framåt, med dem har hon velat skapa ett Finland i miniatyr. I det stora persongalleriet finns också en mormor och morfar och deras barnbarn Hilla.

Sirpa Kähkönen är kandidat till Nordiska rådets litteraturpris 2016.
Sirpa Kähkönen när hon var kandidat till Nordiska rådets litteraturpris 2016 för romanen Graniittimies. Sirpa Kähkönen är kandidat till Nordiska rådets litteraturpris 2016. Bild: Tommi Tuomi nordiska rådets litteraturpris 2016,Sirpa Kähkönen

Dessutom har Sirpa skrivit sin egen morfars berättelse i faktaboken Vihan ja rakkauden liekit – Kohtalona 1930-luvun Suomi. Både under 1920- och 30-talet efter hemkomsten från Sovjet låses han in som samhällsfarlig kommunist i Ekenäs tvångsarbetsläger – i dag Dragsviks garnison.

De dåliga förhållandena med klen föda, hungersstrejker, fukt, dålig hygien, sjukdomar … gör honom märkt för livet. Familjens kvinnor försöker på allt sätt skydda honom under resten av hans liv.

Pärmbilden på Sirpa Kähkönens faktabok Vihan ja rakkauden liekit. 2011.
Detalj ur pärmbilden till Sirpa Kähkönens faktabok Vihan ja rakkauden liekit 2011. Pärmbilden på Sirpa Kähkönens faktabok Vihan ja rakkauden liekit. 2011. Bild: Otava faktabok,Sirpa Kähkönen,vihan ja rakkauden liekit

Fångläger som bara ökar radikaliseringen

Enligt Sirpa är det ett klart misstag att låsa in alla de radikaliserade männen. I fångenskapen radikaliseras de än mer, bitterheten och hatet frodas. Och det är ett hat som sedan går i arv till morfars barn och också hans barnbarn.

Det är just den kampen som jag har kämpat med hela mitt livs tid.

Sirpa säger sig alltså ha arbetat med problematiken hela sitt liv. I senaste delen av Kuopiosviten, Finlandianominerade Tankkien kesä, (2016) vill hon visa just hur mycket vi bär med oss av det förflutna.

Pärmbild till Sirpa Kähkönens roman "Tankkien kesä".
En del av pärmbilden till Sirpa Kähkönens roman "Tankkien kesä". Pärmbild till Sirpa Kähkönens roman "Tankkien kesä". Bild: Otava Finlandiapriset,finlandiapriskandidat 2016,Sirpa Kähkönen

Man tycker att det tillhör det förgångna, men de föregående generationernas liv finns också i oss eftersom så mycket går i arv. Mikrohistorikerna brukar tala om det immateriella arvet, som till exempel handlar om hur vi intuitivt tar ställning till frågor, berättar Sirpa.

För hennes del handlar det både om en vrede hon ärvt och tanken att även hon är på förlorarnas sida. Sirpa har lager i sig från år då hon hört tankar upprepas i stil med: Du får inte någonsin glömma, du måste veta vad de gjorde och livet har varit så svårt för oss på grund av dem.

Det har tagit en hel del av Sirpas energi att förstå att hon inte behöver vara på någon sida, att man faktiskt har en möjligheter att identifiera sig också på något annat sätt. Och att hon kan fungera som en fri människa, säger hon, utan att tiga och utan att hata.

En hårdhetens kultur fortfarande

I tidningar från krigstiden står det ofta om att samhället inte har råd med depression. Sirpa tycker att just här finns en orsak till att vi har blivit så känslokalla och okänsliga för just depressionen.

Vi har en kultur av hårdhet här.

Människor uppfyllda av en ideologi tenderar att leva med ett väldigt stort, kanske för stort engagemang. Sirpa menar att de närmaste då lätt glöms bort.

Engagerar man sig bara för de stora ideologiska frågorna, utan att sköta om sina närmaste, sitt hem och sina vardagssysslor, är det nästan samma sak som om man använder narkotika eller alkohol för mycket. Man blir ensidig och glömmer att älska, säger Sirpa Kähkönen.

Sirpa Kähkönen invid ett fönster i Wiik 2017.
Sirpa Kähkönen invid ett fönster i Wiik 2017. Sirpa Kähkönen invid ett fönster i Wiik 2017. Bild: Mi Wegelius/Yle dokumenterat,författare,hat,ideologier,kärlek,Sirpa Kähkönen

Mari Lindman: Vad betyder civil olydnad?

$
0
0

Hela samhällen har förändrats genom civil olydnad, det finns det flera exempel på också i vår egen närhistoria. Men när kan ett brott mot lagen ses som civil olydnad? Och är det som är lagligt alltid rätt?

År 1902 var Finland fortfarande ett storfurstendöme. Under den här tiden inleddes en våg av värnpliktsstrejker. Bakgrunden var att den finska armén i praktiken hade upplösts, och de värnpliktiga skulle kallas in till ryska trupper. Värnpliktsstrejken pågick från år 1902-1904. Många människor lät helt enkelt bli att infinna sig vid uppbåden. En del emigrerade.

Generalguvernör Nikolaj Bobrikoff, som förknippas med förryskning, hotade vapenvägrarna med att dra in studieplatser och att införa yrkesförbud.

1905 inleddes storstrejken som var en betydelsefull episod för historien om Finlands självständighet. Fabriker, skolor och ämbetsverk stod stilla. Strejkarna hade sinsemellan olika mål, men följden blev att förryskningsåtgärderna drogs tillbaka, vägen mot allmän rösträtt (som omfattade både kvinnor och samtliga män, oavsett förmögenhet) var påbörjad och Finland fick en enkammarriksdag genom lantdagsordningen 1906. Tittar man på de här åren märker man att en sorts civil olydnad spelade en avgörande roll.

Det här historiska exemplet väcker många tankar om vad det kan betyda att i en viss situation se sig tvungen att bryta mot en lag som uppfattas som orättfärdig.

Att respektera eller inte respektera lagar

Civil olydnad är ett ord som inte finns i rubrikerna i dagstidningarna så ofta. Ändå är det ett viktigt tema, också just nu.

Ett exempel som väckt en del diskussion är att en del präster i den finska evangelisk-lutherska kyrkan helt öppet meddelat att deras församling för en begränsad tid kan bevilja vissa människor kyrkoasyl. Det innebär att människor som inte fått asyl som en sista utväg, om det bedöms att de befinner sig i fara om de skickas tillbaka, tas under kyrkans beskydd. Kontakt hålls kontinuerligt med myndigheter och polis.

Kyrkoasylen har ingen juridisk kraft i sig, och hindrar inte att en person utvisas, även om myndigheterna hittills har tenderat att respektera denna tradition. Det är snarare frågan om en markering. En präst i Åbo församling har i Åbo Underrättelser talat om ”legaliserad civil olydnad”. Bland annat inrikesministern har ifrågasatt denna praxis.

Men kyrkan bryter inte explicit mot några lagar genom kyrkoasylen.

Att blåsa i visselpipan

Whistleblowing i olika skepnader - tänk till exempel på Edward Snowden och Chelsea Manning - kan vara exempel på civil olydnad, där någon väljer att avslöja olägenheter, trots att avslöjandet är straffbart. Visselblåsande hänger ihop med civil olydnad också på det sättet, att syftet är att väcka diskussion om sådant som tidigare inte varit allmän kunskap.

Många oroar sig för de högerextrema krafter som breder ut sig i Europa och USA. En dimension det inte går att blunda för är att lagstiftarmakten i flera länder (tänk på Polen och Ungern) hamnat i händerna på makthavare som vill skapa exkluderande, instängda samhällen.

Den här utvecklingen föder två reaktioner som kan verka ganska olika.

Den ena är att säga att ett sunt juridiskt system måste försvaras, eftersom det håller på att krackelera. En annan reaktion är att det finns utrymme att vägra vara laglydig om lagarna är sådana, att de inte kan respekteras.

Jag tror inte att de här två nödvändigtvis alltid måste vara skilda från varandra. En och samma person kan stå för båda: att försvara en rättsstat, och att säga att det finns situationer där lagar måste brytas i protest mot en stat som inte lever upp till att vara en riktig rättsstat.

Vad betyder civil olydnad?

Men vad betyder civil olydnad? I vilka fall kan ett lagbrott ses som civil olydnad? Jag ska skriva om varför det inte är så lätt att svara på de frågorna.

I en numera klassisk text från 1849, ”Om civil olydnad” skriver den amerikanska filosofen Henry David Thoreau att det kan komma en gräns där individens eget samvete övertrumfar lagen. Den specifika kontext han skriver om i texten är USA i mitten av 1800-talet, ett land där slaveriet fortfarande upprätthölls och där ett krig mot Mexiko pågick.

Thoreau vägrade betala krigsskatt för att han inte ville stöda en regim som upprätthåller krig och slaveri. Texten har varit enormt inflytelserik i diskussionen om varför en moralisk övertygelse ibland kan berättiga att lagen inte följs.

En viktig sida i civil olydnad är att väcka andras olydnad.

Med civil olydnad avses att på ett öppet och (ofta) icke-våldsamt sätt bryta mot lagen eller vägra utföra vissa föreskrivna handlingar för att genom detta förändra samhället i en viss riktning.

Suffragetterna i Storbritannien och USA är exempel på en rörelse som såg sig tvungen att ta till civil olydnad för att få in kvinnors rösträtt på den politiska agendan, för att få allmänheten och de etablerade politiska institutionerna att lyssna. I filmen Suffragette som kom härom året skildras på ett intressant sätt oenigheterna inom rörelsen angående vilka medel som skulle tas till för att nå förändring: är det berättigat att krossa fönster och bränner ner hus? Hur får man människor att reagera?

Formerna för civil olydnad varierar: det kan till exempel handla om blockad, ockupation, vägran att utföra arbetsuppgifter, värnpliktsvägran, offentliggörande av dokument. En viktig sida i civil olydnad är just att väcka andras olydnad - att väcka reaktioner mot en regim eller en viss lag som betraktas som korrupt. Att få människor att ifrågasätta sin egen laglydighet, sin egen lydnad. Att få människor att ta ställning.

Ingen neutral beskrivning

Intressant med civil olydnad är att fenomenet inte alls låter sig sorteras på en höger-vänsterskala. Sådan olydnad har försvarats på religiösa grunder, av liberala, av medborgarrättskämpar, av anarkister, av miljöaktivister, av motståndare till totalitära samhällen (som Sovjetunionen).

Tittar man närmare på debatten om civil olydnad kommer man att märka att det inte finns någon given, neutral beskrivning av den. Civil olydnad är ingen juridisk term. Det är snarare ett normativt begrepp, ett begrepp som innehåller en värdering. Talar man om civil olydnad (snarare än exempelvis om ett brott), brukar man ofta mena att handlingen är berättigad, vilket i sin tur kan utmanas genom att beskriva handlingen på ett annat sätt.

Är det lagliga alltid rätt?

Thoreus text om att respektera eller inte respektera lagen berör ett tema som i högsta grad är levande: vilken är relationen mellan lag och moral? Att dessa inte är synonymer skulle de flesta hålla med om. Rasistiska, kvinnofientliga eller homofobiska lagar påminner oss om detta (tänk på Apartheid-systemet).

Lagstiftning som leder till beslut som försätter människor i fara visar också på skillnaden.

Ändå lever en rätt allmän föreställning kvar: att det lagliga är lika med det moraliskt godtagbara.

I Finland idag säger många människor att de tappat tron på det finländska systemets förmåga att se till flyktingars bästa, att erbjuda trygghet åt dem som behöver det.

Så här sade bibliotekarien och aktivisten Sunniva Drake nyligen i Hufvudstadsbladet:

"Jag levde länge i tron att vårt system fungerar, att de som måste få asyl för att saken gäller liv och död verkligen också får det via våra lagliga kanaler. Men så drev regeringen genom lagförändringar som lett till att massor av människor som hotas till liv och lem får avslag på sina ansökningar. De kan inte stanna kvar och de kan inte heller resa hem".

Citatet uttrycker den desperation som sprider sig: hur ska vi få politikerna att lyssna? Hur ska vi nå fram med budskapet? Att lagarna åtminstone formellt sett stiftats enligt demokratisk ordning är här inte det sista ordet – diskussionen och försöken att förändra pågår.

Ändå lever en rätt allmän föreställning kvar: att det lagliga är lika med det moraliskt godtagbara. ”Det vi gör är faktiskt lagligt” – det är kanske det vanligaste sättet att som politiker fösa undan kritik. Här framstår lagen som något oemotsägligt och självklart. Lagen är lagen. Mer med det är det inte. Om något är lagligt kan det inte kritiseras.

Men som filosofen Jonas Ahlskog skriver i en bloggtext för ett par veckor sedan: att följa lagen betyder inget mer än att man följer samhällets minimikrav – genom det kan man inte bli moraliskt frikänd.

Samtidigt lever som sagt hela tiden en moralisk utvärdering av lagar ett synnerligen aktivt liv. Lagar är inte fixerade, och utvärderandet av dem sker inte bara i riksdag och regering. Medborgare debatterar lagars ändamålsenlighet, humanitet, rättvisa. ”Att allt har gått rätt till” är inte ett övertygande sätt att avfärda den desperation som upplevs av dem som oroar sig för vänner och bekanta som nekats asyl.

Att följa sitt samvete

Att människors samvete inte ger auktoritet åt en lag finns som sagt som ett betydande stråk i civil olydnad.

Men samvetet kan åberopas på många sätt. Utrikesminster Timo Soini, Sannfinländarnas partiledare, var alldeles nyligen förgrymmad på att medlemmar ur hans riksdagsgrupp röstade för jämlik äktenskapslag och gick emot partilinjen genom att åberopa samvetet. Samtidigt är det just samvetet de som motsatt sig samma lag också ibland talat om.

Men att samvetet åberopas på olika sätt betyder inte att samvetets roll är godtycklig eller problematisk. Att säga att någon åberopar samvetet för att, säg, vägra ha med kvinnliga präster att göra, väcker frågan: Är det verkligen samvetets röst som talar här? Att vädja till samvetet kan ses som början på ett samtal, en markering som bjuder in till reflektion – inte en inåtvänd deklaration om vad samvetet råkar säga i mitt fall.

Men hur är det då med civil olydnad och samvetet?

En vanlig kritik mot civil olydnad är just att den påstås ge plats för att försvara lagbrott som berättigas på godtyckliga grunder.

Får jag bryta mot lagen, om min egen moral står i konflikt med lagen?” Det här är ett vanligt sätt att ställa upp frågan, och en sådan uppställning får moral att se ut som något helt subjektivt, godtyckligt. Utifrån detta sätt att fråga tror jag många är benägna att svara nej – bilden av den oberäkneliga moralen mot den stabila och demokratiskt grundade samhällsordningen anmäler sig. Men jag tänker alltså att man inte måste tänka på samvetet så här.

Civil olydnad som del av demokrati

Att civil olydnad handlar om det personliga samvetet har också ifrågasatts, bland annat av filosofen Hannah Arendt, som menade att samvetet är något privat. Enligt henne utövas civil olydnad av ett kollektiv av människor i offentligheten. Arendt ansåg att civil olydnad tillhör en levande demokrati som förmår ifrågasätta sig själv, som visar att nya initiativ är möjliga. I sina texter oroar hon sig för att samhället börjar snurra på som ett väloljat maskineri.

I linje med detta kunde man tala om öppet motstånd som en inbjudan att tillsammans granska makten. Enligt det här är civil olydnad inte ett undantagstillstånd som strävar efter att återupprätta rättsstaten som idealt sett rullar på som vanligt.

Omstritt begrepp

Civil olydnad är ett omstritt begrepp och ett omstritt fenomen. Så måste det också vara. Det är inte givet att en aktion som är avsedd att vara civil olydnad betraktas så. Det visar också de klassiska exemplen på civil olydnad, från suffragetterna till medborgarrättsrörelsen.

Att något anses vara en moralisk övertygelse som berättigar ett lagbrott med avsikt att förändra samhället, kommer alltid att omges av konflikt och kontrovers. Frågan om civil olydnad i sig ska uppmuntras går inte att svara på, eftersom civil olydnad kan vara så olika saker, som tjänar olika syften.

Men man kan ändå säga att ett samfund som slutar reflektera över huruvida lagar är moraliskt rättfärdigade är ett skräckscenario: ett samhälle där vi slutat bry oss och maskineriet rullar på i all stillhet. Kanske rullar det mot något alldeles fruktansvärt, utan att någon protesterar.

Vad tänker du: är det lagliga alltid moraliskt rätt? Är det alltid moraliskt rätt att följa lagen?

Text: Mari Lindman

Historien om hur s/y Daphne kom tillbaka till Åbo

$
0
0

Segelbåten Daphne står i dag i museet Forum Marinum i Åbo och blänker i kapp med solen. Vem som helst kan gå fram och känna på båten som författaren Göran Schildt seglade med, då han i flera böcker skrev om familjens resor på Medelhavet.

Men att Daphne står där den står är ingen självklarhet utan ett resultat av hårt arbete, kärlek till konsten och lite galenskap.

Idén att återföra Daphne till Åbo uppstod en dag i september 1995 då regissören Ralf Långbacka och formgivaren Guy Lönngren tog tag i saken på allvar.

Ralf Långbacka och Guy Lönngren kände paret Schildt och hade också seglat med dem i den grekiska skärgården. Beslutet att leta reda på Daphne fattades hemma hos Lönngrens i S:t Karins.

- Men det vi inte visste då var att Daphne delvis hade förstörts i en orkan i Karibiska havet bara två veckor tidigare, säger Långbacka.

"Fullständigt befängt"

Efter att beslutet var fattat började ett tidsdrygt arbete att köpa och få hem det som fanns kvar av Daphne. Daphne ägdes då av tysken Joakim Frizt som hade köpt båten av Göran Schildt 1984.

Guy Lönngren och Ralf Långbacka i halvbild.
Guy Lönngren och Ralf Långbacka. Guy Lönngren och Ralf Långbacka i halvbild. Bild: Yle/Marie Söderman Dafne,guy lönngren,Göran Schildt,Långbacka,Lönngren,Ralf Långbacka

När Lönngren och Långbacka berättade för Göran Schildt att de tänker ta hem Daphne blev de bemötta med skepsis.

- Göran tyckte att det var en helt befängd idé, säger Långbacka.

Processen att få hem båten tog totalt cirka sex år och innebar enorma mängder av korrespondens per fax och telefon med ägaren som krävde ett rätt oskäligt pris för ett vrak.

- 160 000 mark ville Joakim Frizt ha och det gick inte att pruta för han insåg att han ägde en guldklimp, säger Långbacka.

Stora skador på skrovet

Då båten skulle skeppas från Miami till Rotterdam hamnade den av misstag dessutom under en tung container så att den skadades ännu mer.

- Båten var i princip delad i två delar och hade spruckit upp från fören ner till kölen när den kom till Helsingfors, berättar Lönngren.

Under tiden grundade Långbacka och Lönngren föreningen Pro Daphne och fick in donationer som gjorde det möjligt att reparera båten.

En skylt med Forum Marinums logo mot en tegelvägg.
En skylt med Forum Marinums logo mot en tegelvägg. Bild: Yle/Philip Stenkula forum marinum,åbo

- Det gällde att få ihop donationer för vi insåg att vi inte kan göra ombyggnaden som ett talkoarbete, säger Långbacka.

Båtbyggarlinjen vid Östra Nylands folkhögskola i Kuggom i Lovisa åtog sig att reparera Daphne under ledning av överlärare Erkki Lönnqvist - och slutresultatet blev fantastiskt.

Hur känns det i dag - att Daphne står där hon står?

- För min egen del var det viktigt att synliggöra Göran Schildts projekt med Daphne. Det handlar om att skapa en hel kulturplattform. Båten har byggts i Åbo och de seglatser Daphne har varit med om i Europa finns beskrivna i Göran Schildts böcker på 50 olika språk., säger Lönngren.

Göran Schildt
Göran Schildt föddes den 11 mars 1917 och avled 2009 i Ekenäs. Göran Schildt Bild: YLE Ekenäs,göran schildt,schildt,villa schildt

För Guy Lönngren var det också viktigt att fartyget skulle vara lättillgängligt.

- Vi lyckades lyfta in Daphne i en restaurang så att man ser fartyget både från gårdssidan och inifrån restaurangen. Den som vill kan kliva in i båten och se hur liten Daphne egentligen är, bara drygt 10 meter, säger Lönngren.

- Visst hade vi en form av galenskap då vi genomförde allt detta, men utan den galenskapen hade det knappast varit möjligt att få Daphne tillbaka, säger Långbacka.

I år är det 100 år sedan Göran Schildt föddes. Daphne ritades av ingenjör Jarl Lindblom och blev klar från Åbo Båtvarv 1936.

Isabella Löwengrip: Jag vill göra allt!

$
0
0

När man tar en titt på Isabella Löwengrips blogg, Instagram- eller Facebook-konto idag ser man bilder av en vacker, målmedveten ung kvinna som tycks hinna med allt från entreprenörskap och möten till semesterresor och småbarnsvardag. Det känns som en glansbild av vardagen.

Men för dem som följt med henne längre, eller rent av från början för tolv år sedan är det inte detta som lockar. Utan snarare ärligheten och känslan av att allt är möjligt.

Började blogga som fjorton år

När det kommer till drivkraften så är det just hennes målmedvetenhet som känns beundransvärd. Men för tolv år sedan när hon startade bloggen, då under namnet Blondinbella, var det inte lika klart vart vägen skulle ta henne.

- Jag var fjorton år när bloggen startade och då kunde jag ju inte drömma om att jag skulle blir entreprenör och starta bolag, säger hon. Där och då var med mer att jag ville skriva en dagbok, fast på nätet. Jag ville bli advokat och göra något helt annat.

Men som sexton år gammal började hon driva bloggen som ett bolag och hennes karriär som företagare inleddes.

- Då märkte jag att det är ganska härligt det här med att vara sin egen chef, att man då själv kan bestämma hur länge man får sova på morgonen, och det var väldigt mycket frihet så jag fastnade.

Grundade företag som sexton

Hon berättar att hon växte upp väldigt snabbt, eftersom hon flyttade hemifrån redan som fjortonåring och grundade bolaget med bloggen vid sexton.

Men hurdan var den fjortonåriga Isabella, jämfört med den som vi ser idag?

- Det är stor skillnad, säger Isabella. På den tiden gick jag i höstadiet och var mobbad. Det var en tuff tid i livet, både hemma och i skolan, så att flytta till eget boende var bäst för mig där och då. Jag fick ett jobb samtidigt på ett café och så hade jag studierna. Men jag hade inga kompisar i skolan så jag sökte mig till ett politiskt ungdomsförbund istället där jag lärde känna andra kompisar. Och så startade jag bloggen.

En fiktiv Blondinbella

Från början var det att skriva en dagbok, men när Isabella inte fick några läsare så hittade hon på karaktären Blondinbella på bloggen.

- När livet var ganska tufft på riktigt så var det väldigt skönt att få ha den här fiktiva personen som jag kunde låtsas vara. Jag var Blondinbella i två år, men när jag sedan skulle driva företaget och få andra bolag att köpa annonser på bloggen så blev det ganska svårt när jag hade låtsats vara någon helt annan i två års tid. Då måste jag börja berätta vem jag var istället. Och det tog tid att vända varumärket.

Hon konstaterar att det var en process hon jobbade med ända till för några år sedan.

- Jag började ju som en ganska provocerande fiktiv karaktär, som kallade sig för Blondinbella, som hade ganska starka åsikter och som ville verka äldre. För att vända varumärket var jag tvungen att visa att jag egentligen är ganska klok, att jag är en vettig människa. Så det har tagit tid att visa att jag är en entreprenör. Jag är inte bara en ung provocerande tjej, utan jag kan också lite saker.

Och visst fanns det läsare som kände sig lite lurade när berättelsen bakom den fiktiva Blondinbella kom fram.

- Folk märkte att det här stämmer ju inte som du har skrivit. Men sen när jag började förklara varför det hade blivit så, att jag hade haft det så tufft och att det varit mitt sätt att hitta mitt eget spelrum där jag fick vara hur jag ville, då fick de ju också en förklaring till varför det hade varit så.

En av Sveriges största bloggar

Idag har Isabella Löwengrips blogg hisnande 1,3 miljoner läsare i veckan, främst i Sverige, Norge och Finland, och har blivit en riktig framgångssaga. Nyckeln till framgången är ärlighet, menar Isabella.

- Jag tror att det vi ser online är väldigt perfekt, det är mycket filter och retuscheringar. Alla liv känns så perfekta när man ser på Facebook. Jag har alltid varit väldigt ärlig med mina utmaningar, t.ex. när jag blev mamma, att det inte alltid är så lätt, att man skriker på dom när dom inte sover ibland. Att det är stökigt hemma och pasta under bordet. Jag har talat om psykisk ohälsa och min adhd. Jag har varit väldigt öppen, både när det gått väldigt bra i livet och för företagen, men också när det inte funkar och är tufft. Det tror jag gör att det blir mer intressant att följa under så många år. Det inte bara det glamourösa med ett bra filter, utan man får verkligen följa mig på min resa mot att nå mina mål.

Numera är det inte bara bloggen som gäller. Isabella driver flera företag, har varit chefredaktör för tidningar, hon skriver och förläser. Men varifrån kommer drivkraften?

- Jag har alltid sporrats av att vara självständig, klara mig själv och sätta nya mål, utmana mig själv och se hur långt jag kan nå. Jag är nyfiken och vill hinna med allt och det är också därför jag har startat elva bolag under de här åren. Många har ju inte fungerat så klart, men under min tonårstid så ville jag testa mycket. Det har också gjort att jag idag som tjugosex år gammal har bolag som har börjat växa och nu är vi ganska många anställda. Jag hoppade ju av gymnasiet så det här har varit mitt sätt att lära mej.

Våga gå sin egen väg

När Isabella ser bakåt kan hon inte säga att hon skulle ångra något eller att det skulle finnas något som hon direkt skulle vilja ändra på.

- Däremot kan jag vända på det lite. Också då när jag var tonåring har jag alltid valt att gå min egen väg. Jag har inte lyssnat på så många andra, vad dom tycker och tänker, om ska jag starta det här projektet eller inte, eller som i mitt fall att välja mellan bolag och gymnasiet, och det var ett svårt beslut.

En annan sak var att hon valde att skaffa barn rätt tidigt.

- Jag var tjugotvå när jag gifte mej och tjugotre när jag fick mitt första barn. Så det har varit ett vinnande koncept för mej att inte lyssna på så många andra utan jag gör som jag själv vill, då blir det bra, säger hon.

Framtiden ser hon positivt på, och en hel del planer och nya mål finns det också.

- Jag är duktig på att pensionsspara, säger hon med ett skratt. Så jag tänker ganska långt fram. Men jag älskar ju mål och att planera. Jag ser nog åren som kommer, fem-tio år framöver, och jag ser nästa steg hela tiden. Just nu vill jag driva mitt eget skönhetsbolag och göra det internationellt, likaså mitt eget investmentbolag. Och jag hoppas att bloggen kan finnas i fler länder och få fler läsare. Så fort jag har uppnått ett mål så kommer det flera, det är mitt sätt att sporras varje dag.

Tydlig målbild

För Isabella är det viktigaste att målbilden är klar, att man vet var man ska hamna.

- Sedan är det jättesvårt att se själva vägen till målet. Oftast behöver man bara jobba mot målet så brukar det bli tydligt vart man vill. Men det viktiga är ju på något vis att det roliga inte bara är att nå målet utan också att resan dit blir en viktig del i det. Resan är ju nästan det roligaste för det är där jag lär mej saker också. Det som är bra är att inställningen blir: stöter man på problem och utmaningar på vägen så tänker man att nu ska jag lära mej något utav det här, för att sedan kunna nå mitt mål där framme. Så jag har fått en ganska positiv inställning till livet och det gör att jag blir en ganska glad person.

I arbetsbilden för Isabella ingår också att åka runt och föreläsa. Oftast handlar det om att inspirera folk till att våga starta företag.

- Man träffar så många intressanta personer med så många bra idéer, man vill ha sitt eget men vet inte hur man ska komma igång. Framför allt märker jag att folk är så rädda för vad andra ska tänka och tycka. Vad händer om jag misslyckas? Men vad händer om du lyckas? Att försöka vända på det, det är det jag vill få fram. Jag kommer från en miljö där det inte fanns några kontakter, inga pengar i början och jag var väldigt ung. Jag hade väldigt många saker emot mej men ändå har jag kunna bygga upp mitt eget. Och kan jag så kan andra också.

Hård kritik

Under årens lopp har Isabella själv och det hon gjort ofta förekommit på löpsedlarna. I och med detta och bloggens popularitet han hon också alltid fått ta emot mycket kritik. Tidvis har hon också fått utstå regelrätt smutskastning. Men trots det har hon gått vidare.

- Det är alltid tufft att ta emot kritik, konstaterer hon. Det jag försöker tänka på är att det är en jobbroll som man går in i, det här med att vara offentlig. Fastän det blir väldigt nära inpå. Sedan måste jag tänka att kritiken som jag får är mot min jobbroll och inte mot mig privat.

Men visst får hon kritik som också känns.

- Jag kommer ihåg när jag blev mamma. Det var igen en ny roll som jag gick in i, som jag ju då inte var säker i, minns hon. Att då får höra att jag var världens sämsta mamma för att jag glömde bebisens mössa när vi gick från BB till bilen, och att jag fick tvåtusen kommentarer kring att jag inte kommer att fixa det här för att jag ju glömde mössan redan dag ett, det gör ont förstås. Men man måste bara tänka på att det alltid är lättare att kommentera något negativt än positivt.

Trots att hennes blogg och konton på sociala medier svämar över av kommenatrer ser hon det som sin plikt att läsa dem alla, även de negativa.

- Men samtidigt har jag ju världens bästa jobb för jag får också höra en massa fina komplimanger varje dag. Jag får höra att jag är duktig och inspirerande. Det är få som får höra så mycket fint varje dag, så jag är snarare tacksam.

- Sedan behöver man inte alltid godkänna de negativa kommentarerna, man kan också bara ta bort dem, de har liksom ingen rätt att stå där. Man måste bestämma hur mycket plats de ska få. Men det är ju klart att får man tio positiva kommentarer och sedan en negativ så är det ändå lätt att den negativa stannar på nåt vis. Man måste bara jobba med sig själv och tänka nej, jag ska bara lyssna på de här tio positiva istället.

Läsarna är unga kvinnor

De som läser hennes blogg är främst kvinnor mellan tjugofem och fyrtiofem år, av dem har hälften barn.

- Det är det här med barnfamilj och kvinnor mitt i karriären, att man försöker få ihop livet med familj och jobb, som är det gemensamma. Så jag och läsarna lever ganska lika liv på den punkten.

Blogg på franska och tyska

Som bäst lever Isabella i spännande tider för hennes blogg håller på att expandera internationellt också.

- I nuläget finns bloggen på svenska och engelska. Den engelska drivs av två personer som översätter i jour så fort jag har skrivit något. Men nu i dagarna släpps bloggen också i tysk och fransk översättning. Det beror på att ett av mina bolag expanderar till de länderna och då känns det mer naturligt att kunna vara där på det lokala språket.

- Jag hoppas ju på en internationellt stor blogg. Vi i Norden är duktiga på det här med jämställdhet och att man som kvinna kan göra både och, även som ung. Och det vill jag visa, att man faktiskt kan klara av både bolag, karriär och barn.

Listade hundra mål

Med tanke på framtiden har hon ännu mycket som hon vill göra och uppnå.

Det finns hur mycket som helst, skrattar hon. Jag skrev en lista med hundra saker jag vill göra innan jag dör för några månader sedan. Och det var ganska svårt, till och med för mej som gillar mål, att komma på hundra stycken. Dom första femtio kom jag på men de sista femtio var svåra. Men jag är ju entreprenör, jag brinner för det och vill gärna fortsätta med det, och att lite som Richard Branson bygga ett internationellt bolag, det vore coolt!

Med på hennes hundra mål-lista fanns att köpa en viss bil efter tio år som entreprenör och sedan drömmer hon om att åka upp i rymden.

- Jag skulle också vilja ta fram en egen chokladkaka med Marabou, så det är både stort och smått. Öppna en egen förskoleverksamhet vill jag också göra. Det finns så mycket och jag skulle ju vilja göra allt. Det är också därför jag startade mitt eget investmentbolag, för att kunna gå in i andra bolag och få vara med på ett hörn.

Hon har till och med varit i kontakt med Richard Branson.

- Jag har faktiskt försökt, och skrivit upp mig för att få åka upp med det där planet med vilket man precis kommer upp där ovanför stratosfären, men vi får se. Nu har jag barn så jag har blivit lite feg av mej. Det var lättare innan jag hade barn, då hoppade jag fallskärm, men nu vågar jag knappt åka berg- och dalbana längre.

På svaret om hon har några gränser eller begränsningar är svaret entydligt.

- Nej, de har jag inte! När jag var tolv ville jag bli statsminister i Sverige men sedan minskade målet till advokat. Oprah har t.ex. alltid inspirerat mej. Man måste ju få sikta högt, om ett mål inte susar till i magen är det för nära, menar hon. Jag måste fråga mig: kan jag verkligen tänka på de här stora drömmarna, vågar jag säga detta högt? När man nästan skäms för att säga målet högt, då har man lyckats nå rätt nivå.

Isabella Löwengrip är gäst i Efter Nio om mål måndag 13.3.2017 kl. 21.00 på Yle Fem och på Yle Arenan.


Ida Henrikson: Om Marina Abramović och att återskapa nuet

$
0
0

I den här veckans bokpodd med Hietanen & Henrikson pratar vi om boken Gå genom väggar om performancekonstnären Marina Abramović - en omvälvande läsupplevelse. Det är en djupdykning i en fascinerande kvinnas liv och en betraktelse av vad konst är eller kan vara. Men går det nånsin att på ett rättvist sätt dokumentera det som endast sker i nuet?

Performancekonstens drottning Marina Abramović har varit aktiv i minst 40 år och gjort den alternativa konstformen känd också bland bredare massor. Boken Gå genom väggar är, förutom en biografi över hennes liv, också en introduktion till genren överlag.

Mycket av Abramović konst handlar om uthållighet.

Hon skär sej, leker med is och eld, hon svälter och späker kroppen. Hon springer in i väggar både bildligt och bokstavligt talat.

Hon vill testa sina egna smärtgränser. Det är ofta våldsamt, hur länge kan hon stå ut? När hon väl passerar gränsen, vilket hon gör eftersom hon aldrig går med på att ge upp, och kommer ut på andra sidan - finner hon den totala friheten. Till och med kontakten med något andligt eller gudomligt.

Och kontakten med stunden.

Ett annat ledord, som långt definierar hela performancekonsten, är flyktighet. Performance handlar mer än någon annan konstform om det som sker just precis här och nu. Efter att verket är slut blir inget kvar.

Fast det är bara en halvsanning.

För paradoxalt nog har Abramović gjort stora ansträngningar för att filma och dokumentera sina uppträdanden, som på det viset har bevarats för dem som inte varit på plats, just då.

Jag undrar ändå om det nånsin går att rättvist dokumentera eller återge ett verk. För att inte tala om att recensera. Det här gäller såklart all performativ konst. Blir inte allting som inte sker i nuet historieskrivning? All dokumentation är subjektiv.

För tillfället pågår en utställning i Stockholm (fram till den 21 maj) där Abramović bland annat har utbildat skådespelare att återuppföra några av hennes legendariska verk. Hon har också själv jobbat med att tolka andra kända performancekonstnärers verk. Vad är nuet värt?

En del av Abramović konst kan ibland till och med kännas omotiverad eller godtycklig.

När det gäller performance är det lätt att utbrista: “Men det där skulle ju jag kunna göra!”

Ja, men du gjorde det inte. Bara att komma på idén, att skapa formen och sedan tro på sin vision till etthundra procent är beundransvärt. Varifrån kommer självförtroendet till att sitta på en hög av ruttnande benkotor och kalla det konst och sedan vinna huvudpris på Venedigbiennalen?

En av orsakerna till att jag upplever Abramović så provocerande, är att nästan allt utgår från hennes egen upplevelse. Hur känns det för henne själv? Och varför skulle det vara intressant för någon annan?

I flera av sina verk utsätter hon sej för livsfara. Hon säger att hon är redo att dö för konsten, eftersom verket kräver att hon utför det exakt som hon planerat det. Den orubbliga tron på det hon själv gör är hisnande. Samtidigt är det intressanta i all konst, åtminstone för mej, det som sker i mötet med betraktaren, publiken.

Nuet kräver total tillit till sej själv - men samtidigt en öppenhet för omständigheterna.

Ett av hennes kändaste verk, The artist is present, går ut på att Abramović sitter i ett galleri medan åskådarna i tur och ordning får sätta sej mittemot henne och titta henne i ögonen. Många börjar gråta, ofta gråter hon själv under dessa möten. Den magin kan ju inte gå att återskapa eller ta fasta på, på något annat sätt än att själv befinna sej just där, just då.

Eller?

När jag sitter hemma på min säng och googlar fram klippet av The artist is present där Abramović ex-partner Ulay sätter sej mittemot henne och deras blickar möts efter en lång och svår separation, gråter vi alla tre.

Samlade frågor och svar kring Yle Teema & Fem

$
0
0

Varför gör Yle det här? Försvinner det program? Betyder det här mindre tv på svenska? Här hittar du svar på åtminstone en del av de frågor tv-reformen kan väcka.

Varför slår ni ihop Yle Teema och Yle Fem?

Yle slår inte ihop kanalerna utan de delar kanalplats, precis som Yle Fem gjort med SVT World under de senaste åren. Nu blir partnern Yle Teema som är Yles egen kanal.
Yle förnyar tv-utbudet eftersom vi vill betjäna alla finländare då medievanorna förändras. Den nya utbudsstrukturen svarar bättre på det förändrade tittarbeteendet. Vi tittar allt mer på tv via webben och allt mindre på den traditionella tv-apparaten. Med förändringen slår Yle vakt om att tv är tillgänglig för alla nu och i framtiden oberoende av tid, plats och apparat.

När sänder Yle Fem?

Yle Fem kommer att sända eget innehåll sju dagar i veckan i prime time - precis som nu.
Yle Fem sänder alla förmiddagar och på bästa tittartid med start kl. 17.25 alla dagar. Två dagar i veckan, söndagar och måndagar, sänder Yle Fem hela kvällen, tisdagar till lördagar kl. 17.25-20. Så här ser tv-kvällen ut efter 24.4.

En delad kanalplats - vad innebär det?

Att Yle Fem delar kanalplats är de facto inget nytt. Sedan 2011 har Yle Fem delat kanalplats med SVT World. Nu blir partnern Yle Teema som är Yles egen kanal. Teemas program blir i och med den delade kanalplatsen också mera tillgängliga för svenskspråkiga tittare, eftersom målet är att Teemas program i högre grad än tidigare kommer att textas till svenska. Yle Fem kommer också att sända eget innehåll sju dagar i veckan i prime time - precis som nu. I och med förnyelsen kommer mängden repriser under prime time på bästa tittartid att minska.

Yle Teema och Yle Fem delar på sändningarna på bästa tittartid. I praktiken innebär det här att Yle Fem sänder förmiddagar, 17.25-20 fem dagar i veckan, tisdagar till lördagar, och hela kvällar från 17.25 framåt på söndagar och måndagar. Det betyder att vissa program byter sändningstid, men de program som funnits på Yle Fem har en plats också på den nya gemensamma kanalplatsen. Repriserna försvinner så gott som helt från tv-kvällarna. I stället sänder Yle Fem en blandning av nordiska program och repriser på förmiddagarna. Söndagsmorgnarna bjuder på program för småbarn och juniorer från kl. 8.15 framåt.

Vad gäller timfördelningen kommer Yle Fem och Yle Teema att sända ungefär lika mycket. Yle Fem kommer att sända två hela kvällar i veckan, på söndag och måndag. TV-nytt och BUU-klubben kommer att sända precis samma tider som idag, kl. 19.30 och klockan 18 varje dag. Tisdag till lördag sänder Yle Fem fram till kl. 20 varvid Teemas innehåll tar över.

Betyder det här mindre Yle Fem-innehåll i den gemensamma kanalen?

Den nya kanalen kommer att innehålla ungefär lika mycket Yle Fem-innehåll som Yle Fem gör idag. Skillnaden är att det blir färre repriser på kanalen under bästa tittartid. Yle Fems uppdrag - att betjäna den svenskspråkiga befolkningen i Finland består.

Vad gäller timfördelningen kommer Yle Fem och Yle Teema att sända ungefär lika mycket. Yle Fem kommer att sända två hela kvällar i veckan, på söndag och måndag. TV-nytt och BUU-klubben kommer att sända precis samma tider som idag, kl. 19.30 och klockan 18 varje dag. Tisdag till lördag sänder Yle Fem fram till kl. 20 varefter Teemas innehåll tar över.

Utöver de svenskspråkiga innehållen i Yle Teema & Fem kommer det också att finnas svenskspråkiga program på Yles andra tv-kanaler som till exempel Strömsö.

Blir det mindre innehåll på svenska nu?

Ja och nej. Eftersom SVT World inte längre sänds, innebär det en minskning i det svenska innehållets sammanlagda volym. Men Yle Fems innehåll kommer att ha ungefär samma omfattning som nu. Målet är också att Yles innehåll textas till svenska i högre grad än tidigare. På den gemensamma kanalplatsen textas till en början alla de program som Yle Teema sänder tisdagar till lördagar kl. 20-21.

Vem bestämmer över Yle Fem?

Det är fortsättningsvis Svenska Yle som leder och ansvarar för Yle Fem och bestämmer över sändningstiden och budgeten enligt överenskomna ramar.

Försvinner Fems eller Teemas program nu?

På grund av förnyelsen försvinner inte program. Som en följd av normal programutveckling kommer nya program till och gamla kan upphöra. En ännu starkare Arena ger fler möjligheter för publicering av Fems och Teemas innehåll.

SVT World kommer att upphöra och finns alltså inte på Yle Teema & Fem. Istället sänder vi utvalda SVT-program som har en stor publik och som kompletterar Svenska Yles utbud som en del av Yle Fem.

Ni har lovat att Yles svenskspråkiga tjänster som helhet stärks. På vilket sätt då?

Vi textar mera till svenska, Yle Arenan utvecklas och innehållet på Arenan breddas, vi kommer också att sända svenskspråkiga innehåll på andra Yle-kanaler. Vi kommer också att få rättigheter att publicera mera SVT-innehåll på Arenan.

Vad händer vid stora plötsliga nyhetshändelser? Har Yle Fem förkörsrätt då?

Vid stora plötsliga nyhetshändelser kommer Yle Fem att sända precis som den gör nu. Det här gäller också till exempel valsändningar och andra liknande enskilt förekommande nyhetshändelser. Då går sändningen på svenska oberoende av tid och ursprungligt schema.

Vad innebär det att Yles innehåll textas till svenska i högre grad än tidigare?

Från start textas Teemas program som sänds mellan 20 och 21 tisdag till lördag.
Vad gäller Yles övriga kanaler är målet att på sikt kunna översätta fler program till svenska, där det är vettigt och där vi vet att den svenskspråkiga befolkningen har ett behov av textning.

Hur mycket sparar Yle på det här?

Målet med den här förnyelsen är inte att spara pengar utan att utveckla tv-helheten och skifta fokus mot publicering och utgivning på webben. Det är alltså frågan om en omfördelning av resurserna.

Att klämma in Yle Teema med Yle Fem låter konstigt. Vad vinner jag som tittare på det?

Till vissa delar har kanalernas tittare gemensamma intressen. Bland annat det nordiska, dokumentärer och filmer intresserar både dem som nu tittar på Yle Fem och dem som väljer Yle Teema.

Som helhet kan man säga att publiken vinner på att vi samtidigt som vi får möjlighet att utveckla Arenan också kan erbjuda ungefär lika mycket innehåll på tv, även om det serveras lite annorlunda än tidigare.

Vad vill du veta om kanalförnyelsen?

Har du frågor gällande kanalförnyelsen? Skriv in dem i frågeboxen här under så får du svar i direktsändning i Yle Vega tisdagen den 14.3 klockan 15.30 då Svenska Yles direktör Marit af Björkesten och mediechef Johan Aaltonen svarar på publikens frågor.

Yle Teema och Yle Fem på samma kanalplats från 24 april - så här ser tv-kvällen ut

$
0
0

Yle Teema och Yle Fem delar kanalplats 5 med start måndagen den 24.4. Den nya kanalplatsen heter Yle Teema & Fem. Bägge kanaler fortsätter som självständiga kanaler på den gemensamma kanalplatsen och Svenska Yle ansvarar för innehållet och utgivningen på Yle Fem också i framtiden.

- Den nya kanalen kommer att innehålla ungefär lika mycket Yle Fem-innehåll som Yle Fem gör i dag. Skillnaden är att det blir färre repriser på kanalen på bästa tittartid, berättar Johan Aaltonen. t.f. mediechef på Svenska Yle.

Yle Fems uppdrag - att betjäna den svenskspråkiga befolkningen i Finland består

Det gäller ändå att ta en lite noggrannare titt i tablån för att säkert hitta rätt, för många program byter plats i tv-kvällarna.

- När Yle Teema och Yle Fem delar kanalplats delar vi också på bästa tittartid mellan de två kanalerna, säger Johan Aaltonen.

Schema för Yle Fems och Yle Teemas sändningar efter sammanslagningen av tv-kanalerna
Yle Fems sändningar är märkta med grönt på bilden och Yle Teemas med orange. Yle Fem sänder alla förmiddagar, och på eftermiddagarna med start kl. 17.25. Söndagar och måndagar är helkvällar med Yle Fem. Schema för Yle Fems och Yle Teemas sändningar efter sammanslagningen av tv-kanalerna Bild: Yle Tablå,tv-kanaler,Yle Fem,Yle Teema

Yle Fem sänder alla kvällar med start 17.25 och fram till kl. 20. Söndag och måndag sänder Yle Fem hela kvällen.

- Det här innebär att barnen hittar BUU-klubben där de är vana att ha den, kl. 18.00 och att Tv-Nytt kl. 17.55 och 19.30 är kvar på samma plats i tablån. Däremot kommer de aktualitets- och kulturprogram som vi har varit vana vid klockan 20 eller 21 att flytta till klockan 19.

Till klockan 19 flyttar bland annat Närbild på måndagar, Spotlight på tisdagar, Sportmagasinet på onsdagar, Obs Debatt på torsdagar och de populära kortdokumentärerna på fredagar.

- På det här sättet kan vi som lever på svenska i Finland få aktualitetsprogram på samma tid varje kväll, sammanfattar Johan Aaltonen.

Trots att Teema tar över sändningen klockan 20 under fem kvällar i veckan kommer innehållet att vara tillgängligt på svenska.

- Program som sänds mellan åtta och nio är tänkta för bägge kanalers tittare. Programmen textas till svenska och till hösten presenterar kanalerna tillsammans ett helt nytt, tvåspråkigt kulturkoncept. På sikt ska allt flera program få svensk textning.

Helkvällar söndag och måndag med drama, krim och mycket nordiskt

Söndag och måndag sänder Yle Fem hela kvällen från 17.25 framåt. Då kommer du att kunna se nordiska dramaserier, nordisk krim, filmer och dokumentärer samt populära Efter Nio.

- De här helkvällarna är den bekanta mix Yle Fem är känd för med allt från mat- och trädgårdsprogram till realityserier, intressanta diskussioner och nordiskt kvalitetsdrama.

Vad faller bort?

Den allra största förändringen i tablån är enligt Aaltonen att det blir betydligt färre repriser på bästa tittartid.

- Repriserna kommer att sändas under morgnar och förmiddagar så den som har missat något har sin chans då. På förmiddagarna sänds också en hel del nordiska program enligt säsong.

Om söndagsmorgnarna blir det barnprogram med start redan kl. 8.15.

Vi vet att det är många som har varit oroliga för att SVT-programmen ska försvinna, men vi kommer ha kvar både nya och sådana som våra tittare vant sig vid

En stor förändring är också att Yle Fem inte längre delar kanalplatsen med SVT World. SVT-programmen kommer ändå inte att försvinna.

- Vi vet att det är många som har varit oroliga för att SVT-programmen ska försvinna, men vi kommer ha kvar både sådana som våra tittare vant sig vid och nya SVT-program som kompletterar Svenska Yles utbud på Yle Fem, säger Johan Aaltonen.

Program som Skavlan, Doobidoo, På spåret, Vem vet mest och Allsång på Skansen finns alltså på Yles kanaler också i framtiden.

- Fördelen är att vi kan texta programmen och lägga ut en del av dem på Arenan, vilket inte varit möjligt tidigare.

Yle Teema och Yle Fem delar kanalplats från och med måndagen den 24 april.

Vad vill du veta om kanalförnyelsen?

Har du frågor gällande kanalförnyelsen? Skriv in dem i frågeboxen här under så får du svar i direktsändning i Yle Vega tisdagen den 14.3 klockan 15.30 då Svenska Yles direktör Marit af Björkesten och mediechef Johan Aaltonen svarar på publikens frågor.

Ryssland deltar i ESC i Kiev trots bojkottupprop

$
0
0

Ryssland har i sista minuten meddelat att landet deltar i årets Eurovision Song Contest (ESC)

Tävlingen hålls i Ukrainas huvudstad Kiev och en del ryska politiker och artister hade på grund av det manat till bojkott av evenemanget.

Ryssland kommer att representeras av den 28-åriga sångaren Julia Samojlova, enligt beslut av den ryska tv-kanalen Kanal 1.

Hon har uppträtt på det ockuperade Krim, men en talesman för Kreml försäkrar att det trots det inte är någon provokation att skicka henne till Kiev.

Finalen i Eurovision Song Contest hålls den 13 maj. I dag är sista dagen som deltagarländerna kan meddela om sina bidrag,

ESC vanns i fjol av den ukrainska sångaren Jamala med en sång som handlade om deporteringen av Krimtatarerna under den sovjetiska diktatorn Josef Stalin.

Ryssland protesterade mot sången. Moskva ansåg den vara politisk och därmed emot ESC:s regler.

Krim ockuperades av Ryssland 2014. Ryssland har sedan dess stött ryska separatister i östra Ukraina i ett blodigt ukrainskt inbördeskrig.

Bubbel och morjens i minglet under konsertsatsningen Spegling

$
0
0

På lördag kväll (11.3) gick Svenska Kulturfondens storsatsning Spegling - 100 år av finlandssvensk musik av stapeln i Musikhuset i Helsingfors. Nästan 250 artister, musiker och dansare uppträdde under den drygt två timmar långa konserten. På plats fanns 1200 gäster bland dem Ole Norrback med fru, Kimmo Sasi och givetvis Svenska Kulturfondens direktör Leif Jakobsson.

I minglet under pausen sågs många glada ansikten. Ett otal hejsan, morjens, kindpussar och kramar växlades i vimlet både före, under och efter konserten.

Ole Norrback med frun Vivi-Ann anlände i god tid före konserten till Musikhuset. Paret firade det hundraåriga Finland i musikens tecken redan för andra gången på kort tid.

- Det här skapar sammanhållning och vi-känsla. Därför tycker jag att sådana här samlingar är oerhört viktiga för oss finlandssvenskar, säger Ole Norrback som numera lever ett aktivt pensionärsliv efter år som minister och riksdagsledamot för SFP samt ambassadör i både Norge och Grekland.

- Inte har det blivit bättre med hans tid att vara hemma nu heller. Han går från möte till möte som vanligt inflikar Vivi-Ann Norrback med glimten i ögat.

Enligt Ole har livet som pensionär inte ändrat nämnvärt på vardagen.

- Fast på ett sätt nog. Nu gör jag det jag vill. Förr gjorde jag det också andra tyckte att jag borde göra. Nu får jag fritt välja och det är ju naturligtvis trevligt. Att stanna upp är inte bra för hälsan, man mår nog bättre om man är i gång, säger Ole Norrback.

elever från åshöjdens skola uppträdde på svenska kulturfondens storsatsning spegling - 100 år av finlnadssvensk musik
Barn från Åshöjdens grundskola franför Fifimedley. elever från åshöjdens skola uppträdde på svenska kulturfondens storsatsning spegling - 100 år av finlnadssvensk musik Bild: Patric Westerlund spegling,åshöjdens skola

Svenskans betydelse krymper

Kimmo Sasi, tidigare riksdagsledamot för Samlingspartiet är glad och upprymd under pausen efter den mångsidiga kavalkaden finlandssvensk musik som bland andra Monica Groop och humorgruppen KAJ bjudit på under första delen av konserten. Det rådande språkklimatet i Finland är någonting han däremot är bekymrad över.

- Det skulle kunna vara bättre. Jag är bekymrad över att svenskans betydelse krymper. Man borde nog återinföra den obligatoriska svenskan i studentskrivningarna. Två språk ger olika dimensioner och mera kreativitet, anser Sasi.

venior
Från MGP-artist till sångare och musikproducent. Venior framförde sin nya låt Wildflower. venior Bild: Kjell Svenskberg spegling,venior

Konserten är värd sitt pris

Bland publiken finns också Mia Ahlroos, producent vid Svenska Kulturfonden. Hon var med och initierade projektet och lade stommen till konserten för snart två sedan.

- Vi ville göra något för att uppmärksamma Finlands 100-årsjubileum och musik är ju någonting som sammanför väldigt många människor. Det är trevligt med så många olika musikstilar och alla spännande möten. Många artister som aldrig tidigare jobbat tillsammans gör något nytt enkom för den här kvällen.

Det är Svenska Kulturfonden som bekostar konserten. Biljetterna har delats ut gratis bland föreningar, organisationer och förbund i Finland. Mia Ahlroos anser att konserten Spegling är en bra satsning som är värd sitt pris.

- Vi bjuder publiken på en högklassig produktion och alla som är med lär sig någonting nytt.

En gruppbild backstage av bl.a Christoffer Strandberg, Baba Lybeck, Niklas Rosström och Humorgruppen KAJ.
Glada stämningar backstage före konserten. Niklas Rosström (längst till vänster) är en av medproducenterna tillsammans med Lani Nordlund (längst till höger). På bilden bl.a humorgruppen KAJ, regissören Roine Söderlundh (längst bak) samt konferenciererna Baba Lybeck och Christoffer Strandberg. En gruppbild backstage av bl.a Christoffer Strandberg, Baba Lybeck, Niklas Rosström och Humorgruppen KAJ. Bild: Svenska Kulturfonden Baba Lybeck,Christoffer Strandberg,Niklas Rosström,spegling

En musikalisk injektion

Efter konserten som avslutades med stående ovationer efter den mäktiga version av sången Modersmål o fäders land där hela ensemblen medverkar, strömmar publiken ut ur konsertsalen, däribland direktören för Svenska Kulturfonden Leif Jakobsson.

- Det här var en verklig injektion av vår egen musikaliska kultur och musikskatt. Jag tror vi behöver det här i dessa tider då snålblåsten är alltför påtaglig ute i samhället.

På frågan vilken roll kulturen spelar med tanke på finlandssvenskarnas framtid, svarar Leif Jakobsson så här:

- En av de viktigaste elementen för att det finlandssvenska överhuvudtaget ska överleva är att vi har en levande kultur, någonting vi fått prov på här i kväll. Den för oss inte bara över språkgränserna här i Finland utan öppnar portar också internationellt.

Konserten Spegling - 100 år av finlandssvensk musik visas i Yle Fem påskmåndagen den 17 april. Du kan också lyssna på konserten med inledanden mingel och intervjuer via länken nedan.

Hur mycket spenderar du på kläder varje år?

$
0
0

I Finland lägger vi mindre pengar på kläder än våra grannar Norge och Sverige. Designern Rolf Ekroth tror det beror på vår kultur – vi klär helt enkelt inte upp oss.

I Finland köper vi kläder för ungefär 662 euro om året per person. Våra grannar Norge och Sverige sätter 992 respektive 852 euro på kläder varje år. Vad säger det här egentligen om finländarnas känsla för mode? Vi frågar designern Rolf Ekroth.

- Det berättar väl allt. Problemet är att det inte riktigt finns några klädbutiker som säljer fina saker. Här finns inte den där kulturen att man ska klä upp sig, och det finns inte heller möjlighet till det, säger han.

Men det här är kanske också något av en hönan och ägget-fråga:

- Bristen på bra affärer kanske beror på att vi inte köper kläder.

Rolf köper själv alla sina kläder från nätet eller så shoppar han loss när han befinner sig i Paris. En typisk klädbutikskedja, som väl är de flesta finländares val när det ska köpas nya kläder, går Rolf aldrig in i.

Vi upplever att vi inte har råd

Varför har vi då inte samma tradition kring märkeskläder som Sverige och Norge? Är det 90-talets dåliga tider som fortfarande spökar? Är det kriget? Det kan mycket väl vara så.

- Det att vi inte har pengar är djupt inrotat i vår kultur. Helsingforsare är kanske mer noga med hur de klär sig men när man går utanför Ring III:an börjar det redan vara lite sorgligt. Nu vill jag inte låta som om jag kommer från Helsingfors och klär mig bättre än alla andra, men det är bara sant.

Designstuderande Rolf Ekroth
Designern Rolf Ekroth önskar att det fanns ett större utbud på kläder i Finland. Designstuderande Rolf Ekroth Bild: Yle/ Karin Filén designer,rolf ekroth

Det är också ganska stora skillnader mellan hur en typisk Helsingforsare och en typisk Stockholmare kan se ut.

- Men så har de har alla så mycket bättre gener också. Alla ser ut som modeller och det hjälper till – de kan klä sig i vad som helst och se bra ut, säger Rolf.

Men det finns också en baksida med modestockholm tycker Rolf, och det är att de flesta klär sig ganska tråkigt.

- De har alla samma stil och där finns inte mycket individualitet. Jag skulle inte vilja att Helsingfors började se ut som Stockholm.

Du ser sällan en äkta "hevare" i Stockholm

I Helsingfors ser man också fler subkulturer i gatubilden - som till exempel hårdrockare.

- Här kan jag klä mig hur jag vill och jag tycker inte att människor tittar så konstigt på mig. Det är roligt att gå omkring på stan när man kan se lite vad som helst. Så klart skulle jag önska att det var lite mer som i Paris, att jag kunde se kläder av designer som jag tycker om i gatubilden, men inget är ju perfekt.

Aalto-universitet (som Rolf också studerat på) ses av många som en av de bästa modeskolorna just nu, och Rolf tror att det är individualismen som är en av orsakerna till framgången.

- Vi har en lite egen point of view. Vi är ett konstigt mellanrum mellan Sverige och Ryssland, och det har gett oss möjligheten att vara oss själva.

Hur mycket spenderar du på kläder varje år?

Vad tycker du om finländarnas klädstil? Hur mycket spenderar du på kläder varje år och varför? Kommentera gärna!

Sacred Dimension i Turku Bandstand 2017-final

$
0
0

Sacred Dimension är ett av sex band som på lördag tävlar i finalen i Turku Bandstand 2017. Bandet, med medlemmar från Hangö och Åbo, spelar melodisk metall.

- Det är roligt att få vara med i en sådan här tävling, säger Sebastian Lindström. Vi har en bra fiilis, har fått öva på våra låtar bra, så vi ska ge 120 %, som vi alltid gör.

Bandet har spelat ihop i cirka tio år och har spelat på många ställen. En gång tidigare har Sacred Dimension deltagit i en tävling, 2015 i Hard Rock Rising i Helsingfors, då man vann hela tävlingen.

- Vi känner ingen press, utan vi försöker visa det bästa möjliga av oss och se hur långt det räcker.

Sebastian Lindström, Tony Helander, Sebastian Wickman och Oscar Cavonius finns både i Hangö och Åbo, men på grund av arbete och andra uppdrag har det blivit mer och mer resor till Åbo. Därför känns det inte som att spela på bortaplan.

I den 21:a Turku Bandstand-tävlingens final i Logomo uppträder sammanlagt tre metallband, fast Naslow och Ghostwood Lights, spelar helt annan metall än Sacred Dimension. De tre andra banden är T4nkk1:D (eller ”Tankki”) som rockar på finska, Uusimusta som rappar och The Henchmen’s Alliance som spelar hårdrock.

Funderglade uppträder på Turku Band festival.
Turku Bandstand 2017. Funderglade uppträder på Turku Band festival. Bild: Melissa Damberg/Åbo stad. tbf,turku band festival,turku bandstand

De sex banden har gått till final via kvaltävlingar i Åbo under vintern. I tävlingen ska banden komma från ett område innanför cirkeln Åboland-Salo-Forssa-Letala. Tre fjärdedelar av bandets medlemmar ska vara under 30 år, de ska framföra eget material och de får inte ha ett gällande skivkontrakt.

Vinnaren i Turku Bandstand 2017 får ett studiopaket med inbandningar. Från tävlingen får 4-5 band dessutom möjlighet att vara med i Turku Rock Academy. Med hjälp av yrkesmusiker erbjuder rockakademin råd, stöd, gratis studiotid, föreläsningar och mentorskap för unga band. Via rockakademin har flera band också fått spela exempelvis på Ruisrock.


Bråk om ESC-representant - Ukraina kan förhindra Ryssland att delta i tävlingen

$
0
0

Säkerhetstjänsten i Ukraina SBU utreder som bäst om det finns en möjlighet att förbjuda Rysslands representant att delta i årets Eurovision Song Contest (ESC) som hålls i maj i Kiev.

Orsaken uppges vara Samojlovas konsert på den ockuperade halvön Krim sommaren 2015. Hon misstänks för att ha brutit mot ett ukrainskt beslut som innebär att utlänningar som besöker Krim måste ha ett specialtillstånd utfärdat av Ukraina för det.

Ryssland gav sent besked om deltagande

Ryssland meddelade i dag i sista minuten att landet deltar i årets Eurovision Song Contest.

Eftersom tävlingen hålls i Ukrainas huvudstad Kiev hade en del ryska politiker och artister på grund av det manat till bojkott av evenemanget.

Ryssland representeras av den 28-åriga sångaren Julia Samojlova, enligt beslut som fattats av den ryska tv-kanalen Kanal 1.

En talesman för Kreml försäkrar att det inte är någon provokation att skicka Samojlova till Kiev trots att hon har uppträtt på Krim.

Finalen i Eurovision Song Contest hålls den 13 maj. I dag är sista dagen som deltagarländerna kan meddela om sina bidrag.

ESC vanns i fjol av den ukrainska sångaren Jamala med en sång som handlade om deporteringen av Krimtatarerna under den sovjetiska diktatorn Josef Stalin.

Ryssland protesterade mot sången. Moskva ansåg den vara politisk och därmed emot ESC:s regler.

Krim ockuperades av Ryssland 2014. Ryssland har sedan dess stött ryska separatister i östra Ukraina i ett blodigt ukrainskt inbördeskrig.

Språkkolumnen: Kejsarens nya språkkläder

$
0
0

Till synes lättförståeliga ord kan ha en annan innebörd än du tror. Språkvårdaren Minna Levälahti uppmanar journalisterna att avslöja både det enkla och det komplicerade maktspråket.

Ni minns säkert pojken som med barnslig ärlighet avslöjade att kejsaren var naken. Jag tror inte att jag är den enda som tänkt att jag vill vara pojken och inte folket i H C Andersens saga, men att jag inte vet om jag vågar.

När jag gick i skolan var det ingen som uppmuntrade mig att ifrågasätta något. Det lärde jag mig först på universitetet, av mina utländska lektorer. Min lillasyster, som gav ut sin första tidning när hon var tio år, har däremot aldrig varit rädd för att ställa obekväma frågor. Därför har jag tänkt att en av journalisternas viktigaste egenskaper är viljan att ställa frågor, följdfrågor och ännu fler frågor.

En journalist ska inte låta den intervjuade gömma sig bakom fina ord. Det är snarare så att journalisten ska avslöja om det finns någon substans bakom de vackra språkkläderna – och i så fall vilken substans.

Politiska favoritord måste förklaras

När till exempel politiker, tjänstemän, ekonomer och religiösa ledare använder ord som är svåra att förstå är det sannolikt inte vi andra som är trögtänkta. Journalisten ska då fungera som representant för oss vanliga människor och inte som en informatör som förmedlar det den intervjuade säger.

Stora reformer som påverkar oss vanliga människor står för dörren och kommunalvalskampanjerna är i full gång. Just nu är det extra viktigt att veta vad incitament, delaktighet, tillväxtpotential, effektivisering, synergieffekt och kvalitetsarbete faktiskt innebär.

I en demokrati har medborgarna rätt att få begriplig information om beslut som rör dem. Människor med makt har inte alltid förmågan att uttrycka sig begripligt, och då behövs det ifrågasättande journalister.

Enkla ord kan vara komplicerade

Jag säger inte att man bara måste använda enkla ord, men man måste kunna förklara vad man menar med de svårbegripliga, abstrakta orden. I synnerhet om man är i en maktposition.

Å andra sidan kan vi också se exempel på politiker som har många anhängare bland vanligt folk delvis tack vare sitt enkla språk. Så nu gäller det även att se bakom de enkla orden. Det positiva ordet spara, vad innebär det om det är en företagsledare eller statsminister som säger det? Är ”flyktingströmmar som vällde in” verkligen den bästa formuleringen för att beskriva att det kom många flyktingar till Europa under en kort tid? Vad ligger bakom till synes självklara sanningar formulerade med enkla ord?

Ett annat problem är de finska förkortningar som sprids till svenskan och egentligen är fullständigt obegripliga för en som inte kan finska. Sote och sotereformen hör jag fortfarande titt som tätt. Det är kort och behändigt, alla använder det, har jag fått höra. Ja, kanske det, om man är insatt i frågorna och följer debatten på finska. Men sote är en finsk förkortning, som för övrigt inte heller rekommenderas av de finska språkvårdarna. Och vi har ett alldeles utomordentligt bra ord för det på svenska: vårdreformen.

Incitament betyder förresten omständighet som stimulerar till viss verksamhet, enligt Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien. Det gör oss kanske inte så mycket klokare om vi inte får svar på frågan om vilka omständigheter som stimulerar vilka verksamheter.

Språkkolumnen skrivs turvis av mediespråkvårdarna Minna Levälahti och Charlotta Svenskberg vid Svensk presstjänst. Den publiceras andra tisdagen varje månad under 2017 på Svenska.yle.fi och i de finlandssvenska dagstidningarna. Föreningen Svensk presstjänst har två mediespråkvårdare som jobbar för KSF Media, HSS Media, Svenska Yle och Nyhetsbyrån FNB. De publicerar också språkråd på sajten Mediespråk.fi.

Så här grälar vi i ankdammen

$
0
0

Finns det en åsiktskorridor i Svenskfinland? Vilka fula trick är vanliga i debatter på sociala medier? Vi intervjuade några finlandssvenskar om att diskutera, debattera och gräla på nätet. Det här är deras åsikter.

De flesta intervjuerna gjordes i textform. Texten är alltså, oftast, debattörernas egen.

Jakob Still
Jakob Still är ljudtekniker och företagare. Han debatterar främst mot religion, antivetenskap och antivaccin, samt för rationellt tänkande. Jakob Still Bild: Yle / Petter Sandelin jakob still

Jakob Still

Varför debatterar du?

För mig är det viktigt att tro så många sanna saker som möjligt och så få falska saker som möjligt. Jag bryr mig om hur världen verkligen fungerar, och ser gärna att politiska beslut som styr vårt samhälle är grundade i så många verkliga fakta som möjligt och så få falska som möjligt.

Nuförtiden råder ett väldigt starkt klimat där fakta är mindre viktigt och känslor mera så. Det verkar vara viktigare att ha en egen, unik åsikt - en som passar ihop med ens egen världsuppfattning, och som känns bra - än att ha en som verkligen är sann. Därför vill jag rätta, hjälpa, undervisa och upplysa där jag kan, för att på så sätt bidra till en i mina ögon bättre värld.

Vad stör du dig på?

I religionsdebatter stör jag mig ofta på hur felaktiga uppfattningar de religiösa ofta har av våra icke-troendes grundargument; det är väldigt svårt att snacka konstruktivt om min motståndare tror att jag tror/argumenterar om någonting helt annat.

Jag är mindre intresserad av bevis för eller emot Guds existens och mera intresserad av att, OM Gud fanns, varför skulle vi då tillbe honom, om han är så motbjudande som han framställs i Bibeln.

Håller folk en vettig ton?

Personligen har jag inga problem folk som skriker, eftersom de ofta är lätta att sopa golvet med.

Blir du själv ofta arg?

Ja, jag blir ibland (läs ofta) frustrerad i debatter. Det händer oftast när man har framlagt sitt argument perfekt, bemött motståndarens alla punkter, men de bara vägrar ta till sig, eller ibland inte ens läser vad man skrivit. Ofta krävs man på bevis, men man märker att de inte läser de länkar man skickar åt dem.

Bästa debattipset?

Ha ett klart argument, med så få komponenter som möjligt - fokusera på en sak i taget. Lär dig dina logiska felslut - både så att du kan undvika dem själv och så att du kan identifiera dem i din motståndares argument. HÅLL DIG TILL FAKTA OCH LÄMNA KÄNSLORNA UTANFÖR!

Debatterar vi i bubblor?

Det är väl ingen idé att debattera i en bubbla? Alla bara klappar varandra på ryggen och förstärker varandras uppfattning om att de har rätt. Därför tycker jag inte om att följa t.ex. ateistgrupper på Facebook; det är bara samma gamla skit om och om igen, och jag får ingen ny information eller utmaning av det. Jag springer nog gärna över till fiendens skyttegrav och svingar runt mig lite, ända tills jag inser att jag bara dunkar huvudet i väggen och får ge upp!

Fredrik Smulter
Fredrik Smulter är idrottare, lyfter tunga vikter och saknar en moderat röst för män som kör traktor och dricker öl. Fredrik Smulter Bild: Yle/Petter Sandelin bänkpress,bänkpress en kärleksförklaring,fredrik smulter

Fredrik Smulter

Vad debatterar du på sociala medier?

Egentligen undviker jag debatt in i det längsta, men ibland kan jag inte hålla mig. Jag tycker om att debattera och trivs med människor som har en annan åsikt, men jag föraktar om någon inte kan tumma på sin åsikt. Jag försöker ofta lära mig själv av andras åsikter.

Varför är det viktigt att debattera?

Alla borde få höra olika åsikter. Då tycker jag att det är viktigt att det finns sådana som debatterar sakligt, men utifrån en annan infallsvinkel.

Vad stör du dig på i debatter?

Att folk inte tummar på sin åsikt. Debatt är för mig ett sätt att nå samförstånd, inte att försöka hata mest eller leka mest godhjärtad.

Bästa debattipset?

Jag försöker anspela på historia. Något jag tycker ger mig en fördel många gånger.

Finns det en åsiktskorridor i Svenskfinland?

O ja. Det finns en stor majoritet som är politiskt korrekt i rikssvensk tappning och debatten i Svenskfinland är mer korrekt och human än den finska motsvarigheten. Allt eftersom Sverige mer och mer överger den politiska korrektheten håller Svenskfinland på att ärva den titeln. Lägg då till att det även finns en vilsen värdekonservativ falang på nätet som är minst lika kompromisslös som den politiskt korrekta, och vi har två läger som är totalt verklighetsfrånvända.

Det jag saknar både på nätet och i verkligheten i Svenskfinland är en moderat röst för vita finlandssvenska män som kör traktor och dricker öl. Någon sådan finns inte och därför tror jag att jag inte röstar i nästa val.

Det jag saknar både på nätet och i verkligheten i Svenskfinland är en moderat röst för vita finlandssvenska män som kör traktor och dricker öl.
Linnea Portin
Linnea Portin är bildredigerare och krönikör. Hon debatterar feminism och kultur och är också administratör för facebookgruppen finlandssvenska feminister. Linnea Portin Bild: Privat linnea portin

Linnea Portin

Vad stör du dig på?

Attityder. Jag har inte problem med folk som ger kritik, så länge de inte gör det på ett överlägset sätt. Ibland vill folk bara sätta sig över en. Det har jag svårt med.

Vilka fula tricks ser du?

När folk försöker bestämma vad som ska debatteras och ändrar riktning på ämnet, när de möter motargument.

Hur får du folk att debattera sakligt i gruppen finlandssvenska feminister?

De flesta håller en bra ton. Varje gång det uppstår ett större gräl så är det för att någon har en dålig ton. Jag försöker vara jobbig och komma in och påminna om tonen. Det hjälper för stunden, men sedan kan det blossa upp igen.

Blir du arg själv? Vad gör du då?

Det finns ju en fördel med att de här debatterna sker på nätet. Det finns inget som tvingar mig till en konfrontation. Det är inte som om jag går och handlar på Citymarket och någon kommer emot mig i kassakön och ropar “vad är det för fel på dig, varför hatar du män, varför är du feminist!?!?”.

På nätet kan jag ju faktiskt bestämma mig för att jag inte har tid med det här. Jag kan ta en paus. Jag kan titta på ett avsnitt New Girl istället och då mår jag bättre.

Tycker du att det är viktigt att debattera?

Ja. Jag har själv lärt mig mycket av att se andra människor diskutera. Jag kanske inte alltid når fram till den person jag pratar med, men jag tänker mest på läsarna.

Jag kanske inte alltid når fram till den person jag pratar med, men jag tänker mest på läsarna.

Finns bubblorna?

Det gör de. Ibland känner jag mig lite skyldig t.ex. för att jag har raderat någon som jag inte stod ut med för att vi hade så olika åsikter och värderingar. Jag känner skuld för att jag inte diskuterat mer med dem. Men samtidigt är jag inte säker på att det är möjligt.

Bubblor är oundvikliga. Sociala medier är lite som en umgängeskrets, och allas umgängeskrets är ju en bubbla.

James Mashiri
Officeren James Mashiri debatterar säkerhetspolitik och samhällsfrågor, bland annat på sin blogg. James Mashiri Bild: Yle / Jukka Lintinen james mashiri

James Mashiri

Varför debatterar du?

För säkerhetspolitikens del handlar det om lite old school upplysningsarbete. Mycket av det som sades och påstods beträffande Sverige då jag startade bloggen, idag även Ryssland och övriga omvärlden, baserar sig i finsk debatt ofta på gammal eller felaktig information. Därför har jag engagerat mig för att skapa analyser med kvalitetskoll. Min blogg har alltid varit en samhällsblogg och jag har alltid varit aktivt engagerad i frågor om mänskliga rättigheter och grundläggande fri- och rättigheter i ett demokratiskt samhälle.

Vilka fula tricks är vanliga?

Ad hominen, d.v.s. personangrepp är ett vanligt fult trick. Ett annat är det som kallas whataboutism, som är mycket vanligt i Rysslandsdebatten. Man svarar alltså "men USA också" på alla argument som gäller Rysslands agerande.
​​

Man svarar alltså "men USA också" på alla argument som gäller Rysslands agerande.

Hur ser tonen ut i kommentarerna du får t.ex. på din blogg?

Tonen är ganska bra och jag har en viss tolerans. Och sen väljer jag också att radera sådana kommentarer som angriper person, skrivs osakligt eller är skräp i det avseendet att de inte debatterar saken. Jag tror man måste ha högt i tak för debatt och debattörer, då det är fråga om att upplysa, aktivera och engagera. "Off-topic" brukar inte störa. Men det viktiga är att visa respekt för debatten och de andra debattörerna.

Bästa debattipset?

Fråga först dig själv "vem, vad, var, när, varför och hur?". Ta reda på och bli insatt i frågan. Diskutera, debattera, argumentera, men utgå alltid från logik och filosofi och lämna bort tom retorik och lånade fraser. Länka gärna och dela relevant innehåll. Det inverkar knappast på en debatt i snabbt tempo på sociala medier, men uppskattas alltid.

Svenskfinland består av rabiata finlandssvenskar, ofta av det mera liberala slaget.

Finns det en åsiktskorridor i Svenskfinland?

Visst. Jag ska överdriva lite för att göra det uppenbart: Svenskfinland består av rabiata finlandssvenskar, ofta av det mera liberala slaget; våra medier bejakar liberala värden och vi är kosmopoliter. Då är det nog klart att åsikter som t.ex. avfärdar samkönat äktenskap, invandring, icke-tvåspråkig språkpolitik och en mera protektionistisk utrikes- och handelspolitik har svårt att överhuvudtaget lyftas fram i debatter.

Se även: https://twitter.com/svenskungdom/status/799913728254808064

Mattias Wiklund
Mattias Wiklund studerar vid Svenska Handelshögskolan. Han debatterar med sossar och feminister, "eftersom de är roligast att sparra med". Mattias Wiklund Bild: Privat mattias wiklund

Mattias Wiklund

Varför debatterar du?

Jag tycker om att provocera folk. Folk tror så lätt att det bara finns ett sätt att se på saker när de bor i en bubbla. Så är det ju skitkul samtidigt.

Varför är det viktigt?

Inget förutom att betala skatt och dö är viktigt, jag gör det för att det är skoj.

Vad stör du dig på i debatter?

Om en debatt stör en är det för att den är tråkig, och då är det inget intressant som diskuteras där.

Vilka fula trick är vanliga?

Man går in på att göra personliga attacker och blir passivt aggressiv när man saknar argument. "Kan inte tro att nån skulle va så dum och tro på dedär 2017 xD ta hand om dig, puss"

Finns det en åsiktskorridor i Svenskfinland?

Blev inte några typer just dömda i domstol för vad de skrev på Facebook? Semi DDR-feelis överallt. Till slut kommer folk få nog av den här PK-kulturen och det blir Berlin murens fall 2.0, fast med en bildlig brandmur på internet.

Jag bygger broar och pk-polisen bränner dem.

Debatterar vi i bubblor eller finns det broar mellan bubblorna?

Joo, jag bygger broar och pk-polisen bränner dem, ofta blir vänsterfolk arga och unfriendar/unfollowar en så bubblor bildas snabbt. Att få en sosse med på debatt efter att dom känner mig är som att försöka få grepp om en inoljad tvål. Folk vill inte tala med folk de inte håller med med, utan like:ar ett oändligt flöde med basic bitch åsikter som alla är fint förpackade och "godkända".

Janne Wass är chefredaktör för Ny Tid.
Janne Wass är chefredaktör på Ny Tid. Han debatterar vänsterfrågor och kulturpolitik. Janne Wass är chefredaktör för Ny Tid. Bild: Yle / Ted Urho bokmässan i helsingfors 2014,bokmässan2014,janne wass,morgonöppet,ny tid,nytid

Janne Wass

Är det viktigt att debattera?

Det är det viktigaste som finns i ett samhälle. Om vi inte diskuterar så har vi ingen fungerande demokrati, och då lämnar vi besluten till en liten elit som gör som den vill.

Bästa debattipset?

Försök lyssna på vad andra människor försöker säga, istället för att sätta in dem i fack. Det är ingen vits att alltid försöka motbevisa folk. Fundera istället på vad folk säger och om det finns någon sanning i det.

Blir du själv arg?

Nå, ibland förlorar man ju humöret och det slinker ut en groda. Det är mänskligt. Då försöker jag att stänga debattfönstret i några minuter och skriva lite senare då jag har hunnit fundera på saken.

Går det att övertala folk på sociala medier?

Det tror jag absolut. Folk är tänkande varelser och de flesta av oss är redo att ta emot ny information. Det handlar inte alltid om att övertala utan att få folk att börja fundera. Precis som jag själv har bytt åsikt i många frågor när jag har fått en mer nyanserad bild.

Finns det en åsiktskorridor i Svenskfinland?

Svenskfinland är så litet att om man vill få sin röst hörd så får man den hörd. Å andra sidan finns det vissa frågor som är tabu. De handlar främst om den finlandssvenska minoriteten och språkfrågor. Om man t.ex. kommer med avvikande åsikter om skolsvenskan så blir man snabbt överröstad utan att folk lyssnar på vad man säger.

Svenskfinland är så litet att om man vill få sin röst hörd så får man den hörd.

Finns det debattbubblor?

Jag är lite irriterad över att man pratar så mycket om facebookbubblor. Det är klart att det finns bubblor, men de har inget att göra med sociala medier. Folk utgår från sin egen verklighet och så har det alltid varit. Bubblorna är heller inte större eller mindre i Svenskfinland än i resten av världen.

Tvärtom har sociala medier vidgat vilka åsikter och människor vi blir utsatta för.

Artikeln har uppdaterats med mer information om debattörerna.

När oväsen blir musik

$
0
0

För hundra år sedan blomstrade den industriella estetiken. I synnerhet i Italien närde man drömmar om att maskinmusiken skulle utkonkurrera det gamla och leda den moderna människan in i framtiden.

Futurismens galjonsfigur Filippo Tommasi Marinetti skrev år 1911 tillsammans med sin landsman Francesco Pratella ett manifest för futurismens kompositörer. I sitt upprop ställer upphovsmännen sitt hopp till kriget för att bereda plats för en ny estetik, där klang och melodi ersatts av larm, kanonmuller och ljud från fabriker och trafik.

Den italienska futuristen Marinetti (i mitten) poserar med vänner.
Marinetti (i mitten) tillsammans med vänner år 1912. Den italienska futuristen Marinetti (i mitten) poserar med vänner. Bild: Public domain Filippo Tommaso Marinetti,futurism,modernism,sekelskifte

Framtidsdrömmarna blir verklighet när de italienska futuristerna bestämmer sig för att konstruera stora oljudsmaskiner för att tillmötesgå framtidens krav på modern industriell musik. Resultatet blir otympliga, trattförsedda lådor av trä ur vilka man utvinner det moderna samhällets ljud genom att vrida på spakar och rattar.

Framtid på export

Marinettis idéer vinner inte genast genomslag i Europa. I Sovjet blir han hånad och utskrattad, men efter första världskriget upptäcker det ryska avantgardet Marinetti på nytt. Med Marinetti som förebild utdömer de progressiva konstnärerna den traditionella ryska konsten som ålderdomlig, pompös och alltför närstående den avsatta tsaren.
Den nya tiden behöver en ny konst, ett nytt uttryck för att spegla nya idéer, ideologier och industriella framsteg.

År 1922 får publiken ta del av något alldeles enastående när Arseny Avraamovs Symfoni för sirener uruppförs. Det är ett mastodontverk som engagerar körer, fabriksarbetare, militärförband, ångmaskiner och sirener i hela Baku för att fira femårsminnet av revolutionen. Konserten är en veritabel kakofoni där man hyllar revolutionen, arbetarna och maskinerna som frigjort sig från kapitalismens ok.

Oljudets återkomst

Så småningom tystnade det ryska proletariatets järnröst. Oljudsmaskinerna föll i glömska och förvandlades till en kuriositet i historieböckerna. Hundra år senare vaknar ändå oljudsmaskinerna ur sin törnrosasömn, när den ryska kompositören Peter Aidu och hans musiklaboratorium vid Moscow School of Dramatic Arts bestämmer sig för att hylla denna epok och dessa märkliga instrument med en nykomponerad symfoni, kallad Sound Landscapes.

Den ryska kompositören Peter Aidu
Den ryske kompositören Peter Aidu. Den ryska kompositören Peter Aidu Bild: Eero Poskela/YLE futurism,kompositör,oljud,peter aidu,Sovjetunionen,symfonier

Oljud i Kirkenes

Kulturfestivalen Barents Spektakel inleds med en öppningskonsert där Peter Aidus omtalade komposition ska framföras. I en insprängd bollhall i utkanten av nordnorska Kirkenes sitter jag och en förväntansfull publik. Längst fram i konsertsalen ståtar en rad märkliga instrument av trä: cylindrar stora som vagnshjul, slipstensliknande mindre föremål, avlånga platta fodral som ser ut som stora gungbräden och diverse olika påkar, borstar och spön med vilka man kan framkalla olika ljud.

Symfonin Sound Landscapes framförs på oljudsmaskiner
Sound Landscapes framförs på oljudsmaskiner. Symfonin Sound Landscapes framförs på oljudsmaskiner Bild: Eero Poskela/YLE futurism,kompositör,oljud,Sovjetunionen,symfonier

Sedan träder cirka 20 personer in på scenen för att ta plats bakom sina oortodoxa instrument.
Det viner, brusar, brummar och om jag sluter ögonen kan jag lätt föreställa mig en fabrik, ett flyganfall, en skogspromenad eller en tur längs med havsstranden.
Det är ljudmässigt magiskt och visuellt hisnande att se dessa tjugo personer på artificiell väg återskapa industriella och naturtrogna ljud.

Bland utdöda ljud

Peter Aidus ljudsymfoni är en hisnande upplevelse för både öra och öga. Konserten återskapar naturens ljud på ett magiskt sätt, men samtidigt återuppväcker den utdöda ljud i form av stånkande maskiner och ilsket ljudande fabriksvisslor.
-En viktig aspekt av vårt projekt är att återskapa ljud. Samtidigt vill vi skapa helt nya ljud som får publiken att reagera, säger artisten Konstantin Dudakov-Kashuro.

Och det är kanske det som är så fantastiskt med Sound Landscapes, att verket inte enbart imiterar existerande ljud, utan att det även får oss att skärpa vår hörsel och lyssna lite extra på den fantastiska ljudvärlden som omger oss alla.

Vad hände egentligen under förbudstiden?

$
0
0

Wasaspexet fösöker reda ut vad som hände under förbudstiden i Finland i årets föreställning. Förbudstiden var ju en väldigt "alkoholfri" tid i Finlands historia.

Wasaspexet är som vilken annan teatergrupp som helst, men med en liten twist. Under varje föreställning så kan publiken interagera med skådespelarna. Inte till den grad att publiken får äntra scenen, men de kan uppmana skådespelarna att göra något oväntat.

- Ett spex följer en röd tråd. Denna röda tråd tar många omvägar eftersom publiken under föreställningarna får ropa vad som helst till publiken. Dessa rop kan vara: ”omstart”, ”på tyska” eller ”mera fågelkvitter”. Hur skådespelaren sedan tolkar ropet är upp till var och en. Men om någon ropar mera närpesdialekt, så är tanken att skådespelaren ska fortsätta med teatern, men på närpesdialekt, säger regissör Thomas Hällund.

Thomas Hällund är regissör för Wasaspexet år 2017
Thomas Hällund är regissör för årets Wasaspex. Han har stått på scenen i ett spex och spexaktiv har han varit i sex år. Thomas Hällund är regissör för Wasaspexet år 2017 Bild: YLE/Johannes Björkqvist thomas hällund,wasaspexet,wasaspexet 2017

Smugglarkungar och tullare

Wasaspexets teaterföreställningar bygger ofta på en historisk händelse. De tolkar en händelse, men på sitt eget sätt. Tidigare teman som vasaföreningen byggt pjäser på är bland annat reaktorolyckan vid kärnkraftverket i Tjernobyl, seriemördaren Jack the Ripper och pilbågsskytten Robin Hood. Detta år föll valet på inhemska händelser.

- Valet var lätt detta år. Många gånger har det diskuterats att Wasaspexet borde behandla förbudstiden, och nu blev det så, säger Wasaspexets direktör Josephine.

Skådespelarna tar en selfie med regissören innan genomdraget
En selfie med regissören är väl ändå obligatorisk innan varje föreställning. Det här är just innan det sista genomdraget. Skådespelarna tar en selfie med regissören innan genomdraget Bild: YLE/Johannes Björkqvist wasaspexet,wasaspexet 2017

Förbudstiden varade 1919-1932 i Finland och under denna tid var försäljning och konsumering av rusdrycker totalförbjudet. På grund av förbudet så smugglades det enorma mängder alkohol in i landet. En av dessa smugglare var smugglarkungen Algoth Niska.

- Våra manusgrupp har tagit reda på massor med fakta om förbudstiden. Algoth Niska är en av karaktärerna i pjäsen. Pjäsen kretsar runt Algoth Niska och smugglaren Hjalmar Mäkelä, säger Thomas.

Eftersom smugglingen var olaglig blir Niska och Mäkelä jagade av lagens långa arm. De som jagar smugglarkungarna är tulltjänstemännen Johnny Vandrare och Jim Böna.

- Det blir en humoristisk tolkning av förbudstiden helt enkelt. Ett organiserat kaos av Wasaspexet i den finlandssvenska skärgården, säger Josephine.

Förutom ovan nämnda karaktärer så hittas statsminister Svinhufvud i pjäsen när han fiskar röster bland skärgårdsborna, Dollar-Hanna som äger handelsboden i skärgården och Sandra Alko som är emot allt som har med alkohol att göra.

Thomas Hällund fixar det sista på skådespelaren Joachim Lönn innan det sista genomdraget.
Regissörens roll i Wasaspexet är inte bara att se till att replikerna sitter hos skådespelarna. Här fixas de sista tejpbitarna på Joachim Lönn så att micken hålls på plats. Thomas Hällund fixar det sista på skådespelaren Joachim Lönn innan det sista genomdraget. Bild: YLE/Johannes Björkqvist wasaspex,wasaspexet,wasaspexet 2017

”Hoppas ingen börjar gråta!”

Premiären är ikväll på Ritz i Vasa. När direktören Josephine och regissören Thomas svarar på hur det känns inför premiären är svaren väldigt olika.

- Jag är jättelugn. Allt känns riktigt bra, säger Josephine.

- Jag är oerhört nervös. Nu är min uppgift avklarad, nu kan jag inte påverka mera och får lov att sitta tyst i publiken, säger Thomas.

Vad är då det värsta som kan hända?

- Elavbrott, säger Thomas.

- Att någon börjar gråta. Tänk om någon blir så nervös att de brister ut i gråt på scenen, säger Josephine.

Föreställningar:
På Ritz i Vasa: 14.4, 16.3, 18.3 och 11.4.
Åbo: 24.3
Ekenäs: 25.3
Luleå: 8.4

Viewing all 20055 articles
Browse latest View live


<script src="https://jsc.adskeeper.com/r/s/rssing.com.1596347.js" async> </script>