För några år sedan fick jag äran att göra en dokumentärfilm om barnboksförfattaren Irmelin Sandman Lilius. Hennes namn var bekant från min barndoms somrar i Hangö.

Som barn lekte jag i lekparken som befinner sig rakt nedanför hennes hus i Hangö. Det vita stenpalatset, som kändes som en hägring, en dröm, ett palats från Rom. Min farmor och farfar talade alltid om Lilius hus med en högaktning i rösten.

Min första bekantskap med författaren var via boken Historien om oss, en ungdomsroman. Redan då tyckte jag om Irmelins lite viskande röst som jag kunde höra mellan raderna. Det kändes som att solen alltid sken i hennes bok.

Jag träffar Irmelin i hennes trädgård en varm dag i juni. Hon presenterar rosorna och varifrån de härstammar. Flera av dem har hon fått som gåva. Känslan i den frodiga trädgården för mig till Toscana.

Snart har vi plockat upp filmkameran och Irmelin vill kliva upp på husets tak! Den starka och viga Irmelin rör sig vant på taket och vi andra är rädda. Som barn minns jag hur jag stod och tittade länge på Carl-Gustaf Lilius staty av sin balettdansande fru. Den finns i en park i Hangö.

Irmelin Sandman Lilius älskar att kliva upp på taket och se utöver havet. Irmelin Sandman Lilius kliver upp för en stege upp till taket. Bild: Yle/Tapani Sillanpää Irmelin Sandman Lilius (Författare),Hangö

Hon trivs i höga höjder och i fantasin. Under våra filmdagar får vi höra om Havshäxan och Irmelin visar hennes sten. Hon har sett Havshäxan, hon visade sig en dag för Irmelin. Jag tror att allt som Irmelin berättar om finns på riktigt.

Hon skapar saga av verkligheten och verklighet av sagan. Tonen är trösterik. Det är som om hon tröstar sig själv och sina läsare. Magin i livet förändrar alla händelser från något vardagligt till något mer spännande och betydelsefullt.

Irmelin Sandman Lilius sitter och väntar på Havshäxan. Irmelin Sandman Lilius sitter på en sten i havet. Bild: Yle/Tapani Sillanpää Irmelin Sandman Lilius (Författare)

En annan filmdag rör vi oss i Helsingfors på Observatoriebacken. Där vill Irmelin kliva upp i tornet för att kika på stjärnorna.

Hon är ivrig som ett barn och jag ser stjärnorna i hennes hår....

Hon har lärt mig att skapa berättelser av sitt eget liv. Irmelin lever i en helt egen värld som hon själv illustrerar och gör spännande. Vi kan berätta sagan om vårt eget liv åt oss själva och åt varandra.

Hur viktigt det är att känna medkänsla. Att känna smärta i sitt eget bröst när det gör ont i en närstående människa. Vi växer enbart som människor om vi låter det göra ont ibland.

Irmelin Sandman Lilius är född 1936 och bor i Hangö. Hon är författare och bildkonstnär. Hon har sagt att hon inte skriver för barn men barn tycker om hennes böcker. Hon har bland annat skrivit Historien om oss (1958), Fru Sola-trilogin (1969-1971), Bonadeas båt (1982), Rasse Rask-böckerna (2004-)

Här kan du se programmet om Irmelin Sandman Lilius:

Vad tycker du bäst om att läsa för ditt barn? Har ni favoritförfattare och -illustratörer som ni återkommer till? Vill barnet läsa samma bok igen och igen? Dela gärna med dig av era bästa boktips till #bärtilsbokklubb!

Hur det känns att inte veta vem man är, det vet skådespelaren Riko Eklundh. Han har nästan 30 år på nacken inom skådespelarkarriären och har under åren hunnit spela både son och mamma. När han inte står på scen tillbringar han helst sin tid ute i skärgården, också på vintern.

Benny Törnroos träffar skådespelaren Riko Eklundh, rösten bakom karaktären Sniff från I mumindalen och känd från Svenska Teatern.

Serien 16 som visades i tv 1992 var ett av de första stegen i Riko Eklundhs skådespelarkarriär. Serien handlade om ungdomar och Riko jämför den med årets succéserie SKAM, som han själv helt har fastnat i.

I 16 spelade Riko den homosexuella gympaläraren Alex. Det var ett modigt steg att ta upp homosexualitet i en serie på tv och det var första gången det hände inom finlandssvensk tv.

Jag brukar säga att jag var en eunuck före jag hade fattat vad jag var. Jag tänkte först att jag var asexuell men sedan blev jag jättekär i en man.― Riko Eklundh

Ännu idag får skådespelare frågor om hur det känns att spela en homosexuell karaktär, vilket Riko tycker känns gammalmodigt. I Sverige uppstår sådana frågor aldrig. Han konstaterar ändå att det har hänt väldigt mycket i Finland på 25 år, vilket är bra.

När serien kom ut hade Riko själv just insett att han var homosexuell.

- Jag brukar säga att jag var en eunuck före jag hade fattat vad jag var. Jag tänkte först att jag var asexuell men sedan blev jag jättekär i en man.

Genombrottet som skådis

Riko gjorde sitt stora genombrott i skådespelarkarriären, åtminstone enligt recensionerna, år 1992 på Åbo Svenska teater när han spelade Mozart i Amadeus. Teatern blev en succé. Trettio föreställningar såldes slut och året därpå spelades Amadeus för ytterligare tio slutsålda salonger.

Det är väldigt ovanligt att som manlig skådis först få spela son och sen mamma, säger Riko och skrattar.― Riko Eklundh

Rikos musikalitet har gett honom många roller där musik finns med i bilden på teaterscenen. Han har inte endast gjort talteater utan också medverkat i många musikaler. I musikalen Little shop of horrors fick Riko chansen att göra den manliga huvudrollen Saymour. Det kändes inte då som världens grej för Riko, men senare har han förstått vilken chans det var.

- Då fattade jag inte att huvudroller inte växer på träd.

Riko Eklundh har spelat många olika karaktärer på teaterscenen. Här är han i rollen som talläraren Lionel Logue (t.h.) i Kungens tal på Åbo Svenska Teater. Scen ur Kungens Tal. Bild: Pette Rissanen. åbo svenska teater,Peter Ahlqvist,Riko Eklundh

Riko har spelat många olika karaktärer. Musikalen La Cage Aux Folles gjordes i två produktioner och Riko medverkade i båda. Första gången spelade han son och 16 år senare gjordes samma teater och Riko fick äran att spela sonens mamma.

- Det är väldigt ovanligt att som manligt skådis först får spela son och sen mamma, säger Riko och skrattar.

Trots att sång är viktig för Riko tycker han själv att han sjunger för lite på fritiden och konstaterar att han borde göra det mera.

- Det är som med skådespeleri, man blir aldrig klar.

Det är som med skådespeleri, man blir aldrig klar.― Riko Eklundh

Skärgården lockar

När Riko inte står på scen är han helst ute i skärgården, både sommar och vinter.

- Det är för mig ett verkligt andningshål och ett andra liv.

Musiken följer med ut i skärgården. Sedan 1999 har Riko varje sommar arrangerat Sommarsång-konserter i Åbolands utskärskyrkor. I år äger konserterna rum i Aspö kapell 6.7 kl.19 och i Nötö kyrka 7.7 kl.19.

Mera om Riko Eklundh hör du i Vår musik måndag 19.6.2017 kl.21.03.

I romanen En annan Bea Bladh skildrar Katarina von Numers-Ekman en herrgårdsfröken som småningom lär sig att, bokstavligen, stå på egna ben.

Med sin förra bok, mellanåldersboken Singer introducerade hon den lilla orten Braxå. Där mötte vi Josefin 11 år, som kan sy, och den nya pojken i klassen, Jonathan. Josefin blev retad av sina klasskamrater och mobbad på sociala medier. Men till slut var det vänskapen till Jonathan som gjorde att hon klarade av sina plågoandar.

del av pärmen till singer Katarina von Numers -Ekman

Vänner i fantasin

I En annan Bea Bladh har det gått ett år och den här boken är för längre hunna läsare än den tidigare. Det är också en gedigen ungdomsroman med intressanta karaktärer och en stämning man vill hållas kvar i.

För Bea Bladh i den nya boken är Josefin Fager den enda i den lilla orten Braxå som Bea kan tänka sig att bli vän med. Och pojken Jonathan är hon förtjust i på avstånd. Men tack vare att hon får hemundervisning av sin mamma, så har hon inga klasskamrater och inga egentliga vänner i Braxå. Till isoleringen bidrar också att hon har skadat sitt ben och har svårt att röra sig.

För att lära sig tala som ungdomar gör lyssnar hon på radio X3M.

Gotisk stämning

Katarina von Numers-Ekman bygger skickligt upp en lite kuslig stämning kring denna Bea. Tillsammans med sin mamma bor hon i gårdshuset till Braxå herrgård, men själva herrgården står tom. Bea är i själva verket rädd för huset där hon tycker sig se någon i fönstren som står och iakttar henne med kikare.

Och varför bor hon inte med sin mamma i det stora huset? Varför står det tomt? När hon frågar sin pappa som har ett exotiskt jobb som biolog på Galapagosöarna får hon inga svar. Han tycker att hon ska fråga sin mamma. Men det är inte så enkelt. Bea är ett överbeskyddat och isolerat barn, som ganska långt får roa sig själv och som har en livlig fantasi.

Hemligheternas börda

Jag tycker mig känna igen många ungdomsboksklassiker. Här finns stämningar från Francis Hodgson Burnetts Den hemliga trädgården och Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen. Det är en känsla av att allt inte står rätt till, att de vuxna har hemligheter och att barnet får lov att lösa problemen själv. De gotiska markörerna är många; en arg herrelös hund, den fysiska svagheten, hemligheterna och själva den spöklika herrgården.

Skuggan i herrgården

I den gotiska romanen förekommer ofta stereotyper som en ung kvinna och ett gammalt slott. Det här leker Katarina von Numers-Ekman med på ett tilltalande sätt. Här finns en lite kittlande kuslighet

Romantisk stämning har von Numers-Ekman också fått från Harriet Löwenhjelms dikt "Beatrice-Aurore", den som tonsatts av Hjalmar Casserman. Dikten, som handlar om en dröm om en död käresta, har också gett Bea hennes namn. Kvarnen som finns i dikten återfinns i berättelsen.

Harriet Löwenhjelm Harriet löwenhjelm Bild: Ur Alfred von Rosen (2012) M�nniskan, livet och d�den. pp. 1-197 J. A. Lindblads f�rlag, Uppsala. Harriet Löwenhjelm

Rykten går

Men det här är också en realistisk skildring av hur det kan vara att bli betraktad som annorlunda på en liten ort. Bea har både statusen som herrgårdsfröken och ryktena om att hon anses så intelligent att hon inte vill gå i samma skola som andra, emot sig.

Samma flickor och en pojke som plågade Josefin retar även Bea. Nu umgås de med Josefin och när hon och Bea trevande blir vänner är Bea rädd att de ska vända Josefin emot henne.

Vem kan inte känna igen rädslan för att blir övergiven av en nyfunnen vän, att man inte ska duga?

Hjälte på sociala medier

Men som titeln antyder kan saker ändra sig, man kan bli en annan. Bea skapar ett konto med en pseudonym på Instagram som blir uppmärksammat. Hon tar reda på familjehemligheterna och när hon och hennes mamma får nya grannar klarar hon också av stå upp emot grannens snorkiga son.

En annan Bea Bladh är en spännande, tidsenlig och varm berättelse med en lite kuslig stämning som är ovanlig i finlandssvenska ungdomsböcker. Katarina von Numers-Ekman blandar på ett intressant sätt inre och yttre verkligheter till en stämningsfylld helhet.

Museiverket utför arkeologiska fältarbeten i närheten av Jussarö. Målet är att hitta det medeltida hansaskeppet Hanneke Wrome som förliste 1468.

På samma gång kartlägger Museiverket också andra vrak på området kring Jussarö.

Berättelsen om Hanneke Wrome har också blivit en tv-serie, The Heroes of the Baltic Sea. Tommi Korpela kapteeni Vromena. Bild: Yle Kuvapalvelu.

Redan tidigare år har man letat efter skeppsvraket. 2016 trodde Museiverket att man kanske hade hittat skeppet, men det visade sig vara ett 1700-talsfartyg.

Värdefullt fynd

Hanneke Wrome förliste för 500 år sedan.

Ombord fanns upp till 240 människor som dog och skeppet var lastat med skatter och juveler. Fyndet kan vara värt miljontals euro.

Fältarbetet vid Jussarö pågår mellan den 15 och 22 juni. Det är sista gången man utför arbete inom projektet "Skeppsfällan Jussarö".

Under tre somrar har fotografen och journalisten Meeri Koutaniemi besökt USA och följt ättlingar till finska immigranter som idag bor i indianreservat. Ett smakprov av hennes arbeten kan nu ses på en fotoutställning som visas på Gallery Ibis i Vasa.

- När den finska emigrationen kom igång på 1880-talet hade den bördigaste marken redan tagits över av svenskar och andra européer. De finnar som kom till delstater som Michigan, Wisconsin och Minnesota fick sämre mark invid reservaten, berättar Meeri Koutaniemi.

Många likheter mellan folken

Det visade sig att finnarna kom bra överens med ursprungsbefolkningen. Bastukulturen var ett förenande band mellan nykomlingarna och de lokala stammarna, som själva hade sina svetthyddor

Också i övrigt hade den amerikanska ursprungsbefolkningen lättare att förstå och komma överens med finnarna än med andra européer.

- Båda folkgrupperna hyste kärlek och respekt för naturen och båda kom från en tradition med naturreligioner. Båda hade också förmågan att vara tysta. Folken hade dock också negativa saker som svagheten för alkohol gemensamt, konstaterar Meeri Koutaniemi.

Ett unikt samarbete uppstod mellan finnar och den amerikanska ursprungsbefolkningen. Finnarna lärde de lokala stammarna att tillverka skidor och bygga stockhus, medan ursprungsbefolkningen lärde finnarna odla majs.

Kärlek uppstår

Som en naturlig följd av umgänget blev det betydligt vanligare att ursprungsbefolkningen gifte sig med finnar än med andra européer i området kring Stora sjöarna i USA. Det finns ingen statistik över antalet äktenskap, men deras ättlingar kallas i dag findianer.

Findianer är ett uttryck som längre tillbaka i tiden kunde användas som ett skällsord. Ibland används det skämtsamt och ibland neutralt. De personer som Meeri Koutaniemi fotograferat använder själva termen.

En vilja att hjälpa

Livet i reservaten är hårt, säger Koutaniemi och citerar en ung gravid kvinna som fotograferats med geväret i handen, på väg ut från sitt mobila hem. Kvinnan håller på att utbilda sig till barnmorska och vill stanna i reservatet för att hjälpa andra kvinnor och familjer.

På ett par av de andra stora, blanka fotografierna syns en ung man med bar överkropp och långt lockigt hår. Han heter Isak och har haft en besvärlig uppväxt. Han tränar som ett medel för att hålla sin aggressivitet i schack.

På bilderna håller han på med styrketräning med redskap han hittat ute på gårdsplanen. På en annan bild ser vi hans fosterföräldrar som tagit sig an honom och andra utsatta barn.

Vill bort från fördomar

- Findianerna är inne i en period av nyskapande och omdefiniering av deras identitet, säger Meeri Koutaniemi. De vill komma bort från gamla stereotyper, fördomar och föreställningar om ursprungsbefolkningen och findianerna.

Med sina foton lyfter Koutaniemi fram personer som arbetar för den här saken. Här ser vi reservatets feminist och aktivist, Lyz Jaakkola, med en traditionell trumma i famnen.

Hon kämpar för rätten till reservatets mark och vatten, mot den rådande inrikespolitiken och mot internationella gruvbolag.

Kamp mot diabetes och hjärtsjukdomar

Det svartvita fotot på läkaren Arne Vainio med en t-skjorta med texten ”Got sisu?” är ännu ett exempel. Han kommer från fattiga förhållanden i ett reservat i Minnesota. Hans pappa tog livet av sig och hela Arnes ungdom var en enda utförsbacke.

Vändningen kom när Arne Vainio började utbilda sig till läkare. I dag försöker han bryta dåliga mönster bland invånarna i reservatet. Han arbetar för att förbättra deras hälsa, bland annat via en egen tv-show.

Ett stort problem i reservaten är diabetes och hjärtsjukdomar, mycket till följd av okunskap om hur hälsan påverkas av skräpmat.

Det finska arvet

Hur mycket finns då kvar av kontakterna till Finland? Eftersom det gått flera generationer sedan emigrationen är kontakter till Finland inte så vanliga. Men det finska arvet lever ändå kvar. En findian har till exempel vanligen egen bastu och traditionen med lördagsbastun lever kvar.

Ted Forsström tipsar om fantasyböcker utan drakar. Har du fler tips?

I juni läser vi en fantasybok i den finlandssvenska läsutmaningen. För att göra utmaningen lite knepigare finns det ett tillägg. Boken får inte innehålla drakar.

Risken med att välja en bok som man inte vet så mycket om är ju att det kan dyka upp en oannonserad drake på sidan 455. Ett säkrare sätt är att låta någon som kan det här med fantasy rekommendera en bok.

Därför ber vi nu alla fantasyläsare om tips på bra böcker, utan drakar. Tipsa i kommentarerna eller på sociala medier med taggen #fisvläsutmaningen2017.

Fem trovärdiga världar utan drakar

Grejen med fantasy är ju att vad som helst kan hända; det är det som gör läsupplevelsen så spännande. Man har ingen aning om nånting och samtidigt som man följer med i handlingen så pusslar man ihop hur just den här världen tycks fungera. Det kan vara otroligt tillfredsställande läsning när en författare lyckas få ihop en bra handling och en trovärdig värld, men det att vad som helst kan hända i fantasy leder också till att när det är dåligt så blir det riktigt, riktigt dåligt. Det finns otroligt mycket dålig fantasy... men dessa tips är alla läsvärda.

Alla de här böckerna har två saker gemensamt: realistiska karaktärer och trovärdiga världar (och inga drakar).

1) The Name of the Wind av Patrick Rothfuss

Otroligt välskriven bok. En fantasy-uppväxtroman som innehåller allt vad man vill ha. Väldigt intressant magisystem! Kolla inledningen:

"My name is Kvothe.

I have stolen princesses back from sleeping barrow kings. I burned down the town of Trebon. I have spent the night with Felurian and left with both my sanity and my life. I was expelled from the University at a younger age than most people are allowed in. I tread paths by moonlight that others fear to speak of during day. I have talked to Gods, loved women, and written songs that make the minstrels weep.

You may have heard of me."

Hur skulle man INTE kunna läsa en bok som börjar så där?

2) Mistborn av Brandon Sanderson

Aktion och magi med kung fu. Lite uppväxtroman, lite revolution. Ingen brutalitet ala George R. R. Martin eller hjärtskärande ångest ala Robin Hobb. Inga konstigheter, helt enkelt en fungerande story och bra karaktärer. Läs definitivt om du är intresserad av sociala problem, politik och/eller kastsystem.

3) The Lies of Locke Lamora av Scott Lynch

Lite som om Quentin Tarantino gjort en fantasyversion av Robin Hood. Utspelar sig i en fantasyversion av Venedig och handlar om ett gäng gentlemannarövare. Lite grabbig ibland, men väldigt bra dialog. Fantasy-lite, skulle jag nästan kalla det. Utmärkt sommarläsning. Som en medeltida Ocean's Eleven.

4) The Blade Itself av Joe Abercrombie

Brittisk noir fantasy. Brutala och våldsamma antihjältar. Påminner stilmässigt mycket om Game of Thrones. Här har alla karaktärer issues med det mesta. Vissa hatar man genast, men alla karaktärer utvecklas under handlingen och man växlar hela tiden med vem man diggar. Tycker du Tolkiens alver är fjantiga töntar ska du definitivt läsa det här. Svordomar, krig och ibland på gränsen till tortyrporr.

5) The Warded Man av Peter V. Brett

Mänskligheten är i pisset. Varje natt kommer demoner upp från underjorden och mördar alla människor de får tag på. Det här leder till att människor samlas i små samhällen där det är lättare att försvara sig. Är man ensam är man död. En intressant premiss. Väldigt bra beskrivningar av olika kulturer, gillar speciellt den här bokens variant av fantasymuslimer. Lättläst!

OBS! Alla dessa böcker ingår i en längre serie, så diggar du nån av dem finns det fler att läsa.

#fisvläsutmaningen2017

Den finlandssvenska sommarteaterpubliken vill ha musikaler och andra glättiga skådespel. I övriga Norden är sommarteatern mer experimentell.

Teater hör till mångas sommarprogram och i Svenskfinland är uppsättningarna i regel glättiga, medan det finns mera variation, med också vemodiga pjäser, på finskt håll.

- Det är ganska tydligt att vi söker oss till underhållning, till lättsam och familjevänlig teater under somrarna och det är också ganska långt det som erbjuds, säger teaterkoordinator Sofia Wegelius på Finlands svenska ungdomsförbund.

Jukebox var sommarpjäsen 2014 på Teaterboulage i Pargas. Manu och Jaska planerar resa till Helsingfors. Veka och Rita är tveksamma. På bilden från vänster: Samuel Salminen, Victor Korpela, Veronica Siivonen och Milla Ruokolahti. Bild: Teaterboulage/Henrik Zoom © 2014 veronica siivonen

Sommarteater i Svenskfinland är i första hand amatörteater och på många håll är regissören i stort sett det enda proffset. I sommar spelas teater på minst 17 scener i Svenskfinland. Flera av dem finns i Nyland och Österbotten, medan Teaterboulage i Pargas är den enda scenen i Åboland. Publiksiffran totalt uppgår till knappt 50 000 åskådare.

Nordiska amatörer djärvare

Sofia Wegelius har insyn i sommarteatrarnas situation i Svenskfinland, men också i Norden eftersom hon sitter med i nordiska och baltiska amatörteaterorganisationer.

- I andra nordiska länder satsar man mera på till exempel historiska spel, med massvis med skådespelare som visar upp klassiska krigshändelser. Och så är man i många länder aktiv med experimentell teater på ett annat sätt än här. Också amatörgrupper testar nya metoder för att spela teater, säger Wegelius.

I Danmark har Wegelius upplevt teater som utgår från en joggingrunda - allt utspelas under en runda där både skådespelare och publiken joggar.

För att klara av ekonomin ska pjäsen helst rikta sig till barn och unga, vuxna och äldre.― Martin Bahne, skådespelare

I Svenskfinland är musikalen en klassiker när det gäller sommarteater. På Raseborgs sommarteater har Sound of Music slagit publikrekord i två omgångar, på Lurens i Lovisa var den så populär att den spelades två somrar i rad.

Okänd soldat spelas för första gången på svenska i sommar i Harparskog i Raseborg. Men det är ingen typisk sommarteater, bland annat för att det är en så stor satsning, men också för att den inte är barnvänlig.

I den spelar Martin Bahne fänrik Koskela. Bahne har medverkat i Skärgårdsteatern i flera omgångar och till och med startat en egen liten sommarteater på en innergård i Åbo.

Är sommarteater per definition mindre seriöst ur ett scenkonstnärligt perspektiv än institutionsteater?

- För arenor som Raseborg och Harparskog så finns det givetvis hårt tryck på produktionssidan på att få publik eftersom de är så stora sammanhang. Och då ställer det krav på pjäsval, och helst ska man ju satsa på något som lockar barn och unga, vuxna och äldre, säger Bahne.

- Det är säkert det som leder till att repertoaren är vad den är.

Skådespelaren Martin Bahne medverkar i Okänd soldat i Harparskog. Skådespelaren Martin Bahne före den andra föreställningen av Okänd soldat i Harparskog. Bild: Yle / Eva Lamppu Martin Bahne,okänd soldat i harparskog

Lokal förankring i Österbotten

Samma säger Sofia Wegelius. När sommarteatrar har prövat på nyskrivna pjäser har de lockat färre publik. Det finns undantag särskilt i Österbotten, där teatrar i högre grad spelar pjäser med en lokal förankring. Då kan det fungera bra om texten är skriven av en ortsbo.

Bahne säger att han gärna går på sommarteater i Raseborg och tycker inte att det han sett har varit konstnärligt ointressant. Han får mycket ut av till exempel Astrid Lindgrens berättelser.

- Sommarteater handlar mycket om samvaro och att umgås. Där gäller olika, friare regler än för institutionsteater, och till exempel publiken får snarvla under föreställningen, säger Bahne.

Sommarteater är framförallt samvaro. Åskådare dricker kaffe och äter munk under pausen av Okänd soldat. Bild: Yle / Eva Lamppu okänd soldat i harparskog

Den finlandssvenska sommarteatern - amatörteatern - mår överlag bra och lockar fler tittare än många proffsteatrar, understryker Wegelius.

Och den kan överleva riktigt bra även om repertoaren förblir oförändrad - det kommer nya generationer och sommarteater är en familjeupplevelse, tillägger Wegelius. Hon hoppas däremot att teatrarna under vintersäsongen skulle våga vara mera modiga.

De stora festivalerna i Finland är förberedda på dåligt väder och stora folkmassor och alla faror som kan komma med så många människor på en plats. Men festivalarrangörerna varnar för försäljning av oäkta biljetter.

– Jag tycker absolut det är säkert att gå på festivaler i sommar. Vi har så pass mycket säkerhetspersonal i Finland nuförtiden att det inte ska vara någon fara alls, säger Sami Rumpunen som är festivalchef på Provinssi.

Varken Provinssi, Flow eller Ruisrock har tagit till extra säkerhetsåtgärder trots att Skyddspolisen har bedömt att terrorhotet i Finland har ökat.

Trots ökat terrorhot i Finland ska det vara säkert att gå på festivaler i sommar. Två personer går mot en folkmassa på festivalen Rock Fest Bild: Yle/ Björn Karlsson publik,Festival,Rock Fest

Festivalarrangörerna satsar på säkerheten

Sami menar att man i Finland alltid har haft tillräckligt med säkerhetspersonal på festivaler så det ökade hotet borde inte beröra dem.

Vädret ska inte heller kunna komma åt att påverka de stora festivalerna i Finland.

– Väderförberedelser hör till varje år. Vi har nog planerat för ifall det blir dåligt väder, säger Mikko Niemelä som är promotor för Ruisrock.

På Sonisphere 2010 tog en storm över festivalen och en person omkom av sina skador. Översvämmning på Sonisphere Bild: Mika Viljanen/Yle sonisphere-festival

Andrahandsbiljetter kan vara kopierade

Festivalbiljetter finns ännu till salu när det kommer till Flow och Provinssi men Ruisrock är helt och hållet slutsålt. Det betyder att biljetter som säljs i andrahand till Ruisrock kan bli dyra.

En endagsbiljett till Ruisrock köpt i förstahand kostar 90 euro, men på auktionssidor på nätet säljs dom nu för runt 160 euro.

Att köpa en festivalbiljett i andrahand är inte olagligt, men festivalarrangörerna rekommenderar inte att man köper en biljett av en okänd person.

– Har man en bekant som inte har möjlighet att gå på festivalen och köper hens biljett är det lugnt, men köper man av en okänd person kan det hända att den inte är äkta, säger Flowarrangören Tuomas Karppinen.

Det vanligaste fusket är att man kopierar en elektronisk biljett och säljer den flera gånger om. Det går inte att veta att biljetten är oäkta innan man ska använda den och märker att koden som finns på biljetten redan har blivit använd.

Vi kan inte garantera att biljetter som säljs i andrahand är äkta.― Tuomas Karppinen

Varje kod kan endast användas en gång och då kommer man inte in på festivalområdet.

Det kan vara svårt att spåra upp dom skyldiga eftersom de oftast inte kommer från Finland, enligt Tuomas.

Festivalarrangörerna för Flow, Ruisrock och Provinssi menar ändå att det är ovanligt att de stöter på falska biljetter.

“Äntligen är Arvingarna här!”.“Vad roligt att ni visar härliga Solens mat!” “Kan ni inte reprisera Tinas mat?” “Tack för att man kunde sträcktitta på Case på Arenan!”

Ni är många som hör av er till Yle Fem och Yle Arenan, med ris och ros. I sommar försöker vi svara på era önskemål.

- I och med att de flesta av SVT:s stora underhållningsprogram, som ska synas på femman i höst nu har paus så har vi packat sommartablån med svenska och nordiska favoriter i repris, berättar Unni Malmgren som är tv- och radiochef på Svenska Yle.

Mitt i naturen är ett av de SVT-program som många tittare efterlyst. Mitt i Naturen Bild: SVT / Carl-Johan Söder 4087 5621 000

Deckare och drama

Det danska kriminaldramat Bedrägeriet är tillbaka i rutan. Yle Fem och Arenan sänder den första säsongen i repris med start måndag efter midsommar, 26.6 kl. 22.

- Många missade Bedrägeriet första gången vi sände serien, och har frågat efter den. Bedrägeriet är en dansk thriller om ekonomisk brottslighet, pengar och makt till varje pris. Ett svårt ämne, men gjort just så bra som danskarna kan, konstaterar Unni Malmgren.

Genast efter de tio avsnitten i säsong ett kommer den helt nya andra säsongen.

Rita är ibland exakt lika trotsig som de tonåriga elever hon ska försöka undervisa. En underhållande dansk serie. Rita är läraren som har lite svårt att hålla sig till normen. Bild: Henrik Ohsten 6278 9701 000,Mille Dinesen,Yle Fem

- Så vill jag också tipsa om den häftiga danska läraren Rita. Serien sändes för ett par år sedan och kommer nu som sommarfavorit i repris. Rita, som själv ibland är exakt lika mogen som sina tonårselever, sänds måndagar kl. 23.

Dokumentärer och filmer sena söndagskvällar

Film bjuder vi på den första söndagen i månaden, precis som vanligt. Den 2 juli blir det en norsk romantisk komedi, Kvinnor i för stora herrskjortor, och den 6 augusti den svenska filmen The Quiet Roar.

The Quiet Roar handlar om en dödssjuk kvinna som med hjälp av behandling kan ta sig tillbaka till sin ungdom. Evabritt Strandberg on Marianne elokuvassa The Quiet Roar The Quiet Roar

De övriga söndagarna i månaden är det dokumentärer på Yle Fem. Också bland dokumentärerna är det favoriter i repris i sommar. Vill du läsa mera om sommarens dokumentärer? Här kan du läsa mera om dokumentärerna och på Arenan har vi paketerat alla dokumentärer.

Lifestyle och mat

Lifestyle och mat är något som länge kännetecknat Yle Fem och också det finns med i sommartablån. Ni som följer med Trädgårdstider känner igen namnet Pernilla Månsson-Colt. Hon är med också i Husdrömmar, ett mångfaldigt prisbelönt program av SVT om bygg och hantverk, med start söndag 25.6 kl. 18.30.

Husdrömmar med Pernilla Månsson-Colt hör till sommarens lifestyleprogram på Yle Fem och Arenan. Visas på söndagar kl. 18.30 Husdrömmar

Mat med Tina representerar för många glädjen som kom in i köket. Yle Fem repriserar i sommar alla gamla Tina-program måndagar till fredagar kl. 17.25 med start genast efter midsommar.

Sport och Allsång på Skansen, på svenska på Arenan och andra Ylekanaler

Svenska Yles sportredaktion ger dej sommarens idrottsliga höjdpunkter i form av flerljudsreferat främst på Yle TV2 och referat på Yle Arenan, samt digra paket på svenska.yle.fi

Och så har vi förstås sommarprogram nummer ett för många, Allsång på Skansen, som Yle sänder också i år, men på Yle TV1 och Yle Arenan.

Sanna Nielsen bjuder in till allsång alla tisdagskvällar kl. 21 på Yle Arenan och på Yle TV1. Sanna Nielsen är ny programledare för Allsång på Skansen 2016. Bild: Yle / Daniel Nylund Yle Fem,Sanna Nielsen,Allsång på Skansen,allsång på skansen 2016

Allsången refereras i år på finska av Hanna Pakarinen men kan givetvis ses med originalljudet på svenska.

Arenan paketerar och bjuder på arkivpärlor

Yle Arenan ger möjligheten att titta och lyssna när du vill. Vissa serier, som norska Lilyhammer och helt nyproducerade dramaserien Sommarkollo, kan du titta på på Arenan i sin helhet medan andra serier dyker upp ett avsnitt åt gången, efter att de sänts på radio eller tv.

Sommarkollo är en helt ny finlandssvensk dramaserie om hur det är att vara på gränsen till tonåren. Serien har fått mycket positiv respons. sommarkollo, dramaserie på Hajbo 2017 Bild: Yle/Hajbo sommarkollo

- I början av juli bjuder vi också på ett större dramapaket från arkivet med både radiodrama och tv-drama, berättar Tomas Lindh som är chef på Yle Arenan.

- De svenska tv-drama vi har valt bjuder på barndomsnostalgi utgående från Oscar Parlands romaner.

På radiosidan handlar det om prisbelönta radioteatrar som Petters valp av Irmelin Sandman-Lilius och När göken gol vid Seine av Janina Jansson.

- Och som inspiration för sommaren, både vid grillen och i trädgården, så rekommenderar jag varmtStrömsö som vi nu byggt om under våren så att man på Arenan lättare kan botanisera i olika bygg, tips för trädgården och i köket. Hoppas alla går in och tar sig en titt! uppmanar Tomas Lindh.

Den finlandssvenska bilderboken har både bredd och fantasi. Här presenteras fyra av vårens nykomlingar. Alla värda att läsas.

En måttlös ekorre

Sanna Tahvanainens och Lena Frölander-Ulfs bok Kurre Snobb och popcornen är en liten berättelse om måttlöshet och begär. Huvudpersonen är den fåfänga ekorren Kurre Snobb som bor i en park i London. En dag möter han något han inte kan motstå – popcorn med smak av smör.

Kurre älskar popcorn del av pärmen till kurre snobb och popcornen Sanna Tahvanainen,Lena Frölander-Ulf (författare)

Det är ett ödesdigert möte som gör att han ger upp sin värdighet, sina vackra kläder och sin stil i jakten på dessa åtråvärda och dyrbara popcorn. För att få dem ger han allt det han är stolt över till björnen. Han langar det som får det att svida runt nosen men som gör Kurre lycklig.

Till slut är det så illa att gamla bekanta inte längre hälsar på honom, utom Råttan som är den som verkligen räknas.

Blickar som talar

Lena Frölander-Ulf leker med perspektiven i sina bilder. Ömsom är ekorren liten i en stor värld och ömsom är han normalstor i förhållande till omvärlden. Det intressanta är de blickar av oro och ibland fördömande som de andra djuren riktar. Medan andra ekorrar samlar ekollon mumsar Kurre fluffiga, salta popcorn. Det som tidigare varit beundran inför någon som är stilig blir något annat.

Förutom måttlöshetstemat kan läsaren också fundera på skillnaden mellan vad djur behöver äta och vad vi i tanklöshet matar dem med.

Men det viktigaste är nog följande rader: ”Kläder är kanske finast när de är nya”, säger Råttan. ”Med vänskap är det tvärtom.”

Grannar av alla de slag

I Sanna Manders Nyckelknipan är det definitivt bilderna som är i centrum. Pärmen är en husfasad och på första uppslaget får vi veta att berättaren letat efter en nyckel i flera timmar och uppgiften nu blir att speja i grannarnas hem.

pärmen till Nyckelknipan sanna mander

Det är en rolig uppgift. För det är verkligt invecklade, olika och personliga grannar som bor i huset. Allt som allt finns där nästan 20 invånare, bland annat en prinsessa som downsizat och flyttat från palats till lägenhet, en kille som verkar vara ett nättroll och två siamesiska tvillingar där den ena gillar läsning och den andra skulle vilja gå ut och festa. Här är ett bra tips att läsa böckernas titlar.

Prinsessan bakom nästa dörr
trivdes inte där hon bodde förr.
Hon levde så tjusigt och flott
i ett tusenrums-konungaslott.
Att få lite käk tog en timme, ja två,
till köket var det sååå långt att gå.

Prinsessan tog ett lån på banken
att köpa en etta med kök var tanken.
Nu har hon flyttat bort därifrån
kokar nudlar nöjt i kokvrån!

Det är viktigt att titta noga på bilderna för annars kanske man inte hittar nyckeln. Den finns nog där.

I en perfekt bilderbok samspelar texten och bilden, men här känns det nog som om texten är inklämd lite på måfå och med liten font. Ibland är rimmen också aningen uppstyltade och haltande. Med tanke på att bilderböcker ska läsas högt om och om och om igen så kan stapplingarna nog bli lite ansträngande i längden.

Men helheten är sympatisk, bohemisk och färgglad.

Naturlyrik och stämningar för små läsare

Verser för de minsta bjuder Hanna Lundström på i Rassel prassel promenad, poesi bland barr och blad. Den lilla boken är vackert utformad och illustrerad av Maija Hurme. Redan i den tidigare poesisamlingen Rassel prassel puss förekom naturbetraktande verser och i den här nya samlingen är naturen i blickpunkten. Nu är det inte så mycket de finurliga poängerna som eftertraktas, snarare naturens rogivande stämningar.

del av pärmen till rassel prassel promenad maija hurme

Dikterna följer årstidernas växlingar så att läsaren i den första dikten följer med ett frö som gror i en kruka på fönsterbrädet. Det är en bra början, en nära bild som småningom lockar vidare ut till det som syns utanför fönstret. Där finner vi en lutande snögubbe.

Han får komma till tals i följande dikt "Snögubbe, tögubbe" där han småningom skiftar skepnad och ”blir nåt annat” genom solens vårliga inverkan.

Som nästan alltid i finlandssvensk barnlitteratur är det sommaren som får den största uppmärksamheten. Antagligen för att det mest är då barn rör sig i skog och mark och på stränder. Då plockar vi bär, odlar trädgårdsland och metar.

Att sitta helt stilla
att meta och gilla
att fiskarna gör som de vill

Att sitta och meta
ha fisken att leta
och veta
att det räcker till

En av mina favoriter är dikten "Samla sekunder" som handlar om att vara uppmärksam på allt det ”som kanske kan bli minnen av sommaren som rusar förbi”. Det är lite som Carl Antons sång Om maskros och tjärdoft i mindfullnes-version. Mycket bra att hålla i minnet under soliga dagar.

bild ur rassel prassel promenad maija hurme

Hela helheten är mycket tilltalande och har ett tonfall som tar poesi för barn på allvar. Maija Hurmes bilder innehåller många detaljer som läsare och lyssnare kan begrunda tillsammans. Som till exempel att man kan få blå fläckar i byxbaken i blåbärsskogen eller att sniglar kan smaska i sig av det man odlar. Det blir en uppmaning till att vara uppmärksam på detaljerna.

pärmen till sagor om siri Åsa Mendel-Hartvig

Siri från Bagarmossen

Den sista boken i raden är inte en bilderbok i ordets egentliga mening, men den är rikligt illustrerad. I Åsa Mendel-Hartvigs berättelse får vi följa med flickan Siri som snart fyller fyra år och som bor i Bagarmossen i Stockholm med sin familj. Dem får vi följa under en vår. Sagor om Siri är en föregångare till Siri flyttar till landet, som utkom 2015 och som utspelar sig tidsmässigt senare.

Sagor om Siri har en vardagsrealistisk och gemytlig stämning. Åsa Mendel-Hartvig skildrar förhandlande föräldrar, smågrälande syskon och grannar som hjälper varandra. Det blir som ett slags nutida Bullerbyn.

Skildringen av stämningen i hallen när Siri inte vill gå till dagis med pappa och storasyser Rosa, som ska till skolan, utan hellre vill stanna hemma med mamma och lilla Tuva-Lisa är på kornet. När Siri trilskas blir alla sura, mammas läppar blir spända, pappa måste skynda till jobbet och Siri känner att det hela inte blev så bra.
Men eftersom det är en måbra-bok det här så räddar grannen och bästa kompisen situationen och Siri kan gå med dem till dagis.

bild ur sagor om siri cara knuutinen

En bister granne

Enda smolket i bägaren är arga gubben som inte tycker om barn. Han skriker att flickorna ska vara tysta när de leker under hans balkong. Det känns väldigt svenskt och barncentrerat att han efter det bemöts av en far som i ilskan tutar trumpet på balkongen invid och barn som plingar på hans dörr och snabbt springer därifrån. Det är inte utan att jag kan tycka lite synd om gubben som hamnar så på kant med sina grannar.

Han får en chans till återupprättelse mot slutet i en spännande scen som involverar en mjukis-igelkott som fallit ner på tunnelbanespåret. Då bekräftas även Siris roll som berättare. För kanske arga gubben inte alls är så arg som hon har trott.

Idealföräldrar

De vuxna visar prov på osannolikt tålamod. De är en sorts idealföräldrar som nästan alltid kan lösa en situation på bästa sätt. Den gången när pappa skyndar på flickorna för att de ska komma till butiken och är sur och arg, då möter de farfar som säger att han ska be om ursäkt av dem. Det är kanske därför berättelserna kallas sagor? För sagor i en egentlig mening är de inte, till det är de alldeles för vardagsrealistiska.

Om man skulle vilja kategorisera Sagor om Siri så kunde man säga att det är en kapitelbok som ska läsas högt för små barn. För barn som kan läsa själv är händelserna kanske lite för vardagliga. Jag har svårt att tro att 9-12-åringar vill läsa om barn på dagis. Men som en högläsningsbok med hög trivselfaktor fungerar boken bra.

Cara Knuutinens mjuka blyertsteckningar passar bra till berättelsernas stämning och bidrar till gemytet.

bild ur sagor om siri cara knuutinen

Foo Fighters spelning i Helsingfors påminner Sebastian Bergholm om vad rockmusik egentligen handlar om; att det inte är dags att dö ännu.

Jag var ganska sent på flaskan då jag var ung så det hörde inte till mina skolavslutningsrutiner att dricka mig full. En avslutning gick jag ändå till Sandudds sandstrand i Helsingfors där unga traditionsenligt försöker skölja ner allt de lärt sig under året.

Så var det på 80- och 90- talet i alla fall.

Där träffade jag en kille och vi satt i sanden och snackade The Doors; om musik, poesi, om liv och död.

Sturm und drang-stuket alltså, känslosamt och den där upplevelsen av att något helt nytt öppnar sig.

Tillbaka på stranden

Under Rock the beach, som endagsfestivalen hette, var jag tillbaka på samma strand. 25 år äldre och men amerikanska Foo Fighters på scen kom jag att tänka på den där gången i sanden och hur en annan människa kan blotta vissa okända sidor hos en själv.

Foo Fighters gav ut sin första platta 1995 och den bestod av låtar som bandets skapare Dave Grohl hade skrivit under den tid som han trummade i Nirvana.

Bandet var världens största då Kurt Cobain begick självmord 1994.

Jag minns hur trösterik bandets debut kändes, tårarna efter Cobain hade knappt hunnit torka. Låtarna bar med sig en atmosfär av grunge, vemod, ilska, hopp och pop.

Fri som fågeln

Foo Fighters ställer sig på scen, folk rusar mot scenen. Bandet öppnar med ett av 1990-talets bästa rocklåtar, Everlong.

Grohl skriker ut sina lungor i mer eller mindre två och en halv timme och bandets sound är en ljudvall av riff och publiken älskar det.

Solen skiner, tången ligger på stranden och måsarna rider fria på vinden som blåser in från havet. Kebaben lassas upp och dryckerna flödar i öl-hagen.

Snyltgäst (keikka och matrester) Mås flyger över kebabstånden måsar

Tång, hav och sång Blåstång och rockscen Blåstång

Människan är slav under sina passioner, men de befriar henne å andra sidan. För några timmar i alla fall.

Michael Monroe dyker upp på scen ibland och publiken verkar stolt. #Suomimainittu.

Bandet har vansinnigt många radiohittar, One by one, Learn to fly, Times like these...De tar bara inte slut.

25 000 människor viftar med knytnävarna i luften och flinar med Grohls finurliga och roliga spikar. Många sjunger med på det där sättet att man ser att bandets musik har betytt en hel del.

Men, vad betyder allt det då?

Traditionalisten Dave Grohl

Foo Fighters rockar, per definition. Bandet ser bra ut, är energiska, ger allt. Poserna funkar. man står bredbent och gitarren pekar ut från kroppen i 45 graders vinkel. Symboliskt kanske, kanske inte.

De här medelåldersmännen kan sin sak.

Också Foo Fighters åldras, i sina videor i varje fall (text)Bandet Foo Fighters maskerade till gamla gubbar med vita långa skägg. Sex personer på bilden Bild: Esteban Gutierrez/Live Nation rockband,Foo Fighters

På 1990-talet bröt band som Nirvana med den hårdrock som dominerade 80-talet. Foo Fighters påminner på sätt och vis om de band som Grohl och gitarristen Pat Smear (Germs, Nirvana) med sin musik rörde sig bort från.

Jag minns en Nirvana-intervju där Grohl tar avstånd från metal eftersom den är sexistisk. Grungens rötter låg i punken och med den kom en hel del ideal och attityder.

Den tidiga 90-tals musiken ville dekonstruera rockmusiken, gitarrsolot var ett exempel på vad man ville bli kvitt.

Foo Fighters är förmodligen i dag ett av världens bästa rockband, kvällen i Helsingfors var ett bra bevis på det. Men om man vill teoretisera det hela så kan man se att de också har en konservativ sida.

rock Foofighters spelar inför publik Foo Fighters

Låt barn spela rock

Grohl har på sistone talat varmt för att låta barn spela rock, han har gett sig själv som exempel på hur man genom att väsnas och stöka på plötsligt spelar trummor i världens största band.

Alla kan bli en rockstjärna typ – enligt samma logik som i Pixarfilmen Råttatouille där råttan Remy blev stjärnkock trots omständigheterna.

Alla kan laga mat hette det i filmen och betydde att en god kock till och med kan vara råtta, kämpa sig upp trots omständigheterna. Grohls mamma var ensamförsörjare och kämpade för sina barn i motvind.

Kanske är det med åldern som en vilja att bevara vissa värden och beskydda den musikkultur som man själv vuxit upp med kommer?

Å andra sidan kan man säga att bandet bäst värnar om historien genom att högenergiskt spela i nästan tre timmar.

Då inte ens rock kan rädda en... Livboj och konsertscen Sandstrand, Helsingfors

Rocken blir medveten om sin egen historia

Foo Fighters glömmer inte sina rötter – de påminner alla om varifrån rockmusiken kommer. Det är rätt snyggt och samtidigt påminner det om att rocken inte längre är en självmedveten historielös ungdomsmusik.

Musiken är obegriplig utan just ett patos, de laddade känslorna, att verkligen känna sig vid liv (och avigsidan: de tillstånd av ångest, utsatthet, marginalisering och all den livskraft som berövas många ungdomar och människor hela tiden).

Come as you are

”Tack för att ni låter oss vara som vi är”, säger Grohl och spelar några hits till. Vi i publiken står där i ganska fula kläder och sanden söker sig in mellan tårna.

Det är okej – det är nämligen också att man kan komma som man är, bli accepterad och förutom de vanliga problemen med massevenemang; det är trångt, stora män skymmer sikten för alla andra med mera, så är stämningen perfekt.

Det finns många människor för vilka rock fortfarande betyder så mycket att man går på festival en måndagkväll och låter sig ryckas med av livet.

Reflekterande redaktör Publik inför Foo Fighters konserter

I never wanna die skriker Grohl i ”Walk” och det finns knappast något som är så mäktigt och befriande som att tillsammans med tusentals andra människor känna att man fortfarande är vid liv, att allt är nu och aldrig mera och att vi är i den här soppan tillsammans.

Det kanske låter som en knäckande beskrivning men jag ser det kanske mera som en kraftkälla, att det inte finns någon anledning att blicka bakåt utan istället åt sidan.

Bredvid dig står antagligen en underbar människa och ser vi på varandra på det sättet och slutar tjafsa så kan vi ha rätt kul ihop under alla de dagar som vi ännu har på kontot.

Slutligen – jag stirrar på den sista meningen och funderar om den är för patetisk men i kvällens anda så låter jag den passera; Come as you are, jag gillar rock och läser in hela livet och min dödsangst i den varje gång den är riktigt bra.

Banden tjänar hackor på att kränga kläder Bandtskjortor till salu, i bakgrunde tallar Promotional merchandise

Stiftelsen som äger Helsingfors Konsthall har under ett drygt år samlat på sig över tjugo betalningsanmärkningar, enligt kund- och företagsdatabasen Suomen Asiakastieto.

Enligt vice-VD Heikki Koivula på Suomen Asiakastieto har olika instanser gjort förfrågningar om stiftelsens kredit- och företagsuppgifter över hundra gånger under det senaste halvåret. Det skriver Koivula i ett pressmeddelande.

Kauppalehti rapporterade i tisdags att Stiftelsen Helsingfors Konsthall har hamnat på tidningens protestlista när företaget ISS krävde stiftelsen på över 14 000 euro i fordringar.

Anmärkning överraskade Konsthallschef

Konsthallens chef Jan Förster uppgav till Kauppalehti att han själv fick veta om det hela i frukostbordet i går morse när han läste tidningen.

- Jag fick kaffet i vrångstrupen när jag läste om saken. Jag började utreda betalningar och nu är saken avklarad och betalningarna betalade, sa Förster enligt Kauppalehti.

Enligt direktören hade stiftelsen samlat på sig skulder på grund av ett fel i processen hur fakturor godkänns. Fakturor ska ha kommit till stiftelsens bokföringssystem adresserade till en föredetta anställd.

Helsingin Sanomat skrev i våras att Konsthallen, på grund av ekonomiska svårigheter, inte i år ordnar den traditionella utställningen som visar upp unga konstnärers arbeten.

Stiftelsen ägs av konstnärs- och konstföreningar och enligt Konsthallen bekostas en fjärdedel av verksamheten med offentliga understöd.

Midsommar firas under årets ljusaste tid och högtiden har mycket långa anor. Hur bra koll har du på midsommar? Testa din kunskap med det här quizet.

1. När infaller midsommardagen?

 Alltid den 24 juni 

 Alltid den 25 juni 

 Den lördag som ligger mellan 20 och 26 juni 

 Den första fredagen efter den första metonska fullmånen, efter den 20 juni 

2. Vilken gud från den finska mytologin firades tidigare vid midsommar i Finland?

 Ahti 

 Luonnotar 

 Ilmarinen 

 Ukko 

3. Midsommaren är också ...

 Den finska litteraturens dag 

 Finskhetens dag 

 Diktens och sommarens dag 

 Finlands flaggas dag 

4. Sommarsolståndet infaller vid midsommartid. Vad kallas sommarsolstånd också?

 biologisk midsommar 

 meteorologisk midsommar 

 astronomisk midsommar 

 geografisk midsommar 

5. Varifrån härstammar midsommarstången?

 Tyskland 

 Finland 

 Sverige 

 Norge 

6. När ska flaggan officiellt hissas på midsommaren?

 Klockan 8 på midsommarafton 

 Klockan 18 på midsommarafton 

 Klockan 21 på midsommarafton 

 Klockan 8 på midsommardagen 

7. Vilken av dessa delikatesser åt man på midsommaren i Sverige för flera hundra år sedan?

 Tonfisk 

 Lutfisk 

 Sill  

 Nypotatis 

8. På medeltiden utsåg kyrkan den 24 juni till Johannes Döparens dag. Vad är speciellt med Johannes döparens dag?

 24 juni är Johannes Döparens födelsedag. 

 I Finland döps det exceptionellt många barn den 24 juni. 

 24 juni är Johannes Döparens dödsdag.  

 Jesus döpte Johannes döparen den 24 juni.  

9. När blev bålen blev ett vanligt inslag i midsommarfirandet i Finland?

 i början av 500 talet 

 i slutet av 1700-talet 

 under 1800-talet 

 under 1900-talet 

10. Mycket av midsommarens trolldom förknippas med kärlek och att hitta sin blivande maka eller make. Vilken av dessa är en sådan trolldom?

 Sätt dig bredbent på taket till ett hus som har renoverats tre gånger och du får se din blivande fru. 

 Tvätta ansiktet vid en älv på midsommarnatten och din blivande man uppenbarar sig på andra sidan älven. 

 Klä på dig en ring och gå tre varv runt en brunn. Titta sedan ner i brunnen genom ringen och se din blivande maka eller make speglas i vattnet. 

 Lägg flera blommor under din dyna som du namnger efter olika pojkar. Den pojke vars blomma är piggast på morgonen är din blivande man. 

Läs mera:

Midsommaren - naturens och sommarens fest

Midsommaren markerar en symbolisk inledning till sommaren. Vi firar midsommar under årets ljusaste tid, vid tidpunkten för sommarsolståndet. Då är dagen som längst och natten som kortast.

Amatörskådespelaren Danielle Engström efterlyser mera uppbyggande recensioner om sommarteater. Även om det ofta är amatörer och barn på scen får man gärna komma med kritik, säger Engström i Yle Vegas kulturdebatt.

Danielle Engström turnerar som bäst med gruppen Rampfeber som spelar Tove Appelgrens dramakomedi Fyrvaktarens flickor.

- Oftast är det neutralt och positivt, hemskt sällan negativt, och recenscenten tar ofta upp spelglädjen för gruppen och hur alla har en viktig roll. Det är viktigt att det finns en sådan glädje i amatörteater. Går man på proffsteater är kanske inte glädjen lika stor, säger Engström.

Engström skulle gärna få mera uppbyggade respons på sommarteater.

- Det får gärna vara mera uppbyggande kritik, ibland är de lite för försiktiga, säger Engström som har medverkat i teater sedan hon var barn.

Proffs ska inte spela i sommarteater

I debatten deltog också Yles kulturredaktör Peter Lüttge och skådespelaren Sixten Lundberg, som regisserar 80-talsmusikalen Footloose på Raseborgs sommarteater.

Enligt Peter Lüttge borde proffsskådespelare hålla ledigt på sommaren och inte spela på sommarscener.

- De ska inte ta bort de fina rollerna av amatörskådespelare på sommarteatrar. Det skarvar också ganska lätt för man märker att det finns teknikfördelar hos proffsen, säger Lüttge.

Han uppskattar sommarteater. Publiken är inte samma som på institutionsteatrarna och det gör helheten fräschare.

- För några veckor sedan såg jag en pjäs i Helsingfors med kanske 50-60 personer i publiken och kanske två av dem hade inte en anknytning till teatervärlden. För vem gör man egentligen teater i Svenskfinland, funderade jag.

- Om jag skulle välja mellan en superexperimentell pjäs i Helsingfors och en glättig sommarmusikal, så kanske jag väljer det senare, säger Lüttge.

Han erkänner dock att det är svårare att recensera sommarteater.

- Det är en annan genre, sågar jag sommarteater så måste jag finslipa min såg så att jag verkligen sågar på rätt ställe. Man ska också ge sig lika mycket tid som recenscent, och inte tänka att det här bara amatörteater.

Footloose "har djup"

Sixten Lundberg säger att det också i Footloose finns djup, att det är en mer seriös berättelse än han först trodde.

- Jag tycker jag gör det (seriös sommarteater) med Footloose för där finns en bra story och folk är otroligt engagerade. De vill göra det bra, de vill inte göra bort sig. De är ju proffs, säger Lundberg.

Debatten drogs av Heidi Finnilä. Lyssna på debatten här.

Måndag efter midsommar är det officiellt sommar på Yle Vega. Då kör Vegas sommarpratare igång, det blir sommar i Svenskfinland och en hel del nytt på kanalen, som i sommar sänder mera live än någonsin.

- Vegas sommarpratare är en av hörnstenarna i Vegas sommar, ett program eller egentligen fyrtio olika, som ofta engagerar er som lyssnar. De delas, diskuteras och så ska det vara, säger Unni Malmgren som är radio- och tv -chef på Svenska Yle och den som ansvarar för Vegas sommartablå.

Vegas sommarpratare bjuder på fyrtio olika berättelser med start måndag efter midsommar. I en björkdunge hänger panoramabilder av fjorton av Vegas sommarpratare 2017 Bild: Yle/Thomas Silén vegas sommarpratare 2017

- Ett sommarprat ska bjuda på något nytt också om det skulle vara en person vi känner från förut som står för pratet.

I radion sänds Vegas sommarpratare klockan 10:03 och 18:03 alla vardagar, och på Arenan hittar du det från klockan sju.

- Överlag är det nytt och nyproducerat alla dagar hela sommaren, konstaterar Unni Malmgren.

Jeanette Björkqvist gör serie om hedersvåld

Jeanette Björkqvist, som ofta fokuserar på de mest utsatta i vårt samhälle, gör i sommar en tvådelad dokumentärserie om hur hedersvåldet ser ut i Finland.

Jeanette Björkqvists tvådelade serie om hedersvåld fokuserar på ett ämne vi hittills pratat lite om i Finland. Jeanette Björkqvist Bild: Jeanette Björkqvist fredrika runeberg pris

- Det här är säkert ett av de program som väcker mest känslor i sommar, och det är en sak vi talat om väldigt lite i Finland, påpekar Unni Malmgren.

Serien När familjen blir din fiende sänds den 6 och 7 juli på Yle Vega och finns paketerad som podd på Arenan.

Från plastbestick till avokado kollar in trender

Yle Vega bjuder också på en ny 8-delad serie Från plastbestick till avokado som riktar strålkastaren på saker, kläder och modeflugor, som under olika årtionden har ökat samhörigheten bland oss människor.

Eva Kela har bland andra Rie Heikkilä med sig i Från plastbestick till avokado där de i sommar snackar trender och fenomen som skapat vi-känsla genom gångna årtionden. Två leende kvinnor sitter i en soffa med en bild på en avocado mellan sig. Bild: Five Corners Yle Vega,radioprogram,Fenomen

Eva Kela vägleder genom decennierna kronologiskt från 1950-talet till åren efter millennieskiftet. Programmet sänds på lördag morgnar efter 9 med start den 1 juli.

- Så vill jag också lyfta fram det att Eftersnack bjuder på ett specialsnack en sen fredagskväll i mitten av juli, mellan kl. 22 och 2 den 14 juli.

På sommaren finns tid att lyssna

Samtidigt är sommaren också en tid då många, som inte annars har radion som ett element i sin vardag, äntligen har tid att lyssna. Därför behövs också repriser på sommaren.

Bland annat de bästa dokumentärerna från året som gått sänds på bekant tid, söndagar kl. 9.15.

Kvanthopp bjuder på nya insikter också under sommaren. vetenskapsprogrammet hittar du på Arenan när du vill och i Yle Vegas tablå alla söndagseftermiddagar. Kvanthopps Ulrica Fagerström och Marcus Rosenlund. Bild: Marcus Rosenlund ulrica fagerström

Också populärvetenskapsprogrammet Kvanthopp sänds hela sommaren, söndagar kl. 15.03.

Mera direktsänt hela dagen

I sommar är Vega överlag ändå mera live än någonsin, från morgon till kväll.

- I första hand kan du lita på att vi håller dig informerad och uppdaterad med de senaste nyheterna, både lokalt och globalt, konstaterar Unni Malmgren.

Camilla Kivivuori & co hör till många många finlandssvenskars sommarfredagar. Tongåvan bjuder på gott sällskap, önskningar och önskelåtar i Yle Vega alla fredagar. Bild av Camilla Kivivuori som är radioprogrammet Tongåvans programvärd. Bild: Ilmari Fabritius/Yle radiojournalister,radioprogram,camilla kivivuori

- Det betyder också att vi bjuder på gott sällskap från morgon till kväll! Du kan kontakta oss och medverka i många av våra program, Naturväktarna på torsdagar eller Tongåvan på fredag kvällar exempelvis. Eller närsomhelst med tips och idéer direkt till vega@yle.fi eller Yle Vega i sociala medier.

Sommaren avslutas med folkfest

Sommaren i Vega pågår i åtta veckor och avslutas när vardagen och skolorna kört igång.

- Lite sommar vill vi ändå hålla kvar också i vardagen, så vi har valt att avsluta den med en folkfest i Borgå dit vi bjuder med alla lyssnare lördagen den 26 augusti. Då är Popkalaset där och vi sänder från Borgå hela dagen.

- Det här är samtidigt startskottet för Vegas 20-årsjubileum. Ett kalas vi tänkt fira hela hösten runtom i Svenskfinland tillsammans med våra lyssnare, säger Unni Malmgren.

Tv-serien Downton Abbey blir film och produktionen inleds sannolikt nästa år, berättar underhållnings- och mediekoncernen NBC Universal.

Michael Edelstein, producent vid NBC Universal International Studios, säger att avsikten är att samla ihop ett tjugotal av skådespelarna från den populära tv-serien.

- Vi har en film på gång, den har funnits i våra planer redan ett tag, sade Edelstein i samband med att en utställning om serien som tema öppnades i Singapore.

- Vi jobbar på manus som bäst och sedan måste vi fundera på hur samla ihop skådespelarna. Som alla vet är folk upptagna och har mycket på gång.

Skådespelarna ovetande

Skådespelarna själva verkade vara ovetande om filmplanerna.

- Du verkar ha fått bekräftelse för oss, vi har ingen aning om vad som är på gång, säger Sophie McShera som spelade hjälpkocken Daisy Mason i serien.

- Men vi är alla gärna med i filmen, det är säkert, säger McShera.

Sophie McShera Sophie McShera som spelade hjälpkocken Daisy Mason i Downton Abbey. Bild: WALLACE WOON Downton Abbey,Sophie McShera

Serien Downton Abbey som slutade år 2015 beskriver en aristokratisk brittisk familj och deras tjänstefolk under 1900-talets början, i ljuset av historiska händelser som Titanics undergång och första världskriget.

Den har varit en av de mest populära serierna i världen och den har sänts i 150 länder, också på Yle i Finland.

Källa: AP

Du känner säkert till Mårten Holms kännspaka röst från det populära programmet Kaffekvarnen som sänts sedan 1994. Men visste du att han också är en duktig sagoberättare? I sommar gör Mårten Holm barnprogram på radio för trettionde året!

En barndom full av sagor och berättelser

Mårtens fascination för sagor och berättelser kommer från hans barndom.

– Det som jag har bäst minne av var då jag diskuterade med min farfar, född 1891, om hur det var förr i världen. Han kunde berätta väldigt gripande. Jag frågade bland annat om hur det var då 1800-talet blev till 1900-tal. Han svarade att ”Int var det något annorlunda än vanligt”, skrattar Mårten.

Mårten Holms farfar William var bra på att berätta om hur det var "förr i världen". Här sitter han med Mårtens farbröder Hannes och Per-Ole. Mårten Holms farfar Anders William Holm, sittande på stolen t.h. Bild: Ur Börje Vestös fotosamling i Kronoby farfar

Mårtens pappa var bra på att berätta påhittade sagor och spökhistorier. Sagor ur sagoböcker lästes nog också men det är inte de som har fastnat utan de sagor som pappa berättade öga mot öga för barnaskaran.

– Jag minns att han under regniga höstkvällar berättade historier om då han högg skog i norra Sverige. Där hade han träffat på en häxa och det hände hemska saker. Vi pojkar satt som på nålar, men sagorna slutade alltid lyckligt! De sagorna har etsat sig fast i minnet.

Brukar du berätta sagor privat?

– Mina egna barn läste jag mycket sagor för då de var små. Då berättade jag om hur det var då jag var liten eller då min far och farfar var små. Om inbördeskriget och liknande. Då hade jag inget manus utan berättade fritt.

Mårten Holm har gjort barnprogram på radio i 30 år! Sagofarbror Mårten Holm i skogen. Bild: Yle/ Marcus Rosenlund BUU-klubben,sagor (skönlitteratur),buu-radion

Familjernas sagostunder en utdöende sort

Berättar dagens föräldrar om hur det var förr i världen eller dör berättartraditionen ut?

– Enligt vad jag uppfattat så har det nog minskat. Idag kommer underhållningen ofta från datorer och spel. Vissa föräldrar är bra på att läsa och berätta för sina barn, medan många bara sätter på teven eller sätter en padda i handen på barnen. Det är synd.

Att läsa sagor är inte bara mysigt det är också viktigt för barnets språkutveckling. Pappa Johan Lindberg och pojken Adrian Lindberg sitter tillsammans och läser Bild: Yle/Lone Widestam tillsammans

Har du några tips på hur man som förälder blir en bra sagoberättare?

– Det behöver inte vara påhittade sagor man berättar utan man kan berätta om sin egen eller om föräldrarnas barndom.

Som vuxen är det bra att öva sig på att berätta och då kan man utgå från väldigt konkreta saker i sin barndom som är en självklarhet för vår generation, men som kan vara väldigt fascinerande för dagens barn att höra om.

– Man kan berätta om den första bilen man köpte, första gången man åt makaroner, eller hur tekniken utvecklats. Till exempel om hur man lyssnade på musik förr på c-kassetter och lp-skivor, hur man gjorde då man ringde varandra före mobiltelefoner fanns, att man skrev brev till varandra och så vidare.

Hur lyssnade man på musik med hjälp av denna mojäng kanske dagens barn frågar sig. Här finns bra utgångspunkt för en berättelse! Pajken Sahlström sjunger Österbottens sånger på c-kassett. Bild: Yle/Rolf Granqvist österbottens sånger

Huvudsaken är ATT man berättar och tar sig tid för det, tycker Mårten. Alla kan berätta något – man måste bara öva sig.

Dramaturgiska knep

Mårten lärde sig ett dramaturgiskt knep av sin sagoberättande pappa för att fånga sin publik. Pauser på rätt ställen kan vara väldigt dramatiska!

– Då han berättade en spännande spökhistoria kunde han ta en liten paus mitt i sagan och titta ut genom fönstret. ”Vad var det?” sa han och fortsatte sedan berättelsen, skrattar Mårten som minns att det då gick kalla kårar längs med ryggen på den samlade barnaskaran.

Att ta en paus i sagan är ett effektivt berättarknep. Sagofarbrorn Mårten Holm läser en bok i skogen. Bild: Yle/ Marcus Rosenlund sagor (skönlitteratur),BUU-klubben,buu-radion

30 år av barnprogram på radio

Mårtens karriär på barnradion började redan 1987 då han studerade till barnträdgårdslärare.

– Jag såg ett meddelande på anslagstavlan i skolan om att de söker någon som kan göra barnprogram för den nystartade kommersiella radiokanalen Radio Botnia i Jakobstad.

Mårten antogs för uppdraget och fick en c-kassettspelare i handen - det var bara att trycka rec och köra i gång. Småningom halkade han in på Yle och Knattradion som sedan blev Buu-radion på Svenska Yle. Sedan började han göra Kaffekvarnen 1994 som fortfarande mal på – lika populär!

Vad var annorlunda med att göra barnprogram 1987 jämfört med nu?

– Tekniken har ändrat en massa, men beträffande innehållet och musiken så är det ganska samma.

Barn vill fortfarande höra Idas sommarvisa och de klassiska sagorna som Rödluvan och Snövit är odödliga. De gamla godingar håller fortfarande berättar Mårten.

Att uppslukas av en bra saga är det bästa som finns! Barn läser bok med klassiska sagor. Bild: Yle/Rolf Granqvist inlärning

– Men tilltalet har blivit snabbare. Det går inte att dra ut på någonting i onödan. Tempot måste vara snabbt annars tröttnar publiken, säger Mårten.

Vad är det då för skillnad att göra radioprogram för en yngre och en äldre målgrupp?

– Jag hatar ordet målgrupp. Man lyssnar ju på det man vill lyssna oberoende av ålder, säger Mårten.

Ibland får Mårten önskemål till Kaffekvarnen av tonåringar. De har kanske hittat någon gammal stenkaka hos far- eller morföräldrarna, men de har ingen spelare att spela på.

På samma vis lyssnar också äldre personer ofta på Buu-radion eftersom programmet sänds tidigt på söndagsmorgnarna då många äldre är vakna.

Samhället åldersindelat

Idag är vårt samhälle ganska åldersindelat - man umgås kanske inte så mycket över generationsgränserna, vilket Mårten tycker är synd.

– Det var bättre förr i det gamla bondesamhället då alla umgicks tillsammans oavsett ålder.

För Mårten har det alltid varit viktigt att kunna ha kontakt över generationsgränserna.

Då han i tiderna studerade till barnträdgårdslärare praktiserade han på ett dagis som hade ett åldringshem som granne. Men åldringshemmet och dagiset hade ingen kontakt i praktiken trots att de till och med delade matsal!

– Då rymde jag med några barn till åldringshemmet och gamlingarna blev ju fasen så glada och också barnen tyckte det var roligt att språka med de äldre, berättar Mårten.

Men bland dagispersonalen var det några som inte tyckte Mårtens upptåg var någon bra idé.

– De tyckte att barnen kunde ta skada av att umgås med dementa åldringarna, men när har barn någonsin tagit skada av att prata med äldre människor! Det var helt huvudlöst!

Slå ihop daghem och åldringshem!

Mårten tycker att kommunerna konkret borde slå ihop daghem och åldringshem. Det skulle spara en massa kostnader istället för att bygga skilda byggnader. Då skulle många barn och äldre få gratis utbyte av varandra!

Åldringshem kunde slås ihop med daghem för att överbrygga dagens generationsklyfta. Äldre person i rullstol. Bild: Yle/Ulrika Stagnäs-Lund carl och carolina

– De äldre besitter en massa livsvisdom och kunskap som de kan lära barnen och de skulle få en uppgift på äldre dagar.

Barnen kunde i sin tur hjälpa åldringarna med att hållas uppdaterade med hur samhället har ändrats och också små barn kan idag hantera teknik som de äldre kan lära sig av, tycker Mårten.

Årets sommarsaga innehåller lånade karaktärer

Mårtens sommarsaga för BUU-radion handlar i år om syskonparet Ina och Williams sommaräventyr på en bondgård i Laxböle 1982. Där träffar de bland annat på en talande kråka och andra mystiska djur. Den buttre morbror Folke som också figurerar i sagan har ett speciellt förhållande till djur. Karaktären Folke är lånad från Mårtens egen morbror Folke.

Ett bra tips då man hittar på egna sagor är att baka in karaktärer från verkligheten.

– Det är bra att ha miljöer och karaktärer som man känner till. Då blir referenserna mera trovärdiga – om man har ett förhållande till något så är det enklare att berätta.

En kråka spelar en central roll i årets sommarsaga i Buu-radion. Varis kävelee maassa Bild: Yle / Risto Salovaara kråka

Du kan lyssna på Mårtens en timme långa program i Buu-radion på söndagar klockan 07:03 i Yle Vega med start söndag 25 juni i nio avsnitt. Det sista avsnittet sänds den 20 augusti.

Redan nu kan du lyssna på de fristående sagorna via Arenan eller Barnens Arena.

Författaren, prästen och samhällsdebattören Paul von Martens har avlidit, 87 år gammal. Han somnade stilla in i går kväll, uppger de anhöriga.

Paul von Martens föddes 1930 i Helsingfors i en familj där såväl fadern Arvid som modern Kate var frälsningsofficerer.

Paul von Martens prästvigdes som 24-åring och jobbade bland annat som studentpräst och församlingspräst. Han var också aktiv inom student- och ungdomsorganisationer.

Senare började han arbeta inom journalistiken och var bland annat anställd vid Rundradion där han var chef för de svenska radioprogrammen till 1993.

Pressetiska debatter blev en viktig del av hans arbetsbild; han var ordförande för Finlandssvenska publicistförbundet 1975-79 och under en tid medlem i PEN-klubbens styrelse.

På 1970-talet inledde han sin litterära bana med hörspel och tv-pjäser och skrev senare en serie romaner. Den nionde romanen, Döden kom till rätta, utkom 1997 och har kallats en metafysisk thriller.

Paul von Martens gifte sig 1952 med Gunda Loqvist och paret fick fem barn under åren 1953-1965.

Det låter som en smart berättelse om mänskans fallenhet för att hänge sig åt dröm och magi och blunda för verkligheten. Men det som ser ambitiöst och vackert ut har tyvärr en suddig och oklar intrig som får en att känna sig vilsen och lurad.

Planetarium handlar om de amerikanska systrarna Laura (Natalie Portman) och Kate Barlow (Lily-Rose Depp) som reser runt i 1930-talets Europa och håller spirituella seanser. I fullsatta restauranger uppträder de med en hypnotisk show.

Laura (Natalie Portman) är den som styr både showen och sin lillasyster. Laura (Natalie Portman) sitter i en stol och skrattar. Bild: Cinemanse Oy Natalie Portman,Planetarium

Det här är ingen lukrativ business. Kate skulle vilja återvända hem till USA men eftersom de saknar pengar är de tvungna att fortsätta resa runt.

När de sedan uppträder i Paris kommer de i kontakt med den excentriska och experimentglada filmproducenten André Korben (Emanuel Salinger). Han blir tagen av systrarnas seans och besatt av tanken på att kunna bevisa att de verkligen får kontakt.

Till sin hjälp tar han filmmediet och försöker på film fånga ”det” som systrarna påstår sig få kontakt med, andar eller de döda eller kanske nåt helt annat. Korben sätter igång med att filma Kate medan han startar en filminspelning där Laura får spela en av huvudrollerna.

Kate (Lily-Rose Depp) är den blyga systern men också den som får "kontakt". Kate (Lily-Rose Depp) står och håller ett ljusrött paket i handen. Bild: Cinemanse Oy Planetarium,Lily-Rose Depp

Vackert men förvirrande

Planetarium är en film som låter som en ambitiös och till och med fascinerande berättelse. Vi har en film i en film och ett försök att inte bara skildra en inspelning utan även försöka fånga filmens magi.

Vi har en film som skildrar det vackra och lyxiga i showbizvärlden på 1930-talet men där mörkret väntar precis utanför bilden.

Som åskådare kan vi se tecknen på att ett världskrig är på kommande. Men i den värld där Laura och Kate rör sig vill de rika mänskorna hellre bli underhållna och fascinerade än de vill se verkligheten omkring sig.

Vi förstår också ganska snabbt att Korben är jude, trots att det inte sägs i filmen, och att hans öde är beseglat redan långt innan kriget bryter ut.

Kate (Lily-Rose Depp) och Laura (Natalie Portman) står på scenen, ser ut över publiken och håller varandra i handen. Bild: Cinemanse Oy Lily-Rose Depp,Natalie Portman,Planetarium

Delvis är problemet att filmen är ihopklippt så att du som åskådare aldrig får en möjlighet att engagera dig eller bry dig om systrarna Laura och Kate.

Det är visserligen otroligt snyggt filmat och dekoren och kläderna är härliga. Men det finns en gräns för hur länge man orkar intressera sig för det sköna när själva intrigen inte erbjuder en några hållpunkter.

Nu blir det hela mer en estetiskt vacker film som är så diffus att du som åskådare känner dig lite borttappad och lurad. Kanske lite som publiken under Kate och Lauras seanser.

Laura (Natalie Portman) och Kate (Lily-Rose Depp) sitter i en bil och ser allvarliga ut. Bild: Cinemanse Oy Planetarium,Natalie Portman,Lily-Rose Depp

Här är den – En midsommar utan Yle Vegas pop/rockfrågesport är som en jul utan pepparkakor och glögg!

Testa dina musikkunskaper och briljera för dig själv eller tävla med kompisen och se vem som får flest poäng! Varför inte ha en liten tävling på jobbet under kafferasten eller över en liten fredagspilsner efter jobbet på puben runt hörnet?

Vid rätt svar markeras ditt svar genast med grönt. Ett felaktigt svar blir rött och då markeras det rätta svaret med fet stil.

Varje fredag kommer 10 nya frågor av varierande svårighetsgrad här på svenska.yle.fi. Ämnesområdena rör sig inom de musikstilar som kan kallas något slags pop och rock, men kan även gälla soul, funk, blues, punk, heavy och så vidare.

Rock’n’roll! Eller något. Lycka till och GLAD MIDSOMMAR!

Vilket ställe sjunger den amerikanska sångerskan Miley Cyrus om på sin senaste singel?

 Paris 

 Bahamas  

 Malibu 

 Riihimäki 

År 2012 spelade Bruce Springsteen sin karriärs längsta gig på Olympiastadion i Helsingfors och han har nu släppt giget som album på sin hemsida. Men hur länge spelade han med E-Street Band?

 3 timmar 

 4 timmar 

 5 timmar 

 5,5 timmar 

Vilken jazz-legend hade smeknamnet “Satchmo”?

 Louis Armstrong 

 Thelonious Monk 

 Dizzy Gillespie 

 John Coltrane 

Låten Live is life var en öronplåga 1985 och dess allsångsrefräng är minst lika lätt att gnola på som “Ja må han leva”. Men vad hette det österrikiska bandet som inte just hade andra hitar än denna?

 Opus 

 Hocuspocus 

 Devo 

 Falco 

Gissa skivan! Vilket skivkonvolut presenterar Molly, 4 år? Klicka på rutan för att se hennes teckning och höra henne berätta om bilden. Efter fråga 10 kan du jämföra teckningen med originalpärmen.

 2 Unlimited: No Limits 

 Sabrina: Sabrina 

 Samantha Fox: Touch me 

 Dolly Parton: Heartbreaker 

Suzanne Vegas hit Luka från 1987 handlade om familjevåld. Men var bodde Luka?

 I källaren 

 I våningen under 

 På andra våningen 

 På vinden 

Den legendariska Woodstock-festivalen 1969 fick en stor uppföljare år 1994 där en stor mängd världsstjärnor såsom Metallica, Aerosmith, Salt n’ Pepa, Red Hot Chili Peppers, Joe Cocker och Bob Dylan uppträdde. Ett av banden hade smetat in sig i lera från topp till tå. Vilket band var det?

 Ministry 

 Nirvana 

 Marilyn Manson 

 Nine Inch Nails 

Musikjournalisten och författaren Kimmo Miettinen hade 1990-2002 ett radioprogram på Yles finska ungdomskanal Radiomafia. En bok som handlar om radioprogrammet har nu getts ut med artisters och lyssnares musikaliska minnen. I programmet spelades alternativ gitarrdriven musik; punk, garage och indierock m.m. Men vad hette programmet?

 Metalliliitto 

 Räkärodeo 

 Avaruusromua 

 Late night with Miettinen 

Åländska “Pop-Sixten” Jansson gav 1980 ut en vinylsingel som ibland brukar kallas Finlands sämsta skiva genom tiderna. Vad hette denna livsbejakande klassiker med Pop-Sixtens charmiga falsksång?

 Min vän 

 Don´t stop the music 

 I like rock and roll 

 Pop around the clock 

Vem är denna fräna electro-punkare på bilden? Hon är känd för sina kontroversiella shower och låttexter och hon ger fan i traditionella könsnormer.

 Texas Terri 

 Lady Ga Ga 

 Tairrie B 

 Peaches 

Gissa skivan – originalpärmen

Här nedan kan ni se Mollys teckning från fråga 5 jämfört med originalomslaget. Dra bildens högra kant mot vänster för att se den rätta konvolutbilden.

Bild: Lasse Grönroos, -

Mollys vinyler finns samlade på Yle Arenan.

ROCKPOLISERNA:

Vill du snacka allmänt eller specifikt om musik med likasinnade individer? Kolla då in vår Facebook-grupp Rockpoliserna! Vi vill höra folkets röst! Du kan tipsa om musiknyheter, gigs, ny eller gammal musik. Bra eller dålig, ingen skillnad så länge det är kul att käbbla om saken! De aktivaste debattörerna kan till och med få en egen Rockpolis-badge!